Helt absurt att slå bort kritik mot israeliskt våld med "antisemitism"

Det finns personer att citera som är välkända israelvänner, som Göran Rosenberg eller Cordelia Edvardson,  men som har en självklar kritik mot Israels vapenmakt klar för sig. Så inte andra. Idag skriver Willy Silberstein på Brännpunkt. Med utgångspunkt från ett blogginlägg av Veronica Palm skriver han ett inlägg som inte är så mycket mer än ett försvar av Israel, med samma retorik som den israeliska regeringen använder. Varje kritik vänds till att handla om antisemitism. Det är trist att läsa.

- Johan Westerholm skriver mer utvecklat resonemang om detta.
- Peter Johansson har samma reaktion som jag.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, israel, palestina, antisemitism, ship to gaza

Världstryck på Israel att häva Gazablockaden - och mer än så!

Pierre Schori skriver idag en debattartikel på DN debatt om israels övergrepp och tankar kring vad som nu borde hända efter angreppen mot Ship to Gazas fartyg. Utgångspunkten tar Schori inte i något "medfött" israelhat. Tvärtom. Som många utgår han från det engagemang som många har haft för israels folk genom tiderna, ett stöd och engagemang som tycks mosas i takt med nationens övergrepp mot palestinierna. Det krävs nu ett hårt, internationellt tryck på israel för att blockaden mot Gaza ska brytas.

Med attacken har den israeliska vapenmakten kommit oss nära också som "svenskar" (i den mån det nu betyder något). Det går förstås inte att tystna bara för att det ser ut som det ordnar upp sig för våra landsmän och kvinnor. Situationen i Gaza och den israeliska bosättningspolitiken ställer krav på ett fortsatt engagemang för att två folk verkligen ska få möjlighet att existera tillsammans, sida vid sida. Inte bara ett av dem.

Läs fler inlägg på portalena NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, ship to gaza, israel, palestina,

Ship to Gaza - Blogg ej uppdaterad

Ett dygn sen jag läste Edda Mangas blogg från ett av fartygen som gick mot Gaza med förnödenheter.

Then messenger from the captain saıd there are five ships - four on the side and one behind - on the radar and they are approaching. No verbal contact. We are 72 mıles from the Israel shore and 100 miles from Gaza. We can already see some lights at a dıstance

Ett tidigare blogginlägg på svenska från Edda:

Allt ar fortfarande lungt. Tva militarfartyg foljer oss hela tiden. men pa avstand/ En helikopter och eller en dronare cirkulerar mellan vara fartyg/ vi far nyheter om demonstrationer i istanbul/ det vore klokt om ni kunde kontakta vara folkvalda representanter och be dem lugna ner israelerna lite. vi kommer i fred med ateruppbyggnadsmaterial till Gazas instangda befolkning och utgor inget hot/ Varfor de moter en humanitar hjalpinsats med militara medel ter sig gatfullt

Mavi Marmara. Så ser jag att fartyget hette där Edda Manga fanns med. Det fartyg som berördes av mest våld, om jag förstår tidningarna rätt. Två svenskar borta, en är bloggaren och idéhistorikern Edda Manga. Den helt lagvidriga attacken mot konvojen med förnödenheter är idag massiv från omvärlden. Men frågan är om det kommer att räcka för att stoppa israleliskt övervåld framöver.  FN:s Säkerhetsråd har ännu en gång fördömt Israel. Jag gissar på noll reaktion från Israel den här gången också. Man, om uttrycket ursäktas, skiter i omvärlden, i all sin inskränkthet till den "egna stora saken".

Cordelia Edvardson skriver i SvD:

Störst är dock min förtvivlan när jag tänker på människorna som finns kvar i Israel när jag själv, efter drygt 30 år som SvD:s mellanösternkorrespondent, fick lämna Jerusalem. Bland dem finns både släkt och nära vänner, men också flyktiga bekanta som alla har en sak gemensam: De kräver ett slut på all orättfärdighets, våldets och hatets moder: ockupationen.

