En vårdvalsreplik till socialdemokrater med valfrihetstvivel

Bloggen Danielsson Lakejer (Daniel) har ett viktigt inlägg om vårdval. Eftersom vårdval nu inte bara ska gälla i borgerliga förtruppslandsting som Halland, Skåne och Stockholm utan spridas över Sverige och till och med Europa så finns anledning att ta del av alla debattinlägg. Daniel har rätt i mycket. Och det är inte konstigt att läkarkåren, inte minst distriktsläkarna, går i spetsen för kravet på vård efter behov, och också ifrågasätter själva valfriheten. Egentligen byggs det resonemanget på hälso- och sjukvårdslagens portalparagraf och vård först till den den som har störst behov.

Det stora problemet och anledningen till strid mot vårdval Stockholm är dock INTE själva valmöjligheten. Att kunna välja vårdcentral nära jobbet om man så önskar, i stället för att hänvisas till bostadsområdet, måste vara möjligt. Att kunna välja en mottagning man trivs men borde heller inte möta motstånd. (så länge "vård efter behov-krav är uppfyllda).

Det finns risker och tänkbara skevheter med detta. En är att rätten att välja förutsätter viss överkapacitet alternativt, som fallet är i Stockholm, att vissa områden är överetablerade medan andra mer eller mindre accepteras som underförsörjda relativt befolkningens behov. Just den effekten är oacceptabel. I Stockholms län skiljer det ca 5 år i levnadsår mellan friskast och minst friska kommun. I delar av Stockholm är ohälsotalet 15 per år medan andra har 150 (ex mellan svenska män och utländskt födda kvinnor i vissa områden) Ska vård på lika villkor kunna mötas kräver det helt andra fördelningsprinciper än vad som gäller i valfrihetssystem.

Med Vårdval Stockholm har en motsatt omfördelning/nytillskott av resurser skett. Av exempelvis 20 nya vårdcentraler startas de flesta i innerstaden, och där i områden med redan gott utbud. Kritiken mot Vårdvalet i Stockholm måste också riktas mot andra inslag som utmaningsrätten: vem som helst får försöka ta över verksamhet. Fokus på vårdföretaget, inte patienten. Avsaknaden av några som helst ambitioner för den egna landstingsdrivna verksamheten. Den totala läkarfokuseringen i ersättningarna som gör att doktorer nu sitter som mottagare och remitterar till sjuksystrar. De allt kortare besöken som missgynnar patienter med mer komplicerad sjukdomsbild.

Ytterligare kritik bör gälla att systemet är totalt förblindat av synen på ett husläkarsystem som för länge sen förvann som begrepp ur sjukvårdslagstiftningen. Man kan också vara ytterst negativ till att systemet ger vem som helst möjlighet att etablerar sig, att en försäljning till ex ett multinationellt vårdbolag på sin höjd blir en informationsfråga, att politiken bara styr genom en regelbok som inte följs osv osv . Till detta och en del annat måste kritiken vara skarp mot att allt har gått för fort i genomförandet.

Det finns alltså mycket att föra debatt om i sjukvårdspolitiken, om ni så vill, i Axel Danielssons anda. (på hans tid var dock vården tämligen torftig) Men just DÄRFÖR känns det så fel att försöka nita socialdemokrater i just detta sammanhanget. Daniel skriver bl.a.

Tron på "valfrihet" har trängt sig djupt in i de socialdemokratiska leden, och det har lett till en acceptans för borgerlig välfärdspolitik

Som sjukvårdspolitiker från Stockholms län vågar jag med säkerhet säga att Daniel har fel. Mycket fel! Det som finns är en tämligen grundmurad övertygelse att det i vårt län måste vara en praktisk och tillgänglig vård för medborgarna. Om man som jag bor i Huddinge söder om stan men jobbar i Solna norr om stan, med 40 minuters pendlingavstånd med kollektivtrafik, så vore det orlimligt att återgå till "hänvisning till bostadsområdets vårdcentral.

