Pillrets valfrihet har nått Huddinge - och ägare med säte i skatteparadis

Det tar ett tag innan jag nu har noterat det. Huddinges invånare fått del av en av alliansens stora "valfrihetsreformer". Utförsäljningen av apoteken. I Huddinge centrum har nu förändringen märkts, rakt över gatan från min portuppgång. Det tidigare, "vanliga" apotekets skyltar har bytts ut mot en med ett hjärta. Öppettiderna verkar vara desamma. Sortementet har jag förstått är också detsamma. Visst, nu minns jag. Priserna var tydligen inte desamma. De hade höjts.

Jag försöker erinra mig några protester eller så mot det förra, som låg här tills helt nyligen. Inte då. Såg sällan demonstrationstågen tåga förbi. Hörde nog aldrig något om kunders upprördhet mot dålig service eller brister i utbutet. Men genomfört är det.

Göran Hägglund, socialministern, sa i riksdagen i en debatt om reformen:

Vi gör detta på ett tryggt sätt för att människor ska veta att tillgängligheten inte ska försämras. Den ska förbättras. Servicen ska inte försämras, utan den ska förbättras. Vi ska se till att öppettiderna ökar och att det blir lättare att få tag i läkemedel. Det är det allra viktigaste skälet till att vi genomför det som vi nu genomför.

Man kan grunna över själva sättet att nu praktisera denna ökade valfrihet av piller. Det gamla, omtyckta Apoteket AB har ju försvunnit. Det är bara ersatt med ett annat. En koncern som till en viss penning köpt in ett annat. Inga mindre entreprenörer som i dagligt slit har byggt upp ett företag från grunden. Och här är det ännu värre: tidningen Fokus berättar om de nya ägarna till mitt apotek nedanför ballkongen.

Det är också här 270 av de 450 apotek som nu privatiseras kommer att hamna eftersom två av de fyra köparna, Segulah och Altor, har sin slutgiltiga hemvist i fonder (så kallade limited partnerships – ett slags kommanditbolag) på Jersey.

Köpare av de flesta apoteken, 208 stycken, är Apotek Hjärtat AB – ett bolag som ägs av Altor Fund III GP Ltd registrerat på Jersey. Medstop Holding, som köper 62 apotek, ägs av Segulha IV LP – också det med juridiskt hem på kanalön.

Att 270 statliga apotek med 2 160 anställda nu hamnar i ett skatteparadis har påtalats av politiker från både s och v, men det har inte blivit någon större debatt. Eva-Britt Gustafsson, vd för Apoteket Omstrukturering AB, ger i sitt mejlsvar inte direkt svar på frågan om köparnas hemvist har varit en faktor i styrelsens beslut.

Så:  ett av Huddingeborna inte särskilt eftersökt byte av skylt. Men än viktigare ett ägarbyte från någon form av gemensam ägare, vi alla, till en som äger en, som äger en, som äger en, som slutar med alla kommande intäkter, inte minst efter prishöjningarna, på ett skatteparadis.

Jag skrev i dagens söndagskrönika om förändringarna i Sverige som väldig få önskar: Vem är det som driver på för att få de genomförda? Vilka intressen står bakom? Frågan behöver också ställas när det gäller regeringens utförsäljningar. Och vem äger för övrigt vårt apoteks Jersey-baserade ägare??

- Läs mer:
- Även ETC berättar om apoteksköparna
- Kolla bloggar via NetRoots och Politometern
Intressant?
 Läs även andra bloggares åsikter om politik, apoteket, privatiseringar, utförsäljningar, regeringen, göran hägglund, skatteparadis,

Ingen anledning att snyfta över välfärdsföretagande

Ett perspektiv i den debatt som pågår om vinster i välfärden får jag efter att ha ögnat igenom SCB:s statistik över privat vård och utbildning. Statistikeftersläpning som gör att det är 2007 som är stoppår. Men dock.

I rapporten från SCB (pressmeddelandet) berättas om en god avkastning av välfärdstjänster, i Sverige, och kanske bör nämnas: med en ökning under hela 2000-talet. Stockholmsregionen sticker förstås ut och är "värst" / "bäst".

SCB skriver:

De privata företagen inom vård, skola och omsorg visar mycket god avkastning. Avkastningen på det totala kapitalet år 2007 låg på 19 procent för sjukvårdsföretagen, 16 procent för utbildnings- och 14 procent för omsorgsföretagen. För samtliga privata företag, utom de finansiella, ligger den genomsnittliga avkastningen på 10 procent.