Både Palestina och Israel. Inte storpolitikerna utan så kallat vanligt folk i en region som borde vara två stater, för två folk, med som det heter "säkra och erkända gränser". Världens reaktioner har under år byggt på antingen eller och både och. Antingen helhjärtat stöd för ena parten eller behovet av att balansera en våldshandling från Israel med orden "Men Hamas...(förr PLO och Arafat). Den inriktningen kommer inte att vara framgångsrik. Inte nu heller.

Fler bloggar:
- Alliansfritt noterar att MUF:s ordförande Wykman får kritik för ordval, inte åsikter.
- Anna Vikström om världens reaktioner och demonstrationer.
- Annarkia om "enough is enough".
- Emma Grön om vår tur att agera...

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, israel, palestina, gaza, ship to gaza, FN, säkerhetsrådet,

Dags för världssamfundet att hejda Israels framfart

En liten sak en dag som fört med sig en rad tragiska händelser. Men den säger en hel om vari problemet i grunden ligger: SvT:s reporter som sänder från Jerusalem noterar att Israel nu ska åtala dem man, tillsammans med MUF:s Wykman, kallar terrorister. Skälet är att de gjort intrång i Israel. Fakta är ju att det är den israeliska staten som tvingat in bland annat svenskarna till Israel. För detta ska svenskarna nu straffas. Kritiken mot det absurda upprepades sen av Carl Bildt i studion som ska ha credit för det. I alla fall. I större eller mindre grad handlar konflikterna i området och det som förefaller vara olösliga motsättningar om den orimliga, inskränkta och oacceptabla inställningen till andra och till sig själv. "Andra" som inget värt och "sig själv" som något "utvalt". Samma syn och samma försvarsattityd ligger bakom bosättningspolitiken.

Det må vara en viss förvanskning av historien om jag skulle påstå att mina första ord i livet efter "mamma" var "resolution 242 och 338". Möjligen hör det till de första politiska begreppen, inlärda framför familjens svart-vita TV. I det här sammanhanget står det för - ingenting. Åren har gått. Spänningar, krigshandlingar och ett palestinskt folk utkört också från det område som FN:s delningsplan hade avsett för dem. Detta mot en makt som militärt är totalt överlägset, som har de stora staternas stöd och i de fall kritik ges möter tämligen menlösa gläfsanden, en nation - Israel- med ett folk som kanske mest av alla borde avsky våld och förtryck med tanke på det judiska folkets brutala historia. Egentligen borde det i stället ha varit en god grund för det där som beskrivs i det ganska utnötta ordet "fredlig samexistens". Två stater, sida vid sida. Israel bredvid Palestina. Ett fritt och demokratiskt Palestina. Kanske som Sverige och Norge, vem vet.

Problemet är att palestinierna pressas tillbaks gång på gång. Det där området som FN delade upp har väl alltid varit en chimär. Sen blev bosättningsstrategierna ytterligare en faktor som krymte och krymte det tilltänkta området för en palestinsk stat. Gaza blev något av "världens största utomhusfängelse". Ett sönderbompat sådant.  

Jag var på Sergels torg. På så sätt känns det ändå som jag har gjort NÅGOT. Men inte i närheten av vad de svenskar som nu sitter i israeliskt fängelse har gjort av humanitära skäl. De är, menar israeliska politiker, inte några humanister utan har kopplingar till internationella terroristnätverk. Jag har hört ramsan så länge jag minns. Jag har sett dagens blodsbilder sedan jag förstod vad en teve var. Jag tror inte enländet har en chans att upphöra förrän omvärlden gemensamt lämnar det orimliga att måsta lägga skuld på båda parter samtidigt. Jag tror att Israel någon gång måste få stå vid ansvarsskranket på egna ben.

Vad tror vi om framtiden? Jag läser igen citatet från Cordelia Edvardsons bok "Berättelser från gränsen", skriven i Sydsvenskan 2001, något som verkligen förmörkar bilden av framtiden. Dr Shafik Masalha har studerat de palestinska tio- och elvaåriga barnens drömmar.