Har man därtill invånare som till en förkrossande majoritet menar att valfrihet i exempelvis detta avseende är viktig så kan det inte bara avvisas med god socialistisk teori (även om jag personligen känner viss lockelse till såna teoretiseranden..så länge det faktiskt inte går ut över viktig välfärd) I vårt län säger ca 60% att de tycker det är oväsentligt vem som driver verksamheten, huvudsaken är att kvaliteten är bra.

Och till sist. För oss är debatten om andra än landsting ska få driva vård helt ointressant och inte ens teoretiskt viktig att föra. De som nu styr landstinget har satt målet att det vid valet 2010 inte ska finnas nån landstingsdriven vård kvar i primärvården. Avtal kommer att vara tecknade för lång tid. Trots brister kommer en stor andel av länets befolkning att vara ganska nöjda med sin vård. (inte minst där vårdutbudet "exploderat". Oavsett vår ideologiska ryggrad kräver den verkligheten vi lever i helt andra resonemang och utmaningar att möta.

Om detta...i senare inlägg. Men fick jag ge bloggen Axel Danielsson och Daniel ett gått råd så är det: tryck på i debatten om socialdemokratins förhållande till vinst i vården. Vi har exempel från Stockholm där privata vårdcentralsägare och behandlings-VDar lyfter miljoner av skattepengar i vinster till sina bolag. Av skattepengar. Där varje "överkrona" kunde gått till vård för fler eller vård med högre kvalitet. Där behöver debatten lyftas.

Bilden: Stockholms landstingshus i mörker
Mina tidigare vårdvalsinlägg finns här.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, sjukvård, vårdval, jämlikhet, vårdval stockholm, socialdemokraterna, filippa reinfeldt, stockholms läns landsting

Mörkbruna gräsrötter på blågul frammarsch?

Läser i SvD om hur Sd påverkat politiken i kommunen. Som alltid när det så kallade partiets företrädare uttalar sig, ryser man. Sd-ledaren i kommunen ser mot framtiden med något mörkt i blicken. Han ser att Sverige kastas in

"..i samma konflikter som vi ser i Baltikum och mellanöstern. Jag tror att vi får ett sådant inferno här i Sverige".

I en annan del av artikeln upprepar han Sd-företrädarenas inövade talregel att ställa invandrare mot äldre: "

–Vi ska snarare få hyfs och proportioner på invandringen. Vi kommer snart inte att ha resurser så att våra svenska gamla får en omsorg värd namnet

Det budskapet kombineras nästan alltid med att förvanska eller rent av ljuga om siffror för omfattningen av denna invandring. (utan att därmed just här gå in i debatt/försvar om den) I morse hade jag själv ett sånt anonymt inlägg i min blogg:

Sverige tog emot 102.000 invandrare år 2008. När är det nog?

Och en annan, som har blogger, dold profil, aldrig skriver inlägg utan bara kommentarer, skriver:

200 000 invandrare nästa år då ? Svensken ska sugas ut till sista blodsdroppen med skatter, försämrad välfärd/skola och utbildning/sjukvård(min gissning är att de äldre får ta den största smällen eftersom de gnäller minst).

Den som på Migrationsverkets hemsida kolla fakta ser följande:

Cirka 11 200 asylsökande fick uppehållstillstånd förra året. En iakttagelse är att andelen som fick tillstånd på grund av flyktingstatus i enlighet med Genèvekonventionen ökade från 1 113 till 1 934 mellan 2007 och 2008. Sammanlagt beviljades 90 021 uppehålls- och arbetstillstånd under 2008. Under 2006 och 2007 låg antalet på drygt 86 000.

Jag mår, som Uggla, väldigt illa. Man får väl överleva att Sd-anhängarna är aktiva på nätet och bloggar med sina anonyma kommentarer. Men håll detta så långt det går borta från den seriösa debatten utan att underskatta kraften i ett sånt parti att växa. Jag vet att alla partier har valt att ta seriös debatt i Tv-studios och annat men tillåter mig ha uppfattningen att det är fel.

Visst kan jag pusta ut lite om jag ser till Sd:s agerande i Huddinge fullmäktige. Det är inte mycket man har åstadkommit med sina två fullmäktigeplatser. Ett krav på att få oppositionsråd och ett par skrivningar, är arbetsinsatsen hittills.

