Vision och praktisk politik avgör val snarare än flygblad...

Dagens SvD-ledare hyllar "alliansens" ambitioner att samtala med folk!

”Det finns ett sug efter att kunna samtala med Alliansen”

Det är väl en strålande idé för fyra politiska partier som har problem med stödet för sin politik. Och jag gissar att trycket att få försöka tala alliansen till rätta kan vara stort: arbetslösa, sjukskrivna, människor i vårdköer, människor i förskoleköer..och andra som är förbannade på politiken vill gärna säga vad de tycker. Men visst finns det anledning att hylla varje försök att stärka det politiska samtalet. För socialdemokratin gäller det att inte hamna i bakvattnet, utan tvärtom ta ledartröjan i samtalen med medborgarna. Eller möjligen om man är positiv: hålla ledningen. Egentligen är ju allianssamtalet - Samtal med Sverige - ett traditionellt socialdemokratiskt rådslag av beprövad modell. I instruktionen till partiernas valarbetare heter tex.

Ett annat initiativ kan vara ordna att grupparbeten kring samrådet som aktivitet på nästa föreningsmöte

Jag lovar att detta har skrivits i vårt parti också.

Ledaren lyfter fram Alliansens vänner som ett nytt sätt att arbeta. Förvisso har denna webbaserade "förening" idag 1.700 medlemmar. Mindre än socialdemokraternas Facebookgrupp således. Men visst finns det här ett anslag till en öppenhet som också ställer krav på oss sossar att pröva metoder, utveckla samtalet och finnas i människors vardag på allvar. I Svd-ledaren finns en ganska kaxig tro på sig själv och undervärdering av motståndaren, i det här fallet naturligtvis S-V-Mp-samarbetet.

Det är bara att föreställa sig sannolikheten för att det rödgröna så kallade samarbetet skulle kunna hålla ett gemensamt idéutvecklande rådslag

Jag tror faktiskt att det är en ganska bra idé. Att manifestera en politik för rättvisa inför valet 2010, att visa miljöengagemanget inför parlamentsvalet eller att visa vägar till fler jobb, det är områden där en rödgrön allians så att säga spöar skiten ur den borgerliga alliansvarianten.

Alla vill nu lära av Obamas succékampanj. I de borgerliga partiernas strategi är gräsrotsrörelsen inspirerande. Visst är detta viktigt, också för (s). Det finns en rad områden där vi kan bli bättre. Jonas Morian skrev i går om bloggen som politiskt vapen och efterlyste att partierna tar bloggarna på riktigt stort allvar. Men samtidigt är metoderna inte det mest centrala. Niklas Nordström skrev för en tid sedan om detta i GP, här upplagd på Fb. Ett av NN:s budskap var

Att hans kampanj lyckats få så många engagerade beror INTE på de tekniska lösningarna via webb och mobil. Det beror på att Obama haft ett budskap som attraherat och engagerat.

Under helgens konferens i Västerås kommer det att krylla av socialdemokrater som nyfiket och med en brinnande lust att valarbeta deltar på seminarier om bland annat metoder för väljarsamtal. De borgerliga partierna har all anledning att hålla ett eller ett par ögon på detta.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, alliansen, moderaterna, val 2010

Nostalgiskt snyftande över skolnedläggning

Jag läser att min hemkommun, Strängnäs, funderar på att stänga min allra första skola, Långbergsskolan. I den lokala tidningen stormar befolkningen mot politikerna. Till politikens absolut svåraste uppdrag hör just detta: att stänga skolor som inte behövs. Att besluta om rivning för att bygga nytt. Förändring skrämmer - det befintliga ger trygghet. Eller? Läs gärna mer på Lottas blogg.

