För den som står för ett samhälle där alla måste få plats, som ser behovet av omfördelning, som vill ha skatter som betalar välfärden och är måna om att vi tillsammans genom politiken formar ett rättvisare samhälle är det inget problem att hitta ett parti att sympatisera med. Retoriken påminner om varandra.
Det börjar bli allt värre för den som vill det motsatta. Den som vill ha största möjliga frihet och som ser skattetryckets nivå som en frihetens linje. Den som vill begränsa den offentliga sektorns omfattning till ett betydligt mindre. Den som hävdar eget ansvar för sitt liv och därför inte ser några större behov av samhälleliga trygghetssystem. Den som ser företagens rätt till sin egendom och självbestämmande utan "fackets" makt och inflytande. Den som förr såg en rimlighet att marknadens osynliga hand skulle lösa de flesta samhällsproblem och därför drog slutsatsen att staten skulle hålla sig borta.
För den kan det nya politiska landskapets retorik se väldigt underligt ut. Och man måste ställa sig frågan: hur stor är öppningen för ett parti som vill som moderaterna ville förr, där ute på högerkanten? Retoriskt i alla fall, vill alla partier i riksdagen ha en utbyggd välfärd, betald genom skatter. Det innebär också att varje krona som skatten sänks måste kompenseras med andra skatter eller med minskad gemensam sektor. Logiskt för oss sossar och vänsterfolk. Men är det det för andra? Den allians som nu styr har ju faktiskt fått makten, inte enbart på ett försvar för välfärden (retoriskt) utan ännu vidare en så: för varje krona sossarna ger mer till välfärden så lägger vi på lite till. Det var ju Alliansens och Reinfeldts måhända ihåliga budskap.
De senaste åren verkar också en kraftig nedtoning har skett när det gäller tydligheten i vilka intressen man företräder. Förr var det tydligare. Ärligare. Rakare. Men vad ska man rösta på idag om man menar att det faktiskt är rättvist att skatter sänks mest för de med kapital och redan höga inkomster som man är övertygad skapar välfärden. Om man ser fastighetsskatten som konfiskation och inte tycker att det räcker med att dess intäkter blir kommunala och kallas för något annat? Den som söker kanske idag inte hittar så mycket, annat än vissa förhoppningar i Maud Olofssons utspel. Men för den sökande finns ändå en tröst: Vila lugnt och tryggt kvar i den moderata famnen ett tag till. Din tid kommer, du idag hemlöse nyliberal!
Intressant: Andra bloggar om: politik, idedebatt, alliansen, förnyelse, liberalism, moderaterna,
lördag 31 mars 2007
Kd:s kärnkraftsutspel en panikreaktion mot opinionstapp?
När Kd före valet presenterade miljöpolitiken fanns inte kärnkraften nämnd med ett ord. Att partiet nu ser det som den kanske viktigaste miljöåtgärden måste därför vara en ren bluff i panik över att man nu ligger under fyraprocentsspärren.Ett halvår efter valdagen och inte ens ett år efter den stolta energiuppgörelsen deklarerar Kristdemokraternas ledare Göran Hägglund, nyss hemkommen från Japan, att partiet mycket väl kan tänka sig att bygga fler reaktorer i Sverige. Och precis som moderatledaren verkar det bero på att också Kd nu har upptäckt klimathotet. Utspelet i SvD som också kommenteras av centerpariet i DN, borde väcka hopp inom alliansen. Kd:s utspel förstärks av centerns Federly i DN-kommentaren som menar att det inte finns någon spricka inom alliansen.
För den som har kunnat hänga med i centerpartiets omsvängning i frågan är det ingen nyhet. Det var länge sedan Maud Olofsson började prata om att politiken inte ska lägga sig i den form i vilken energi produceras. Det kunde lätt tolkas som ett steg bort från det gamla kärnkraftsmotståndet.Om partiet nu skulle landa i förslag till utbyggnad av fler kärnkraftsverk blir besvikelsen stor hos många, men är föga förvånande. För alliansen som helhet blev en gemensam politik presenterad på 12 sidor, till innehållet ett tråkigt nej-dokument där inte någon politik för framtiden fanns med.
Det mest anmärkningsvärda med dagens utspel är Kristdemokraternas eget uppträdande. Sannolikt handlar det om att man sett mätningar om att svenskarna gärna behåller kärnkraften. Själva är man utanför riksdagen i den senaste mätningen. Därför ska dagens utspel ställa mot det som Kd själva "spelade in" inför utformningen av alliansens valmanifest. Som bekant saknades miljöfrågorna i alliansens arbetsgrupper. Där sågs inte frågor om klimat och miljö som viktiga. Kd tog, hedervärt i sig, ett eget initiativ och i de förslag man hade på miljöområdet fanns en rad sympatiska idéer med. Inte minst om energieffektiviseringar och om att bryta beroendet av fossila bränslen. Men då, för knappt ett år sedan, hade inte partiet någon insikt om att kärnkraftsutbyggnad skulle behövas för miljöns och klimatets skull. Året innan, dvs 2005, hade som bekant Kd-ledaren ett energiutspel. Då var perspektivet att klimatpolitiken gjorde att förtida avveckling inte skulle drivas igenom.
Det är sannerligen en dramatisk förändring som skett från tiden då Centerpartister och Kristdemokrater bar det gul-svarta nej-tack-märket och gick demonstrationståg mot landets kärnreaktorer. Att bejaka förändring är positivt. Att genomföra den av tvång för att bättre passa en bedömd väljaropinion är politisk taktik av sämsta slag.
Andra bloggar intressant om: politik, kristdemokraterna, göran hägglund, kärnkraft, energipolitik, klimat
Behovet av bred fördelningspolitisk studie växer
Vid presentationen av socialdemokraternas arbetsgrupper om framtidens politik utlovade Mona Sahlin också ett uppdrag till Arbetarrörelsens ekonomiska råd om att kartlägga skillnaderna mellan samhällsgrupper. Det hade varit ett viktigt uppdrag också med en socialdemokratisk regering kvar vid makten. Som det är nu, en alliansregering som retoriskt står för samma "rättvisa" som goda socialdemokrater, men som i de konkreta förslagen går motsatt väg, ökar behovet av mer djupgående studier.
Där finns ett delikat uppdrag att försöka förklara hur klyftorna utvecklats under vår egen tid vid makten. Och att lyfta fram och belysa politikens svårigheter att skapa jämlikhet i ett samhälle där också andra krafter, och starkare krafter, driver utvecklingen i fel riktning. Arbetslösheten är den kanske största alstraren av klyftor. Så har det alltid varit. Men nu leder en allians Sverige som i hela sitt politiska program har byggt in ökade klyftor som något önskvärt och nödvändigt. Sänkt ersättning till arbetslösa och i kontrast till det den sänkta förmögenhetsskatten för "golfspelande direktörer boende på Östermalm (eller för den delen också i Reinfeldts Täby) Debatten om jobbavdragets effekter är också signal om behovet. Här vill några debattörer gärna beskriva förslagets effekter med en avgränsning till de som har jobb och exkludera stora grupper som redan i dag står vid sidan om. Visst KAN det göras. Den beräkningen är intressant men måste kompletteras med det bredare perspektviet om inte själva kärnan i "fördelningspolitik" och "rättvisa" ska vattnas ur till något annat.
Men lägg också in kommun- och landstingsperspektiven i studien. Hur påverkas klyftorna av fri etablering av vårdens resurser, som ofta slutar i etablering i relativt friska, välbärgade områden. Hur slår det fördelningspolitiskt när nu medicinska bedömningar av människors möjligheter att jobba ska kompletteras av en överordnad, politisk diagnos, som utgår från sjukskrivning som något fult? Hur slår kommande utförsäljningar av statliga företag och av allmännyttans bostäder utifrån ett klassperspektiv? Vilka blir effekterna av borgerliga avgiftshöjningar för tex akut barnsjukvård och kollektivtrafik i Stockholm?
På en rad områden känns den riktning som Sverige nu tar oerhört fel, oerhört orättvis och oerhört BAKÅT. En bred, forskningsinriktad studie som ser bakåt men också följer utvecklingen framöver känns som ett viktigt arbete. I alla fall för den som ser minskade klasskillnader som något önskvärt och nödvändigt.
Intressant: Andra bloggar om: politik, socialdemokraterna, fördelningspolitik, orättvisor, förmögenhetsskatt, mona sahlin, framtidsarbetet, förnyelse
Där finns ett delikat uppdrag att försöka förklara hur klyftorna utvecklats under vår egen tid vid makten. Och att lyfta fram och belysa politikens svårigheter att skapa jämlikhet i ett samhälle där också andra krafter, och starkare krafter, driver utvecklingen i fel riktning. Arbetslösheten är den kanske största alstraren av klyftor. Så har det alltid varit. Men nu leder en allians Sverige som i hela sitt politiska program har byggt in ökade klyftor som något önskvärt och nödvändigt. Sänkt ersättning till arbetslösa och i kontrast till det den sänkta förmögenhetsskatten för "golfspelande direktörer boende på Östermalm (eller för den delen också i Reinfeldts Täby) Debatten om jobbavdragets effekter är också signal om behovet. Här vill några debattörer gärna beskriva förslagets effekter med en avgränsning till de som har jobb och exkludera stora grupper som redan i dag står vid sidan om. Visst KAN det göras. Den beräkningen är intressant men måste kompletteras med det bredare perspektviet om inte själva kärnan i "fördelningspolitik" och "rättvisa" ska vattnas ur till något annat.
Men lägg också in kommun- och landstingsperspektiven i studien. Hur påverkas klyftorna av fri etablering av vårdens resurser, som ofta slutar i etablering i relativt friska, välbärgade områden. Hur slår det fördelningspolitiskt när nu medicinska bedömningar av människors möjligheter att jobba ska kompletteras av en överordnad, politisk diagnos, som utgår från sjukskrivning som något fult? Hur slår kommande utförsäljningar av statliga företag och av allmännyttans bostäder utifrån ett klassperspektiv? Vilka blir effekterna av borgerliga avgiftshöjningar för tex akut barnsjukvård och kollektivtrafik i Stockholm?
På en rad områden känns den riktning som Sverige nu tar oerhört fel, oerhört orättvis och oerhört BAKÅT. En bred, forskningsinriktad studie som ser bakåt men också följer utvecklingen framöver känns som ett viktigt arbete. I alla fall för den som ser minskade klasskillnader som något önskvärt och nödvändigt.
Intressant: Andra bloggar om: politik, socialdemokraterna, fördelningspolitik, orättvisor, förmögenhetsskatt, mona sahlin, framtidsarbetet, förnyelse
Alliansen spricker om finansieringen av förmögenhetsskattesänkningen..
Så är det där igång, som vi sossar brukar varna för. Ett parti som vill en reform. Ett annat som vill en skattesänkning. Ett tredje som vill skära ner. Ett fjärde som vill allt på en gång. Och bakom i skuggorna står viktiga särintressen, x, y, z, för att få återbäring för sitt stöd till partierna. Ok, redan tämligen välbärgade. Men mycket vill alltid ha mer. Det brukar sluta med att alla får allt. Statens och för den delen också kommuner och landstings kassakistor gröps ur av ökade kostnader och minskade intäkter.
Dagens utspel av folkpartister om att finansieringen av det fördelningspolitiskt så förkastliga förslaget att ta bort förmögenhetsskatten kan ses utifrån denna historiskt ganska väl dokumenterade händelselinje. Folkpartisterna vill gärna ha bort skatten på förmögenheter men vill samtidigt inte försämra avdragsmöjligheterna för pensionssparande. Noterbart är väl att partiföreträdarna i kontrast till det står helhjärtat bakom exempelvis sänkt ersättning till sjuka och arbetslösa. Fördelningspolitik är nämligen ett historiskt begrepp. Ordet rättvisa förses med en helt annan mening. Ekots nyhet är möjligen början/fortsättningen på förfallet mot ekonomiskt moras. Det är tur att arvet efter den förra regeringen är är så gott som det verkligen är.
Andra Intressanta bloggar om: politik, alliansen, regeringen, förmögenhetsskatt, anders borg, ekonomi, orättvisor
Dagens utspel av folkpartister om att finansieringen av det fördelningspolitiskt så förkastliga förslaget att ta bort förmögenhetsskatten kan ses utifrån denna historiskt ganska väl dokumenterade händelselinje. Folkpartisterna vill gärna ha bort skatten på förmögenheter men vill samtidigt inte försämra avdragsmöjligheterna för pensionssparande. Noterbart är väl att partiföreträdarna i kontrast till det står helhjärtat bakom exempelvis sänkt ersättning till sjuka och arbetslösa. Fördelningspolitik är nämligen ett historiskt begrepp. Ordet rättvisa förses med en helt annan mening. Ekots nyhet är möjligen början/fortsättningen på förfallet mot ekonomiskt moras. Det är tur att arvet efter den förra regeringen är är så gott som det verkligen är.
