Opinionsnyheten kombineras med en mätning i DN om förtroendet för statsministerkandidaterna Reinfeldt och Juholt. Reinfeldt är i en tämligen bastant ledning på alla punkter, är kanske en blygsam sammanfattning av nyheten. Föga förvånande efter allt som har hänt.
Med opinionsras kommer ofta tankar om partiledarbyten och personförändringar. Så sker säkert nu också vid ett och annat kaffebord runt om i landet. Men frågan är om inte Lena Mellin, Aftonbladet, ändå har mer rätt än den som ser skiften på partiledarstolen som en lösning. Jag citerar några rader:
Socialdemokraternas kris är monumental. Den handlar inte om Håkan Juholts hyresbidrag eller hans virrighet. Den handlar om en identitetslöshet.
Normalt sett borde alliansen vara Juholts största fiende. Just nu är det inte så.Identitetslösheten handlar om en oerhört seg vandring för (S) alltsedan september 2010. Minst. En tid av vånda och självömkan, följd av partiledardebatt och byte. Det avbrott i eländet i form av tillfälligt uppvisade positiva opinionssiffror gav hopp. Inte på grund av att en ny ledare var en viss person utan därför att (S) började tala mål och drömmar kombinerad med samhällskritik. Något i de tankarna lockade människor. Vi var några som tänkte "äntligen". Med bilden av ett förvirrat parti i budgetpresentationen, med avhopp i debatt, med utspel som inte fanns förankrade i partiet och därtill "bostadsaffären" är nedgången som beställd.
För närvarande är Socialdemokraternas största problem Vänsterpartiet i ny skrud under Jonas Sjöstedt. Han tillhör partiets högerfalang och är allmänt respekterad bland socialdemokrater. Han har en målmedveten retorik som tilltalar många inom S.
Det lär pågå ett programarbete. Jag har ärligt talat inte sett mycket av det. Ändå är det just där som partiet borde ha lagt mycket kraft. Vilka idéer bär in i framtiden? Vilka är våra lösningar i detta årtionde? Vilken är vår samhällskritik? Om detta är socialdemokratin utåt sett mycket tyst.
Jämför det med moderaterna. Partiet har de senaste dagarna fått stå till svars för en omskrivning av historien. Inte minst tidningar som Svenska Dagbladets ledare har skrivit kritiskt om partiets nya program. Men, som en ytterligare ledarkrönika i helgen av PJ Anders Linder, visar så pågår trots det debatten och kan tolkas som en vitalitet inom de nya moderaterna. Just den vitaliteten som (S) bara MÅSTE visa.
Lena Mellins andra teori var om Vänsterpartiet. Partiets framryckning i dagens mätning bekräftar att hon kan ha rätt. Jonas Sjöstedt som ny partiledare blir utan tvekan en ytterligare press på (S). Samtidigt är det väl högst osannolikt att väljarna ger partiet stöd därför att någon ny politisk linje har sjösatts (!). Person har betydelse i politiken, trots allt.
"Partiet är den enda kraft vi äger" lyder ordspråket i mitt parti. Det kan inte vara ett löst utslängt talesätt. Det kräver omsorg och handling. Nu!
Mer att läsa: SvD,
Fler som bloggar: Peter Högberg, Kent Persson, Thomas Böhlmark,
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, moderaterna, håkan juholt, fredrik reinfeldt, opinionen, opinionsläge, val 2014
