Debatten om Socialdemokratins politik inför nästa mandatperiod, och kanske till och med längre än så, har förts i vågdalar sedan valförlusten. Mycket har gjorts och skrivits internt. Mycket har gjorts i direkt kontakt med svenska folket, både som väljare och som företrädare för olika aktörer i samhället. Några känner att rådslagsarbetet innebar ett vacum i förnyelsedebatten. Men att nästan en halv miljon deltog torde vara ett mycket gott betyg.
Allt för att utröna: "Varför fick vi sparken?" "Hur ser människors behov ut idag". "Vad behöver justeras i vår politik, utifrån våra värderingar?
Ibland känns det som den mer öppna debatten fastnar. Ordet "förnyelse" och processen omkring den förefaller ta över själva sakpolitiken och de långsiktiga målen. Så är det inte med Magnus Hedbergs debattinlägg i Aktuellt i politiken.
Debatten har varit livlig, inte minst om vinster i vård och skola, om alternativa driftsformer. Sakfrågor hanteras i motioner till kongressen och i programarbeten. Här kan jag bli besviken på att den nya, färska, offensiva och framtidsinriktade politik som faktiskt ÄR fastställd glöms bort helt. Socialdemokraterna i Stockholms län har ett sådant program från kongressen i våras. (bloggat om det här) Det är en viktig del av partiets förnyelse i en del av Sverige som avgör valet.
Magnus skriver:
Men varken 2006 eller 2009 handlade valförlusten enbart eller ens i första hand om sakpolitik. En viktig del av förklaringen bör sökas i känslan av socialdemokratin som lite ur takt med tiden, utan attraktiva framtidslösningar.Frågan är om och i så fall vad som i den livliga diskussionen tar fasta på en sådan teori. Med andra ord: hur klok och förnuftig våra konkreta förslag än är, så finns det något annat som gör att orden, löftena, förslagen inte fastnar. Oavsett om vi är för eller emot vinster i friskolor går budskapet ut och in. Det kommer, för alltför många väljare, från en fullständigt ointressant källa.
Vårt tilltal fungerar speciellt illa mot vissa väljargrupper. Vi tappar, särskilt i Stockholm, förtroende hos den stora och växande medelklass som befolkar regionen.
Egentligen är det kanske så att svenska väljare, inte minst i Stockholm, har värderingar som ligger oerhört nära (S). Problemet är i så fall att partiet inte har lyckats berätta om detta. Är "förpackningen" fel, tilltalet, trovärdigheten? Tänk om det egentligen inte är en sakpolitisk kongress som borde genomföras utan mer en socialdemokratisk mässa som speglar framtidsdrömmarna, går igenom samtalsformer med väljare, helt enkelt en gigantisk agitationsutbildning?
Men visst. I min roll har man mycket stor förståelse för att motioner måste behandlas. Och möjligen behöver en eller annan grad på kursriktningen justeras...
Fler bloggar om detta:
- Robert Noord: "(S) måste fortsätta förnya politiken"
-
Intressant?Läs även andra bloggares åsikter om politik, förnyelse, partikongress 2009, socialdemokraterna, mona sahlin, carin jämtin,