Unga pensioneras bort från jobben

Inte tillräckligt ofta men ändå återkommande berättar medier om en annan och dystrare bild av regeringens så kallade jobbpolitik än de själv vill sätta. Och, kan tilläggas, har lyckats sätta. Idag är det den parlamentariska socialförsäkringsutredningen som i DN visar att unga mellan 20-24 år som stämplats ut i alltför stor omfattning från arbetsmarknaden. "Aktivitetsersättning" är det nya namnet. Förr kallades det "förtidspension".

– Siffrorna visar på ett nederlag för regeringens arbetslinje, säger utredningens huvudsekreterare, Irene Wennemo,

Förklaringarna, menar rapportförfattarna, är inte en ökad ohälsa efter 2003, utan arbetslöshet och svag utbildning. Eller som rubriken antyder: Unga pensioneras bort från jobben. Och Irene Wennemo varnar inför framtiden:

– Vi har en tickande bomb. Många av dem som fått aktivitetsersättning kommer inte att få sjukersättning och står då utan försörjning när de fyllt 30

Jag gissar att det som nu sker, med bland annat fler elever som inte klarar kraven till gymnasiet och fler som kommer att nekas en högskoleutbildning, gör den tickande bomben kraftigare. Samtidigt brister det, minst sagt, i regeringens insatser för att vända utvecklingen. Det stora i årets budgetpropp var ju 5,4 miljarder på en högst osäker momssänkning på krogar. De aktiva arbetsmarknadsinsatserna fick i och för sig en del positiva förstärkningar men då ska man minnas att åtgärder och utbildning i arbetsmarknadspolitiken tidigare har dragits ner. Dessutom finns andra osäkerheter när det gäller ungas jobb: Det är en grupp som är särskilt otrygga på arbetsmarknaden med osäkra jobb, timanställningar och arbetsvillkor. Regeringen vägrar följa de EU-direktiv som finns för tidsbegränsade anställningar, menar TCO.

Mer att läsa: DN artikel 2, Aftonbladet,
Blogginlägg:   Eget om misslyckad jobbpolitik1, Eget om misslyckat jobbpolitik 2,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, jobb, arbetslöshet, förtidspension, alliansen,

Det händer något trist med Sverige

Vaknar denna morgon upp i ett Sverige där en rad nyheter gör mig nedstämd. Gårdagens Aktuellt berättade om sämre resultat i skolan. Färre elever är behöriga till gymnasiet, enligt nya sifffror från Skolverket. I inslaget förklarades det helt väntat med att de elever som har sämre förutsättningar inte får det stöd och den hjälp de har rätt att kräva. Nyheten kommer i tider då medierna har berättat om vanvård i äldrevården. Men parallellt med repotagen om äldre som far illa berättar DN om hur skattepengar, som skulle kunna användas till en bättre vård, slussas ut ur Sverige till skatteparadis och de ägare i riskkapitalbolag som jag tidigare har skrivit om. Som  rubriken kort nämner i tidningen: Samtidigt som den mediciska kompetensen minskar så ökar utskyfflingen av de skattepengar som skulle kunna användas till löner till personal.

Jersey, skatteparadisön. finns också med i min andra morgontidning. SvD berättar om hur apotektsföretagen som nu har växt fram, använder skatteparadisen för sina tveksamma transaktioner. På mitt apotek nedanför balkongen innebar apoteksreformen alltså inte bara ett skyltbyte. Från "Apoteket" blev det också ett företag som trixar med mina skattepengar, enligt SvD, Apoteket Hjärtat.

Sverige, ett land som sänker skatten på krogen i något som kallas "jobbpolitik" samtidigt som människor tvingas in i den usla åtgärden FAS3. Sverige, ett land där bara ett avstående av ett femte jobbskatteavdrag skulle kunna avskaffa barnfattigdomen. Men "vi", eller de som styr" väljer andra prioriteringar. Sverige, ett land där det hårdnar på arbetsmarknaden med osäkra anställningar, med allt tuffare arbetsgivare som nu siktar in sig på att skjuta sönder facket och som i de första förhandlingarna är oerhört ovilliga att göra något i form av förbättringar.