Jag väljer, efter läsning här, att gå med i Facebook-gruppen "Sverigedemokraterna utan riksdagsplats 2010". Först vill jag se vem som har skapat gruppen och hittar grundaren citerad på Ungsvenskarnas forum (där Kristoffer Filipsson också har kommenterat). Och visst är den hemsidan helt enligt förväntningarna när man ser till inlägg och namn. Här kommenteras också att de samlade ungsvenskarna bör leta efter Facebookgruppens skapare i folkbokföring och skolkataloger. Se där, lite Gestapoinspiration hos de blivande riksdagsledamöternas gräsrötter!

Ett inlägg som också får sympati från debattforumets redaktör har rubriken Somalier-ett för högt utbrett fenomen i svea rike". Mer behöver man inte läsa för att känna sig manad att lämna eländet.

Det är ett jätteuppdrag för de demokratiska partierna att utmana och faktiskt så gått det går blockera Sd från varje makttaburett. De ÄR fortfarande samma extremer som förr men mer polerade för att öka chansen till makten. Men framför allt att på alla sätt ta kampen mot de orättvisor som nästan alltid gör att "vanligt folk" söker stöd i dylika rörelser. Fattigdom och utanförskap ska tas på största allvar också ut det perspektivet. Varselhot och arbetslöshet detsamma. Att bli medlem i en facebook-grupp för att markera det, kan var ett litet men ändå viktigt bidrag i den kampen.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, sverigedemokraterna, val2010

Framtidsallians för Sverige vinner i opinionen

När Bommersviksöverläggningarna startar, om vilka jag bloggar här, kan de rödgröna känna råg i ryggen från väljarna. Det visar dagens Demoskop som presenteras i Expressen och Svd. De rödgröna får 52% av väljarstödet mot regeringsalliansens 44,7. Det verkar mest vara moderater som nu tjänar som "kamrat 4%" till Kd för att rädda det kristkonservativa partiet kvar i riksdagen. Det behövs nog om man trots allt ser att Kd har en roll i politiken? Att väljarnas rörlighet sker inom blocken finns tecken på också inom "vänster" där S ökar på vänsterpartiets bekostnad.

Visst borde ledningen vara större för det rödgröna gänget: regeringens passivitet i finanskrishanteringen, regeringens sätt att förvärra den kommande välfärdskrisen genom att vägra ge mer pengar till välfärden, den skrotade rättvisan med en obefintlig fördelningspolitik och regeringens prioritering av privata företag i vården framför en rättvis vård efter behov borde vara mer än tillräckligt för fler väljare att göra slut med Reinfeldt.

Vi står inför tre valrörelser 2009 och 2010 som på olika sätt blir räkenskapens tid för den borgerliga alliansen. Visst finns här också faror för de rödgröna: den största kanske ett EU-ordförandeskap under Reinfeldt som i slutet av året får med USA och Barack Obama på klimatpolitiken. Det i sig skulle bli en rejäl opinions- och ledarskapsutmaning för S,v,mp.

Kanske värt att komma ihåg att opinionen ser ut så FÖRE de rödgröna har startat arbetsgrupperna. Hur det ser ut när resultaten börjar klarna kan man väl bara spekulera i...

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, alliansen, regeringen, val2010, opinionen, demoskop

Framtidsallians för Sverige: S,v,mp

Idag börjar jobbet att forma ett konkret underlag för en s-v-mp-allians i regeringsställning. Bara det faktum att upptakten äger rum på Bommersvik inger hopp och förväntan. Mycket av svensk arbetarrörelses historia och framtid har börjat just där. Jag tror att det finns mycket goda möjligheter att detta blir just ett avstamp för en framgångskampanj. En viktig framgångsfaktor är att allt börjar i värderingarna, inte främst i konkreta sakfrågor. Den grunden är inte bara viktig för partierna i sig. Det är också väljarnas viktigaste faktor för val av parti eller framöver kanske mer riktigt: val av block.