Andra Intressanta bloggar om: politik, alliansen, regeringen, förmögenhetsskatt, anders borg, ekonomi, orättvisor
S framtidspolitik får inte hamna i långbänk
Det känns verkligen som en bra start, efter kongressen. Socialdemokraternas tillsatta arbetsgrupper, idag redovisade i bl.a. DN och i SvD. Med utgångspunkt från valanalysen och, gissar jag, inriktningen i Mona Sahlins linjetal vid kongressen, ska partiet utveckla sin politik på viktiga områden. Det viktiga är naturligtvis politiken. Jobb, välfärd, klimat och miljö, utrikespolitiken. Men också sammansättningen signalerar en inriktning som inger hopp. Här har inte sett något behov att storrensa för genom helt nya företrädare markera en ny tid. I stället verkar uppdragen utgå från en s-politik så förankrad i den svenska folksjälen att till och med Reinfeldt och Alliansen var tvungen att ansluta sig, i alla fall retoriskt. Att det breda stödet inte är påhittat markeras också av de tydliga förändringarna i opinionen redan ett halvår efter valet. Den regering som fick förtroendet misstolkade detta. Svenska ville inte ha slagen mot de utsatta. Det "time to change"-mandat de gavs var inte för att ta högersvängar.
Ibland blir den offentliga debatten om politikens inriktning ganska töntig. Så har ofta "förnyelse" blivit synonymt med lägre a-kassa, hårdare tag, fler privata alternativ, sämre arbetsrätt och lägre skatt. Att den "förnyelsen" avvisas och i stället utgår från en stark välfärdspolitik är positivt. Redan något val på 60-talet använde partiet kombinationen erfarenhet och förnyelse. De två komponenterna sammanvävda, inte uteslutande varandra.
Utöver de sakpolitiska grupperna har partiet ett jättearbete att göra för att förändra sin bild hos väljarkåren. Att vinna val på jobben, välfärden och miljön går säkert men försvåras ofantligt om inte basen i form av starka karaktärsdrag finns där. (precis som trovärdigheten vad gäller ekonomisk politik) Det måste vara en viktig uppgift för alla arbetsgrupper samt för partiledningen i stort OCH för oss på lokalt och regionalt plan att väva in detta naturligt i vårt arbete och i vår kommunikation. Kort uttryckt, hur får vi bort en stämpel att vara byråkratins försvare, ett myndighetsparti som står för förbud och kontroller. Hur visar vi tydligare att vi är ett framtidsinriktat, hederligt parti alltid i opposition mot orättvisor.
Valanalysen har en annan viktig signal: Man skriver att "Under hösten 2004 och i än högre grad våren 2005 förlorade många väljare till moderaterna. De flesta av dessa förändringar...kvarstod även på valdagen". Slutsats: "Valen vinns mellan valen". Här finns inte utrymme att sitta alltför länge i interna grupper och slipa formuleringar, presentera förslag till kongressen hösten 2009 för att sedan ha ett valmanifest klart i slutet av augusti 2010. Det är från NU och framåt som politiken, värderingarna och visionen för framtiden måste kommuniceras. Då är tiden tämligen knapp och kan inte hänvisas till den fälldinska långbänken.
Intressant: Andra bloggar om: politik, mona sahlin, framtidsarbetet, förnyelse, socialdemokraterna, valanalys, val2010
Ibland blir den offentliga debatten om politikens inriktning ganska töntig. Så har ofta "förnyelse" blivit synonymt med lägre a-kassa, hårdare tag, fler privata alternativ, sämre arbetsrätt och lägre skatt. Att den "förnyelsen" avvisas och i stället utgår från en stark välfärdspolitik är positivt. Redan något val på 60-talet använde partiet kombinationen erfarenhet och förnyelse. De två komponenterna sammanvävda, inte uteslutande varandra.
Utöver de sakpolitiska grupperna har partiet ett jättearbete att göra för att förändra sin bild hos väljarkåren. Att vinna val på jobben, välfärden och miljön går säkert men försvåras ofantligt om inte basen i form av starka karaktärsdrag finns där. (precis som trovärdigheten vad gäller ekonomisk politik) Det måste vara en viktig uppgift för alla arbetsgrupper samt för partiledningen i stort OCH för oss på lokalt och regionalt plan att väva in detta naturligt i vårt arbete och i vår kommunikation. Kort uttryckt, hur får vi bort en stämpel att vara byråkratins försvare, ett myndighetsparti som står för förbud och kontroller. Hur visar vi tydligare att vi är ett framtidsinriktat, hederligt parti alltid i opposition mot orättvisor.
Valanalysen har en annan viktig signal: Man skriver att "Under hösten 2004 och i än högre grad våren 2005 förlorade många väljare till moderaterna. De flesta av dessa förändringar...kvarstod även på valdagen". Slutsats: "Valen vinns mellan valen". Här finns inte utrymme att sitta alltför länge i interna grupper och slipa formuleringar, presentera förslag till kongressen hösten 2009 för att sedan ha ett valmanifest klart i slutet av augusti 2010. Det är från NU och framåt som politiken, värderingarna och visionen för framtiden måste kommuniceras. Då är tiden tämligen knapp och kan inte hänvisas till den fälldinska långbänken.
Intressant: Andra bloggar om: politik, mona sahlin, framtidsarbetet, förnyelse, socialdemokraterna, valanalys, val2010
fredag 30 mars 2007
Dagens nyheter behövs inte mer
Tidningen Dagens nyheter fortsätter på temat Göran Persson. Man fortsätter bekräfta sin position som å ena sidan viktig nyhetsförmedlare, å andra sidan en produkt som på ledarsidan faller i kvalitet till nya bottennoteringar. Därmed blir också varumärket DN, hela produkten, underminerad så till den grad att jag nu till och med börjar ifrågasätta mitt besök på den årliga DN-galan. Tidningen har av tradition och historia ett nära band med liberaler och folkpartiet, det senare ett parti som för ett halvår sedan tappade nära 300.000 röster i riksdagsvalet. Dagens nyheter var sannerligen inget draglok för folkpartiet. Men DN har också en självpåtagen roll som allmän nedsmetare och baktalare av socialdemokraterna. På ledarplats i dag är temat kring en nu avgången partiledare för (s) fortfarande levande och utvecklas utifrån en analys av "Fursten".
DN:s undermåliga och på valfakta synnerligen bristfälligt underbyggda ledarsida kan knappast betraktas som läsvärd och kommer inte att gå till historien som det skarpaste journalistiska mästerverket. Vad det handlar om blir ganska tydligt när DN också på nyhetsplats måste lägga till en ton av surhet, bitterhet och vilja att medialt läxa upp en politiker som haft mage att uttala sig negativt om "den fria liberala rösten Dagens nyheter". Det är också ganska talande att det är just pajkastningen som upptar det politiska folket på redaktionen. Att den Temomätning som tidningen faktiskt har tryckt inte berörs trots ett ganska intressant innehåll talar också sitt tydliga språk. Här ska f-n ingen positiv bild av (s) in på ledarplats. Oavsett verkligheten.
Socialdemokratiska ledare brukar normalt svärtas ner av borgerliga medier. Vem minns inte ryktesspridningen om Olof Palme som på redaktioner och i högborgerliga finrum började stämplas som sinnessjuk. Andra uttryck har varit att utmåla den sittande ledaren i negativa bilder med ständiga hänvisningar till att företrädaren var så mycket bättre. Sånt har S-ledare tvingats leva med. Detta är tragiskt i sig. Men det verkligt allvarliga är att det politiska samtalet trängs tillbaka för att ge plats åt en veritabel smetig soppa av mer eller mindre förvanskade skildringar om maktspel och företrädares personliga tillkortakommanden, snarare än starka företräden hos personer. I stället för att skildra debatt, spegla samhällsproblem och granska den politiska maktutövningen rusar dyngletandet fram som den främsta uppgiften för samhällsengagerade skribenter.
Jag är fullkomligt övertygad om att inlägg i debatten som ex Leif Lewin gör på denna tidnings debattsida inte kommer att uppmärksammas särskilt mycket. Där finns ju ett försök till konstruktivitet och analys. Sådant verkar tyvärr inte platsa som utgångspunkt för samhällsdebatt år 2007. Det är inte konstigt att svenska folket undviker politiskt engagemang i så stor utsträckning som de gör. Men det avståndstagandet öppnar också ett utrymme för krafter som varken jag, DN eller de politiska partierna i stort önskar. Det skrämmer och borde leda till eftertanke och förändring.
Intressant: Andra bloggar om: politik, DN, journalistik, media, Göran Persson
DN:s undermåliga och på valfakta synnerligen bristfälligt underbyggda ledarsida kan knappast betraktas som läsvärd och kommer inte att gå till historien som det skarpaste journalistiska mästerverket. Vad det handlar om blir ganska tydligt när DN också på nyhetsplats måste lägga till en ton av surhet, bitterhet och vilja att medialt läxa upp en politiker som haft mage att uttala sig negativt om "den fria liberala rösten Dagens nyheter". Det är också ganska talande att det är just pajkastningen som upptar det politiska folket på redaktionen. Att den Temomätning som tidningen faktiskt har tryckt inte berörs trots ett ganska intressant innehåll talar också sitt tydliga språk. Här ska f-n ingen positiv bild av (s) in på ledarplats. Oavsett verkligheten.
Socialdemokratiska ledare brukar normalt svärtas ner av borgerliga medier. Vem minns inte ryktesspridningen om Olof Palme som på redaktioner och i högborgerliga finrum började stämplas som sinnessjuk. Andra uttryck har varit att utmåla den sittande ledaren i negativa bilder med ständiga hänvisningar till att företrädaren var så mycket bättre. Sånt har S-ledare tvingats leva med. Detta är tragiskt i sig. Men det verkligt allvarliga är att det politiska samtalet trängs tillbaka för att ge plats åt en veritabel smetig soppa av mer eller mindre förvanskade skildringar om maktspel och företrädares personliga tillkortakommanden, snarare än starka företräden hos personer. I stället för att skildra debatt, spegla samhällsproblem och granska den politiska maktutövningen rusar dyngletandet fram som den främsta uppgiften för samhällsengagerade skribenter.
Jag är fullkomligt övertygad om att inlägg i debatten som ex Leif Lewin gör på denna tidnings debattsida inte kommer att uppmärksammas särskilt mycket. Där finns ju ett försök till konstruktivitet och analys. Sådant verkar tyvärr inte platsa som utgångspunkt för samhällsdebatt år 2007. Det är inte konstigt att svenska folket undviker politiskt engagemang i så stor utsträckning som de gör. Men det avståndstagandet öppnar också ett utrymme för krafter som varken jag, DN eller de politiska partierna i stort önskar. Det skrämmer och borde leda till eftertanke och förändring.
Intressant: Andra bloggar om: politik, DN, journalistik, media, Göran Persson
Socialdemokraterna ensamma större än alliansen i TEMO.
I en ny Temo som DN rapporterar om får socialdemokraterna det kraftigaste stödet sedan december 1994. Samtidigt är det den 6:e mätningen i rad med plussiffror. Blockmässigt, 54,1 för S, V och Mp medan Fredrik Reinfeldts allians får ihop 42,4. Precis som i dagens tidigare undersökning ligger Kd farligt nära spärren till riksdagen. Här på 4,1. Dagens nyheter har en rubrik att "ledarskiftet påverkade inte väljarstödet för S". Där tror jag att Källebrings gissar fel. Mätningen är gjort före och efter kongressen men för väljarnas del spelade nog inte det formella klubbslaget för ordförandevalet någon större roll. Och hela mätperioden har Mona varit ensam kandidat/vald partiledare (!) MONA-effekten finns!Den förstärks sannolikt av att det äntligen blir tydligt med skillnaderna mellan alternativen. A-kassan, förmögenhetsskatten, nedskärningarna i arbetsmarknadsutbildningar, intern alliansträda om allt från liberalism till FRA och aborter har säkert påverkat. Förhoppningsvis är mätningen också ett uttryck för att väljarna nu kan läsa igenom fasaden på alliansen. Tiden har gått med fortfarande upprepas ramsan från före valet, utan att den kläs i konkret politik. 1000-lappen som alla skulle få blev nu ett halverat löfte. Reinfeldt visades sin svaghet när han "upptäckte" klimatförändringarna i mars 2007 och ungefär samtidigt såg att kvinnors löner var lägre än männens. Det är sannerligen inte underligt att väljarna går tillbaka hem till tryggheten.
Andra Intessanta bloggar om: TEMO, socialdemokraterna, politik, alliansen, opinionen, regeringen
torsdag 29 mars 2007
Kvantumjoggen- Äntligen löpdags!