Förra sommaren promenerade vi förbi skolan. Strängnäs som stad har växt och byggts ut. 20 000 har blivit över 30 000 invånare. P10 har lagts ner och marken används till att investera för framtiden. Men Långbersskolan såg faktiskt ut som när jag gick där. I alla fall kändes det som klottret var detsamma. Pyntet i fönster det som vi själva klippte och klistrade ihop med fröken Birgitta Forsman. Den ganska slitna fasaden påminde om den på "min tid". Pingisborden av betong (!) desamma. Och faktiskt, stenfortet uppe i skogsbrynet såg fortfarande ut att användas till rastkrig av stadens pojkar (flickor?) Kanske var grusplanen där vi spelade fotboll i alla fall lite bättre.

Det har säkert gjorts en del investeringar som jag inte såg. Och jag tänker inte lägga mig i Strängnäs kommuns skollokalplanering. Möjligen borde jag kanske inse att vi redan "på den tiden" när jag själv fanns med i strängnäspolitiken - i kommunstyrelse och fullmäktige - skulle ha investerat för framtiden, också för eleverna i kommundelen där skolan ligger.

För där finns ett problem i kommunal tradition och ekonomisk planering. Jag tror att en del av socialdemokratins politik för framtiden måste inrymma detta: att ge större lagliga och ekonomiska möjligheter för kommunerna och även staten själv att tänka och planera på längre sikt, inte enbart per budgetår. Att skapa bättre förutsättningar för att göra långsiktiga satsningar på exempelvis skolor, inventarier, datorer och annat som behövs för att få verkligt moderna skolor med bästa studiemiljö och uppsättning av hjälpmedel. (utöver en bas i de bästa lärarna och större utrymme för eleverna att ha inflytande över sin arbetsplats, förstås) Och kanske är en lika viktig förändring att vi just ser det som investeringar, inte som dyra kostnadsposter i en alltid stram kommunal budget.

Kanske läggs min gamla skola ner i Strängnäs. Möjligen räddas den kvar, byggs ut och rustas upp. Jag vet inte. Men nedläggningsprotesterna gav mig i alla fall anledning till ett blogginlägg om den skola jag gick första tagen i för...oj...bra många år sen.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om strängnäs, skola,

En redaktörs drömmar om en södervittrande motståndare

Dagens Nyheters Henrik Brors har drömt under natten. I en krönika berättar han att socialdemokrater från hela landet kommer att ägna helgen åt falangstrider och "mosa-mona"- kampanjer. Visst kan man förstå om en DN-redaktör tänker så. Historiskt har ju många "mosa"-kampanjer mot socialdemokratiska ledare börjat och fått sin spridning just i denna tidningsdrakes boningar.

Brors gör ett ganska misslyckat försök att jämföra S med ett Kd där framtidsoptimismen inte kan spira särskilt väl. 4,4, - 5,1 - 2,5 - och 4,3 är regeringspartiets senaste resultat i årets opinionsmätningar. Där om någonstans förs gissningsvis korridorsamtal om partiets krissituation.
Som också innebär en kris för alliansen och statsminister Reinfeldt.

Jag gissar att vi i Västerås kommer att vara ganska fokuserade på att prata mycket om det programmet anger. Fredagen om vården: Hur ser en offensiv socialdemokratisk politik ut när det gäller vården? Hur klarar vi exempelvis i Stockholm att städa bort moderaternas vårdköer och orättvisa vårdval? Hur klarar vi finansieringen av framtidens sjukvård? Hur får vårdens personal mer tid för patienterna?

Lördag och söndag med tal/anföranden om det kommunala perspektivet. EU-valupptakt om hur Europa ska kunna utvecklas, få fler jobb, bli mer miljövänlidgt och samtidigt bygga på värderingar om solidaritet och rättvisa. Inte minst viktigt: metodseminarier om bästa/bra sätt att föra dialog med väljarna, ett alltid viktigt utvecklingsområde.