För oss som främst jobbar politiskt lokalt så är samskrivningar och gemensamma förslag i s-v-mp-gänget en daglig aktivitet. När det nu ska till på nationell nivå krävs naturligtvis mer.
Jag tror att en oerhört viktig grund lades redan vid förra tillfället med arbetsgrupper mellan S och Mp. Deltog själv i Västerås 2005 när miljöfrågor diskuterades. Men sakfrågorna i sig var nog inte heller där viktigast. För oss sossar handlade det om att faktiskt lära oss en ny roll, som inte störst, inte alltid garanterad ensam regeringsbildare och inte alltid så öppna att lyssna till andra som vi borde. För Mp handlade det mycket om att få acceptans, på allvar, som parti. Att inte bara bli lyssnad på utan också sedd som "skarp" samarbetspartner.

Inför överläggningen på Bommersvik har Svd gjort en genomgång av politikområden där den nya framtidsalliansen S-v-mp är eniga eller oeniga och jämför med den "gamla" borgaralliansen. Man kan alltid diskutera urval. De 18 frågorna som har valts i jämförelsen är samtliga frågor där alliansen är eniga. Samtidigt visas att mycket måste göras för att få ihop det rödgröna gänget.

I jämförelse med Fredrik Reinfeldts beting när Allians för Sverige bildades är uppdraget för de rödgröna en "walk in the park". Då handlade det för Reinfeldt inte bara om att få ihop borgare utan att hitta en väg där han i ett enda drag kunde smita ifrån förslag han själv skrivit under som moderat gruppledare i finansutskottet under flera år. Om detta har jag blockat mycket, under rubriken Nya moderater?

På samma sätt som borgaralliansen handlar det om kompromisser men kanske också gemensamt nytänkande och nya infallsvinklar. Partierna har olika infallsvinklar när samtalen startar. Det gemensamma är regeringspolitik samtidigt som varje parti är en självstående enhet. Så har inte minst folkpartisterna visat att det kan fungera genom att ganska ofta pumpa ut egna förslag vid sidan om regeringsarbetet.

Om man ska känna oro för något så är det möjligen den avslutande kommentaren i artikeln. "S-ledaren MS vill inte kommentera det rödgröna samarbetet". Vad det står för vet jag inte. Ser mer ut som en journalists utväg när man ringt försent och inte just då fått en kommentar.

Men jag tror att det rödgröna alliansbygget måste göras i en total öppenhet och dialog och också inbjudan till svenska folket att vara med, direkt, interativt och inte minst genom nätet med direkta möjligheter att ge arbetsgrupperna inspel. Badtunnemodellen och mediala jippon som byggde det Reinfeldt kallade Allians för maktskifte funkar inte när ett seriöst regeringsalternativ ska formeras.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, regeringen, val2010, socialdemokraterna, vänsterpartiet, miljöpartiet, mona sahlin

Maud "tycker fortfarande att kärnkraften är gammalmodig och farlig"

Ja, just så uttrycker sig centerledaren inför de församlade centerpartisterna i Visby, citerad i Svd. ""

Jag tycker fortfarande att kärnkraften är gammalmodig och farlig"

Just detta farliga är hela poängen i allianspartiernas så kallade nyhet och enighet om energipolitiken. Svängningen av kristdemokrater och centerpartister till kärnkraftskramare. Förbudet tas bort att bygga nya verk. Trots Maud O:s hyllningstal över förnybart ligger tyngdpunkten i nyheten, och därmed de starkaste signalerna, i att kärnkraften har en framtid.

Inte konstigt att tårarna föll på Maud...

Andra bloggar, läs Åsa Westlund, Thomas Hartman,

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, energipolitik, kärnkraft, centerpartiet, maud olofsson

(S)umpan spöar Solna (m) i valfrihet

Almega visar i en kartläggning av valfriheten i Sveriges kommuner att S-styrda Sumpan är bäst. Noterar också att den bastanta S-kommunen Botkyrka hamnar 7:a. För Solna, som så totalt domineras av moderaterna, är utvecklingen den motsatta.

