Men även den motsatta gruppen som lyfts fram i artikeln är viktig. De så att säga mer "väl etablerade kretsar". Redan idag är missbruket utbrett och med den förändrade syn som i en del generationen gjorde att "helgfyllan" inte ersattes av utan kompletterades av att "dricka sydländskt" varje dag, gör att mörkertalet inte minst i de väletablerade kretsarna är stort. Det är inte alltid som bemötandet i den kommunala missbruksapparaten välkomnar personer som ligger i riskzonen. Alltför ofta är verksamheterna anpassade till ett helt "kit" med vård och behandling där du blir väl mottagen först när du har "ramlat tillräckligt långt ner i skiten". Inte tidigare. Av det skälet är det nog bra att landstingen och dess primärvård kan vara den första linjen när det gäller kontakter för riskbruk / missbruk.
Det finns bara en utmaning och det är att inte skicka över missbruksvården till ett köelände och brister i tillgängligheten som ibland präglar vården. Det går inte att i exempelvis mitt vårdvals-fokuserade landsting skicka över det lagstadgade ansvaret som sedan inte tas på allvar i vårdavtal och ersättningar med vårdgivare. Gerhard Larssons förslag bör tas på allvar med de svagheterna i tankarna.
Sen: I artikeln skriver han:
Jag tror att det stämmer. Och vad vi därutöver behöver är vårderbjudanden till individer, efter just deras behov och förutsättningar. Då är det snarare kulturrevolt som krävs i missbruksvården än huvudmannaskapsändringar. Men okey då.Aktuell forskning visar att 9 av 10 personer med missbruk helst vill söka vård hos sjukvården. Endast 1 av 20 vill helst söka vård hos socialtjänsten.
Fler: Sebastians tankar om sjukvård, Christian Ottosson om "frivillighetens hus, Martin Moberg om fas 3, Peter Högberg om en propagandaminister, Jämlikhetsanden om heltid,
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, missbruk, alkohol, vård, landsting, sjukvård,
