måndag 25 juli 2011
Tankar efter tårar under en väldigt tyst minut
Nej. Jag tänker inte lura svensk fackföreningsrörelse. Denna första dag åter i LO-borgen efter två semesterveckor och en föregående almedalsvecka har inte varit topp-100-effektiv. Det erkänner jag. Förklaringen handlar inte bara om den där segheten som kan finnas hos oss alla efter semester. Det har också och kanske framför allt varit rena mentala sviter efter ett fortfarande pågående sorgearbete med andledning av attentaten i Norge. Idag med lunchen "förgylld" av en tyst minut på Sergels torg med några till. Tankar. Gråt i halsen. Obesvarade frågor. Men också en "djävlar anamma" att vara med och jobba mot alla krafter som driver fram världens ondska. Oavsett varifrån den kommer.
Idag har terrormannen och massmördaren Anders Behring Breivik genomgått de första förhören. Det var i slutet "sällskap". En del kom fram och förmedlades genom medierna. Det var bland annat att ABB Utøya. Idag samlades 150.000 människor i Oslo för att gråta och minnas tillsammans. Idag vid lunch stannade tåg, tunnelbanor, tystnade luchsamtal, stoppade människor sitt shoppande, avbröt FNs generalförsamling sitt arbete eller som jag stod tillsammans med andra på Sergels torg eller på andra platser runt om i Sverige. Alla samlade i tankar om offren i Norge. Men också, jag lovar!, med tankar om ett bättre samhälle.
I morse följde jag upp ett inlägg på Aftonbladets ledarsida. Det handlade först om främlingsfientlighet som idag har bekräftats vara en av orsakerna till att den norske massmördaren gjorde det han brutalt gjorde. "Multikulturen" skulle så att säga stoppas. Jag jämförde också det med att det parti som i svensk politik står mest för denna främlingsfientligehet och som nämns i mördarens "manifest" som ett föregångsparti, hade använt explosionen i Oslo så gått som direkt vid sprängningen till att insinuera vem som var ansvarig.
Jag ser i skrivande stund en norsk statsminister Jens Stoltenberg på NRK. Det är efter dagens manifestation där initiativet kommit från så kallat vanlig folk som vill sörja tillsammans. Det är fortfarande inte tillstymmelse till partipolitik DÄR och ska så heller inte vara. Det är en norsk samling, en ny "kärlek" och kanske en nytt varmare Norge som så att säga spirar ur krisen.
I allt detta må en eller annan försöka använda tillfället för egen vinnings skull. Det kommer inte att lyckas. Det som däremot kommer att vinna är en ökad insikt om behovet av solidaritet. Säkert också en uppslutning om att vi tillsammans oavsett bakgrund har samma värde och är viktiga för samhället. Kanske innebär det att främlingsfientligheten minskar, allt som en reaktion mot det mördaren önskade.
När jag avslutar hör jag NRK-sändningen över datorn. Norges kronprins talar och önskar ett land där man är tillsammans, inte i motsättningar. Jag är helt övertygad om att det som har hänt ändå bär frukt i form av mer värme och sammanhållning i Norge. Vi har i kortare perioder haft samma förändringar i Sverige, efter mordet på Olof Palme, på Anna Lindh och även efter 11 september och den fruktansvärda tsunamin. Vi blir i krisen ännu mer medvetna om att vi hör ihop, att vi är sårbara och att styrkan kommer när vi håller ihop.
Vi räcker ut en vänskapshand, och knyter fasta starka band, vi räcker våra händer till alla våra vänner, till alla på den vida jord...
Jösses vad jag skulle älska det om alla ställde upp på den drömmer. Så är det tyvärr inte idag. Men det kanske kommer.
Fler: AB ledarblogg, Katrine Kielos, Svd, SvD om manifestet, AB om manifestation, AB Högern, hotet, hatet
Bloggar: Katarina, Mikael, Peter (J), Martin Moberg, Göran, Sebastian, Jämlikhetsanden, Deshira, Thomas, Roger, Fredrik, Johan,
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, oslo, norge, jens stoltenberg, sverigedemokraterna, expo, Anders Behring Breivik Upplagd av Peter Andersson