I detta Sverige växer det "nya moderaterna" samtidigt som socialdemokraterna noterar bottenläge i opinionen. En förklaring är nog att partiets budskap inte upplevs som relevant av väldigt många väljare. Det har i sin tur många bottnar. En är att de negativa bilderna av ett Sverige som oppositionen utmålar, inte upplevs som relevant av många. Den borgerliga politiken har ju inte sin stora skam i att fler fått mer i plånboken. Det riktigt allvarliga är att vi lämnar ambitioner att "ALLA" ska omfattats av politiken till att gälla de flesta. De som ligger lite risigt till drabbas och kan aldrig aldrig rösta fram en förändring. De "sämst ställda" kommer aldrig att bli en majoritet.

Just därför borde den socialdemokratiska förnyelsen ha börjat i värderingarna. Vad är jämlikhet egentligen? Vad är samhällets ansvar och vad är den enskildes, ett område där utvecklingen nu går alltmer mot att lägga alla livets eländesbördor på individen samtidigt som det kollektiva ansvaret dras tillbaka. Vad är skillnaden mellan en socialdemokratisk frihet som frigör människor och en borgerlig frihet att få starta ett apotek?
Hur ska socialdemokratin konkret förändra skolan så att alla kan få en bra grund att stå på och hur reagerar vi när Sverige är ett land där särskilt stöd dras bort från de som behöver mer stöd samtidigt som allt fler redan högpresterande elever har föräldrar som köper läxläsningshjälp privat? Är det rimligt att den svenska a-kassan till arbetslösa är en av Europas sämsta?

Där försvinner socialdemokratin in i sitt eget trauma, precis när partiet behövs som mest. Bilden av partiet har förändrats, den bild som tar sån tid att förändra. "Det är långt till nästa val", tröstar sig några med. Ja, men att förändra en bild där väljarna inte ser oss som relevanta som en kraft som kan möta dagens samhällsproblem görs inte med en kampanj. Det tar tid. Inte minst om människor i dag ser oss som enbart ett eländesparti när vår egentliga styrka och våra värderingar faktiskt förenar både det och att "frigöra människor". Men hur starka och vackra idéerna än är och hur bra och offensiv den praktiska politiken än är, så är det skitsamma om människor inte upplever det så. Kanske till och med tvärtom. Om att vända detta handlar uppdraget för partiets aktiva och inte minst partiets ledning. Där hoppas jag innerligt att Johan Westerholms analys kommer att slå fel. Kamp mellan falanger är det absolut sista som socialdemokratin nu behöver.

Mer att läsa: Ekot om apotek, S kampanj mot barnfattigdomen, detta även på facebook, Katrine Kielos,

Fler som bloggar: Johanna Graf om (S), Emil Högberg om borgerligt haveri i Huddinge, Alliansfritt om färre behöriga elever, Löntagarbloggen om riskkapitalbolag, Alexandra Einerstam om "det motvilliga partiet, Annarkia om (S)-kris, Erik Laakso om en djup kärlek, (Grattis i förskott!) Peter Karlberg om vägen mot något bättre, Calle Fridén om S-kris,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, håkan juholt, Sverige

Opinionsraset: Politik handlar om förtroende

Dagens morgonläsning bjuder kvarvarande S-sympatisörer på dubbla nyheter i rysarklass. Dels presenterar United Minds en opinionsmätning där partiet för första gången går under 25 procent. Aftonbladet har beklätt nyheten med rubriken "Stumma av skräck". 24,9 procent för S, samtidigt som vänsterpartiet och miljöpartiet ökar. Blockmässigt går alliansen fram med 2,3 % mot de rödgrönas, om man nu kan tala om ett sådant block, backande med 3,4.

Opinionsnyheten kombineras med en mätning i DN om förtroendet för statsministerkandidaterna Reinfeldt och Juholt. Reinfeldt är i en tämligen bastant ledning på alla punkter, är kanske en blygsam sammanfattning av nyheten. Föga förvånande efter allt som har hänt.

Med opinionsras kommer ofta tankar om partiledarbyten och personförändringar. Så sker säkert nu också vid ett och annat kaffebord runt om i landet. Men frågan är om inte Lena Mellin, Aftonbladet, ändå har mer rätt än den som ser skiften på partiledarstolen som en lösning. Jag citerar några rader:

Socialdemokraternas kris är monumental. Den handlar inte om Håkan Juholts hyresbidrag eller hans virrighet. Den handlar om en identitets­löshet.

Normalt sett borde alliansen vara Juholts största fiende. Just nu är det inte så.
För närvarande är Socialdemokraternas största problem Vänsterpartiet i ny skrud under Jonas Sjöstedt. Han tillhör partiets högerfalang och är allmänt respekterad bland socialdemokrater. Han har en målmedveten retorik som tilltalar många inom S.