Man kan förstås reagera häftigt och som "vänster" bli förbannad över att den här utvecklingen verkar ha skett under S-regeringar, om än med kommun- och landstingsmajoriteter som är borgerligt styrda. Jag gissar att mycket handlar om en - också under vår tid -alltför "nojigt" hyllande av en Lag om offentlig upphandling som på många sätt likställde köp av välfärdsinsatser med att upphandla engångsartiklar, vägbeläggning eller annat.

Däremot borde den som hittills har påstått att alternativ och privata alternativ inte kan frodas i ett rött, eller kanske rödgrönt, Sverige ha stor anledning att ompröva sin åsikt.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, vinst, välfärd, skola, sjukvård, socialdemokraterna, kommuner, upphandling, LOU, carin jämtin,

Vinster i vården i debatt S mot Kd

Debatten om vinster i vården går vidare efter DN:s artiklar om de stora vårdbolagens vinstuttag. Om detta bloggade jag som många andra igår. Idag följs de första artiklarna upp med fler i papperstidningen. Skattepengarna förs över till skatteparadisen, är budskapet. Detta har också följts upp av andra.

Socialminister Hägglund och Ylva Johansson (S) möttes nu på morgonen i SvT:s morgon-TV. Göran Hägglund har inget problem med de stora vinsterna utan upprepar att det är en fråga om upphandlingar, kvalitetsjämförelser, tillsyn och att nya aktörer kan bidra till att utveckla vården. Några synpunkter på de aktuella fallen med skattepengar som blir tillgångar i finansbolag utomlands verkade han inte ha.

Ylva Johansson talade om den bristande styrningen av vården. Den fungerar inte och samtidigt med stora vinster har vi stora vårdbehov som inte tillfredsställs. Ylva Johansson bekräftar med inläggen det som Carin Jämtin och också Mona Sahlin tagit upp: om att det framöver måste vara så att vinster från vården stannar i verksamheten.

Jag tycker att Ylva tog med ett perspektiv värt att fundera över. "Vi ska hela tiden förbättra vården. Vinster som skapas genom att ersättningssystem sätter ett fast pris för en patient är inte lämpligt utifrån detta". '

Det där tangerar det jag själv inte kan skjuta bort och det gäller både skola, förskola, äldreomsorg och sjukvård: att det är en gemensam ram av våra skattepengar som beslutas för viktiga verksamheter. Att varje krona (skattekrona) borde prövas utifrån hur de kan möta de behov som de som betalat skatten / har. Oavsett om man gillar eller hatar vinster kommer man inte ifrån att varje krona som blir till vinst utanför verksamheten är en förlorad (skatte-)krona för patienten. Eller?

Ylva Johansson nämnde också skevheter i styrsystem som leder till att privata och offentliga vårdaktörer lockas att ta de lätta patienterna är inte lämpligt.

Det sistnämnda ser vi i Vårdval Stockholms kölvatten. Där handlar det inte om huvudmannaskapet utan mer om vilka drivkrafter som används. "Besöken ökar" sägs det och visst stämmer det kanske. Men bakgrunden är att vården för att få ekonomin att gå runt försöker skrapa ihop så många läkarbesök som möjligt.

Jag tror att det mesta av de avarter vi ser kommer från tidigare upphandlingar som inte varit "helt lyckade". Där skiljer det mot när ersättningar ges utifrån ett politiskt beslutat ersättningssystem som är lika för såväl offentliga som privata aktörer.

Debatten är välkommen och jag hoppas att den fortsätter. Lite tråkigt att Göran Hägglund i en viktig debatt avslutar med den förmodligen utarbetade talregeln att alltid i alla sammanhang göra en koppling till Lars Ohly och Vänsterpartiet. Lite patetiskt, faktiskt.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, sjukvård, vårdval, vårdval stockholm, vinster, carin jämtin, privatiseringar, DN, göran hägglund, ylva johansson

Extremerna undergräver stödet för privata alternativ

Dagens avslöjande i DN om vinstuttagen i det privata "Kulturkrabaten AB" kan vara förödande för trovärdigheten till alternativ verksamhet. Det sätter bilden av att hela sektorn präglas av vinster och snikna aktörer. Det bekräftar behovet av en ordentlig diskussion om hur skattepengar kan och ska användas. Friskolornas riksförbund betonar gärna att det är skillnad på dum avknoppningspolitik och start av friskolor. Värt att tänka på.

