En del politiska företrädare uttalar sig på ett sätt som gör att man tvekar om vad som är en rimlig reaktion på deras ord. Som exempelvis statsrådet Maria Larsson, som idag citeras i DN. Hon reagerar på de uppgifter om vanvård av äldre som den senaste tiden har kommit från Järfälla och Stockholm.
Men statsrådet verkar inte ha den inriktning av krav och kritik som jag själv uttryckte i ett inlägg i veckan. Om krav på kvalitet om man ska kunna bedriva vård, särskilt om den är skattefinansierat. Om att avkastningskrav till stora, internationella riskkapitalbolag tvingar fram "slimmade" organisationer som riskerar att gå ut över vården. Detta kommenterar inte Larsson. Hennes budskap är i stället att den anställda personalen måste visa "civilkurage" och rapportera om felaktigheter.
I artikeln berättar man också om Nejad Khadiri som gjorde som Larsson tycker. Berättade. Något som kostade honom jobbet. Till skillnad från en anställd i offentlig tjänst har inte privatanställda den meddelarfrihet som ger lagstadgat skydd för yttrandefriheten. Det finns grundlagsskydd men den övertas ofta av de krav på lojalitet som gäller för privata företag.
Att regeringen och Maria Larsson försöker vrida ansvaret för eländesvård hos bl.a. Carema till de anställda i stället för vårdföretaget är skamligt och samtidigt oerhört avslöjande av det fokus som driver politiken.
källa: Dagens Nyheters papperstidning idag.
Mer att läsa om vårdskandalen: DN1, DN2,
Fler som bloggar: Tomas Alsbros, '
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant
Läs även andra bloggares åsikter om politik, maria larsson, regeringen, äldrevård, carema
