Regeringens arkiv - ett hopp för bostadssökande

Även i den bästa av världar finns det brister. Dit måste vi fortfarande räkna vårt Sverige som ännu har kvar det mesta av de kännetecken som präglar det socialdemokratiska folkhemmet.
Till de mer ruttna grenarna på vårt stabila samhällsträd tillhör att människors diskrimineras därför att de kommer från, eller kan antas komma från, länder en bit härifrån. Ja, möjligen med undantag av länder som gärna ses som tillhörande vår egen kulturkrets, som vi verkar tycka att vi har starkare band med. Företrädesvis består den kretsen av engelskspråkiga, västligt belägna nationer.

Diskrimineringen finns som bekant överallt. Varje dag får någon ett nej till ett jobb, inte på grund av bristande kompetens eller att andra sökande är mer kvalificerade. Det räcker med att namnet ger en antydan om något osvenskt. Möjligen också om utseendet inte stämmer in i den normativa karta som verkar ligga till grund för många anställningsintervjuer.

På bostadsmarknaden samma skrämmande företeelse. I går toppade Rapport sin halvåttasändning med att berätta om Hyresgästföreningens rapport som visar att bostadsföretag ena minuten inte kan hyra ut (om en person med utländskt namn frågar) och sedan helt plötsligt kunna det (om förfrågan är "svensk").

Att frågan lyfts upp i ljuset igen är naturligtvis alldeles nödvändigt. Men det får inte verka som om problemet är något som upptäckts nu efter årsskiftet! Den förra, socialdemokratiska, regeringen jobbade hårt med konkreta förslag för att bekämpa all diskriminering i samhället, inte minst diskrimineringen på bostadsmarknaden. Förslagen handlade både om att bygga mer för att få fler lägenheter att förmedla men också om öppna och transparanta regler vid förmedling av bostäder, om bostadsförmedling i alla kommuner och en ordentlig kampanj i Sverige för att komma tillrätta med eländet.

Vad kommer den nu sittande regeringen att göra med frågan? Förslagen finns och har varit på remiss. Men i den propositionsförteckning som statsminister Reinfeldt presenterade i januari finns tragiskt nog ingen uttalad prop om åtgärder mot bostadsdiskrimineringen. Däremot proposition om villkor för deltagande i hästtävlingar.

Förhoppningsvis leder Hyresgästföreningens rapport till att statsrådet Odell, som möjligen är bostadsminister, letar igenom högarna med viktiga förslag som hade genomförts om valresultatet blivit ett annat. Förslag på viktiga samhällsområden som nu förpassats till de stora arkiven, alla stämplade "utan åtgärd". På bostadsområdet är ett sådant agerande självklart för en borgare som överlag tycker att bostadspolitik är fult och onödigt och som har en enda punkt på dagordningen: att sälja allmännyttans lägenheter.

Men för alla dem som möter ett nej i stället för ett ja till en bostad eller ett jobb är varje försening av a åtgärder mot diskrimineringen inte något önskvärt alternativ. Gör något nu, är deras mycket berättigade krav på politiken. I just den här frågan har regeringen det väldigt bekvämt. Det är bara att rota fram rätt papper ur arkiven eller returpapperskonteinern och lägga fram de för riksdagen.

Mina egna förhoppningar att det kommer att inträffa är inte stora. Här finns nämligen något ganska tragiskt i politiken. Oviljan att se goda idéer utanför den egna inre kretsen. Behovet att visa sig duktig som ibland gör att man börjar från noll när problemanalysen är klar och förslagen redan finns. Och på det, mediedramaturgin, som naturligtvis inte lägger in en sakupplysning om det som redan gjorts, utan ger tittare och lyssnare intryck av att samhällsbristen är politiskt ouppmärksammad. Det spelet riskerar i det här fallet att förlänga den omänskliga plåga som många idag utsätts för när födelselandet eller ens namn leder till att man blir förnekat något så grundläggande som en bostad. Eller ett jobb.

P

Andra bloggar om: Regeringen, bostad, diskriminering