När palestinska barn drömmer drömmar dominerar våldsamma och blodiga drömmar med politiska motiv. Ett forskningsprojekt visar att barnen i drömmarna ofta ser sig som hjälplösa offer vars enda hopp är att dö martyrdöden

Att göra något mer än det som har gjorts i Mellanöstern känns vara något av sista chansen att rädda generationer av barn till något som i alla fall kan likna en framtid. Det handlar både om palestinska och israeliska barn. Diplomatin borde här förses med ett effektiv bonus- och vitessystem. Eller också enas politiken och gör gemensam politisk och ekonomisk sak med det land som i morse bordade Ship to Gaza så brutalt. Våld har vi sett tillräckligt av.

Fler som bloggat:
- Deepedition som bloggar om proportionalitet - och påminner om fredskämpar på båda sidor...
- Motpol om oändligheter som stärker extremism..
- Mark Klamberg om dagens händelser utifrån folkrättsperspektiv / analys
- Mats Engström om svagt regeringsagerande.
- Runo Johansson om att det finns gränser.
- Helen Pettersson, som ställde fråga till Carl Bildt om Ship to Gaza
- Lina van der Weyden, "diplomatbloggar" från Sergels torgs närhet.
- Helene Sigfridsson om Sergels torg

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, israel, palestina, mellanöstern, gaza, fn, henning mankell,

Ship to Gaza: Wykman kan inte tala för hela borgerligheten??

[uppdaterad]Moderata ungdomsförbundets ordförande Niklas Wykman skriver på Facebook, med gissar jag, god kännedom om gryningsattacken mot "Ship go Gaza", att:

Niklas Wykman

Det är lättande att Hamas nu inte får det besök de hade förväntat sig. Det är en seger för hela Gaza!

Det är Scaber Nestor som uppmärksammar mig på det. Så någon form av stöd för israels agerande är således det ända som finns från den styrande alliansregeringen när en hel förmiddag har gått. Carl Bildt har inte bloggat, regeringens förstasida saknar info, UD:s Frank Belfrage fördömer förvisso. Ser själv på Facebook att EU-parlamentarikern Fjellners medarbetare har "Gillat" det första inlägget.

Det finns ett annat att gilla, eller som jag själv, grovt ogilla: MUF:s ordförande menar:

Bra att Hamas nu inte får det besök de hade förväntat sig. Hamas förtrycker och förföljer gazaborna samtidigt som de överst på dagordningen har att utrota Israel. Ship to Gaza är nyttiga idioter, terrorister och ideologiskt drivna israelutrotare.

Tyvärr verkar de här närmast bisarra uttalandena vara de enda som finns i form av kommentarer från alliansen. Överst på moderaternas hemsida ligger en nyhet: Om partiets egen återvalsfond. Perspektiv och fokus blir ibland radikalt olika i politiken. Annars har jag på twitter sett avståndstaganden från några, som Annie Johansson, centern, med i förhållande till frågan borde många fler reagera. Och till stöd för Wykmans uppfattning att Ship to Gaza är nyttiga idioter, terrorister och ideologiskt drivna israelutrotare har 22 (med Edvin) nu anslutit sig.

- DN om 11 svenskar ombord.
- Expressen om Henning Mankells deltagande.
- Mitt första inlägg på morgonen.
- Fler har förstås bloggat: Peter på Röda berget, Peter Högberg med samma krav som jag själv på regeringens agerande, Calle Fridén med sorgekänslor jag delar, Krassman om israel till internationell domstol, Mats Engström med samma krav, Svensson med benämningen mord, Annarkia om israelisk propaganda, Ulf Bjereld analyserar läget, HBT-sossen med en dikt som passar läget, Martin Moberg om folkrättsvidrigt, Fredrik Pettersson om Wykmans uttalande.

Uppdatering:
- Tokmoderaten, eller bland vänner känd som "Toker", fördömer Israels handlingar.
- SvD hade ett citat från 9 av Carl Bildt här.


- Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, israel, gaza, palestina, regeringen, Fredrik Reinfeldt, ship to gaza

Ship to Gaza bordat av Israel - Skarp kritik krävs, Reinfeldt!

[uppdaterad]Den manifestation som "Ship to Gaza" utgör mot den israeliska blockaden av Gaza är en viktig sak för att sätta press på Israel. Carl Bildt ger sitt stöd. Författaren Henning Mankell är med på skeppet (eller ??) för att visa sitt stöd.  10 personer ska nu på morgonen ha dödats när Israel bordade fartygen. Man kan förstå att den israeliska regeringen känt oro och, av nyhetsrapporterna att döma, har slagit till mot alla fartyg utom "Sofia". För mig är Israles kommentarer så talande, så gamla och kända och samtidigt något som gör mig uppgiven om framtiden. Ship to Gaza är en "armada av hat", enligt Israel. Samtidigt talar vice premiärminister Danny Ayalon med det vanliga språkbruket: om antisemitismen som är det israeliska nyckelbegreppet som används för att legitimera precis vilka våldsdåd som helst.

Det här är en humanitär aktion som handlar om stöd i form av tusentals ton med varor som Israel annars inte släpper igenom. Först lade man Gaza i ruiner, sen förhindrar man återuppbyggnaden. Läser i DN:s papperstidning om kadimapolitikern och förre försvarsministern Shaul Mofaz. Han talar om en tvåstatslösning som enda sättet att garantera Iraels framtid. Jag har hört det där förr. Närmare bestämt sedan 1948.

Jag förutsätter att den svenska regeringen, enskilt och gemensamt med EU-länderna reagerar mycket skarpt under dagen. Världens reaktioner måste nå fram till maktens män i Israel denna gång.

- Edda Manga: Blogg från Ship to Gaza.
- Ship go Gaza, Sweden - blogg.
- DN: "Ship to Gaza framme måndag.

Uppdatering:
- De rödgröna ledarna fördömer Israels attack mot Ship to Gaza
- Carl Bildts blogg toppar inte med nyheten utan med "vänsterexperiment..."
- Regeringen låter kabinettssekreteraren ha presskonferens utan eget uttalande just nu
- Helle Klein skriver.
- SvD rapporterar här.

  Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, israel, palestina, konflikter, regeringen, carl bildt

Grova övergrepp eller välregisserad israelisk undanmanöver?

Den israeliska tidningen Jerusalem Post har idag en nyhet som förstås skrämmer om den är sann: under kriget i Gaza för ett år sedan ska Hamas ha använt barn som levande sköldar. Uppgifterna presenteras inte av något officiellt organ utan av en fristående organisation bestående av före detta underrättelsefolk Informationscentret för underrättelse och terrorism. (Malam)

För att upprepa: stämmer uppgifterna är det förkastligt, skrämmande, ja vad du vill. Om. Men det finns en hel rad skäl att vara skeptisk. Israels nyligen upprivna konflikt med USA som en följd av att inrikesminister Eli Yishais godkännande av ytterligare 1600 israeliska bosättningar på ockuperat område. Nu var det, enligt tidningen Haarets, bara förnamnet på byggplanerna som lär uppgå till 50.000. Något som skulle sätta det mesta av fredsarbetet i stiltje eller vändas till dess motsats. Israels agerande här torde kunna betecknas som en medveten provokation, som Carl Bildt så riktigt bloggar. Samtidigt har Israel nyligen fått svidande kritik (även Hamas) i den granskningsrapport om Gazakriget som domare Richard Goldstone har gjort på uppdrag av FN:s människorättsråd UNHRC.

Israel lär hamna i ännu starkare internationellt tryck efter dagens beslut att byggplanerna ska gå vidare, trots krisen med USA. DN skriver:

– Byggandet i Jerusalem — och överallt — ska fortsätta på samma sätt som skett under de gångna 42 åren, sade Netanyahu enligt Ynet på ett möte med de egna partivännerna i högerpartiet Likud.