Så har jag sagt till partiombudsmannen att anmäla mig till partiets eget löparteam i Kvantumjoggen. Också i år milen som förra året klarades av på den alldeles urusla tiden 53.08. Annars har jag ett par år nöjt mig med 3,5 km, mest för att det är kul. Första året en, typ 67 plats på 18 minuter...och senast på 17 plats...tid 14.30 nånting.Men ska man klara Stockholm marathon i juni så....
Ja,ja. Rökare kan också springa. Men inte lika fort. Och inte med fullt så god syreupptagning. Värst är känningen i knät..så vi får se om det går alls...men man ska vara optimist. Det är jag. :) Måste ju starta i Spring Cross också.
S valanalys - 157 sidor bara att läsa på
Det är 157 sidor valanalys som nu presenterats av Socialdemokraterna. De tre huvudförklaringarna till valförlusten bedömer gruppen vara
• Väljarnas förtroende för socialdemokratins förmåga att klara jobben
sviktade. Målet är full sysselsättning, men politiken för att nå dit var inte
tillräckligt kraftfull och åtgärder för att driva ner den öppna arbetslösheten
sattes in för sent. Det sysselsättningspolitiska budskapet hamnade ”i obalans”.
Det kom att handla för lite om hur jobben kan ”skapas” och för mycket om akassan
och trygghetsanordningarna på arbetsmarknaden.
• Socialdemokraterna ”glömde bort” att gå i opposition,
samhällskritiken kom i skymundan och socialdemokraterna framstod som
alltför stolta över vad som uträttats och alltför lite missnöjda med
samhällsproblem och orättvisor.
• Borgerligheten var mer enad än tidigare. Moderaterna ”triangulerade,” d
v s lade sig med sitt budskap och sin argumentation tätt intill
socialdemokraterna. Centerpartiet och folkpartiet tog stora steg högerut och
summan blev att borgerligheten mer än tidigare framstod som ett dugligt
regeringsalternativ.
Till dessa tre lägger gruppen ytterligare ett:
• Socialdemokratin hade problem med bilden av sig själv. Den kan bäst
sammanfattas som kluven. Å ena sidan uppfattas socialdemokraterna som ett
parti som utgör en garant för trygghet och ”står på de svagas sida”, å andra
sidan som ”myndighetsmaktens parti”, med företrädare som inte lyssnar och
inte ”lever som de lär”. Olika ”affärer” som fick stort utrymme hade betydelse
för den kluvna bilden.
För aktiva sossar är det bara att läsa på, ge egna reflektioner och tankar. Den äntligen presenterade rapporten blir viktig som underlag för hur arbetet för valseger 2010 ska läggas upp.
Andra Intressanta bloggar om: politik, valanalys, socialdemokraterna, val2010,
• Väljarnas förtroende för socialdemokratins förmåga att klara jobben
sviktade. Målet är full sysselsättning, men politiken för att nå dit var inte
tillräckligt kraftfull och åtgärder för att driva ner den öppna arbetslösheten
sattes in för sent. Det sysselsättningspolitiska budskapet hamnade ”i obalans”.
Det kom att handla för lite om hur jobben kan ”skapas” och för mycket om akassan
och trygghetsanordningarna på arbetsmarknaden.
• Socialdemokraterna ”glömde bort” att gå i opposition,
samhällskritiken kom i skymundan och socialdemokraterna framstod som
alltför stolta över vad som uträttats och alltför lite missnöjda med
samhällsproblem och orättvisor.
• Borgerligheten var mer enad än tidigare. Moderaterna ”triangulerade,” d
v s lade sig med sitt budskap och sin argumentation tätt intill
socialdemokraterna. Centerpartiet och folkpartiet tog stora steg högerut och
summan blev att borgerligheten mer än tidigare framstod som ett dugligt
regeringsalternativ.
Till dessa tre lägger gruppen ytterligare ett:
• Socialdemokratin hade problem med bilden av sig själv. Den kan bäst
sammanfattas som kluven. Å ena sidan uppfattas socialdemokraterna som ett
parti som utgör en garant för trygghet och ”står på de svagas sida”, å andra
sidan som ”myndighetsmaktens parti”, med företrädare som inte lyssnar och
inte ”lever som de lär”. Olika ”affärer” som fick stort utrymme hade betydelse
för den kluvna bilden.
För aktiva sossar är det bara att läsa på, ge egna reflektioner och tankar. Den äntligen presenterade rapporten blir viktig som underlag för hur arbetet för valseger 2010 ska läggas upp.
Andra Intressanta bloggar om: politik, valanalys, socialdemokraterna, val2010,
Reinfeldts debatteknik gav obesvarad fråga om ökade klyftor
Så fortsatte dagens frågestund i riksdagen och det börjar nästan bli något tragikomiskt över statsministerns sätt att svara på frågar i riksdagen och i debatter. Inte minst gäller det svar till kvinnliga motdebattörer. Jag förstår att en av frågeställarna, Monica Green, såg bister ut och skakade på huvudet av uppgivenhet. Samma debatteknik som han möjligen lärt sig på MUF-kurs någon gång på Gimo herrgård, har statsministern använt många gånger. Schemat är tydligt. Första hälften av den tillgängliga tiden används till ett motangrepp i stället för svar. I debatter är väl det lite av spelets regler. Men statsministerns formella frågestund med riksdagens ledamöter måste ställa mycket högre krav på att man faktiskt svarar på frågor. Efter att Reinfeldt har kört på offensiven ett tag återgår han till det svar som ges oavsett vad frågan handlar om. Nyckelbegreppen är väl inövade, allt sker enligt skolboken.
Men på Monica Greens fråga gavs inget svar. Den var ungfär, Hur kommer det sig att regeringar runt om oss vill gå i riktning mot Sveriges samhällsordning med mindre klyftor medan regeringen här går motsatt väg? Där de mest välbeställda får mer samtidigt som de mest utsatta, som arbetslösa, förtidspensionerade och sjuka, hamnar i strykklass. Statsministerns besked till dessa grupper inskränktes till att "vi fick mandat att bryta utanförskapet..." lämnar en tomhetens och uppgivenhetens stämning kvar i kammaren när ledamöterna tågar ut.
Protokollet från frågestunden finns här
Intressant: Andra bloggar om: politik, regeringen, moderaterna, fredrik reinfeldt, statsministerns frågestund, orättvisor
Men på Monica Greens fråga gavs inget svar. Den var ungfär, Hur kommer det sig att regeringar runt om oss vill gå i riktning mot Sveriges samhällsordning med mindre klyftor medan regeringen här går motsatt väg? Där de mest välbeställda får mer samtidigt som de mest utsatta, som arbetslösa, förtidspensionerade och sjuka, hamnar i strykklass. Statsministerns besked till dessa grupper inskränktes till att "vi fick mandat att bryta utanförskapet..." lämnar en tomhetens och uppgivenhetens stämning kvar i kammaren när ledamöterna tågar ut.
Protokollet från frågestunden finns här
Intressant: Andra bloggar om: politik, regeringen, moderaterna, fredrik reinfeldt, statsministerns frågestund, orättvisor
Statsministerns icke-svar i riksdagen om förmögenhetsskatten
Debatten om regeringens löfte att avskaffa förmögenhetsskatten, som presenterades på DN debatt i veckan fortsatte idag i riksdagen. Under frågestunden ville Mona Sahlin veta varför statsministern inte stödde sin finansminister som markerat att ofinansierade skattesänkningar aldrig kan komma på tal. Reinfedts svar var undanglidande. Han hänvisade till att även Socialdemokraterna inför valet sagt att bara det faktum att ekonomin växer ger utrymme för skattesänkningar eller reformer.
Det finns en hel del svaj i statsministerns resonemang. Att ekonomin växer, jobben kommer och företagen utvecklas är förvisso sant. Samtidigt används det som argument för att ta bort skatten. Och samtidigt sägs att man ska göra det för att förmögenhetsskatten inte ger Sverige tillväxt...Det som således är regeringens finansiering när man tar bort den....
I bland blir politik en färd framåt och sedan bakåt ett par steg...
Andra Intressanta bloggar om: förmögenhetsskatt, alliansen, anders borg, regeringen, politik, orättvisor
Det finns en hel del svaj i statsministerns resonemang. Att ekonomin växer, jobben kommer och företagen utvecklas är förvisso sant. Samtidigt används det som argument för att ta bort skatten. Och samtidigt sägs att man ska göra det för att förmögenhetsskatten inte ger Sverige tillväxt...Det som således är regeringens finansiering när man tar bort den....
I bland blir politik en färd framåt och sedan bakåt ett par steg...
Andra Intressanta bloggar om: förmögenhetsskatt, alliansen, anders borg, regeringen, politik, orättvisor
Ny mätning: Ogräset växer och frodas. Och Kd ut ur riksdagen
Aftonbladet berättar om den senaste opinionsundersökningen från Sentio. För socialdemokraterna är det välkommet. Möjligen befarade partiets sympatisörer ett kraftigt bakslag i opinionsstödet efter dokumentären Ordförande Persson. Å andra sidan är mätningen delvis gjord under partikongress med val av Mona som partiledare vilket borde ge positiv utdelning. De mest noterbara förändringarna är att kristdemokraterna halveras och nu är utanför riksdagen. Alliansen har därmed havererat. Väljarna som under de senaste valen blivit flitigare på att byta parti och att splittra sina röster, rör sig inte så mycket över blockgränsen. 54,5 procent stöder nu vänster- och miljösamarbetet medan 36,9 procent ger sitt stöd till borgerliga partier som kommer in i riksdagen. Kd utanför, alltså, med sina 3,2.
Det skrämmer naturligtvis med den andra signalen, som också lyfts upp av Aftonbladets Lena Mellin. Sverigedemokraterna över spärren med 4,3 procent och kan därmed spela på en seriös kandidatur som riksdagsparti framöver. Det är främst de som valde soffan som nu anger att detta ur alla aspekter oönskade parti noterar ett ökat stöd.
I intervju säger såväl Socialdemokraternas Marita Ulvskog som moderaternas Per Schlingmann att det nu är dags att möta partiet i debatter, inte minst dess väljare. Här är jag djupt skeptisk. Inte till att tala om för väljarna vad partiet faktiskt står för. Det är helt nödvändigt. Lika viktigt är att att konkret visa vad de gör i politiken. Här i Huddinge har partiet bara tagit ett par initivativ som uteslutande handlar om deras egna arvoden och resurser. Ingenting annat. Men jag ryser vid tanken på att det partiet, på samma villkor som övriga, ska bjudas in till skoldebatter och annat och där med vår draghjälp ges utrymme att sprida sitt budskap. Det finns anledning för hela det demokratiska samhället att slå tillbaka mot, inte sätta sig i soffor och samtala med! Precis som Westerberg än gång hade modet att göra mot Ny Demokrati.
Jag har vänner som har hotats av partiet i fråga. Det förvånar inte när man tar del av en del av partiklientelets bakgrund. Det här är inslag som också framöver måste vara främmande för svenskt politiskt liv. Min ganska enkla utgångspunkt är trots mätningen idag att svenska folket är ett klokt och bildat folk vars värderingar inte omfattar Sverigedemokraternas. Att stödet förvisso växer är allvarligt och förklaras säkert i delar av partiets retorik än av en support till främlingsfientliga rörelser.
Mikael Wiehe: En sång i vilken jag dock hör Affes röst
Fröna växer sakta under ytan.
Dom trivs där det är fuktigt mörkt och kallt.
Först när bladen börjar synas,
kan men se, att det är ogräs överallt.
Men om man tittar bort,
inget hör, inget ser,
hur vet man då?
För hör man inget, finns väl ingenting.
Och det man inte ser, finns säkert inte till.
I mars har du fortfarande tid.
Du kan ta det innan knopparna slår ut.
Men om du låter det stå kvar,
tills sommar'n är förbi,
så har det växt dej över huvudet till slut.
Idag tar rasisterna en.
Imorgon så tar dom kanske två.
Frankrike tog dom med storm.
Vem vet, när det är dej, dom ger sej på.
Vakna upp! Fatta mod!
Börja se dej omkring!
Bli inte en av dom, som bara står där se'n
och säger, att jag visste ingenting.
Varje dag föds nya hot mot våra liv.
Varje morgon gör sej bödlarna klara.
I det mörker som vi blundar,
där rustar dom för krig.
Hur kan vi slåss, ifall vi inte inser faran?
Idag har du arbete och lön.
Imorgon så kanske du får gå.
Miljonerna som svälter i världen utanför,
står bara lite längre ner
i samma hål.
Vakna upp...
Dom flesta går med strömmen om det går.
Dom flesta vill ju helst ha lugn och ro.
Men om fascismen kommer smygande tillbaks,
så är det du och jag, som måste stå emot.
Ogräset växer och frodas.
Så slipa och vässa din kniv.