Visst: Jag är helt övertygad om att samtal också förs i korridorer. Det är ett inslag väl så viktigt som själva programmet, inte bara för det politiska innehållet utan kanske främst genom att partiet stärker sig internt. Jobben kommer det att talas om. Den borgerliga regeringens passivitet och oförmåga att möta den välfärdskris i kommuner och landsting som hotar. Vilken betydelse kan välfärdssektorn ha i krisbekämpningen? Hur ser socialdemokratins alternativ ut på det område? Säkert kommer en och annan också tala om andra missgrepp och felsteg som regeringen nu tar. Kanske korridorsnacket till och mer andas optimism inför valet 2009 och 2010.

Jag kommer att packa väskan och bege mig mot Västerås på lördagen med gott hopp om både positiva möten och givande politiska samtal där fokus är att sparka ut den borgerliga regeringen från Rosenbad nästa år. Om detta vill Henrik Brors säkert inte drömma.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om DN, politik, sjukvården, socialdemokraterna, kristdemokraterna, opinionsläget, mona sahlin

Medveten moderat-bluff eller klantskalle till webbredaktör?

Blir något förvånad då jag besöker moderaterna i Solnas hemsida. Rakt framför mina ögon blinkar deras snart årsgamla kampanjvinjetter. Jag väntar lite och så dyker den upp. "

Gamla sjukvården, - 2 vårdcentraler, Nya sjukvården +40

Men vänta, tänker jag. Så många var det väl inte? Jag säkrar mina uppgifter ur minnet genom att kolla landstingsrapporten, pressmeddelande från allianspartierna. Samma information på moderaterna i Stockholms stad och läns hemsida som berättar om 20 nya vårdcentraler. (dock väldigt tyst om hur koncentrerat detta är till innerstan)

Det är möjligen en virrig webbredaktör som har missat en ändring. Att kampanjdelen på hemsidan är det mest synliga på sidan förtar lite av trovärdigheten i den tesen. Okunskap? Måhända. Men moderaterna ledare i Solna, Salminen, som också sitter Landstinget borde väl veta?

Om så inte är fallet? Om moderaterna i Solna medvetet har låtit vårens kampanjslogan på hemsidan ligga kvar trots att verkligheten blev en halvering av vårens löfte, från 40 till 20, då blir man orolig för kommande valkampanjer.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om moderaterna, solna, vårdval, stockholms läns landsting, valkampanjer

Lyssna på läkarkårens vårdvalskritik, Filippa

I dagarna har läkare i bland annat Stockholms läns landsting riktat hård kritik mot Vårdval Stockholm. I Tv4-intervju avfärdade sjukvårdslandstingsrådet Filippa Reinfeldt all kritik.
Kritiken från läkarna är bitvis sylvass. Eller för att citera Läkartidningen:

I Stockholm är det dock ännu fler som tycker att det blivit svårare att prioritera de mest vårdkrävande patienterna

Man beskriver också hur systemet slår i vårdens vardag:

– .....ersättningen per läkarbesök är lika hög oberoende av om det tar sex minuter eller fyrtio. Det blir väldigt olönsamt med de grundliga undersökningar som behövs när man ska ta hand om exempelvis multisjuka äldre. Om man tittar på kommentarerna är det närmast ett larm från läkarna i Stockholm. De känner att de inte kan göra ett bra jobb när de tvingas korta ner besökstiderna för att få verksamheten att gå runt..."

Filippa Reinfeldt försöker bekräfta vårdvalsreformens succé genom att hänvisa till fler besök till vårdcentraler och husläkarmottagningar. Men ÄR det på grund av vårdvalet? I de papper som både Filippa och jag har inför morgondagens möte med hälso- och sjukvårdsnämnden finns en analys av förvaltningen. Man slår fast att de senaste årens ökning av läkarbesöken inom primärvården fortsätter. Och som förklaring anger man:

De främsta orsakerna till volymökningen är befolkningsökning och ökat utbud som ger bättre tillgänglighet.

Det finns alltså andra och kanske viktigare förklaringar till ökningen. En annan kan också vara det läkarna berättar om: kortare besök tvingas fram av ersättningssystemet. Man tvingas komma tillbaka igen för fler undersökningar. Frågan är också var i länet som vårdvalet faktiskt ÄR orsak till en positiv utveckling. Ja, av de nystartade (senast 19 st nya) har de flesta tillkommit i city. Få runt om i länet och 15 kommuner helt utan ny vårdcentral.

