lördag 10 februari 2007

Socialdemokraterna och framtiden -

Den så viktiga eftervalsanalysen får ett perspektiv värt att notera genom dagens kolumn av PC Jersild i DN. Låt vara att rubriken möjligen lockar till ett tämligen menlöst lyckodrömmande om vad som hade hänt OM valet i september hade varit valet i november. Men det innehåller samtidigt beståndsdelar som är viktiga när socialdemokratin fortsätter att diskutera sin framtid. En central utgångspunkt är naturligtvis analysen av valförlusten.

Undertecknad har precis som många andra tidigare skrivit ner några blygsamma tankar för den intresserade. Som alltid grundades förlusten av bilden av verkligheten snarare hur denna verklighet defacto var. Vi talade i väljarnas ögon och öron, som också kommer att framgå av partiets valanalys, alldeles för lite om jobben. I och för sig har socialdemokratin talat jobb och kamp mot arbetslöshet i varje val sedan 1889 medan det var första gången för moderaterna. Att bilden blev som den blev och gav det resultat som det gav beror nog på den mycket medvetna strategin från de borgerliga partiernas "dolda strateger" som lyckades få företrädarna att använda jobben för de mesta av syften. Sänkta skatter för de rika i Täby, Danderyd och Vellinge motiverades in detta val inte med argument som "öka friheten", "kan själv" eller med hårda, verbala slag mot välfärden utan i stället med jobben. Sänkt a-kassa lät som en självklar åtgärd eftersom det är "bättre med hundra procent i stället för 80". Det var en valrörelse där moderaterna verkade tala utanförskap mer än sossarna. Och framför allt ett val där ett ledande parti, moderaterna, lyckades med konststycket att kasta hela sin politiska historia i skräphögen för att i stället använda sig av goda socialdemokratiska argument. Och detta utan något större kritiskt mediadrev.

Om det PC Jersild beskriver hade hänt så hade socialdemokratin vunnit sitt fjärde val. Det hade varit en bravad utan like och utan jämförelse i den demokratiska världen. Och visst var det självklart för de borgerliga att använda den positiva utvecklingen för egna syften. Väljarna ,eller i alla fall en tillräckligt stor andel, vågade satsa på det som upplevdes som nytt, oprövat och kanske till och med spännande. Det skulle ju bara bli bättre, tryggare och samtidigt fler jobb och sänkta skatter...för alla och mest för de med låga inkomster.

Socialdemokratin kan med gott mod dra slutsatsen att partiet inte behöver någon genomgripande, politisk revision, som den Reinfeldt genomfört inom moderaterna. (och obs...att den förnyelsen tog sin grund i hur man skulle nå MAKTEN, inte förändra värderingar. Allt enligt den analys som Reinfeldt skrev redan i början av 90-talet. Se vidare mina tidigare blogginlägg här)

Men självklart ska en socialdemokrati som förlorat vara beredda till omprövningar. Enligt min mening handlar det mer om att tydliggöra än att på djupen förändra. Att dra fram tidsperspektivet så att dagspolitiken också får en tydligare vision om framtiden. Att partiet blir tydligare på några stora områden: Det gröna folkhemmet med en offensiv miljöpolitik där också tillväxt och jobb ingår. Att bryra utanförskapet och segregationen. En mycket tydligare politik för jämställdheten som måste klara både fler anställda i vård och omsorg OCH höjda löner för desom jobbar där. En gemensam sektor med välfärdsjobb som mycket bättre tar tillvara personalens kunskaper och idéer. Vi behöver en delaktighetsvision som bättre än idag möter människors engagemang i politik och samhälle. Det måste också gälla när det handlar om de anställdas inflytande på arbetsplatserna där partiet inte har haft en tillräckligt hög svansföring de senaste åren. Allt detta förtydligande och mer av drömmar i socialdemokratins vision kan nu också göra utan prövning och synpunkter från finansens "opolitiska" budgetavdelning, vilket inte alls är oviktigt.

Den slutliga valanalysen borde väl också gå igenom några av de ämnen som var mediadominerade. Kanske en slutsats att det var ett misstag att ägna så vansinnigt
mycket tid till debatten om fastighetsskatten. Kanske, i alla fall i Stockholmsregionen, notera att något som viktigt som människors rätt till boende och en bostad inte kom upp på dagordningen. Kanske att bilden av familjepolitiken blev fullständigt fel när det verkade som de borgerliga partierna hade både bättre och mer jämställd föräldraförsäkring, mer satsningar på förskolan och större valfrihet än oss. Kanske suckade också någon väljare djupt när vi talade maxtaxa samtidigt som väljaren egentligen tyckte att det viktigaste var att minska barngruppernas storlek. Möjligen gick också en och annan väljare i fällen och trodde att sjukvården skull bli bättre samtidigt som skatterna skulle sänkas. Jag gissar att en och annan väljare också hade hoppats att vi skulle vara mycket tydligare i att företräda människor, snarare än vissa systemlösningar och organisationskulturer!.

Om socialdemokratin hade vunnit ett val som hållits i november eller ej kan vara en övning som är nyttig som en del i den psykologiska bearbetningen av en valförlust som kan tyckas vara alltför orättvis. Nu gäller det att acceptera läget, se framåt, finslipa politiken och ta ett stort demokratiskt ansvar genom en tydlig oppositionsroll. I detta behövs något av en organisatorisk revolution i partiet. Mer om detta vid annat tillfälle. Där finns kloka debattinlägg att läsa av exempelvis Jonas Morian eller av Tage G. Peterson .

Partiets uppdrag måste vara att med fina verktyg, snarare än med den skrällande tryckluftsborren eller stora grävskopan, mejsla, pensla och slipa fram politiken för en oskriven framtid. Uppdraget handlar också om att partiet som organisation ska bli starkare folkrörelse, inte rasa ner till en funktion av att vara en renodlad nomineringsapparat. I allt detta finns det anledning att påminna sig om att utgångsläget, trots valförlusten, är ganska gynnsamt. För vad kan väl vara ett bättre erkännande än när huvudmotståndaren gör allt för att se lika lockande ut som originalet?

p

ps: Att opinionsmätningar inte ska vara vår utgångspunkt är viktigt. Men det är roligare med uppgångar än dess motsatser...
Andra intressanta bloggar om: , , ,

1 kommentar:

Anonym sa...

Den socialdemokratiska kampanjen gav inte mycket till ledtrådar om vilken politik som skulle föras medan alliansen hade en synnerligen tydlig redovisning från arbetsgrupperna. Det var uppenbart att Persson inte skulle sitta mandatperioden ut medan ingen tvivlar på vår nuvarande statsministers ambitioner. Det var oklart vilka som skulle utgöra regeringsunderlag och vilka krav som skulle ställas medan alliansen var et samlat allternativ.

Går man till val utan att redovisa sin politik, sitt regeringsunderlag eller ens vem som skall bli statsminister mot en utmanare som har allt detta så är det ett mirakel om man alls får några röster.

Är det mer komplicerat än detta?