Om du låter det spridas med vinden över världen,
får du plikta för din tvekan med ditt liv.
Vakna upp! Börja se dej omkring!
Fatta mod!
Så du kan säg' till dina ungar, när dom frågar dej,
att du var en av dom, som stod emot!'
Andra Intressanta bloggar om: politik, främlingsfientlighet, sverigedemokraterna, alliansen, opinionsmätningar, kristdemokraterna
Det skrämmer naturligtvis med den andra signalen, som också lyfts upp av Aftonbladets Lena Mellin. Sverigedemokraterna över spärren med 4,3 procent och kan därmed spela på en seriös kandidatur som riksdagsparti framöver. Det är främst de som valde soffan som nu anger att detta ur alla aspekter oönskade parti noterar ett ökat stöd.
I intervju säger såväl Socialdemokraternas Marita Ulvskog som moderaternas Per Schlingmann att det nu är dags att möta partiet i debatter, inte minst dess väljare. Här är jag djupt skeptisk. Inte till att tala om för väljarna vad partiet faktiskt står för. Det är helt nödvändigt. Lika viktigt är att att konkret visa vad de gör i politiken. Här i Huddinge har partiet bara tagit ett par initivativ som uteslutande handlar om deras egna arvoden och resurser. Ingenting annat. Men jag ryser vid tanken på att det partiet, på samma villkor som övriga, ska bjudas in till skoldebatter och annat och där med vår draghjälp ges utrymme att sprida sitt budskap. Det finns anledning för hela det demokratiska samhället att slå tillbaka mot, inte sätta sig i soffor och samtala med! Precis som Westerberg än gång hade modet att göra mot Ny Demokrati.
Jag har vänner som har hotats av partiet i fråga. Det förvånar inte när man tar del av en del av partiklientelets bakgrund. Det här är inslag som också framöver måste vara främmande för svenskt politiskt liv. Min ganska enkla utgångspunkt är trots mätningen idag att svenska folket är ett klokt och bildat folk vars värderingar inte omfattar Sverigedemokraternas. Att stödet förvisso växer är allvarligt och förklaras säkert i delar av partiets retorik än av en support till främlingsfientliga rörelser.
Mikael Wiehe: En sång i vilken jag dock hör Affes röst
Fröna växer sakta under ytan.
Dom trivs där det är fuktigt mörkt och kallt.
Först när bladen börjar synas,
kan men se, att det är ogräs överallt.
Men om man tittar bort,
inget hör, inget ser,
hur vet man då?
För hör man inget, finns väl ingenting.
Och det man inte ser, finns säkert inte till.
I mars har du fortfarande tid.
Du kan ta det innan knopparna slår ut.
Men om du låter det stå kvar,
tills sommar'n är förbi,
så har det växt dej över huvudet till slut.
Idag tar rasisterna en.
Imorgon så tar dom kanske två.
Frankrike tog dom med storm.
Vem vet, när det är dej, dom ger sej på.
Vakna upp! Fatta mod!
Börja se dej omkring!
Bli inte en av dom, som bara står där se'n
och säger, att jag visste ingenting.
Varje dag föds nya hot mot våra liv.
Varje morgon gör sej bödlarna klara.
I det mörker som vi blundar,
där rustar dom för krig.
Hur kan vi slåss, ifall vi inte inser faran?
Idag har du arbete och lön.
Imorgon så kanske du får gå.
Miljonerna som svälter i världen utanför,
står bara lite längre ner
i samma hål.
Vakna upp...
Dom flesta går med strömmen om det går.
Dom flesta vill ju helst ha lugn och ro.
Men om fascismen kommer smygande tillbaks,
så är det du och jag, som måste stå emot.
Ogräset växer och frodas.
Så slipa och vässa din kniv.
Om du låter det spridas med vinden över världen,
får du plikta för din tvekan med ditt liv.
Vakna upp! Börja se dej omkring!
Fatta mod!
Så du kan säg' till dina ungar, när dom frågar dej,
att du var en av dom, som stod emot!'
Andra Intressanta bloggar om: politik, främlingsfientlighet, sverigedemokraterna, alliansen, opinionsmätningar, kristdemokraterna
Liberalism, Ullenhags idéer om folkpartiet och livet efter Federly
Örebro, 21-22 april, en plats och ett datum att lägga på minnet? Örebro, en plats där 2.670 personer lämnade folkpartiet i kommunvalet förra året. Där ska förvisso folkpartiledaren Leijonborg tala när partiet har riksmöte, men det kanske inte tillhör det mest lockande. I stället känns Erik Ullenhags tal på söndagen om folkpartiets idédebatt mer spännande. Inte minst därför att debatten om det liberala arvet, dess framtid och kampen om de liberala värderingarna inbjuder till många inlägg. Det syns inte minst efter Ullenhags DN-debattinlägg som nu har 147 bloggkommentarer.
Men också helheten inbjuder till debatt och analys. En moderatdominerad allians som styr landet. Ett moderat parti som ibland tenderar att låta som goda socialister (!). Ett Sverige som inte är i kris utan står på god ekonomisk grund, något som ger helt andra förutsättningar för att diskutera välfärdens framtid än kristider. Ett centerparti som slåss med folkpartiet om att vara riktiga liberaler, och ett moderat parti som vill vara där också. Ett ledarskifte tidigare inom Centern som bytt den sympatiske Olof Johansson och sedan den (?) Lennart Daléus mot "skriet från vildmarken Olofsson vars högerprofil tenderar att blomstra för varje skrik hon uppstöter. Således ett Centerparti som tagit av sig stövlarna, lämnat gården och dragit in till Stureplan för att härja på nätterna. Och så ledarskifte inom centerns ungdomsförbund där den politiskt svårplacerade Federly ska avlösas av Marie Wickberg som beskriver sig som liberal och "fri radikal".
Den liberala miljön inför Ullenhags tal är komplicerad, således. Och vad säger man till ett tämligen litet parti som trots sin storlek inom sig rymmer så många viljeinriktningar. En Björklund med tydlig ordergivning, rapande av regler och order. En rest-Jacobsson-kultur med smarta utspel, datahackande och komplicerade mediestrategier. Ett mer sympatiskt folkparti med Birgitta Ohlsson som står för det många av oss gärna ser som viktigt i svensk politik nu när inte alla faktiskt blir sossar. Internationellt engagemang, socialt ansvarstagande, humanism och medmänsklighet som, låt vara, ibland lockar till frågor om varför inte samhällsförändringen borde undanröja det som skapar det "omänskliga", inte enbart komma till barmhärtig undsättning när människor skadas av samhällssystemets ofullkomliga delar och mekanismer.
I sin DN-artikel varnade ju Ullenhag för att ideologisk blindhet ska leda till blindhet för de människor som har minst frihet i samhället. Ett tydligt uttryck för en inneboende kamp mellan den liberalism vi läste om i skolboken som Adam Smiths tankar och de föregångare med stort socialt patos som precis som arbetarrörelsens pioniärer såg brister i samhället och sökte dess förklaringar. Just där drämde Ullenhag också till rakt mot den centerpartistiska själen i ett utfall om deras grundtrygghet.
Allt det här gör en intern folkpartidiskussion om de liberala värderingarna spännande också för oss som inte tillhör...rörelsen.. Där ligger självklart också ett annat perspektiv: Att folkpartister i exempelvis Haninge och västra Götalandsregionen har upplevt ett samarbete med socialdemokratin som mest fruktbart för välfärden. De levande banden mellan oss och den socialliberala falangen. Det historiska arvet från rösträttsstridens dagar, i arbetet för folkbildning och mot alkoholens söndertrasande effekt på samhället. Och kanske har vi anledning att även efter Örebro göra som Hasse Alfredsson gjorde i sketchen: Ställa oss frågan vad en liberal är? Då skulle han gå till Per Garthon och fråga. Vem kan nu ge svaret, om inte Ullenhag kan?
Intressant: Andra bloggar om: politik, samhälle, folkpartiet, liberalism, Erik Ullenhag, riksmöte, alliansen, idedebatt
Men också helheten inbjuder till debatt och analys. En moderatdominerad allians som styr landet. Ett moderat parti som ibland tenderar att låta som goda socialister (!). Ett Sverige som inte är i kris utan står på god ekonomisk grund, något som ger helt andra förutsättningar för att diskutera välfärdens framtid än kristider. Ett centerparti som slåss med folkpartiet om att vara riktiga liberaler, och ett moderat parti som vill vara där också. Ett ledarskifte tidigare inom Centern som bytt den sympatiske Olof Johansson och sedan den (?) Lennart Daléus mot "skriet från vildmarken Olofsson vars högerprofil tenderar att blomstra för varje skrik hon uppstöter. Således ett Centerparti som tagit av sig stövlarna, lämnat gården och dragit in till Stureplan för att härja på nätterna. Och så ledarskifte inom centerns ungdomsförbund där den politiskt svårplacerade Federly ska avlösas av Marie Wickberg som beskriver sig som liberal och "fri radikal".
Den liberala miljön inför Ullenhags tal är komplicerad, således. Och vad säger man till ett tämligen litet parti som trots sin storlek inom sig rymmer så många viljeinriktningar. En Björklund med tydlig ordergivning, rapande av regler och order. En rest-Jacobsson-kultur med smarta utspel, datahackande och komplicerade mediestrategier. Ett mer sympatiskt folkparti med Birgitta Ohlsson som står för det många av oss gärna ser som viktigt i svensk politik nu när inte alla faktiskt blir sossar. Internationellt engagemang, socialt ansvarstagande, humanism och medmänsklighet som, låt vara, ibland lockar till frågor om varför inte samhällsförändringen borde undanröja det som skapar det "omänskliga", inte enbart komma till barmhärtig undsättning när människor skadas av samhällssystemets ofullkomliga delar och mekanismer.
I sin DN-artikel varnade ju Ullenhag för att ideologisk blindhet ska leda till blindhet för de människor som har minst frihet i samhället. Ett tydligt uttryck för en inneboende kamp mellan den liberalism vi läste om i skolboken som Adam Smiths tankar och de föregångare med stort socialt patos som precis som arbetarrörelsens pioniärer såg brister i samhället och sökte dess förklaringar. Just där drämde Ullenhag också till rakt mot den centerpartistiska själen i ett utfall om deras grundtrygghet.
Allt det här gör en intern folkpartidiskussion om de liberala värderingarna spännande också för oss som inte tillhör...rörelsen.. Där ligger självklart också ett annat perspektiv: Att folkpartister i exempelvis Haninge och västra Götalandsregionen har upplevt ett samarbete med socialdemokratin som mest fruktbart för välfärden. De levande banden mellan oss och den socialliberala falangen. Det historiska arvet från rösträttsstridens dagar, i arbetet för folkbildning och mot alkoholens söndertrasande effekt på samhället. Och kanske har vi anledning att även efter Örebro göra som Hasse Alfredsson gjorde i sketchen: Ställa oss frågan vad en liberal är? Då skulle han gå till Per Garthon och fråga. Vem kan nu ge svaret, om inte Ullenhag kan?
Intressant: Andra bloggar om: politik, samhälle, folkpartiet, liberalism, Erik Ullenhag, riksmöte, alliansen, idedebatt
Hedrande moderata hyllningar av bostadsförmedling
Att moderaterna använder bostadsförmedlingarna aktivt är väl det som är nytt och mest intressant i Kristina Alvendals debattinlägg om Stockholms bostadspolitik. Har lite svårt att bedöma det men det är bra att en moderat nu skippar talet om förmedlingar som rester av sovjetliknande plansystem, som man brukar få höra. Samtidigt är det tråkigt att alliansregeringens så kallade bostadsminister Odell har slängt förslagen om ännu bättre förmedlingar i papperskorgen.
I övrigt är det samma gamla tråkiga upprepningar som återkommer. Visst försöker borgarrådet hävda att det ska byggas fler hyresrätter. Samtidigt saboterar hennes egen regering möjligheterna för branschen att bygga hyresrätt med rimliga hyror när de avskaffar hela stödet till byggandet. Marknadshyror, ja läs så ser du det, ska införas. Nu uttryckt med den så kallade lägesfaktorn, som ska få starkare genomslag. Dyrare i innerstan bli det. Och det finns absolut ingenting som säger att hyran sänks i det övriga beståndet! Dessutom vill borgarrådet ta bort allmännyttans hyresnormerande roll, vilket driver på utvecklingen. Att bygga billigare, mer industriellt och mer effektivt är alltid önskvärt. Inte minst inom en bransch där ex kostnader för byggfel av tradition har tillåtits på en nivå som skulle vara andra sektorer helt främmande. Kanske 20-25% eller mer av byggkostnader orsakade av fel! Där pågår ett bra arbete påbörjat av den förra regeringen genom Byggsamordnarens arbete. Något som tyvärr de borgerliga partierna i riksdagen väldigt länge ville avveckla.