Identitetslösheten handlar om en oerhört seg vandring för (S) alltsedan september 2010. Minst. En tid av vånda och självömkan, följd av partiledardebatt och byte. Det avbrott i eländet i form av tillfälligt uppvisade positiva opinionssiffror gav hopp. Inte på grund av att en ny ledare var en viss person utan därför att (S) började tala mål och drömmar kombinerad med samhällskritik. Något i de tankarna lockade människor. Vi var några som tänkte "äntligen". Med bilden av ett förvirrat parti i budgetpresentationen, med avhopp i debatt, med utspel som inte fanns förankrade i partiet och därtill "bostadsaffären" är nedgången som beställd.

Det lär pågå ett programarbete. Jag har ärligt talat inte sett mycket av det. Ändå är det just där som partiet borde ha lagt mycket kraft. Vilka idéer bär in i framtiden? Vilka är våra lösningar i detta årtionde? Vilken är vår samhällskritik? Om detta är socialdemokratin utåt sett mycket tyst.

Jämför det med moderaterna. Partiet har de senaste dagarna fått stå till svars för en omskrivning av historien. Inte minst tidningar som Svenska Dagbladets ledare har skrivit kritiskt om partiets nya program. Men, som en ytterligare ledarkrönika i helgen av PJ Anders Linder, visar så pågår trots det debatten och kan tolkas som en vitalitet inom de nya moderaterna. Just den vitaliteten som (S) bara MÅSTE visa.

Lena Mellins andra teori var om Vänsterpartiet. Partiets framryckning i dagens mätning bekräftar att hon kan ha rätt. Jonas Sjöstedt som ny partiledare blir utan tvekan en ytterligare press på (S). Samtidigt är det väl högst osannolikt att väljarna ger partiet stöd därför att någon ny politisk linje har sjösatts (!). Person har betydelse i politiken, trots allt.

"Partiet är den enda kraft vi äger" lyder ordspråket i mitt parti. Det kan inte vara ett löst utslängt talesätt. Det kräver omsorg och handling. Nu!

Mer att läsa: SvD,

Fler som bloggar: Peter Högberg, Kent Persson, Thomas Böhlmark,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, moderaterna, håkan juholt, fredrik reinfeldt, opinionen, opinionsläge, val 2014

Svag miljöpolitik - då lägger regeringen ner expertmyndigheten

[uppdaterad] När budgetpropositionen kom i september skrev jag ett inlägg om den kritik som budgeten mötte av bland annat Naturskyddsföreningen för dess svaga miljöpolitiska innehåll. Det verkade som om regeringens ambitioner på området hade anpassats till det Reinfeldt signalerade redan före valet 2006: Miljön är ingen valfråga och kanske illustrerat med algblomningen:

"Geggan har funnits där ute även andra somrar, men inte blåst in till land."

Idag läser jag att samma regering vill lägga ner den expertgrupp för miljöstudier som på ett fristående sätt ska granska, och kanske till och med kritisera, regeringens politik. Sett till internet verkar nedläggningen redan ha skett. Jag kommer inte in på myndighetens hemsida. www.ems.expertgrupp.se

Uppdatering: Jag fick en reaktion på facebook av Nanna Wikholm, heltidare på landstinget med bland annat regionala utvecklingsfrågor inkl miljö på sitt bord:
Fast Peter, om man vill föra en progressiv miljöpolitik är det en välgärning att den där gruppen läggs ned. Den har mest fungerat som ett sätt att ge Anders Borg underlag för att inte föra någon miljöpolitik alls.

Jag litar helt på Nannas bedömning men kommenterar "Sen kan man fundera om nedläggningen görs av just de skälen av ...regeringen. Man borde kanske hellre ändra uppdrag o inriktning än att lägga ner..i så fall??

Mer att läsa: SvD, GP,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, regeringen, expertgruppen för miljöstudier, miljöpolitik,

Minister gör äldrevårdsskandaler till fråga om personalens civilkurage

En del politiska företrädare uttalar sig på ett sätt som gör att man tvekar om vad som är en rimlig reaktion på deras ord. Som exempelvis statsrådet Maria Larsson, som idag citeras i DN. Hon reagerar på de uppgifter om vanvård av äldre som den senaste tiden har kommit från Järfälla och Stockholm.