Han syftade på annekteringen — inte erkänd av omvärlden — av östra Jerusalem efter sexdagarskriget 1967. Han tillade att regeringens beslut att häva ett rådande byggstopp efter tio månader kvarstår.

För de flesta av oss är väl en filmsnutt där texter beskriver vad som sker på ganska suddiga bilder inte helt "hundra" i trovärdighet. Vetskapen om att det mediekrig som pågår innehåller sånt här för att vrida negativa bilder, få bort fokus osv, är förstås något som gör att det är svårt att tro på uppgifterna. Ett senkommet svar på Goldstonerapporten?. Eller vrida fokus från kritiken av bosättningspolitiken? Är det så, då är det ohyggligt cyniskt. Men det förvånar mig inte.

Kolla bloggar via NetRoots och Politometern
Intressant?   

Läs även andra bloggares åsikter om politik, israel, palestina, hamas, gaza, Carl Bildt

Traditioner vi har: jul, nyår och israelattacker mot Gaza

[uppdaterad] Läser att israeliskt flyg har genomfört attacker mot Gaza i natt. Ett år efter att samma stat angripit samma utsatta område är det möjligen dags igen. Då blev det israeliska facitet att man lämnade efter sig 1.300 döda palestinier. 13 israeler fick sätta livet till. Under nattens attacker uppger BBC att i alla fall minst en har dödats och en skadats. På sedvanligt sätt säger Israel att attackerna motiveras av palestinsk raketbeskutning. Precis som förra gången.

Frågan är om det är förklaringen. Dagen före attacken har tydligen Knesset sagt att Israel är berett att betala 10 miljoner dollar i ersättning för förra årets katastrofala attacker. Att cynism ibland styr politik och relationer mellan länder är ingen nyhet, framför allt inte i denna region. Man får innerligt hoppas att det inte är början på en upprepning av förra årets förödande attacker. Skulle Israel starta nya attacker för att få en anledning att strunta i att betala ut ersättningarna är det förstås ett grymt och cyniskt spel. Men i detta fall blir jag inte ett dugg förvånad. Men oron sprids hos palestinerna som uppgivet verkar konstatera: "Det som händer det händer".


Kolla bloggar via NetRoots och Politometern 
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, israel, palestina, gaza, fn

Hedervärt!

Sveriges regering har hamnat i konflikt med en israelisk regering som har andra seder och bruk när det gäller språkets användning. Ser först i Helle Kleins ledare och sedan i "originaltidningen" Haarets: Israels vice premiärminister som sätter etiketten på fredsrörelsen Peace now som ett

virus plaguing Israeli society

Den i Israels regering så sannolikt olästa tidningen Aftonbladet pekar i Lena Mellins krönika på andra skäl för den oacceptabla inverventionstonen i Israels kontakter med Sverige. Teorin är att Aftonbladets nyhet blev ett utmärkt tillfälle att markera mot EU, såväl mot Bildt som mot Reinfeld.

Samtidigt ska Lena Posner, ordförande i Judiska församlingen i Stockholm ha mycket heder för sina uttalanden i israelisk media.

"He and others have become experts on Sweden, claiming that this is an anti-Semitic country," said Posner. "

With all due respect, they are not experts and are completely wrong. They may have an interest, but we are the ones living here with this situation. It's not so bad. The atmosphere is indeed anti-Israel, but many countries criticize Israel's activity. Bringing up the Holocaust every time is definitely unhelpful to us.

Jag tycker att regeringen ska ha kredit för att man håller på viktiga principer. Däremot ÄR det mycket besynnerligt att det enda officiella dokument som finns i "ärendet" är Tel Aviv-ambassadörens "vi ber om ursäkt- deklaration. Att Bildt har bloggat är bra. Att regeringens formella hemsida verkar totalt tom om "affären" verkar inte riktigt klokt. Ur det perspektivet kan man ändå tycka att en KU-anmälan var berättigad.