Borgarrådet vill, som väntat, ge sitt stöd till utförsäljningarna av allmännyttan. Hon vill som kamraterna i riksdagen införa ägarlägenheter. Slutsatsen av artikeln och dess budskap är att det moderata borgarråd som säger sig se en ljus framtid för hyresrätten bara har ett nytt budskap. Att använda de så utskällda bostadsförmedlingarna som verktyg. Det är uppenbarligen inte bara Reinfeldt som upptäckt världen på andra sidan blockgränsen. Vem vet var detta ska sluta.
Andra Intressanta bloggar om: politik, samhälle, moderaterna, regeringen, socialdemokraterna, bostäder, bostadsmarknaden, hyresrätter, allmännyttan, marknadshyror, kristina alvendal, stockholm, utförsäljningar
I övrigt är det samma gamla tråkiga upprepningar som återkommer. Visst försöker borgarrådet hävda att det ska byggas fler hyresrätter. Samtidigt saboterar hennes egen regering möjligheterna för branschen att bygga hyresrätt med rimliga hyror när de avskaffar hela stödet till byggandet. Marknadshyror, ja läs så ser du det, ska införas. Nu uttryckt med den så kallade lägesfaktorn, som ska få starkare genomslag. Dyrare i innerstan bli det. Och det finns absolut ingenting som säger att hyran sänks i det övriga beståndet! Dessutom vill borgarrådet ta bort allmännyttans hyresnormerande roll, vilket driver på utvecklingen. Att bygga billigare, mer industriellt och mer effektivt är alltid önskvärt. Inte minst inom en bransch där ex kostnader för byggfel av tradition har tillåtits på en nivå som skulle vara andra sektorer helt främmande. Kanske 20-25% eller mer av byggkostnader orsakade av fel! Där pågår ett bra arbete påbörjat av den förra regeringen genom Byggsamordnarens arbete. Något som tyvärr de borgerliga partierna i riksdagen väldigt länge ville avveckla.
Borgarrådet vill, som väntat, ge sitt stöd till utförsäljningarna av allmännyttan. Hon vill som kamraterna i riksdagen införa ägarlägenheter. Slutsatsen av artikeln och dess budskap är att det moderata borgarråd som säger sig se en ljus framtid för hyresrätten bara har ett nytt budskap. Att använda de så utskällda bostadsförmedlingarna som verktyg. Det är uppenbarligen inte bara Reinfeldt som upptäckt världen på andra sidan blockgränsen. Vem vet var detta ska sluta.
Andra Intressanta bloggar om: politik, samhälle, moderaterna, regeringen, socialdemokraterna, bostäder, bostadsmarknaden, hyresrätter, allmännyttan, marknadshyror, kristina alvendal, stockholm, utförsäljningar
Anders Borgs ärliga besked om förmögenhetsskatten
Finansminister Anders Borg säger inte alls något nytt. Men visst är det bra att han är ärlig i utspelen. I senaste numret av Privata affärer, som citeras på DN:s webb bekräftar han det jag själv och andra uttalade i går. Det nästan självklara att avskaffad förmögenhetsskatt gynnar rika.
Anders Borgs ärlighet i frågan skiljer sig å det grövsta från andra debattörer. Som tidningen Dagens Nyheters ledarsida, exempelvis. Men det mest häpnadsväckande, och verkligen talande DN-citatet är att "Dessutom ger skatten bara ett litet tillskott till statskassan". Det är precis så som vandringarna mot ekonomiskt förfall brukar börja. Att se fem miljarder som något man både kan ha och mista. Vad kommer DN sedan att skriva om fastighetsskattens nära 30 miljarder? Där kommer också Svenskans ledare in och för ett kort resonemang om det först ska vara förmögenhetsskatten eller, som SACO vill, värnskatten. Gör både och, tycker SvD. Och för att verkligen markera sin uppfattning lägger man in ett citat av skattebetalarnas VD som inte tycker att någon finansiering behöver alls. "Det går ju så bra för Sverige," är hans budskap ungefär, och jag får en stilla upplevelse av förvalsbudskap från mitt eget parti.
Det som är positivt med svenskans ledarsida är att bilden av de fyra Alliansledarna och deras politik och drivkrafter blir så tydlig när de manifesterar sitt första utspel på bra länge. Att det då handlar just om den skatt som finansministern så ärligt bekräftar nu sänks för dem som har det allra bäst. Så blir skillnaderna i politiken åter tydliga efter Reinfeldts utsvävningarl som politisk skådesspelare.
Andra bloggar Intressant om: politik, regeringen, förmögenhetsskatt, Anders Borg, orättvisor, alliansen, moderaterna
Anders Borgs ärlighet i frågan skiljer sig å det grövsta från andra debattörer. Som tidningen Dagens Nyheters ledarsida, exempelvis. Men det mest häpnadsväckande, och verkligen talande DN-citatet är att "Dessutom ger skatten bara ett litet tillskott till statskassan". Det är precis så som vandringarna mot ekonomiskt förfall brukar börja. Att se fem miljarder som något man både kan ha och mista. Vad kommer DN sedan att skriva om fastighetsskattens nära 30 miljarder? Där kommer också Svenskans ledare in och för ett kort resonemang om det först ska vara förmögenhetsskatten eller, som SACO vill, värnskatten. Gör både och, tycker SvD. Och för att verkligen markera sin uppfattning lägger man in ett citat av skattebetalarnas VD som inte tycker att någon finansiering behöver alls. "Det går ju så bra för Sverige," är hans budskap ungefär, och jag får en stilla upplevelse av förvalsbudskap från mitt eget parti.
Det som är positivt med svenskans ledarsida är att bilden av de fyra Alliansledarna och deras politik och drivkrafter blir så tydlig när de manifesterar sitt första utspel på bra länge. Att det då handlar just om den skatt som finansministern så ärligt bekräftar nu sänks för dem som har det allra bäst. Så blir skillnaderna i politiken åter tydliga efter Reinfeldts utsvävningarl som politisk skådesspelare.
Andra bloggar Intressant om: politik, regeringen, förmögenhetsskatt, Anders Borg, orättvisor, alliansen, moderaterna
onsdag 28 mars 2007
Niklas avslöjande om S-valanalysen spännande värre
Politikerbloggen scoopar med ett avslöjande om vad den socialdemokratiska valanalysen innehåller, när den presenteras i morgon. En eftervalsanalys i ordets verkliga mening. Med utgångspunkt från politikerbloggens uppgifter kan man göra ett par reflektioner:
- Man får utgå från att också punkter som inte nämns i scoopet finns med. Hur såg man på vårt sätt att prata/inte prata jobb?
- Detsamma om "Alliansfenomenets" påverkan på valet.
- Vi har vana att tala om att "media pratade inte om våra frågor". Det är ofta ett sätt att fly undan de verkliga problemen/felen. Men det vore önskvärt att se mediernas vidarerapportering av alliansbudskapet mer analyserat.
- Både bra och helt nödvändigt att situationen i Stockholm ges en belysning. Regionens speciella sammansättning, segregation med helt olika livsbetingelser.
- Billströms politik? ska tydligen beskrivs som “avskräckande”, vad det nu kan vara. Något om bilden att sossar bara slåss för evenemangsarenor?
- 'Sverigedemokraternas framgångar i Skåne specialgranskas och en rad motåtgärder inför nästa val föreslås." Både bra och riktigt. Även vad gäller Stockholm.
- "Valet i Malmö, som var relativt bra för partiet, studeras också närmare." BRA! Vi brister ofta i att ta tillvara goda exempel. Här finns också Nynäshamn att lära av. Liksom Orsa!
- I meddelandet från bloggen anges också att samarbetet med facken delvis döms ut. "Bra och harmoniskt, men fiasko när det gäller valinformation på arbetsplatser"..och vidare heter det att "Vallanalysen avslöjar att knappt någon anställd fick sådan information, erfar Politikerbloggen. Illa.
- men helt klart: man ser fram emot presentationen....
Andra Intressanta bloggar om: politik, val2006, socialdemokraterna, valanalys
Bra Ella Bohlin!
Det är verkligen hedrande av Ella Bohlin att ha modet att protestera mot dagens utspel från Alliansledarna om avskaffad skatt för de med mest pengar och tillgångar. Det är alldeles utmärkt i sak och rapporteras i DN . Samtidigt kunde man önska att den generationsklyfta hon pekar på i sina uttalanden hade varit mer omdebatterad långt tidigare. Politiska beslut har saknat den dimensionen i alltför hög grad, precis som det många gånger saknats ett genusperspektiv.
Det man möjligen hade kunnat önska är att KDU och andra alliansförbund skulle ha invänt mot avskaffandet av skatten i sig. Uttalandet är att - Det är önskvärt med en annan finansiering av detta. Politik är många gånger något som handlar om fördelning och här fördelas verkligen inte resurserna till den unga/yngre generationen.
Andra Intressanta bloggar om: KDU, förmögenhetsskatt, Ella Bohlin, politik, alliansen, orättvisor
Det man möjligen hade kunnat önska är att KDU och andra alliansförbund skulle ha invänt mot avskaffandet av skatten i sig. Uttalandet är att - Det är önskvärt med en annan finansiering av detta. Politik är många gånger något som handlar om fördelning och här fördelas verkligen inte resurserna till den unga/yngre generationen.
Andra Intressanta bloggar om: KDU, förmögenhetsskatt, Ella Bohlin, politik, alliansen, orättvisor
559 personer sägs upp i landstinget, Stockholm
Ett pressmeddelande kom just från partivännerna i landstinget som berättar att borgarna i landstinget säger upp folk. Detta rapporteras också av SvD på webben.
Nu klarnar omfattningen på de nedskärningar i vården som landstinget i Stockholm planerar. 559 personer ska sägas upp. På vårdcentraler och närakuter ska 240 personer lämna och på Karolinska universitetssjukhuset sägs 180 personer upp.
Annat lät det när årets budget fastställdes: Finanslandstingsrådet Chris Heister deklarerade att
"- Vi har en stark och framtidsinriktad budget för Stockholms läns landsting. Invånarna ska kunna lita på att sjukvården och kollektivtrafiken fungerar."
Det är sorgligt i sig, detta. Även den argumentation som kommer att skandera är tragisk. Å ena sidan kommer alliansen att hävda att man gör det för att rätta till "tidigare misstag". Där har man mindre att hämta eftersom stockholmarna fortfarande minns hur det var förra gången allianspartierna hade makten. De minns de 10 miljarder i underskott som blev arvet. Men å andra sidan kommer samma företrädare med emfas att hävda att det finns utrymme att sänka skatten. Det är ett val man alltid kan göra. Om man tycker att vården är tillräckligt tillgänglig, tillräckligt trygg och om den kommer alla till del efter behov. Först då kan man fundera på sänkt skatt. Det ska verkligen bli spännande att läsa majoritetens kommentarer till detta....
Den moderatledda alliansens slag mot vården:
Nu klarnar omfattningen på de nedskärningar i vården som landstinget i Stockholm planerar. 559 personer ska sägas upp. På vårdcentraler och närakuter ska 240 personer lämna och på Karolinska universitetssjukhuset sägs 180 personer upp.
Annat lät det när årets budget fastställdes: Finanslandstingsrådet Chris Heister deklarerade att
"- Vi har en stark och framtidsinriktad budget för Stockholms läns landsting. Invånarna ska kunna lita på att sjukvården och kollektivtrafiken fungerar."
Det är sorgligt i sig, detta. Även den argumentation som kommer att skandera är tragisk. Å ena sidan kommer alliansen att hävda att man gör det för att rätta till "tidigare misstag". Där har man mindre att hämta eftersom stockholmarna fortfarande minns hur det var förra gången allianspartierna hade makten. De minns de 10 miljarder i underskott som blev arvet. Men å andra sidan kommer samma företrädare med emfas att hävda att det finns utrymme att sänka skatten. Det är ett val man alltid kan göra. Om man tycker att vården är tillräckligt tillgänglig, tillräckligt trygg och om den kommer alla till del efter behov. Först då kan man fundera på sänkt skatt. Det ska verkligen bli spännande att läsa majoritetens kommentarer till detta....
Den moderatledda alliansens slag mot vården:
Förvaltning Antal uppsägningar
Danderyds sjukhus 10
Folktandvården 33
Färdtjänst 14
Karolinska universitetssjukhuset 180
Kultur- och utbildningsnämnden 6
Landstingets administration 45
Medicarrier 5
S:t Eriks sjukhus 15
SLSO (Närsjukvården) 240
Södersjukhuset 6
Södertäljevården 5
Därutöver planeras ytterligare uppsägningar som ännu inte är specificerade
Intressant:Andra bloggar om: politik, sjukvård, moderaterna, alliansen, stockholm
Täby och Tibble gymnasium: monument över ideologisk fördumning
Mia: Jag är för valfrihet! Men var finns valfriheten om det bara finns friskolor om några år??!! Röstar M i riksdag o FP i Kommunalvalet av just den anledningen av FP är för både och!! Vakna Täbybor
Olaf: Kommunisterna i öst tvångskollektiviserade.Moderaterna med lydpartier tvångsprivatiserar.Samma tankens barn,med tunnelblick mot framtiden.