Läkarkårens totala kritik mot vårdvalet bygger i grunden på deras yrkesetik och det kall man känner i jobbet att bota och lindra: den som är sjukast ska ha vård först, efter behov.
Moderaternas vårdval Stockholm ger den omvända effekten. Inte konstigt att man möts av protester.

Läs mer om vården på exempelvis Arvid Falk

intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Filippa Reinfeldt, vårdgarantin, vårdval, moderaterna, stockholms läns landsting, sjukvården

Med Timbroförsäkring äter du dig mätt i vården...annars?

Ibland kan den politiska debatten tjäna på att man hårddrar saker lite. Skillnaderna kan bli tydligare och diskussionen stimuleras, om man inte går över moralens gräns. Ok? Jag tror inte ett ögonblick på att Timbro eller förre MUF-ordföranden Thomas Idegard har en politisk dröm om ett land där folk svälter. Men i de tankar som presenteras om ett ökat inslag av privata försäkringar i bland annat vården ligger faror för kvaliteten i den välfärd som idag ska ges till alla efter behov och betalas över skatter efter bärkraft. I Svd drömmer det gamla arbetsgivarbokförlaget framåt. Idegard leder välfärdsprogrammet och har tankar om andra system.

–Den gamla svenska modellen har kommit till vägs ände, även när det gäller välfärdens finansiering.

Skatter är ute, kort sagt. Försäkringssystem inne. I stället ska den som kan betala för det lilla extra.

–Vi skulle vilja se ett nytt samhällskontrakt där det offentliga står för det basala. Men där det redan idag blir möjligt att spara privat för det vi vill lägga till. Det kan vara sådant som extra tillsyn på natten, eller lite bättre mat.

Att arbetarrörelsen under lång tid varit hårda motståndare till ett sådant system beror främst inte på en missunsamhet mot "det lilla extra". I stället är det två verkliga hot, som visats sig i andra länder som prövat systemet, som inte är rimliga. Att den "baskvalitet" samhället erbjuder successivt förfaller i takt med att färre känner engagemang för den. (de får ju vård någon annan stans) Det är naturligt att man helst bara betalar en gång för en tjänst eller service. Den som betalar försäkringar kommer till en punkt där detta räcker. Stödet för det som betalar välfärden, skatterna, gröps ut.

Den politiskt engagerade frågar sig kanske om denna önskan om ett så kraftigt systemskifte har stöd hos exempelvis moderaterna. Timbro är som bekant ett företag med mycket nära koppling till regeringspartiet. Per Schlingmann avvisar tankarna och säger, med rätta, att de inte har förankring i folkopinionen.

Samtidigt ser jag hur statsministern, Fredrik Reinfeldt, uttryckt det i en intervju med Anita Kraz -93:(citerat, visst, i arbetarbladet)

Bidragen ska avvecklas och privata försäkringslösningar ska garantera tryggheten utöver minimistandarden".

Och hur ser miniminivån ut i ditt samhälle?

”Staten ska stå för en minitrygghet där medborgarna garanteras en enklare bostad och mat för dagen”.

Så då...tyckte FR som Timbro idag? Väl medveten om att statsministern under sin förnyelse har strukit i princip alla tidigare uppfattningar om allt, undrar jag om det ändå inte är som ordspråket: ingen rök utan eld.

Trots att jag inser Timbros ganska dolda makt över politikens dagordning inom allianspartierna ger de mätningar som presenteras om opinionsläget,(Ab och Svd) ändå hopp om framtiden.

60 procent av de tillfrågade under 30 år stödjer oppositionen. M har också problem med att attrahera kvinnor.