Läs mer:
- DN sammanfattar vad som hänt.
- Journalistförbundet protesterar hos Israels ambassad.
- Mitt förra inlägg
- Inlägg om Gunnar Hökmarks absurda debattinlägg. Han är vad jag vet fortfarande EU-parlamentariker. Tråkigt.

Bloggar:
- Aurora Felderman: "Hotet mot demokratin"
- Anders Selin: "Varför skjuta budbäraren, Hökmark"

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, israel, palestina, aftonbladet, carl bildt, fredrik reinfeldt, antisemitism,

Israelisk absurd konfliktupptrappning- nu stoppas svenska journalister

Israel stoppar svenska journalister. Det ser jag på Ekots hemsida precis innan postning av detta inlägg. Det gör det än mer angeläget att skriva:
- - - - - - - -- - - -- - - - -- - - - - - - -- - - - - - - - -- - - - - - -- - - - - - - - - - - - - - -- - -
Så har en artikel i tidningen Aftonbladet trappats upp till orimliga proportioner. Den israeliska regeringen i en av världens ledande krigsmakter har hissat de politiska angreppen mot Sverige ända till premiärministernivå. Man kan diskutera detta utifrån artikeln i sak. Men lika viktigt är det principiellt vansinniga som Israel uppvisar. Viktigt att fördöma rejält! Ulf Bjereld utvecklar sina tankar i ett läsvärt inlägg.

Israel har inte fattat att agerandet säger mer om Israel självt, som företeelse och som statsbildning. Oftast är det palestinier som drabbats av hela det israeliska registret av psykologisk, ekonomisk och militär krigföring.

Sverige får nu en släng av sleven av den propagandaapparat (även på Facebook) som inte tolererar någon kritik. Och oavsett vad detta handlar om är motivet alltid att stoppa "antisemitism". Att protestera mot bosättningspolitiken är också "antisemitism". Att högt protestera mot Israels attacker mot Gaza ses som "antisemitism".

För oss som är beredda att slåss mot antisemitiska krafter är Israels missbruk och användning av antisemitism som ständig undanflykt en djup skymf.

Chefen för Israels regerings pressbyrå, Seaman, uttalar att det kan bli mycket svårt för den nu svartlistade tidningens journalister att arbeta i det heliga landet: Skälet att det tar tid med tillstånd att resa in till Gaza är inte oväntat från någon annan slags regim men måste sägas vara graverande för Israel, en antydan om den respektlösa och

– Vi kanske måste undersöka deras blodgrupper för att kontrollera om de är lämpliga som organdonatorer

Statsrådsparaden mot Sverige fortsätter också. Den israeliska finansministern Yuval Steinitz visar ännu ett exempel på det skämt som statens beteckning "demokrati" är. Mest har förstås palestinier fått det bekräftat, länge, hårt och skoningslöst och med tidvis oerhört matta protester från övriga världen.

- Vem som helst som är ovillig att fördöma sådant blodsförtal kan bli betraktad som icke önskvärd i Israel, säger Steinitz enligt tidningen Haaretz.

Däremot hävdar Israeliska ambassaden i Stockholm att något hinder för Aftonbladet att arbeta i landet inte finns.

Konkurrenten Expressen "avslöjar" turerna kring publiceringen. Här uttalar sig också Bassem Eid från människorättsorganisationen Palestinian Human Rights Monitoring Group. Till Expressen säger han: "

Jag har aldrig sett en sån här artikel i nån arabisk tidning. Ingen har rapporterat om det här ämnet - för det är bara rykten.

Donald Boström kommenterar med att det handlar om journalistik. Han förmedlar vidare berättelser från palestinska familjer och ger Israel rätt att kommentera. Om jag fattar rätt har inte Boström fått någon sådan. Och Hökmark verkar fortfarande sitta kvar i EU-parlamentet...