Men statsrådet verkar inte ha den inriktning av krav och kritik som jag själv uttryckte i ett inlägg i veckan. Om krav på kvalitet om man ska kunna bedriva vård, särskilt om den är skattefinansierat. Om att avkastningskrav till stora, internationella riskkapitalbolag tvingar fram "slimmade" organisationer som riskerar att gå ut över vården. Detta kommenterar inte Larsson. Hennes budskap är i stället att den anställda personalen måste visa "civilkurage" och rapportera om felaktigheter.

I artikeln berättar man också om Nejad Khadiri som gjorde som Larsson tycker. Berättade. Något som kostade honom jobbet. Till skillnad från en anställd i offentlig tjänst har inte privatanställda den meddelarfrihet som ger lagstadgat skydd för yttrandefriheten. Det finns grundlagsskydd men den övertas ofta av de krav på lojalitet som gäller för privata företag.

Att regeringen och Maria Larsson försöker vrida ansvaret för eländesvård hos bl.a. Carema till de anställda i stället för vårdföretaget är skamligt och samtidigt oerhört avslöjande av det fokus som driver politiken.

källa: Dagens Nyheters papperstidning idag.
Mer att läsa om vårdskandalen:  DN1, DN2,
Fler som bloggar:  Tomas Alsbros, '

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, maria larsson, regeringen, äldrevård, carema

Fattigdomsförnekaren Jernbeck med krav på skrotad värnskatt

Vi har olika bilder av verkligheten och av det samhälle vi lever i. Av det Sverige vi lever i. Själv oroas jag över det Sverige där klyftorna fördjupas och orättvisorna växer. Ett Sverige som Rädda Barnen pekar på, har allt för många barn som lever i det de benämner barnfattigdom. Ett Sverige där SCB visar tabeller över allt större skillnader mellan den som jobbar och den som är sjuk eller arbetslös. Men det finns de som har en annan bild. Jag har i något inlägg berättat om moderaternas ledamot i fullmäktige som en gång talade om "tiotusen kronor i julklappskassan" som något som gällde alla. Idag finns ett annat exempel: Isabella Jernbeck, moderat ledamot i riksdagen. Denna makthavare från Nya Moderaterna menar att "fattiga" bara finns i Afrika. Till organisationen RFLH säger Jernbeck:

Det finns inga fattiga människor i Sverige tycker jag”.


Jernbeck "tycker så" och vill heller inte se någon kamporganisation för de som tvingas gå utan jobb eller vara sjukskrivna kräva bättre villkor. På sin blogg skriver hon:

Det borde inte finnas någon organisation som värnar om social trygghet som låter bidragen gå före kravet på arbete

Man skulle kunna tycka att det efter hennes eget knapptryckande i riksdagen, som har försämrat för väldigt många, borde vara berättigat med starkare företrädare för de sämst utsatta i Sverige. Inte i Jernbecks tankevärld

Isabella Jernbeck driver själv inte så mycket i riksdagen som skulle leda till minskade behov hos utsatta av stöd för samhället. Natomedlemskap, skrota värnskatten, förstatliga skatteutjämningen och se över LAS var hennes motionsteman detta år. Om värnskatten skriver hon:

En avskaffning av värnskatten är viktigt för att Sverige ska kunna konkurrera med andra länder. Värnskatten gör mer skada än nytta och bör, när de offentliga finanserna och ekonomin så tillåter, avskaffas.

Isabella Jernbeck som inte ser det väldigt många andra ser, att väldigt många far illa av hennes politik, lever i en egen värld.

Jag förstår om Reinfeldt och partiets propagandaminister Per Schlingmann är irriterade. Isabella Jernbecks uttalanden avslöjar oerhört mycket om den syn på samhället som lever i välmåga i moderaterna, hur mycket man än kallar sig nya. I valrörelsen avslöjades råden i den moderata PR-handboken: "Ta bort pärlhalsband och slipsar". Partiet skulle "stylas om" till något mer attraktivt. Jernbeck har med sina klantiga men förmodligen från hjärta och övertygelse - och egen livssituation - sabbat mycket av det försöket. Och för övrigt kan man sakna en analys av Jernbeck som tar sin ansats i att det är hennes egen regerings misslyckande med jobbpolitiken som i många fall ökar behov hos människor att få bistånd.

Det här inlägget är inte skrivet i någon som helst avsikt att peka ut Isabella som enskild person. Det är skrivet därför att hennes uttalande så väl visar varför Reinfeldts regering utgår från en syn på samhället som är helt frånvänd den de flesta ser. "Bort med er".