Mest negativ är utvecklingen i Solna och Sollentuna, där graden av valfrihet fallit 2
nivåer. Detta är inte minst häpnadsväckande med tanke på att närliggande Sundbyberg tvärtom ökat valfriheten under samma period.

Prat är en sak. Handling i vissa fall en annan. Moderata debattörer bör ta del av rapporten och kanske hålla en något lägre profil framöver i debatten om valfrihet. De verkar ha svårt att klara av att få till den i verkligheten.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, moderaterna, solna, sundbyberg, valfrihet

Varsel av vårdens anställda i folkpartiets Stockholm

Det kommer i dag en replik i Svd på s-inlägget från Ingela Nylund Watz och Micke Damberg om vården igår. Folkpartisterna Wallhager och Rydberg upprepar det som sagts åtskilliga gånger i landstingets talarstolar. Samma tråkiga och trista pajkastande, alltså. Fp är sura över att socialdemokraterna inte accepterar att privata vårdgivare kan etablera sig fritt, oavsett behov, med garanterad intäkt från skattebetalarna.

Vårdval Stockholms etableringsfrihet handlar inte ett jota om patientens valfrihet utan om vårdföretagets frihet till garanterad del av allas våra skattepengar. Men det man mest hickar till över är denna mening:

Mer pengar är alltid deras lösning för varje verksamhet, även för sjukhus som gått med underskott i åratal

De två folkpartidamerna tillhör den nuvarande makteliten i landstinget. Där dras 900 tjänster in på Karolinska. Andra sjukhus följer efter med ytterligare indragningar av personal. Fp valde sänkt skatt framför kvaliteten i vården. Deras val är inte mer pengar till vården utan varsel och indragna tjänster av vårdpersonal. Inte helt oväntat får INW/MD reaktioner från socialdemokrater. Ylva Johansson kommenterar här. Reza har kritiska kommentarer här. Min bloggkommentar om Brännpunktartikeln här.

Intressant?Läs även andra bloggares åsikter om politik, sjukvård, vårdval, folkpartiet, stockholms läns landsting, mona sahlin

Våldtäkt på Kongos kvinnor - När höjer världen rösten i protest?

En av mitt livs upplevelser var en vistelse i Kongo (Kinshasa) en vecka i oktober. Uppdraget var att utbilda kongoleser medlemmar i UDPS i demokratiskt arbete i en parlamentarisk demokrati. Det var en vistelse som slet i hjärtat av dubbelheter: så många härliga människor men så många fattiga. Så mycket stolthet som utstrålades, men också uppgivenhet. Så mycket naturresurser i det egna landet. Men så lite som kom kongoleserna själva till del. Så mycket hopp om en demokratisk utveckling. Samtidigt nästan oro av en snar kupp i landet.

Berättelsen om gynekologen Denis Mukwege i DN:s söndagsbilaga är berättelsen om en riktig hjälte. Han har tidigare fått FN:s stora pris för mänskliga rättigheter och nu tilldelas han Olof Palmes. Om denna stora man i ett så stort men fattigt och så krigshärjat land berättar svd idag med ledarkommentar. Det är mer än skrämmande. Verkligt skrämmande.

I östra Kongo är det krig sen länge. Och som SvD-ledaren pekar på: fler har dödats här än Irak, Afghanistan och Darfur tillsammans. Som alltid drabbas kvinnor och barn värst. Men här har våldet tagit sig mer grymma (om såna nu kan jämföras) former än man annars ser. Ett inslag är systematiska våldtäkter av kvinnor som ett led i krigföringen - ett sätt att sakta men säkert slå sönder samhället.

För sitt arbete med att behandla de utsatta kvinnorna får Denis Mukwege ett välförtjänt pris. Samtidigt borde det påminna om något ganska skrämmande: krig och människors utsatthet förekommer på så många platser att vi verkar ha tillräckligt att uppmärksamma en oroshärd i taget.