Inom S har en het debatt förts ända sedan Carin Jämtin i somras krävde kongressbeslut om vinstbegränsningar. Debatten har tidvis farit i väg åt helt orimliga håll. Det har stundom gått tillbaks till någon form av 80-talsdiskussion om alternativ alls ska få finnas. Ibland har det föranlett jämförelser mellan vinster av välfärdsverksamhet genom "pengsystem" med att det offentliga ändå köper mat och bygger hus för skattepengar.

Andra fall handlar, som i Tibble/Täby-avknoppningar, om rent ut sagt korkade politiker som av rent ideologiska skäl gör sig av med kommunal verksamhet därför att privat oaktat allt annat är mer önskvärt.

Den som har tveksamheter kring vinster i välfärden borde inte heller behöva skrika med alltför hög röst för att få genomslag: Mona Sahlin tog debatten om vinsterna i sitt sommartal och markerade att pengarna ska stanna i skola och vård. Det finns ett starkt stöd hos brukarna, skattebetalarna, om både stöd för alternativ men också stopp för dumheter likt detta.

MammaCita bloggar om sina erfarenheter med förskolan:

Detta är precis anledningen till att vi väljer att flytta vår dotter från detta vinstdrivande företag till en kommunal verksamhet med möjlighet till insyn och påverkan.

När vi har vänt oss till chefen med konstruktiv kritik och förslag på förbättringar som vi menat kunnat leda till en bättre verksamhet där vi ansett att den har brustit, har vi fått till svar att pengar saknas.

Den pedagogiska verksamheten för barnen i förskolan är det som måste bedömas. I fallet med den nu "avslöjade" förskolekoncernen" har man gjort inspektioner av verksamheten. Stadens tjänstemän gjorde en granskning i förra hösten, med i stort sett positiva omdömen. Lite lägre andel förskollärare och något fler barn i grupperna än snittet i staden var några anmärkningar. Men i stort positivt sett till kvaliteten.

Här menar jag att diskussionen måste föras. Om det är genom sämre kvalitet man tänker bygger upp vinster är det ganska enkelt. Det kan vi inte acceptera. Men nästa steg måste också klaras ut. Om kvaliteten är bra eller till och med bättre. Är en fritt flöde av begränsade skattepengar ändå rimligt? Och i så fall i vilken omfattning? Var avgränsar regelverket att pengar lämnar den verksamhet som skattebetalarna pyntar in pengar i?

Att starta företag är för de allra flesta ett hårt slit, där vinsterna inte regnar över en omedelbart, om ens någonsin. Det är utifrån ett företagarperspektiv helt orimligt att just den som väljer företagande inom välfärdssektorn ska ha en direkt i det närmaste garanterad förmögenhetsbildning på det sätt som skett på några håll. Därför är det galet med den typen av avknoppningar som gjorts.

Sist men inte minst: Valfrihet måste också handla om den som har förtroende för kommunal verksamhet, vilket är tämligen många, måste kunna välja det. Bakom de tokerier som sker i form av avknoppningar, ligger ofta en ideologisk blockering med en vägran att ha ambitioner för egenregi och ett totalt fokus på att "alternativa utförare" ska stimuleras. Till vilket pris som helst.

Bloggar:
- mellan himmel o jord: "Snabba pengar".
- Joakim Hörsing: "Riktiga Rövar Fasoner".
- HBT-sossen: "3,2 miljoner kronor".
- Storstad: "Älska marknaden eller älska företaget?"
- Andrea Doria: "Plötsligt händer det"
- Stockholmsvänstern: "Barn ska inte vara odlingslotter för privata pengar"
- Robert Noord: "Den höga vinsten är inte sjukdomen - utan enbart symtomet"
- Mitt i steget: "När politiker leker business".
- Kaela: "Hon kan tacka skattebetalarna för att ha blivit rik på förskoleverksamhet"
- Ipse Cogita: "Det här måste vara fel men lönsamt"

Som Alexandra på HBT-sossen hänvisar till så är Tankesmedjans rapport "Ta tillbaka makten" intressant läsning.

Intressant?Läs även andra bloggares åsikter om politik, friskolor, avknoppningar, välfärd, privatiseringar, carin jämtin, skola, sjukvård, socialdemokraterna, mona sahlin, alliansen, täby, tibble,

Tung S-ideolog: "Pröva förbud mot vinstutdelning"

Genom Johan Sjölanders tips på Facebook ser jag att det händer mer i debatten om vinster i välfärden, där mycket har kretsat kring fristående skolor. I morse skrev jag om uttalandet från Marie Granlund med tydlighet om att "skattepengar ska gå till välfärden, inte betalas ut till enskilda i form av utdelningar".