Mer att läsa:  RFHLs hemsida, AB;
Fler som bloggar:  Politiken, Alliansfritt, Fanny, Svensson, Jämlikhetsanden,LO-blogg en om ett tuffare Sverige även för medelklassen,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, moderaterna, isabella jernbeck, orättvisor, jobbpolitiken,

Pendeltågskaoset: Vakna, Wennerholm!

Nej, Moderaternas Christer G Wennerholm är sparsam med bloggposter om pendeltågskaoset. Ett ganska nytt inlägg består av ett inkopierat pressmeddelande om kaoset i Östertälje. Möjligen (?) snickrar det moderata trafiklandstingsrådet ihop något ytterligare idag. Det är nämligen en "totalskandal" det som händer med trafiken. Igår tvingades resenärerna i något tåg strax bakom mitt att kliva av mitt på Årstabron. Det gäller att inte vara höjdrädd om man ska åka med dagens kollektivtrafik, tydligen.

SvD skriver om nya mätningar om läget med trafiken.

Till och med augusti i år har punktligheten för pendeltågen gått ner till 83 procent jämfört med 92 procent som är SL:s mål. Nöjdheten hos SL-resenärerna har sjunkit under året, men klart störst är missnöjet med pendeltågstrafiken visar SL:s egna mätningar. Bara 57 procent av resenärerna är nöjda med hur pendeltågstrafiken fungerar, mot 84 procent av resenärerna på lokalbanorna

Mitt i eländet skyfflas ansvarsfrågan runt. SL hänvisar till Trafikverket och trafikverket säger...? Samtidigt är det väl så att vi pendlare har stor förståelse för om trafiken påverkas av exempelvis bygget av Citybanan. Men det är annat som stör mest, inte minst bristen på information. Det ganska ofta förekommande att ett tåg som annonseras ankomma om 3 minuter helt plötsligt "försvinner" och aldrig dyker upp är ett exempel. Men det krävs också investeringar i nya tåg och i trafiken i stort. Där har alliansledningen i landstinget prioriterat annat före, inte minst den så kallade NK Express inne i city. Dags att vakna, Wennerholm!!

Mer: SvD, Twitterflöde från Årstabron, Pendelupproret, Facebook

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, pendeltåg, SL, trafikverket, christer g wennerholm, nk express, spårväg city,

Stor nyhet: Regeringen följer upp sina beslut

Brännpunkt, Svenska Dagbladet på nätet 3 nov 2011

Det är inte tal om att det är rätt och riktigt. Inte minst i fallet med den sänkta krogmomsen behövs uppföljning. Det var ju den stora satsningen i årets budget, 5,4 miljarder. "Reformen" genomförs för att Centern ska få sin del av reformutrymmet och det görs samtidigt som andra länders erfarenheter talar för att åtgärden ger få nya jobb. Men visst är det lite märkligt att ett utspel om att man följer upp vad politiska beslut får för effekter, blir en stor nationell nyhet. På Brännpunkt skriver både finansminister Anders Borg och näringsminister Annie Lööf om saken.

Skatteverket ska följa "övergången från svart till vitt". Konjunkturinstitutet ska tillsammans med SCB, IFAU och Tillväxtanalys, berätta om hur priser och löner utvecklas och så ska myndigheten Tillväxtanalys tillsammans med Tillväxtverket och Konkurrensverkett följa reformens effekter på bland annat nyföretagande. En ganska bred uppslutning av landets myndigheter som alltså ska granska effekterna av momssänkningen.

SvD Brännpunkt gör layoutmässigt Annie Lööf till finansminister samtidigt som Borg skrivs i feta bokstäver. En nyhet om att regeringen följer upp sina beslut. Sverige 2011.

Mer att läsa: Ekot, DN.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, krogmoms, annie lööf, anders borg, alliansen, jobb, jobbpolitiken

Huddinges ekonomi gungar: Återtagen sänkt skatt eller välfärdsbesparingar?

Ja, regeringens misslyckande med jobbpolitiken slår hårt mot landets kommuner. De så stolta allianspartierna i min hemkommun Huddinge deklarerade före sommaren att skatten skulle sänkas. Moderaterna stoltserade med pressmeddelanden med "talstreck" från kommunstyrelsens ordförande:

I majoritetens politiska inriktning för åren 2010–2014 är målsättningen att på längre sikt sänka skatten så att den hamnar på en genomsnittlig nivå bland kommunerna i Stockholms län. Skattesänkningen föreslås träda i kraft 1 januari 2012.