Två röster om privatiseringen av Tibble gymnasium i Fredrik Reinfeldts hemkommun Täby. Citatet är hämtade från den namninsamling som nu pågår mot privatiseringen.I dag skriver DN om diskussionerna i kommunen. Elever, lärare och föräldrar är rejält förbannade. Trots det massiva alliansstöd som ändå finns i den ganska välbärgade kommunen. Reaktionerna bekräftar min egen, ganska sunda teori, som också tidigare visat sig i mätningar: Stockholmarna skiter faktiskt ganska mycket i vem som driver service, bara det fungerar. Och bara skattepengarna används klokt och effektivt. Ska medges att socialdemokrater också har något att lära av de värderingarna. Men i stora drag är Tibbleupproret ändå en läxa för borgerligheten att lära. Även om man har en totalt dominerande ställning så kan man inte köra över människor. Och även om moderaterna i val får en betydande andel av rösterna så är inte alla väljare lika inkörda på de moderata värderingarna.
I DN-artikeln finns ett mycket anmärkningsvärt uttalande. Det är den moderata ordföranden i den ansvariga nämnden som säger: "Det är inte vår sak utan upp till utförarna".
Så agerar moderater i maktställning på fler ställen. Det är djupt oroväckande. Det är dessutom att ta på sig rollen som en god givare av skattebetalarnas pengar utan att ta ansvar, utan att ställa tillräckliga krav. Det är oansvarigt och dumt och samtidigt ett förhållningssätt som väljarna garanterat kommer att straffa. Det går nu en våg av privatiserings-, utförsäljnings-, och avknoppningshysteriska stormbyar över i alla fall Stockholmsregionen. Det finns all anledning att följa upp detta ur ett fördelningsperspektiv. Det finns mycket stor anledning att skrika högt när elevernas inflytande inte ökar, som det borde, utan minskar.
Men det finns också anledning för ärliga skattebetalare att höja rösten och ställa krav. De intressen som tyst står bakom och väntar på att alliansen i regering, i kommuner och i landsting ska öppna upp de stora affärsmöjligheterna inom offentlig sektor gnuggar nu sina händer. Tänk att få driva en affärsrörelse där det inte är den egna kapitalinsatsen utan skattebetalarnas pengar som är basen och viktig för vinsten.
Han hade nog rätt, Stefan Fölster. Sossar är bättre och smartare på att konkurrensutsätta än borgare.
Intressant: Andra bloggar om: politik, Tibble gymnasium, privatiseringar, alliansen, moderaterna, Täby, utförsäljningar, skola, elevinflytande
Olaf: Kommunisterna i öst tvångskollektiviserade.Moderaterna med lydpartier tvångsprivatiserar.Samma tankens barn,med tunnelblick mot framtiden.
Två röster om privatiseringen av Tibble gymnasium i Fredrik Reinfeldts hemkommun Täby. Citatet är hämtade från den namninsamling som nu pågår mot privatiseringen.I dag skriver DN om diskussionerna i kommunen. Elever, lärare och föräldrar är rejält förbannade. Trots det massiva alliansstöd som ändå finns i den ganska välbärgade kommunen. Reaktionerna bekräftar min egen, ganska sunda teori, som också tidigare visat sig i mätningar: Stockholmarna skiter faktiskt ganska mycket i vem som driver service, bara det fungerar. Och bara skattepengarna används klokt och effektivt. Ska medges att socialdemokrater också har något att lära av de värderingarna. Men i stora drag är Tibbleupproret ändå en läxa för borgerligheten att lära. Även om man har en totalt dominerande ställning så kan man inte köra över människor. Och även om moderaterna i val får en betydande andel av rösterna så är inte alla väljare lika inkörda på de moderata värderingarna.
I DN-artikeln finns ett mycket anmärkningsvärt uttalande. Det är den moderata ordföranden i den ansvariga nämnden som säger: "Det är inte vår sak utan upp till utförarna".
Så agerar moderater i maktställning på fler ställen. Det är djupt oroväckande. Det är dessutom att ta på sig rollen som en god givare av skattebetalarnas pengar utan att ta ansvar, utan att ställa tillräckliga krav. Det är oansvarigt och dumt och samtidigt ett förhållningssätt som väljarna garanterat kommer att straffa. Det går nu en våg av privatiserings-, utförsäljnings-, och avknoppningshysteriska stormbyar över i alla fall Stockholmsregionen. Det finns all anledning att följa upp detta ur ett fördelningsperspektiv. Det finns mycket stor anledning att skrika högt när elevernas inflytande inte ökar, som det borde, utan minskar.
Men det finns också anledning för ärliga skattebetalare att höja rösten och ställa krav. De intressen som tyst står bakom och väntar på att alliansen i regering, i kommuner och i landsting ska öppna upp de stora affärsmöjligheterna inom offentlig sektor gnuggar nu sina händer. Tänk att få driva en affärsrörelse där det inte är den egna kapitalinsatsen utan skattebetalarnas pengar som är basen och viktig för vinsten.
Han hade nog rätt, Stefan Fölster. Sossar är bättre och smartare på att konkurrensutsätta än borgare.
Intressant: Andra bloggar om: politik, Tibble gymnasium, privatiseringar, alliansen, moderaterna, Täby, utförsäljningar, skola, elevinflytande
Ajöss, jobbpolitik! Nu ska gräddan få sitt!
Ja, nu får vi se om någon vaknar. Om någon gör det journalistiska jobbet och granskar förslagen från vår svenska blå-gul-orangefärgade regering. Tänker naturligtvis på DN-debattutspelet idag och dess fördelningspolitiska effekter. Ja, jag använde ordet. Fördelningspolitik. Gärna kopplat till rättvisa också. Det var ganska levande och bärande principer för inte så länge sedan i Sverige. Ett viktigt begrepp för att skapa goda livsförutsättningar för alla. Nu verkar annat styra politiken. Så var också timingen av DN-artikeln var lite olycklig. Jag menar vem vill synas nu i media om att sänka skatter för de mest förmögna när inte ens handelns lågbetalda kvinnor får sina ynka hundralappar extra!! Och så tvingas alliansledarna göra det nu, på grund av tidplanen för VÅPen.
Men läget underlättar!! Ett verkligt dukat bord som nu gör att man så snabbt kan sänka skatter i stat, kommun och landsting. Mindre till välfärden. Mer till enskillda hushåll och förslag efter förslag återfinns vinnarna i samma, moderatstyrda kommuner, som Reinfeldts eget Täby. Mindre kommuner med mycket stora förmögenheter, dyra villor, gärna sjöutsikt, BMW:n till direktörsjobbet eller till våningen på rivieran...Till den som har ska varda givet, så att säga.
De försöker balansera sitt utspel i det retoriska upplägget, som också Sjölander är inne på i en kommentar. Värt att notera att de har växlat från det naturliga "svensk ekonomi går bra" till att först berätta om sitt makttillträde. Som en påminnelse om alliansens storhet i att skapa tillväxt, antar jag. Sedan är den vanliga svadan om utanförskap och jobben, då behövs företag, då behövs kapital och DÄRFÖR tar vi bort förmögenhetsskatten på den där villan nere vid viken i Djursholm". Så är linjen. Man får erkänna att det fanns en tanke i det första steget som aviserades inför 2007: Att sänka förmögenhetsskatter som i alla fall med god teori kunde hänföras till något sysselsättningsskapande. Det steg som alliansledarna i dag tar kan bara betecknas som ett slag i ansiktet på de kvinnor som Reinfeldt nyligen träffat på sin turné.
Exempel: Förmögensskatter taxering 2003 enl SCB
Intressant: Andra bloggar om: politik, alliansen, regeringen, skattesänkningar, förmögenhetsskatt, arbetslöshet, utanförskap, orättvisor, nya moderaterna
Men läget underlättar!! Ett verkligt dukat bord som nu gör att man så snabbt kan sänka skatter i stat, kommun och landsting. Mindre till välfärden. Mer till enskillda hushåll och förslag efter förslag återfinns vinnarna i samma, moderatstyrda kommuner, som Reinfeldts eget Täby. Mindre kommuner med mycket stora förmögenheter, dyra villor, gärna sjöutsikt, BMW:n till direktörsjobbet eller till våningen på rivieran...Till den som har ska varda givet, så att säga.
De försöker balansera sitt utspel i det retoriska upplägget, som också Sjölander är inne på i en kommentar. Värt att notera att de har växlat från det naturliga "svensk ekonomi går bra" till att först berätta om sitt makttillträde. Som en påminnelse om alliansens storhet i att skapa tillväxt, antar jag. Sedan är den vanliga svadan om utanförskap och jobben, då behövs företag, då behövs kapital och DÄRFÖR tar vi bort förmögenhetsskatten på den där villan nere vid viken i Djursholm". Så är linjen. Man får erkänna att det fanns en tanke i det första steget som aviserades inför 2007: Att sänka förmögenhetsskatter som i alla fall med god teori kunde hänföras till något sysselsättningsskapande. Det steg som alliansledarna i dag tar kan bara betecknas som ett slag i ansiktet på de kvinnor som Reinfeldt nyligen träffat på sin turné.
Exempel: Förmögensskatter taxering 2003 enl SCB
Störst andel | | procent | | Minst andel | | procent |
| Danderyd | | 27,5 | | Skinnskatteberg | | 0,9 |
| Lidingö | | 19,1 | | Älvdalen | | 0,9 |
| Täby | | 15,0 | | Strömsund | | 0,9 |
| Vellinge | | 11,6 | | Malå | | 0,9 |
| Sollentuna | | 11,4 | | Dorotea | | 0,9 |
| Nacka | | 11,1 | | Vilhelmina | | 0,9 |
| Vaxholm | | 11,0 | | Haparanda | | 0,9 |
| Lomma | | 10,5 | | Munkfors | | 0,8 |
| Ekerö | | 9,9 | | Jokkmokk | | 0,8 |
| Båstad | | 8,2 | | Överkalix | | 0,7 |
Intressant: Andra bloggar om: politik, alliansen, regeringen, skattesänkningar, förmögenhetsskatt, arbetslöshet, utanförskap, orättvisor, nya moderaterna
tisdag 27 mars 2007
Reinfeldt - En blandning av rysning och fascination..
Det är verkligen någonting märkligt med mannen i alla fall. I en notis i DN rapporteras om det kommande tredje jobbavdragssteget. Det bygger på utspel i kvällens Rapport där statsministern uttalade sig. Utgångspunkten är faktiskt ett tidigare hot om valsvek. Det blir inte bilden i nyhetsförmedlingen. I stället väljer repotageteamet att lägga in statsministerns (egentligen egenskapen moderatledare) kvinnoturné. Ohåååå, säger Reinfeldt och kan för folket berätta att han upptäckt att kvinnor i äldreomsorgen är lågbetalda och behöver tillskott. För ett par veckor sedan hände samma sak, samma karaktär. Då dök statsministern en morgon upp i Tv-kamerorna: "Man har berättat för mig om klimathotet". Det uttalandet från statsministern kommer mars 2007. Det finns något som fascinerar mig i detta. Hur man så fullständigt öppet och utan att ens dölja det kan genomföra en (bildmässig och retorisk) totalförändring utan ett uns av granskning eller ifrågasättande. Inte ens skratt, vilket på något sätt eländet förtjänar. En statsminister berättar att han NU har sett miljöhot och NU fattat att kvinnor tjänar mindre. Ok. Fascinerad, kanske. Men egentligen borde det skrämma....För om politik blir en så enkel och utstuderad mediasåpa så är det illa. Om en sosse hade gjort samma sak.......oj..
Intressant: Andra bloggar om: politik, fredrik reinfeldt, moderaterna, regeringen, alliansen, tvålen, kvinnolöner, jobbavdrag
Det går lååååångsamt....Framåt?
Jag nämnde i ett tidigare inlägg att riksdagen i kväll har debatterat kollektivtrafiksatsningar i Stockholmsregionen. Eller snarare brist på dessa. Initiativet är taget av socialdemokraten Christina Axelsson som ställt en interpellation till statsrådet. Hennes, infrastrukturministern Åsa Torstenssons svar, blev som befarat ett enda pinsamt tunt svammel om tidigare förd politik, om underhållsberg men väldigt lite om framtiden och satsningar i regionen. Huvudbudskapet verkade vara att om en väg- eller rälsstump ska placeras inom Stockholms läns gränser så gäller helt andra principer än för övriga landet. Andra/någon ska betala satsningarna genom så kallade PPP -lösningar. Det innebär att någon annan betalar investeringen och hyr sedan ut anläggningen till staten/regionen. Problemet med det är att det knappast finns någon som kan låna billigare än ex staten eller landstinget (efter att S rensade upp i det ekonomiska träsket, vill säga). Därför är PPP tämligen tveksamt, i alla fall som enda princip för finansiering.