Det bekräftar tidigare opinionsyttringar från de unga. Deras värderingar bestämmer i mångt och mycket framtidens Sverige. Kanske dags för Timbro att omarbeta sin politiska strategi.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, moderaterna, timbro, sjukvården

Pengar till vinst men inte till vård?

Ibland blir saker så uppenbart korkade. Medier, som ex DN , berättar om stora problem i sjukvården i Stockholms län. Uppsägningar hotar och vårdköerna växer. Samtidigt avslöjas nya vårdskandaler, den här gången vid Avesinas vård för flyktingar. Företaget har enligt Socialstyrelsen misskött sitt uppdrag rejält. Enskilda drabbas samtidigt som bolaget tar ut stora vinster. Tidigare har medierna berättat om avknoppade vårdcentraler som gör miljonvinster. Detsamma har berättats om Maria beroendecentrum.

Visst har också kommun- och landstingsbedriven vård drabbats av skandaler på grund av usel vård. Och visst finns det privata vårdgivare som bedriver en vård av hög kvalitet. Det är inte där jag främst ser ett dilemma. Det som stör och oroar är hela bilden man får av vårdens utveckling.

När skatten sänks minskar vårdens resurser. Det sker samtidigt som behoven ökar, befolkningen ökar och brister i form av ohälsoklyftor förstärks. I samma stund drar den moderatstyrda politiska ledningen för landstinget i gång Vårdval med fri etableringsrätt och uppmuntrar avknoppningar och utmaningar till den offentligt bedrivna vården. Där ÄR inte patienten och vårdens kvalitet det centrala målet utan i stället att öka företagandet och "få fler aktörer" på vårdområdet. Samtidigt som den offentliga vården går på knäna öppnas också privatfinansierade och försäkringsbetalda alternativ (till den som har råd). Klyftorna - som redan nu är stora - förstärks ännu mer.

Socialdemokratin har all anledning att fördjupa sin egen debatt om vinster i vården. Vad är en acceptabel vinst i vårdföretag? Hur förhåller sig vinstuttagen till vårdbehov som inte möts? Och inte minst: hur stor andel av mina skattekronor ska skickas vidare till andra för att underlätta deras uppbyggnad av privata förmögenheter?? Mycket energi har lagts på debatter om privat contra offentligt. När i stort sett hela närsjukvården har lagts på andra aktörer än landstinget självt blir den diskussionen tämligen teoretisk.

En definitiv gräns har passerats när man gör som Avesina: Fyller den egna kassakistan innan man gett patienterna en god vård. Låt oss för allt i världen slippa fler sådana skandaler i stockholmsvården. Och låt oss för guds skulle vända en utveckling där detta riskerar att bli vardagsmat.

Läs också inlägg om vården av Anne-Marie Lindgren

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, sjukvård, stockholms läns landsting,

Bluffen om utanförskapet - en valvinnare

Löften om att minska utanförskapet var utan tvekan den moderatstyrda alliansens valvinnande kort 2006. Till en del orsakat av brister i socialdemokratins eget budskap. "Arbetslösheten är ingen valfråga" som vi sa. Även om jobben kom och arbetslösheten var låg så blev den stora missen att inte ta människors oro på allvar. De borgerliga partierna vann förtroende på en klassisk fråga för arbetarrörelsen och vann valet.

Och, det förtjänar att upprepas: Man vann på en bluff. Jag har tidigare bloggat om detta. Idag ser jag en notsis i Från Riksdag&departement som åter påminner om detta:

Från början av 2006 och fram till halvårsskiftet förra året minskade utanförskapet kraftigt. Minskningen berodde delvis på den då starka konjunkturen som gjorde att arbetslöshet och personer i arbetsmarknadsåtgärder minskade. Men även antalet personer med sjukpenning och förtidspensioner blev färre.