Ulf Bjereld, en klok person, skriver:

Men Israel kan inte särbehandlas - varken positivt eller negativt. Vi måste ställa samma krav på Israel som på andra stater när det gäller att följa folkrätten. Anklagelser om att israeliska soldater stjäl organ från döda kroppar måste uppmärksammas i lika stor utsträckning som om anklagelserna riktats mot soldater från andra länder

På nätet finns förstås Israelförsvar. När jag gärna vill kommentera ett blogginlägg som förefaller vara en skribents riktiga feltändning upptäcker jag tyvärr att åsikterna på bloggen inte kan bemötas eftersom kommentarsfunktionen är stängd. En talande bild...

Fler bloggar:
- Carl Bildt, "Fortsatt viktig debatt"
- Alliansfritt Sverige: "Israelambassadören agerade inte på eget bevåg"
- Svensson: "Reaktionärerna i Israels regering"

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, israel, palestina, aftonbladet, antisemitism, gunnar hökmark avgår, gunnar hökmark, carl bildt, pressfrihet, demokrati, gaza, organhandel,

Gunnar Hökmark är för mycket

Jag vet inte om det är fredagkvällens eventuella vinintag som får delar av debatten på nätet att tappa all sans och fattning. Om vi i svensk debatt kunde börja med att enas om en sak så vore det bättre:

Att ALLT som diskuteras i termer av för eller mot ageranden eller uppfattningar i Israel eller hos dess regering rimligtvis inte kan definieras som antisemitism.

Är det så- är det väldigt illa. Ja, jag vet att Israels historia har handlat om vaksamhet. Ständigt beredda att träda till försvar för sitt folk och sitt land. Tyvärr med alla medel utan hänsyn till sin överlägsenhet. Men med en ofantligt duktig PR-apparat. Den ohyggliga historien som judarna gått igenom får aldrig - och man må ursäkta- legitimera vad som helst från Israels sida. Tyvärr har så varit fallet. Allt för ofta.

Aftonbladet återger en skrämmande berättelse som Israel själva borde tycka var viktig att få utredd och lagd åt sidan. För oss i Sverige handlar det också om en tidnings rätt att få eller inte få föra fram nyheter som möjligen kan såra och uppröra en och annan från landet "Eretz Israel".
Och detta enligt min mening fullständigt oaktat om rondellhundar och annat tidigare har skapat debatt!

Tyvärr är debatten nu förflyttad till en helt annan planhalva. Jag kan ha viss förståelse för det: min egen vrede kokar också när jag ser Israels politik gentemot palestinierna.

Den här tidningsartikeln, enligt Gunnar Hökmark någon form av nazistisk propaganda, borde få israels regeringstjänstemän att i stället för att ta till det vanliga "försvaret" om antisemitism, lägga kraft på att skriva PM med svar på de frågor man får när man läser artikeln. Israel agerar på ett sätt som ger intryck av att man har något att dölja. Av artikeln framgår att andra länder har reagerat kring frågan om organhandel och avbrutit samarbete med Israel. Varför? Vad är rätt? Vad är fel?

Israels regering tar till hot mot Sveriges regering och har mage att ställa krav att Carl Bildt ska agera mot en svensk tidning. Så talar bara en regering som har demokrati för det av sig själv egendefinierade folket samtidigt som man förtrycker de man stämplat ut. (Palestinierna, som på en av bilderna i Aftonbladet)

Debatten borde handla om hur vi kan slippa se svenska ambassadörer om på egen hand bedriver en egen utrikespolitik. Debatten borde handla om vi accepterar eller inte accepterar att utländska regeringar dikterar innehållet i svensk press.

Det mest obegripliga av alla står inte oväntat Eu-parlamentarikern Gunnar Hökmark för. På Newmill hävdar han att tidningen Aftonbladet bedriver nazistpropaganda. EU-parlamentarikern för Sverige, tidigare riksdagsledamot, frågar sig förstås med ironi och slag mot Aftonbladet:

Är det förresten inte judarna som sprider den nya influensan? Hur var det med Aids?

Vet inte vilket djup GH befinner sig på. Men agerandet gör att han förhoppningsvis snart är en före detta EU-parlamentariker.

