Den som avstår välfärdssatsningar mister också jobb

DN Debatt idag har ett viktigt budskap från Göran Zettergren och Roger Mörtvik på TCO. Att regeringen avstår från att öka stödet till kommuner och landsting gör att välfärdsverksamhetena drabbas. Inte bara kvaliteten i sådant som sjukvård, skola, förskola och äldreomsorg riskeras. Välfärd är också jobb. Genom att sätta sänkta skatter före resurser till välfärden riskerar man också sända en uppsägningsvåg genom kommunSverige. 20.000 jobb är hotatade, i ett läge med redan massarbetslöshet.

TCO-utredarna pekar också på att de positiva signaler om ekonomin i kommunsektorn som regeringen hänvisar till, just bygger på ett permanentat stöd: De skriver:

KI bedömde i sin senaste prognos (31/3) att kommunerna skulle uppfylla balanskravet 2011 eftersom det tillfälliga statsbidraget till kommunerna antogs skulle permanentas 2010 och ytterligare höjas 3,5 miljarder 2011. I annat fall skulle ”kommunsektorn, i synnerhet landstingen, behöva göra stora anpassningar av verksamheten för att uppfylla balanskravet” eftersom ”skatteintäkterna utvecklas svagt samtidigt som kostnadstrycket ökar”. En besparing i den storleksordningen skulle kunna handla om över 20 000 jobb i kommunerna.

Det här är sannerligen inget som "bara" TCO ser. Jag har tidigare tagit exemplet Stockholms läns landsting. Filippa Reinfeldts egna tjänstemän på hälso- och sjukvårdsnämnden berättade redan tidigare i år om förutsättningarna:

De ekonomiska förutsättningarna för HSN 2011 är mycket strama. Det ekonomiska ökningsutrymmet 2011 enligt landstingsfullmäktiges beslut i budget 2010 uppgår till 1,0 procent att jämföra med faktisk kostnadsökning 2009 på 5,1 procent och budgeterat ökningsutrymme 2010 på 3,2 procent.

Detta under ett år med extra stöd. Samtidigt pågår det som alltid sker i kommunSverige: kostnader för löner, priser och volymökningar som ofta är högre än höjningarna av anslagen. Det ger löpande besparingar som, om de får nöta på för mycket, drabbar kvaliteten i vård och skola.

Regering föreslår alltså inte några förstärkningar i årets vårbudget. Trots det talar både stats- och finansministern om "välfärdens kärna" och om "jobben". Även om de har vissa skillnader i prioriteringarna.

Kolla bloggar via NetRoots och Politometern
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, regeringen, val 2010, valet 2010, välfärd, skola, vård, sjukvård, alliansen, moderaterna, vårbudgeten,

Valfläskkoll tar koll på jobbskatteavdraget, jobben och rättvisan

DN:s tjänst, valfläskkollen, ska vara en service till läsarna om vad politiska förslag egentligen innebär. Idag analyserar DN det borgerliga jobbskatteavdraget. Två perspektiv: "Ger det nya jobb?". "Är det rättvist?".

Jobbfrågan känns särskilt het idag, då Alliansfritt Sverige presenterar sin rapport om skillnader mellan S-märkt och borgerlig jobbpolitik. (bloggade i morse om detta) Gårdagens vårbudget var tom och möjligen kännetecknande för en regering som tidigare har underkänts för sina jobbinsatser. DN skriver:

att jobbskatteavdraget ska öka antalet sysselsatta med 75.000 personer är däremot betydligt svårare att leda i bevis.

DN betonar att det inte bara är de rödgröna utan också nationalekonomer som ifrågasätter effekterna. Man hänvisar bl.a. till Magnus Henreksons rapport för Institutet för näringslivsforskning som bland anna skriver:

Den borgerliga alliansregeringen har även i sin fjärde budget fortsatt den inslagna vägen att sänka skatten på arbete för att höja sysselsättningen och sänka graden av utanförskap i Sverige. Sysselsättningsökningen var dock förhållandevis blygsam även innan den globala krisen. Mycket tyder dessutom på att det framför allt är studenter och friska äldre som arbetar mer, medan framgångarna med att bryta utanförskapet är begränsade.