Jag hoppas innerligt att Kongo får en chans att bygga upp ett fungerande samhälle, en levande demokrati och att kongoleserna själva får känna av att landet är otroligt rikt. Jag hoppas att de jag lärde känna aldrig drabbas av det som nu händer i landets östra delar. Och visst känner jag en stor längtan att få återvända till ett av världens rikaste länder med ett av världens fattigaste folk men som i mina ögon - trots eländet - hade en enorm kraft inom sig. Men hos många av Kongos kvinnor rinner krafter ur i vådets och våldtäkternas spår. Det är de som Denis Mukwege gjorts som mycket för men som vi andra nästan har försummat.

Bilderna är från min egen kamera, i Kinshasa med omnejd. Det är långt mellan denna 9-miljonerhuvudstad och östra delen av landet.
Läs mer hos Nathalie och Tonårsmorsa,
Facebook, gruppen Supporting the women of Kongo



Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om kongo, politik, afrika,

Rosornas krig om sjukvårdsförslag eller mediedramaturgi?

Från Socialdemokraternas vårdtoppmöte i Västerås har inte mycket hörts i dagens tv-nyheter. Och från radions ekoredaktion verkar rapporterna mer handla om kopplingen mellan Sahlins vårdanförande och den debattartikel som Ingela Nylund Watz och Micke Damberg hade i morgonens Svd. Här antyds att krig har brutit ut om den så viktiga sjukvårdspolitiken.

Ekots konflikt bygger på att INW/MD:s debattinlägg går på tvärs mot socialdemokraternas kritik mot moderaterna i Stockholmslandstinget. Men syna det påståendet noga. I artikeln framhålls några punkter: satsa på forskningen mer än rådslagsmaterialet anger. Stärk patientens rättigheter mer. Låt också vårdens personal kunna tjäna mer om man gör mer. Ta allvarligt på hur vården ska kunna finansieras framöver och se därför över avgifterna.

Man kan säkert vända och vrida på punkterna i sig. För- och nackdelar. Positivt och negativt. Men det är för mig obegripligt hur man i Sveriges ledande nyhetsprogram i radio kan påstå att detta på något sätt står i konflikt till Mona Sahlins kritik mot vårdval Stockholm.

Det senare har fått och förtjänar också framöver kritik. Om detta kommer de valrörelser vi närmar oss att handla. Hur ska rättvisan i vården öka? Hur ska den betalas - gemensamt via skatter eller kanske med privata försäkringar? För vem ska vården styras: patienten eller vårdföretaget? Ekot har stor anledning att lägga krut på den sjukvårdspolitiska bataljen i stället.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, sjukvård, vårdval stockholm, socialdemokraterna, mona sahlin

Opinionsmätningar som nyttiga sparkar i baken

Läser man DN:s artikeln om DN/Synovates nya opinionsmätning så kan man av rubriker och av det som lyfts fram lätt få intryck av att regeringspartierna har ett kraftigt försprång. Så är inte fallet. S, V, Mp får 52,1 procent och borgarna får 42,9 procent. En ganska kraftig skillnad, således. Socialdemokraterna är uppe på 40-procentsnivån. Sverigedemokraterna strax under riksdagsspärren, medan Kd är knappt över densamma.

Borgerliga sympatisörer tar nog gärna till sig trenden. "Snart är vi i kapp". Kanske. Det som ändå känns förhoppningsfullt är att S framöver kan ta ytterligare opinionsmark på en stark egen framtidspolitik. Väljarnas underlag för att uttrycka sina partipreferenser i januarimätningen handlar mer om värdering av regeringen, om krisläget, den ökande arbetslösheten, mer påverkat av "spelfrågor" som regeringsbildanden än av de långsiktiga visionerna för Sverige och världen. S har sen valet ställt många frågor till väljarna. Det är nu svaren måste levereras.

Det återstår förbaskat många mätningar tills den riktiga kommer, på valdagen i september 2010. Dessutom: ska socialdemokratin klara den hägrande valsegern så krävs opinionsframgångar i storstäderna, inte minst i Stockholm. Om en mätning med sjunkande trend kan få partiet att förstå att denna viktiga del av Sverige inte är "hemma" så kan det vara en nyttig kick att faktiskt dra på valjobbet. Några socialdemokrater som stannar hemma för att valsegern ändå är fixat" har vi inte råd med.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, opinionen, socialdemokraterna, mona sahlin, alliansen