Den borgerliga regeringen vägrar följa folkomröstningsresultatet i Stockholm som entydigt signalerar att pengarna från trängselskatterna också ska användas till kollektivtrafik. I Landstinget får vi alltid höra att regeringen har lovat att andra pengar ska komma, för att våra pendeltåg och bussar ska kunna gå, och vara tillräckligt många för att kunna möta allt fler som vill åka. Och nog verkar det som man sitter och väntar på att andra delar av Mälardalen ska langa upp sina kassakistor för att investera i Stockholm.
Som Christina sa under debatten: "Regeringen saknar tyvärr viljan att lösa storstadens problem." Den oviljan är också ett miljöpolitiskt bakslag.
Intressant: Andra bloggar om: politik, kollektivtrafik, regeringen, pendeltåg, stockholm, miljö
Den borgerliga regeringen vägrar följa folkomröstningsresultatet i Stockholm som entydigt signalerar att pengarna från trängselskatterna också ska användas till kollektivtrafik. I Landstinget får vi alltid höra att regeringen har lovat att andra pengar ska komma, för att våra pendeltåg och bussar ska kunna gå, och vara tillräckligt många för att kunna möta allt fler som vill åka. Och nog verkar det som man sitter och väntar på att andra delar av Mälardalen ska langa upp sina kassakistor för att investera i Stockholm.
Som Christina sa under debatten: "Regeringen saknar tyvärr viljan att lösa storstadens problem." Den oviljan är också ett miljöpolitiskt bakslag.
Intressant: Andra bloggar om: politik, kollektivtrafik, regeringen, pendeltåg, stockholm, miljö
Reinfeldts 1000-lapp på väg till alla??
Såg just Reinfeldt i Rapport. Han lovade nu ett tredje steg med skattesänkningar "för låg och medelinkomsttagare", så att den där 1000-lappen för var och en ska bli verklighet. Jag säger inte att han läst min blogg och sedan hafsat ihop förslaget. Men självklart kände han väl att det skakade lite efter debatten mot Mona. Man kan ha mycket synpunkter på detta. Inte minst fördelningseffekterna och att man faktiskt låter som om skattesänkningar ger mest, ju mindre man har. Effekterna är också väldigt svåra att bedöma eftersom skattesänkningar (mindre pengar till välfärden) genomförs i kommuner och landsting också.
Det som förbryllar mig är att det går så otroligt lätt att skaka fram pengar till sänka skatter men så otroligt svårt om det inte ska tas från skola och vård utan i stället fördelas direkt från produktionen. Att höja lönen för ynkligt betalda kvinnor finns det inte pengar till. De som verkligen behöver den där 1000-lappen mest. Och kanske mer!
Andra Intressanta bloggar om: politik, fredrik reinfeldt, 1000-lappen, valsvek, alliansen
Det som förbryllar mig är att det går så otroligt lätt att skaka fram pengar till sänka skatter men så otroligt svårt om det inte ska tas från skola och vård utan i stället fördelas direkt från produktionen. Att höja lönen för ynkligt betalda kvinnor finns det inte pengar till. De som verkligen behöver den där 1000-lappen mest. Och kanske mer!
Andra Intressanta bloggar om: politik, fredrik reinfeldt, 1000-lappen, valsvek, alliansen
Svenskan, Federly och stjärnor i politiken
Svenskans PJ Anders Linder har en rätt uppseendeväckande kommentar om den i centerrörelsen något malplacerade Federly. Idag förärad en helsida i tidningen som föranlett sådär 20 bloggkommentarer. Linders tes är att det spirande politikerlöftet tillhör de stora politiska stjärnorna som gör mest nytta i svensk politik. Av någon anledning har jag ändå undvikit att kommentera utspel från det hållet. I takt med stigande ålder brukar entusiasmen till det mer omvälvande reformerna avta och den realistiska nivån stiga. Så om ett par år kanske också Federlys länkar på hemsidan som idag går till Margret Thatcher, Skattebetalarna och Timbro har bytts ut mot LRF, Lantmännen och kanske någon trevlig miljölänk.
Den som följer inrikespolitiken har all anledning att följa debatter och utspel av unga företrädare, inte minst om de som Federly lämnar ungdomsförbundsplattformen. Frågan om vad som kommer sedan är måhända nära tillhands. Och vilket inflytande som, i det här fallet, Federly får på centerpartiets och alliansens politik. Om Svenska dagbladet får bestämma är den snart före detta CUF-ordförandens plattform ganska stabil. Då finns verligen skäl att granska den politiska utgångspunkten för hans arbete. Att han säger sig gilla både Margret Thatcher och Maud Olofsson är inte konstigt. Men idéer som liberalisering av narkotikan måste tas på allvar. Så också dagens mest korkade utspel, som inte har stöd i centerpartiet utan enbart hos moderaterna. Det gäller Federlys nya hatobjekt: folkhälsopolitik och Folkhälsoinstitutet. Vem vet: möjligen inser han själv så småningom det allt fler idag inser: att det bara är korkat att invänta människors sjukdom innan man gör något. Att det är smartare att göra saker före än efter. Precis den lärdomen i stort sett alla partier nu säger sig ha.
Det som oroar mig är att en av Sveriges ledande tidningar höjer upp detta som exempel på stora politiska prestationer. Visserligen i en tidning kopplad till Svenskt näringsliv, intima band till Timbro och säkert både till Thatcher och den så inspirerande amerikanske presidenten Bush. Det är sannerligen fortfarande skillnad mellan höger och vänster i svensk politik. Om nu någon trodde annat.
Andra Intressanta bloggar om: Politik, Svenska Dagbladet, fredrick federley, Centerpartiet, folkhälsa, förebygga,
Den som följer inrikespolitiken har all anledning att följa debatter och utspel av unga företrädare, inte minst om de som Federly lämnar ungdomsförbundsplattformen. Frågan om vad som kommer sedan är måhända nära tillhands. Och vilket inflytande som, i det här fallet, Federly får på centerpartiets och alliansens politik. Om Svenska dagbladet får bestämma är den snart före detta CUF-ordförandens plattform ganska stabil. Då finns verligen skäl att granska den politiska utgångspunkten för hans arbete. Att han säger sig gilla både Margret Thatcher och Maud Olofsson är inte konstigt. Men idéer som liberalisering av narkotikan måste tas på allvar. Så också dagens mest korkade utspel, som inte har stöd i centerpartiet utan enbart hos moderaterna. Det gäller Federlys nya hatobjekt: folkhälsopolitik och Folkhälsoinstitutet. Vem vet: möjligen inser han själv så småningom det allt fler idag inser: att det bara är korkat att invänta människors sjukdom innan man gör något. Att det är smartare att göra saker före än efter. Precis den lärdomen i stort sett alla partier nu säger sig ha.
Det som oroar mig är att en av Sveriges ledande tidningar höjer upp detta som exempel på stora politiska prestationer. Visserligen i en tidning kopplad till Svenskt näringsliv, intima band till Timbro och säkert både till Thatcher och den så inspirerande amerikanske presidenten Bush. Det är sannerligen fortfarande skillnad mellan höger och vänster i svensk politik. Om nu någon trodde annat.
Andra Intressanta bloggar om: Politik, Svenska Dagbladet, fredrick federley, Centerpartiet, folkhälsa, förebygga,
Kollektiv trafik inget för alliansindividualister?
Kollektivtrafiken, i form av pendeltåg, tunnelbana, bussar och "tvärbana", börjar se ut som den nya Alliansregeringens riktiga pladaskfråga. En av många, får man väl lägga till. Och inte bara regeringens, också Alliansregeringen i landstinget i Stockholm gör ständigt bort sig. För den som dagligen reser kollektivt så är det lätt att konstatera att maktskiftet inte gett ett enda synligt tecken om förbättringar av de allianspartierna stormade om före valet, när det gäller fungerande kollektivtrafik. Många stockholmare märker varje dag att det verkligen inte blir bättre.Visst fanns det visst hopp före valet. Så var det med centerpartiet. Detta före detta bondeparti lovade före valet dyrt och heligt att enhetstaxan skulle finnas kvar inom kollektivtrafiken. Så inställda på detta var man att budskapet till och med fanns på partiets hemsida när landstingsfullmäktige första gången behandlade införandet av zontaxa med dyrare resor för stockholmarna. När de med sämst ekonomi inne Stockholms stad drabbas av Alliansstyrets nedskärningar är det uppåt 100 miljoner man sparar på deras SL-kort. Alliansregeringens första utspel handlade om att stoppa Citybanan och försöka hitta nån billig lösning till Stockholmarna. Konsekvent motarbetar regeringen och dess partivänner i Stockholm alla tankar på att pengar från trängselskatten ska användas för bättre kollektivtrafik.
Mot den bakgrunden har i alla fall jag inte några större förhoppningar när infrastrukturministern idag ska besvara en interpellation i riksdagen, ställd av Christina Axelsson från Huddinge. Hon kräver besked av regeringen om hur man tänker sig investeringarna i kollektivtrafiken framöver. Det handlar om en smidig kollektivtrafik men också om miljöperspektivet. Den som lyssnar i kväll efter 18 får se vad regeringen säger. Förhoppningarna ska hållas lågt ställda!
länk till socialdemokraternas budgetförslag, 2007 i landstinget
Andra Intressanta bloggar om: kollektivtrafik, regeringen, riksdagen, politik, trängselskatter, pendeltåg, alliansen
DN, Alliansen och porschar till sönerna
DN-krönikören Peter Wolodarskis "signerat" tillägnas idag Mona Sahlin. Förutom att pennan glider till så han nästan instämmer i uttalandet om "svag i tänkandet" gör han där ett försök att läsa den nyvalde partiledarens avsikter och strategier. En slutsats är att Sahlin för att bredda väljarunderlaget har börjat tala om egenföretagare som löntagare. Och han filosoferar om den omfamningen av företagaren också består den dagen "han" har gjort pengar och kan köpa "en Jaguar till sig själv och Porsche till sonen".(..just till...sonen..?)
Att borgerlighetens ledande tidning ser världen på det sättet är intressant men också oroväckande. Ungefär som den unge moderaten i Huddinges fullmäktige som i en debatt vid jultid talade om det där kontot om 10 000 kronor som man brukar köpa julklappar till barnen för. Wolodarski och DN får ursäkta, men jag tror och verkligen hoppas att det perspektiv man lyfter fram inte blir socialdemokratins fokus framöver. Det är inte min värld med vare sig Jaguarer, Porschar eller 10.000-konton till julklappar. Jag tror inte heller det är Monas utgångspunkter.
Det finns i sak anledning för partiet att, som det näst största företagarparti vi är i storlek, mer se till företagandets och entreprenörernas situation. Med goda förutsättningar för näringslivet kommer också framgångar. Så kommer det också att vara framöver. Jag menar inte heller att det är fel att driva kravet om "rätten att bli rik". Har man som Alliansregeringen det som utgångspunkt så ska man självfallet arbeta för det. Då gäller det också att stå för de intressen man drivs av, inte låtsas något annat.
Men tid med slag mot arbetslösa och sjuka, en tid när Handels lågavlönade tvingas till strejk för att få upp sina löner är det snarare sådana perspektiv som bör vara socialdemokratiska utgångspunkter. Klimatpolitiken, fördelningsfrågor, segregationen, diskrimineringen och hemlösheten, bristerna i makt och delaktighet och hur vi på riktigt kan öka jämställdheten är områden som inte bara engagerar "löntagare" eller "arbetarklassen". Precis som för andra är det viktiga för företagare också. Det är snarare det än löften om snabba pengar som bör vara grundpelare i socialdemokratins politik. Också i framtiden.
Intressant: Andra bloggar om: politik, DN, Mona Sahlin, företagande, rättvisa, socialdemokraterna, Ordförande Persson
Att borgerlighetens ledande tidning ser världen på det sättet är intressant men också oroväckande. Ungefär som den unge moderaten i Huddinges fullmäktige som i en debatt vid jultid talade om det där kontot om 10 000 kronor som man brukar köpa julklappar till barnen för. Wolodarski och DN får ursäkta, men jag tror och verkligen hoppas att det perspektiv man lyfter fram inte blir socialdemokratins fokus framöver. Det är inte min värld med vare sig Jaguarer, Porschar eller 10.000-konton till julklappar. Jag tror inte heller det är Monas utgångspunkter.