Å andra sidan verkar också Anders Borg nu har förstått, eftersom han "petar ner" prioriteringen av att tala jobb. "Rädda det som räddas kan", möjligen, efter miljarder i utdelade skattesänkningar med lånade pengar.

Rättvisan, då? Det som av en centerpartist dömdes ut som "oborgerlig"? DN pekar på att de borgerliga talar procentuell förändring medan oppositionen talar kronor. Det innebär att låginkomsttagare kan få mer räknat på procent, något som också "mixtrar" till fördelningen till en vackrare och mer tilltalande bild för svenska väljare som inte alls gillar ökade klyftor. Mer om det skriver "min trygghetsblogg" när det gäller nationalekonomi, Marika.

Läs fler:
- Ulrika Falk om att ökade klyftor inte ger jobb.
- Martin Moberg ger lästips till Borg
- Peter Högberg gör det samma.
- Johanna Graf om bakelser åt folket
- Johanna Graf om att mycket står på spel.
- Peter Johansson med en efterlysning..
- Karin Bergh om varför betala skatt..
- Alexandra Einerstam med svar: "Varför ska jag rösta..."
- Kristian Krassman om flumfakta..

Kolla bloggar via NetRoots och Politometern
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, jobb, arbetslöshet, jobbävning, val 2010, valet 2010, regeringen

Klarspråk om arbetslösheten - Alliansfritt Sverige

Jag sökte men kunde inte hitta något på nätet. Synd. För minns jag rätt så är debattrepliken intressant i dagens debatt. Olof Palme i debatt mot Ulf Adelsohn, då moderatledare. "Hur hög är det nödvändiga arbetslösheten, Adelsohn". Minnet säger att Palme tog utgångspunkt i begreppet "borgerliga ekonomer" som just brukade tala om detta. "Nödvändig arbetslöshet."

Så var inte debatten upplagd 2006. I varje tal,  varje skrift och varje intervju använde de borgerliga - då samlade under namnet Allians för Sverige - samma "talregel": "Fler jobb och färre i utanförskap". Det torde ha varit helt omöjligt för någon väljare att 2006 ha missat det viktigaste löftet. Det kom i en tid när Konjunkturinstitutet skickade pressmeddelanden om att "jobben kommer".

Trots det lyckades "borgarna" ta över jobbfrågan: de som nyss börjat prata jobb ställde socialdemokratin, som pratat kamp mot arbetslöshet sedan bildandet 1889, mot väggen. Vallöftet gavs också utan reservationer. Det fanns ingen reservation för "om krisen kommer" eller så. Min tro är att man var och är så övertygad att de egna ekonomiska teorierna fungerar. "Lägre skatter ger fler jobb". Punkt!

Resultatet är som vallöftet fast tvärt om. Arbetslösheten har ökat. Fler befinner sig i utanförskap, om man för ett ögonblick accepterar detta begrepp trots att det kan ifrågasättas. Därför är det ganska obegripligt att gårdagens vårbudget inte innehåller något som kan kallas jobbpolitik. Inte i "riktig" bemärkelse, dvs med kraftfulla satsningar på utbildning, företagande eller aktiva åtgärder. Men inte ens den borgerliga "jobbpolitiken" överlevde gårdagen. Det som nyligen nödvändigt för jobben - sänkta skatter- beskrivs nu sekundärt. Anders Borg snor åter en socialdemokratisk retorik, som i Aktuellet. "Det ska löna sig att ha arbetat" säger han. Välfärden påstås komma före jobben trots att regeringen inte ger en spänn mer till kommuner och landsting.

Idag publicerar Alliansfritt Sverige en rapport om jobben: "Dags för klarspråk". Ur den är bilderna ovan hämtade: För att citera en sammanfattning:

• Arbetslösheten var hög i början på 00-talet, under Socialdemokraternas styre. Den började dock vända nedåt under våren 2005.
• Nedgången i arbetslösheten fortsatte under Alliansens styre, men avtog för att sedan nå nivåer som är betydligt högre än vid maktövertagandet.
• Sysselsättningsgraden är sonika bevisligen betydligt lägre, och andelen arbetslösa betydligt högre än vid maktövertagandet 2006.

I går ljöd larmet när finansministern talade. Så klockrent, så att säga.