Jag skulle kunna sitta i timmar och skriva om Israeliska mord och krig, terrorledare som blivit premiärministrar. Skulle jag acceptera vändningen av debatten skulle jag berätta om strategiska bosättningar, om 1500 döda i Gaza nyligen, om Sabra and Shatila, Deir Yassin, om Folke Bernadotte, om Irgun Zvai Leumi, om Sternligan, om av Israel totalt ignorerade FN-resolutioner osv osv. Frågan är om det besvarar de frågor som borde få ett svar.

Ska en regering från ett annat land, vilket som helst, tillåtas diktera vad svenska tidningar skriver? Är det detta som Hökmark och andra vill se? En rätt till israelisk intervention, inte bara på palestinsk mark, inte bara genom bosättningar på västbanken utan också genom flyga upp till Sverige och så att säga köra tip-ex-penseln över svenska tidningssidor? Nej, säger jag.

Bloggar: Helle Klein, Johan Westerholm, Carl Bildt, Magnus Betnér,
- Aftonbladet om Carl Bildts utrikespolitik på blogg i stället för formella kanaler

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, israel, palestina, aftonbladet, antisemitism, gunnar hökmark avgår, gunnar hökmark, carl bildt, pressfrihet, demokrati, gaza, organhandel,

Bildt beordrat Tel-Aviv ta bort pressmeddelande när skadan redan är skedd?

Israel, en av världens största militärmakter, en nation som sedan sin födelse har pekat fingret åt omvärldens resolutioner, söker sig nu mot Sverige. Här har skrivits skit om landet. Detta ska stävjas. Samtidigt vässas argumenten som alltid. Varje kritisk röst mot Israels svinaktiga agerande mot palestinier bemöts med tal om antisemitism. Så har det blivit också i "Aftonbladetaffären".

Egentligen är det blandat: både skrämmande och patetiskt. Hur kan man vara så totalt insnöad i sin egen värld att man tror sig har rätten att tala om för andra länders press vad som ska skrivas eller inte skrivas? Detta utvecklas av Aftonbladets Helle Klein, som också helt motiverat är ytterligt kritisk mot den svenska ambassadörens agerande. Hon vill också ha Carl Bildts synpunkter:

Donald Boströms artikel nu blivit en politisk brännande fråga om yttrandefriheten. Hur kommer liberala redaktörer som alltid annars brukar skrida till yttrande- och pressfrihetens försvar att reagera? Vad säger Carl Bildt? Delar utrikesministern ambassadör Borsiin Bonniers hållning till svensk pressfrihet?

Niklas Ekdal på Newsmill, kritisk till Aftonbladet men rycker ändå ut till försvar mot förakt för demokrati och pressfriheten som Israels agerande är ett uttryck för.

Sverige har pressfrihet, under utgivares ansvar och under lagarna. Då ska inte stat, regering och diplomater gå in och recensera. De behöver varken ta ansvar för eller distansera sig från vad som står i tidningarna. Det är inte ambassadörens bord.

I allt detta är förstås annat väldigt beskedligt. Men visst är det en skandal att den svenska ambassaden har agerat som man gjort. Att nu pressmeddelandet verkar bortplockat från ambassadens hemsida förbättrar inte situationen, snarare tvärt om. Skadan är skedd, det finns på andra ställen, och en ambassadör har gjort ett oerhört kraftfullt eget uttalande. Det i en region där allt annat än sådana diplomatiska felsteg av betydande omfattning behövs. Som DN så riktigt skriver:

Utrikesminister Carl Bildt avböjer att för DN kommentera det israeliska utrikesministeriets utspel. Det innebär att ambassadör Borssin-Bonniers uttalande är den enda officiella svenska responsen på Israels kritik av Sveriges demokrati och pressfrihet.

Vad gör Carl Bildt. Något blogginlägg i frågan kan jag inte hitta. Än mindre några pressmeddelanden.

Bloggar: Knuff.
Mer: Ekot, SvD, Journalisten.se,

Intressant?Läs även andra bloggares åsikter om politik, israel, aftonbladet, helle klein, tel aviv, carl bildt,