Det finns i sak anledning för partiet att, som det näst största företagarparti vi är i storlek, mer se till företagandets och entreprenörernas situation. Med goda förutsättningar för näringslivet kommer också framgångar. Så kommer det också att vara framöver. Jag menar inte heller att det är fel att driva kravet om "rätten att bli rik". Har man som Alliansregeringen det som utgångspunkt så ska man självfallet arbeta för det. Då gäller det också att stå för de intressen man drivs av, inte låtsas något annat.
Men tid med slag mot arbetslösa och sjuka, en tid när Handels lågavlönade tvingas till strejk för att få upp sina löner är det snarare sådana perspektiv som bör vara socialdemokratiska utgångspunkter. Klimatpolitiken, fördelningsfrågor, segregationen, diskrimineringen och hemlösheten, bristerna i makt och delaktighet och hur vi på riktigt kan öka jämställdheten är områden som inte bara engagerar "löntagare" eller "arbetarklassen". Precis som för andra är det viktiga för företagare också. Det är snarare det än löften om snabba pengar som bör vara grundpelare i socialdemokratins politik. Också i framtiden.
Intressant: Andra bloggar om: politik, DN, Mona Sahlin, företagande, rättvisa, socialdemokraterna, Ordförande Persson
Statsministerns ansvar för tsunamibandssoppan
Dagens avslöjande av Magnus Ljungkvist om fortsatta turer kring de försvunna tsunamibanden kommenteras bl.a. av Sjölander. Där finns bland annat en hänvisning till DN:s webbupplaga där Hirschfeldt bekräftar att han blivit erbjuden pappersutskrifter för all eposttrafik under tsunamidygnen och tiden därefter, men tackade nej, enligt egen uppgift till DN. Det finns självklart anledning att rikta kritik för "soppan" också till en kommission som ska utreda omständigheterna. Men det vore inte rimligt att helt och fullt föra debatten kring en, ursäkta, mer eller mindre intressant tjänsteman. Det stora är det politiska jippo som statsministern själv arrangerade för att slippa kameraobjektiven riktade mot sin sönderfallande regering. I ett tidigare inlägg tyckte jag till om detta. Och åter, Berit: Kolla Reinfeldt och banden...
Intressant: Andra bloggar om: hirschfeldt, katastrofkommissionen, magnus ljungkvist, tsunamibanden, politik, Konstitutionsutskottet, regeringen
Intressant: Andra bloggar om: hirschfeldt, katastrofkommissionen, magnus ljungkvist, tsunamibanden, politik, Konstitutionsutskottet, regeringen
måndag 26 mars 2007
DN:s roll som sossefiende nummer ett ..
Så kom det jag skrev att jag inväntade med spänning. Kommentaren i DN av H. Brors efter sista avsnittet av Ordförande Persson. Också SvD har en kommentar här.
Precis som väntat håller krönikören Henrik Brors i "Sossarnas fiende nummer ett" inte inne med en avslutande replik. Han hoppas att historieskrivningen fortsätter.."Men förhoppningsvis inte på den debattnivå som nu nåtts där glåporden bara kastas mellan de inblandade. Ibland kommer avsnitt i krönikan som jag utan tvekan kan ställa upp på. Efterlysningen av sammanhang och fördjupningar av viktiga politiska händelser under Perssons år som statsminister. Den som ser serien en andra gång och försöker bortse från de citat som dominerat rapporteringen av serien kan säkert hitta ett och annat som gick förlorat vid första påseendet. Och kanske det till och med ges en och annan sekund av reflektioner kring hur det kan kännas för en enskild person, i själ och hjärta, när det blåser på toppen och inte minst blåser i medier. Den som är kapabel att till och med locka fram empatin under tittandet kanske kan se ett annat perspektiv också.
Men att DN och Henrik Brors har varenda ordbehandlingsprogram inställt på "kamp mot sossar" lyser i genom i de frågeställningar som Brors upprepar i sin efterlysning av mer ingående berättelser om maktintriger och maktspel. En stilla tanke slår mig i natten. Undrar om det kommer en tid då någon, någon gång, kommer att kunna lyfta fram något positivt med politiskt arbete. Fan tro´t...
Andra Intressanta bloggar om: politik, Ordförande Persson, media, journalistik, DN, Henrik Brors
Precis som väntat håller krönikören Henrik Brors i "Sossarnas fiende nummer ett" inte inne med en avslutande replik. Han hoppas att historieskrivningen fortsätter.."Men förhoppningsvis inte på den debattnivå som nu nåtts där glåporden bara kastas mellan de inblandade. Ibland kommer avsnitt i krönikan som jag utan tvekan kan ställa upp på. Efterlysningen av sammanhang och fördjupningar av viktiga politiska händelser under Perssons år som statsminister. Den som ser serien en andra gång och försöker bortse från de citat som dominerat rapporteringen av serien kan säkert hitta ett och annat som gick förlorat vid första påseendet. Och kanske det till och med ges en och annan sekund av reflektioner kring hur det kan kännas för en enskild person, i själ och hjärta, när det blåser på toppen och inte minst blåser i medier. Den som är kapabel att till och med locka fram empatin under tittandet kanske kan se ett annat perspektiv också.
Men att DN och Henrik Brors har varenda ordbehandlingsprogram inställt på "kamp mot sossar" lyser i genom i de frågeställningar som Brors upprepar i sin efterlysning av mer ingående berättelser om maktintriger och maktspel. En stilla tanke slår mig i natten. Undrar om det kommer en tid då någon, någon gång, kommer att kunna lyfta fram något positivt med politiskt arbete. Fan tro´t...
Andra Intressanta bloggar om: politik, Ordförande Persson, media, journalistik, DN, Henrik Brors
Den upprepade lögnen om jobbavdraget som gav valseger
Så äntligen har i alla fall en tidning, ett halvår efter valet, haft kuraget att göra det som egentligen borde vara en förbaskad skyldighet för en journalist: att inte bara läsa högt ur Alliansens papper och pressmeddelanden, något som verkade vara fallet länge. (kanske har något att göra med detta? Att vi sossar försökte få fram det redan i höstas är klart, men förgäves. Nu har i alla fall tidningen Metro gjort det i samarbete med tidningen Tromb.
Avslöjat löftet om skatteavdraget som skulle gynna vanligt folk.
Löftet var: tre fjärdedelar av skatteavdraget till låg- och medelinkomsttagare. Verkligheten: två tredjedelar (nästan 24 miljarder) går till den rikaste tredjedelen. Förvisso hur logiskt som helst eftersom de betalar mest skatt. Därför var ju idén så fördelningspolitiskt urkorkad. Det allvarligaste, som jag ska återkomma till någon gång, är däremot att den nuvarande regeringen pratade som om detta skulle vara en storsatsning hushållen med allra sämst ekonomi. Där ligger också det stora sveket. Och bakom de orangefärgade slipsarna och pamfletterna står det vanliga gänget. Samma gäng som nu satt stopp för Handels avtal. Samma gäng som gärna vill öppna upp vården för sina välfyllda placeringsportföljer. Samma gäng som snart ska få fastighetsskatten sänkt och förmögenhetsskatten sänkt. Samma gäng vars kompisar snart går Göran Hägglunds skatteamnesti och kan komma hem.... Listan kan förvisso göras längre än så...Man bara suckar av uppgivenhet att lögnen som vapen fungerar...
Andra Intressanta bloggar om: politik, valsvek, fördelningspolitik, rättvisa, regeringen, alliansen, Anders Borg
Avslöjat löftet om skatteavdraget som skulle gynna vanligt folk.
Löftet var: tre fjärdedelar av skatteavdraget till låg- och medelinkomsttagare. Verkligheten: två tredjedelar (nästan 24 miljarder) går till den rikaste tredjedelen. Förvisso hur logiskt som helst eftersom de betalar mest skatt. Därför var ju idén så fördelningspolitiskt urkorkad. Det allvarligaste, som jag ska återkomma till någon gång, är däremot att den nuvarande regeringen pratade som om detta skulle vara en storsatsning hushållen med allra sämst ekonomi. Där ligger också det stora sveket. Och bakom de orangefärgade slipsarna och pamfletterna står det vanliga gänget. Samma gäng som nu satt stopp för Handels avtal. Samma gäng som gärna vill öppna upp vården för sina välfyllda placeringsportföljer. Samma gäng som snart ska få fastighetsskatten sänkt och förmögenhetsskatten sänkt. Samma gäng vars kompisar snart går Göran Hägglunds skatteamnesti och kan komma hem.... Listan kan förvisso göras längre än så...Man bara suckar av uppgivenhet att lögnen som vapen fungerar...
Andra Intressanta bloggar om: politik, valsvek, fördelningspolitik, rättvisa, regeringen, alliansen, Anders Borg
En dokumentär direkt till historieböckerna?
Har nyss tryckt på off-knappen på TV:n och funderar över sista avsnittet i serien. Och för all del...även över helheten. Säkert är väl att det som skulle vara dokumentären om Göran Perssons tid vid makten snarare kom att bli en citatsamling. Ännu ett avsnitt där "Reinfeldt som tvål", "Reinfedlt ser noll", den svagaste som står först" och kommentarerna om DN:s Brors kommer att penetreras in i minsta nyans. Möjligen skulle man ur dagens citatbank ta fasta på just GP:s omdöme om modern journalism. Tänk om det kunde väcka en seriös debatt, ifrågasättande och utvärderande till och med av journalistkåren själv. Tänk om tankar kunde väckas om varför stora frågor om samhälle, världen, miljön, orättvisor, vården, skolan och annat som påverkar oss alla får dela på kanske halva den politiska rapporteringen i de seriösa medierna. Resten: spelfrågor, maktfrågor och ...just det: citat och påhopp. Och då är inte kvällstidningseländet kommenterat här..
Bilden av Ordförande Persson blir knappast att den har speglat stora och viktiga politiska avgöranden som regering och parti har stått inför under Perssons tid. Knappast en ingående spegling av avvägningar och prövande av alternativ. Hur gick de mer interna debatterna om Sverige efter krisen, EU och Euro, om utrikeshändelser....... Jag saknade det. Ur dagens program borde kanske debatten gå het om hur svensk slaskmedia hänger ut en ung kvinna med fan så insinuanta anklagelser som på något sätt ter sig helt orimliga. Kanske borde också debatten, inte minst inom socialdemokratin och i dess valanalys (!) gå djupare kring den uppenbara underskattning som gjordes av Alliansen, signaler som funnits länge men som inte tillräckligt högt hade dånat in bakom parti- och regeringshusväggar. Däremot fanns citaten med, som en röd tråd genom serien. Måhända tar det en tid tills citerantet och analyserandet av dessa tar paus. Kanske det då finns en öppning att lyfta fram perspektiv som trots allt kan vara något för kommande års historieböcker. Materialet lär ju finnas i alla fall.
Man nästan väntar på DN-krönikörens genmäle. Och minns det när statsministern svarar om "tvålandet" att det till skillnad från annat går att kontrollera väldigt enkelt genom att översiktligt själv läsa Reinfeldt-utspel från, kanske november 2003. Vänta med att säga att Persson har fel tills du själv läst på din Reinfeldtläxa. Jag har gjort det.
Andra Intressanta bloggar om: politik, Ordförande Persson, Fredrik Reinfeldt, Alliansen, Göran Persson, media, journalistik, DN, Henrik Brors
Bilden av Ordförande Persson blir knappast att den har speglat stora och viktiga politiska avgöranden som regering och parti har stått inför under Perssons tid. Knappast en ingående spegling av avvägningar och prövande av alternativ. Hur gick de mer interna debatterna om Sverige efter krisen, EU och Euro, om utrikeshändelser....... Jag saknade det. Ur dagens program borde kanske debatten gå het om hur svensk slaskmedia hänger ut en ung kvinna med fan så insinuanta anklagelser som på något sätt ter sig helt orimliga. Kanske borde också debatten, inte minst inom socialdemokratin och i dess valanalys (!) gå djupare kring den uppenbara underskattning som gjordes av Alliansen, signaler som funnits länge men som inte tillräckligt högt hade dånat in bakom parti- och regeringshusväggar. Däremot fanns citaten med, som en röd tråd genom serien. Måhända tar det en tid tills citerantet och analyserandet av dessa tar paus. Kanske det då finns en öppning att lyfta fram perspektiv som trots allt kan vara något för kommande års historieböcker. Materialet lär ju finnas i alla fall.
Man nästan väntar på DN-krönikörens genmäle. Och minns det när statsministern svarar om "tvålandet" att det till skillnad från annat går att kontrollera väldigt enkelt genom att översiktligt själv läsa Reinfeldt-utspel från, kanske november 2003. Vänta med att säga att Persson har fel tills du själv läst på din Reinfeldtläxa. Jag har gjort det.
Andra Intressanta bloggar om: politik, Ordförande Persson, Fredrik Reinfeldt, Alliansen, Göran Persson, media, journalistik, DN, Henrik Brors
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)