Fler inlägg:
- Claes Krantz om när arbetslinjen började..
- Johan Westerholm om en ren valrörelse.

Kolla bloggar via NetRoots och Politometern
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, val 2010, valet 2010, anders borg, regeringen, fredrik reinfeldt, moderaterna

Väntar fortfarande på en riktigt vårbudget

Har alltför mycket på jobbet för att just nu kunna skriva något mer kvalitativt och analytisk om vårpropositionen, som om jag såg rätt på Twitter, presenterades till brandlarmsringning.En illustration i sig som heter duga. De två frågor som kommer att avgöra valet, jobben och välfärdens kvalitet, får stryk i Reinfeldt och Borgs budget, om man med det menar att rejäla satsningar saknas. Det är anmärkningsvärt. Regeringens löften -06 om jobben blev i stället ökad arbetslöshet. Att i det läget avstå från politiska initiativ är oväntat. Eller också ligger en annan faktor bakom: att man lever i förvissningen om de sänkta skatterna som jobbskapande. Mer behövs inte.

Den andra punkten att verkligen lyfta fram är att regeringen verkar nöjd med kvaliteten i skolan, vården, omsorgen om äldre, förskolan och andra viktiga välfärdsverksamheter. Att man i praktiken drar ner resurserna nästa år är oerhört märkligt. Och, vilket kommer att visa sig på många håll, får effekter på verksamheterna. Antingen kan inte kvaliteten öka där det behövs eller så påverkas verksamheterna av direkta besparingar.

Det är val i september. Det är som om budgeten fortfarande var okänd. För utöver en viss kompensation till pensionärer, ett i sig bra förslag om lärarlegitimation och en ny myndighet "mot skadlig mediepåverkan" är det väl inte så mycket mer? Jaja, något mer. Men långt ifrån vad som behövs för jobb och välfärd.

Mer läsvärt
- Göran Eriksson, Svd, analyserar.
- Oppositionen kritiserar..
- Min egen gissning i morse

Kolla bloggar via NetRoots och Politometern
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, vårpropositionen, val 2010, regeringen

Vårprop med krafttag mot arbetslöshet och ökade klyftor?

 

jobbpolitik i vårpropen?

Johan Westerholm väntar på besked och postar i avvaktan på finansministers vandring över Strömmen en testbild. Man funderar: kommer VÅPen att ha ett innehåll som gör det värt att ersätta testbilden med livesändning från riksdagen? Kommer förslagen från regeringen att möta de stora samhällsproblem och de ökade klyftor som nu drar fram över nationen? Blir VÅP:ens förslag ett skarpt paket för att pressa arbetslösheten? Inser regeringen fem i tolv att ett minskat utrymme med tolv miljarder för kommuer och landsting kommer att försämra välfärden?

Ekonomen Cecilia Hermansson kommenterar det kända förslagen i Ekot. Där verkar det finnas en skeptisk ton till effekterna av politiken. Näringslivets villkor uppmärksammas inte tillräckligt. Regeringen har inte fokus på "akilleshälarna" i svensk ekonomi. Och politiken med jobbpolitikens ögon beskrivs inte särskilt ljust:

Förslagen gör vardagen lättare för vissa, enligt Cecilia Hermansson, och kan vara en bra politisk prioritering. Men för regeringens huvudmål: att minska arbetslösheten och stärka ekonomin, är inte effekten så stor, menar hon.
– Det är väl högst marginellt skulle jag säga.

Finansminister Anders Borg erkänner att vårpropositionens hittills kända förslag inte är så effektiva ur jobbsynpunkt.

Av förhandsbeskeden att döma verkar det som att de som vunnit de tre senaste åren kommer att vinna igen. Och omvänt: de som har den svagaste sitsen, som har förlorat de senaste åren, får se på "från sidan". De arbetslösa verkar få vänta på en höjning av ersättningarna i a-kassan. Thomas Östros (S) minns i en Svd-artikel Anders Borgs ungdom:

”Han är sig väldigt lik. Han kunde i timmar envetet argumentera för sänkta skatter. Han har precis samma huvudfokus idag. Han har lärt sig att polera sitt budskap men det är fortfarande sänkta skatter.”

