I morgon kväll tar jag nattbåten till Visby och Almedalsveckan, "Sveriges största demokratiska mötesplats", som den kallar sig. En vecka full av seminarier, politiska tal, blogginlägg på LO-bloggen, twittrande (om nätet håller), möten med gamla vänner och nya människor. En politisk och samhällelig "marknad" där politiker, journalister, PR-folk, intresseorganisationer, företag och andra bildar en jättelik samtals- och diskussionsklubb under en vecka. Jag är Almedalsälskare. Jag tror att veckan har ett stort värde för demokratin och för det som kallas "det offentliga samtalet", med ett värde som möjligen är svårt att räkna i siffror.
Men visst finns det avarter och kanske till och med en hel del rena tokerier. 2010 tyckte jag att Feministiskt Initiativ stod för ett sådant: Pengabränningen, av 100 000 kronor mitt på torget framför Hotell Visby. I dagens SvD finns en artikel om andra avarter av Almedalsveckan. 30 statliga myndigheter finns på plats och tänker där spendera över 7 miljoner på närvaro, information och aktiviteter.
För egen del menar jag att pengarna i sig inte är problemet. Att myndigheter finns del i ett viktigt offentligt samtal, presenterar sina verksamheter och lyfter viktiga frågor från sina områden är en del av Almedalen. Det man däremot måste reagera på är uttalade syften att "påverka politiker och beslutsfattare" och detta i egenskap av myndighetsföreträdare. Myndigheter ska utföra det myndighetens uppdragsgivare har ålagt dem i budgetbeslut, regleringsbrev och förordningar, inte bedriva lobbyverksamhet med skattepengar i syfte att påverka skattebetalarnas företrädare, det vill säga politiker. Mot den bakgrunden är det kanske inte orimligt med aktiviteter som Martin Borgs uppmaning att granska slöseriet under veckan. "Och vinn en resa till London"...
Årets Almedalsvecka kommer att vara full av seminarier och informella möten där syftet är att påverka, lyfta en fråga på den politiska dagordningen och redovisa åsikter och förslag som man har som organisation eller företag. 1 814 anmälda evenemang finns i kalendariet. "Politikerveckan" har det kallats och det stämde möjligen när Olof Palme startade den genom sina årliga tal. Idag är bilden en annan. Av evenemangen står partierna för tre procent och "politisk organisation" för fyra. I övrigt ser det ut så här:
Fördelning av antalet evenemang per arrangörstyp (jämfört med 2011)
Annan organisation 18%(-4)
Facklig organisation 7% (+1)
Företag 18% (+-0)
Intresseorganisation 27% (-2%)
Politisk organisation 4% (+2)
Riksdagsparti 3% (+-0)
Stat, kommun och landsting 14% (+2)
Övriga partier 1% (+-0)
För mig är ändå partiernas dagar, partiledartalen och det som sker runt omkring dessa själva hjärtat under veckan. Det är långt till valet 2014. Men läget i opinionen, regeringen som släpar efter och en socialdemokrati som möts av ökat förtroende gör Almedalsveckan till en startpunkt för en lång valrörelse. I talen kommer partiernas viktigaste frågor att få stort utrymme. Mediegenomslag är viktigt men också tydliga signaler till de egna sympatisörerna.
Kritikerna har på sedvanligt sätt höjt sina röster mot Almedalsveckan. Där är Staffan Doppings text en bra replik. Han skriver idag på SvT Debatt om alla invändningar: "De framförs ofta av personer som antingen sedan många år har valt att inte vara på plats i Visby eller av dem som anser sig tillhöra den grupp som är ”dåliga på att mingla”."
Den som känner där där kärleken till Almedalen har ändå anledning att ta en del av kritiken på allvar och att se det som konstruktiva förslag till hur veckan kan utvecklas och demokratin fördjupas ännu mer. Agenda PR skriver på SvT Debatt om hur uppdrivna priser och kostnader kan hindra ideella organisationer utan resurser att delta. Röster som är lika viktiga som de etablerades röster kan komma att tystna i ett alltför "kommersialiserat" almedalsarrangemang.
Oavsett vad man tycker drar Almedalsveckan igång. Oavsett om man som jag finns där hela veckan eller bara åker dit för ett visst event så har man trots allt med sin närvaro bidragit till något värdefullt för det politiska samtalet och för demokratin i Sverige. Att det därtill kommer ett antal inslag av mer lättsam natur kan kanske förkastas och fördömas av en del. Men det handlar i grunden om möten mellan människor, mellan medier, politiker och organisationer. På många sätt kan även de mer "trivsamma" inslagen under veckan vara väl så viktigt för svensk demokrati som ett aldrig så välarrangerat seminarium.
Mer läsvärt:
- Expressen, Jenny Madestam, "Ge oss fler Almedalen".
- Expressen, Isobel Hadley-Kamptz "Utan tillträde"
- DN intervjuar bla Jonas Morian.
- DN om myndighetssatsningar.
- Röda Berget, "Därför är jag i Almedalen".
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, almedalen, lobbyism, almedalsveckan,