-Det känns både rimligt och rättvist att Huddingeborna får ta del av den goda ekonomin kommunen har genom ett litet tillskott i sina plånböcker.

Jag har nu sett uppgifter på hur kommunens resurser minskar när kostnader för arbetslösheten slår igenom i kommunens ekonomi. Minskade skatteintäkter och högre kostnader för arbetslösheten påverkar oss. Den en gång så stolt presenterade budgeten för 2012 lär få skrivas om.

Frågan är vilken väg de borgerliga väljer. Man har lovat en sänkt skatt med 20 öre. Men går man den vägen blir resultatet ännu sämre. Väljer man att ta ut den sänkta och utlovade skatten och spara in på verksamheterna? Eller någon slags kompromiss?

Från Örebro bloggar Kent Persson om deras kommuns läge. Jag gissar att även deras besparingar i grunden har samma förklaring som det som nu slår mot Huddinge och flera kommuner. Alliansregeringens misslyckande med jobbpolitiken.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, huddinge, skattesänkning, alliansen, moderaterna, jobbpolitik, arbetslöshet

Hur mycket kommer regeringen att "bistå" i avtalsrörelsen?

Som ett av de första utspelen Annie Lööf gör som näringsminister väljer hon att kommentera sin och Centerns stora (och enda?) hjärtefråga. En försämring av anställningstryggheten, eller annorlunda uttryckt, försämring av LAS. Det verkar som statsrådet gör det med värme i hjärta. Efter att under de senare åren ha gått på storhinder i Reinfeldts regering får hon i stället chansen när Svenskt Näringsliv och tjänstemännen väljer att förhandla om frågan. Enligt Annie Lööf är regeringen beredd att "bistå" parterna.

Den svenska modellen och dess kollektivavtal är viktiga. Det innebär att politiken inte lägger sig i förhandlingarna om löntagarnas villkor. Annie Lööf, som också är ett bloggande statsråd, avslutar sitt inlägg idag med just de argument som partiet länge har haft för sämre trygghet på arbetsmarknaden:

Vi har utmaningar på den svenska arbetsmarknaden idag – dels de stora grupper som står utanför och har svårt att etablera sig men vi kan också se företag, små och medelstora, som vill anställa men inte vågar o kan anställa.

Fackligt är ju diskussioner mellan parterna inte ny för i år. I somras presenterade LO och Svensk Näringsliv en rapport efter ett arbete i arbetsgrupper om LAS. Politiskt råder det en mastodont uppfattning i riksdagen om att just sämre anställningstrygghet inte är lösningen på arbetslöshet eller för att få fart på företagandet. Centern och Annie Lööf står i princip ensamma med folkpartiet och en eller annan kristdemokrat.

Dagens fråga för medier och andra att gräva vidare i är: Vad menar Annie Lööf med att "bistå"? På vilka fler områden avser regeringen "bistå" en eller flera parter i avtalsrörelsen?

På ett område har man redan gjort det. Sedan semestrarna tog slut har upptakten på en lång avtalsrörelse börjat. Redan från start har arbetsgivarna börjat sin argumentation på ett sätt som väcker min oro. Det handlar inte om sakfrågor i förhandlingar, om löneutrymme eller annat. Deras första utspel har varit att försöka underminera de fackliga organisationerna (läs LO) med hänvisning till det medlemstapp som man har drabbats av efter att alliansregeringen tvingade fram höjda avgifter till a-kassan. Steget efter detta har varit att plädera för att lönen inte ska sättas i förhandlingar utan genom "samtal mellan anställd och chef". Chefernas organisation applåderar.

Det är en utmaning att möta en stark arbetsgivarpart som har den ekonomiska makten i tider av ekonomiska krisvarningar och samtidigt som landet styrs av en regering som nu tydligen ska kommentera, tycka till och "bistå" sådant som är "rätt" med borgerliga ögon. Det vore en välgärning om såväl arbetsgivare som regeringen lyfte bort avtalsförhandladet som en väg att nå politiska framgångar eller - gud förbjude - som ett tillfälle då man (arbetsgivarparten) hellre av ideologiska skäl ska slå till mot facket.

Mer att läsa: DN, SvD, AB, ledarblogg, LO-tidningen, AB. debatt : ledarna, AB debatt, Unionen,SvD led
Fler som bloggar: Röda Berget, Roger Jönsson, Unionen, LO-bloggen, Chefsblogg,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, avtalsrörelsen, avtal12, lo, svenskt näringsliv, LAS, regeringen, annie lööf, centern,