Det är sannerligen inte något som bara Borg står för. Just kravet på sänkta skatter har förts fram med enfas av moderater långt innan man kallade det jobbskatteavdrag. Sedan 1921, typ.

I dagens DN (papperstidningen) går man igenom "vinnare och förlorare" på regeringspolitiken hittills. De sänkta skatterna visar sig för många med jobb i form av ett plus i plånboken. Samtidigt finns förlorare, enligt en DN/Institutet för privatekonomi: Swedbank: Back vad gäller sjukpenningen, back var gäller a-kassan,. Futtiga 320 kronor för en garantipensionär och futtiga 392 kronor för en student. Något bättre för ett pensionärspar: 480 kronor.

DN:s "typfamilj Persson" från Hallsberg som intervjuas tillhör vinnarna, tycker förstås det är trevligt men har svårt att känna lyckorus över de tillskjutna pengarna. Annat, som bensin och mat har blivit dyrare, menar man. Samtidigt lyfter Patrik Persson, pappan i familjen, fram att de arbetslösa har fått det sämre. Det där är viktigt. Det finns i Sverige en känsla för rättvisa som möjligen ska beskrivas mer som "rättfärdighet". Inte bara siffror och räknesnurror. Också en moral och etik om hur samhället bör se ut. Också en insikt att det blir bättre för alla om klyftor mellan människor minskar, inte ökar.

Om detta och annat finns uttryckt konkret i Borgs budget får vi veta om två timmar. Då är det skarpt - inte bara lösa spekulationer som i detta inlägg....

Kolla bloggar via NetRoots och Politometern
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, vårpropositionen, regeringen, val 2010, valet 2010, anders borg,

Får vi se en vårproposition där "rättvisan rockar"?

Igår talade finansminister Anders Borg om rättvisa. Man frågar sig om det är något som kommer att prägla den komman vårpropositionen. En gång skarpt budgetförslag, nu mer ett politiskt dokument och valår mer av "manifest".

På många sätt avgörs människors levnadsvillkor av hur det går med jobben. Det handlar inte bara om försörjning utan också om självkänsla, utvecklingsmöjligheter och karriär. Ett samhälles praktiska tillämpning av begrepp som "rättvisa" och förutsättningarna för enskilda att uppleva detta, avgörs inte minst av jobbpoltiken. 2006 var det som bekant de borgerliga vinnarfråga. Mitt i en pånyttfödd högkonjunktur, när jobben började komma, fick man stöd för sin "jobbpolitik. I huvudsak bestod den av två saker: sänkta ersättningar till sjuka och arbetslösa. Sänkta skatter utan fördelningspolitiska ambitioner vilket gjorde att de med redan ganska välmående plånböcker fick en större andel av de ofinansierade skattesänkningarna. Knappast något "rättvisemärkt" på en enda punkt.

I början av året visade DN på den misslyckade jobbpolitiken. I går visade också SvT en mätning där svenska folkets förtroende för allianspolitiken har sjunkit.

Den kommunala välfärd som vi betalar gemensamt med (de lägre) skatterna = mindre välfärd om inte skatteintäkterna ökar på grund av tillväxten, är i högsta grad med och bidrar till rättvisa. Eller dess motsats. "Välfärd" i den här meningen är en skola som ska ge en bra grund för livet, en vård som ska se till att människor blir/hålls friska, en värdigt omsorg om äldre som så behöver osv. Nyligen läckte en del om detta ut: Regeringen kommer inte - mot alla tänkbara odds - att bidra med mer resurser till välfärden nästa år. Det innebär 12 miljarder som i stället försvinner från "sektorn" eftersom det är engångsbelopp 2010.

Det går inte att åstadkomma ett rättvisare Sverige utan att klara jobben. Det går knappast att "prata" rättvisa samtidigt som det sker en omfördelning i Sverige där de mest sämst levnadsvillkor får bidra, och till och med får det sämre. Oavsett hur låst man är vid att sänkta skatter ger lycka för alla borde den ekvationen vara omöjlig att kombinera. De signaler jag ser om vårproppen gör att jag spår: Den kommer inte att "rocka" om rättvisa.

Kolla bloggar via NetRoots och Politometern
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, vårpropositionen, anders borg, regeringen, alliansen, val 2010, valet 2010