Det mest anmärkningsvärde är kanske ändå inte "bråket om statistiken". Det som upprör mest är att regeringen i den praktiska politiken så totalt skiter i dem som befinner sig utanför. Slaget mot a-kassan, de politiska kraven att sjuka ska jobba, nedskärningarna i arbetsmarknadspolitiken och en oacceptabel passiv hållning när nu varsel och uppsägningar rasar i höjden. När så de mest välbärgade får ännu mer, då blir den ideologiska linjen både tydlig och skrämmande.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, utanförskapet, arbetslösheten, jobbpolitik, regeringen

En oförståelig tystad om ansvaret

Den ganska häpnadsväckande nyheten att sjukhus stoppar operationer i det vårdködrabbade Stockholms län förmedlades under veckan av bl.a. Aftonbladet och DN. Den senare tidningen ägnar idag sin ledare åt Filippa Reinfeldts vårdelände. Men just det där sista, ansvarsfrågan, flyr Dagens nyheters ledarredaktion ifrån. I ledaren nämns inte vilka som idag har ansvaret för vårdköerna i Stockholm. På något ställe talar DN om politiker av alla kulörer.." GUD så fegt!

Medierna ska granska makten och naturligtvis berätta om detta för läsaren. Det uppdraget borde också gälla makten i Stockholms landsting och ansvarigt sjukvårdslandstingsråd, (som är Filippa Reinfeldt. Men här verkar en gräns gå för vissa. Man frågar sig hur väljarna inför landstingsvalet ska kunna döma och välja om inte sån viktig information redovisas.

Vårdköerna har, som DN mycket riktigt skriver, alltid dykt upp. Detta oavsett majoritet. I den mån vårdens organisation ligger bakom, eller i den mån det är brist på pengar som orsakar så får den som har makten också använda den för att få ordning på torpet. Ett problem är om politiken själv har gjort det omöjligt att få bort köerna. Det kan uppstå om man i stället för att utgå från vårdbehov sätter upp regler och resursfördelning efter enbart ideologiska utgångspunkter som saknar förankring i verkligheten. SvD antyder att konflikten mellan valfrihet och vårdgarantin är skuld till de långa operationsköerna.

Jag håller med Dag Larsson: rena Monty Python o cirkus i vården! Läs också Sjölander.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, sjukvård, filippa reinfeldt, vårdköer,

Att avstå makten över budgeten

Södertälje, Haninge, Huddinge. Tyresö, Nynäshamn och Salem. Botkyrka, Nykvarn, Värmdö och Nacka. 10 södertörnskommuner med kanske 600 000 invånare tillsammans.
Hur landstingets budget för sjukvården ser ut påverkar i högsta grad de som bor här.
Är vårdcentralen tillgänglig? Finns det tillräckligt med doktorer och annan personal? Är vårdköerna borta? Finns vården till efter behov - efter sjuklighet? Hur fungerar folkhälsoarbetet och är ungdomsmottagningen, BuP eller hemsjukvården? Får de som har behov av psykiatrisk behandling det? De upplevelser och erfarenheter som finns i kommunerna om vården borde påverka kommande beslut om budget och prioriteringar.

Vid sjukvårdstyrelsens möte på tisdagen beslutade vi om styrelsens handlingsplan för 2009. Vi sossar blev ganska förvånade över att förslaget inte innehöll något om budgetarbetet. Det tog vi upp: hur ska styrelsen kunna påverka hur landstingets budget kommer att se ut? Den berör vår befolkning.

Nej, blev det häpnadsväckande förslaget. För tillfället är det högst oklart om styrelsen alls ska bry sig om budgeten. Här hade majoriteten (m, fp, c och kd) tydligen grälat lite internt men ingen vågade ställa sig på vår sida. Därmed har faktiskt en av de största styrelserna i Sverige (sett till befolkningsantal) med "berått mod" avstått från att kräva inflytande över den budget för fördelar pengar och som avgör kvaliteten på den vård som ska ges till södertörnskommunernas invånare.

Visst ska landstingsfullmäktige till slut fatta beslutet. Men av avstå makten över budgetprocessen är i högra grad dumt! Undrar vad de 600 000...tycker om det.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, stockholms läns landsting, sjukvård,