Idag får förkämparna för den linje som Carin Jämtin angav på DN debatt stöd. I Veckans analys från Arbetarrörelsens tankesmedja skriver partiets tunga idedebattör Ann-Marie Lindgren en analys av frågan. Hennes slutsats är efter en argumentation:

Men det finns klara skäl att därutöver pröva ett förbud mot just vinstutdelning. För det handlar om skattepengar. Och varför ska skattepengar gå till vinst till privata aktieägare, när det handlar om verksamheter som precis lika gärna kan drivas i offentlig regi, utan någon vinstmarginal, och den kostnad den utgör?

För, som sagt, det är en myt att privat verksamhet gör allt så mycket bättre och effektivare så att vinsten betalar sig själv. Det gör den inte.

Ann-Marie Lindgren har tidigare citerats i ett av mina inlägg. Då i en rapportanalys till Skolverket.
Debatt lär följa.

Intressant:äs även andra bloggares åsikter om politik, välfärd, skola, förskola, privatiseringar, carin jämtin, ann-marie lindgren,

Pernilla Ström, löntagarfonder och ett styrelsearvode från ett stort utbildningsföretag

Styrelseproffset och tidigare journalisten Pernilla Ström bidrar i dag till debatten om vinster i välfärden. Allt startade med Carin Jämtins utspel och sedan en replik. Jag har själv försökt bidra.

Pernilla Ström har ju själv haft engagemang i utbildningsföretag. Man kan värdera de erfarenheterna högt och ge ett erkännande att PS vet var hon talar om. Möjligen kan man med samma trovärdighet ha synpunkter att hon kanske mer talar med hjärtat kvar i framgångsrika koncerner snarare än debattera utifrån vad som är bäst för skolan, eleverna och skattebetalarna. Vad vet jag. Det är bra att hon har väntat med utspel i detta tills ersättningen upphör från det tidigare företaget. Årsredovisningen som berättar

I oktober 2008 valdes ny styrelse med ny ordförande på en extra bolagsstämma,
20 oktober 2008. Till avgående styrelseordföande Anders Nilsson och till avgående styrelseledamoten Pernilla Ström utbetaldes ett halvtårs arvode. Styrelsearvodet beslutades till att vara totalt 530 tkr fram till nästa årsstämma.

Ett halvårs årsarvode, alltså. Typ..265 tusen?? För övrigt är bolagets största ägare Skanditek:

Skanditek förvärvar, utvecklar och avyttrar rörelsedrivande bolag för att skapa avkastning till våra ägare.

Johan Westerholm skriver bra om hur man faktiskt kan ha en positiv syn på alternativ men samtidigt ha krav på hur de gemensamma pengarna ska användas. En av de svaga punkterna i Pernilla Ströms och andras argument i debatten är att den del av resurserna som blir vinstpengar (dock ibland förlust) ses i det närmaste som fredade från diskussioner. Den kommunala verksamheten däremot skåpas ut fullständigt utan reservationer. Och det är en ganska stor andel av svensk välfärd man då "skitar ner".

Ska borgerligheten vara trovärdig måste man nyansera sig. Det har ju också Fredrik Reinfeldt varit inne på. Och kanske ännu viktigare: de kundenkäter som svensk kommunala skola, vård och omsorg gör till sina brukare bekräftar nästan alltid en mycket god service, även om undantag finns.

Det finns mycket bra i den kommunala verksamhet som fortfarande är den helt dominerande sett till hela riket. Det görs otroligt bra utvecklingsarbete av kommunalt anställda rektorer och lärare, av vårdcentralschefer och sjuksyrror, av driftiga förskollärare och barnskötare, av vårdare i hemtjänsten. Ska man vara trovärdig om alternativ så måste man ha en vilja med den verksamhetens framtid, inte bara svärta ner och tala om andra aktörer.

Som Johan påminnner om så har man inte läst Carin Jämtins inlägg om man som Ström påstår att diskussionen handlar om vinstförbud. Om Jämtin har skrivit sitt "vinstbegränsning" med avsikten att ändå genomföra ett förbud vet inte jag. Men bra är att diskutera det som föreslås, inte spekulera i dolda avsikter.Själv tycker jag debatten behövs eftersom det handlar om hur skattepengar ska användas.

Pernilla Ström bekräftar också i all sin ärlighet en del fördomar. Från borgerliga partier hör man oftast att det är engagemang om elever och patienter som är drivkraften. Den trånande önskan att få bestämma själv, pröva idéer och utveckla sin verksamhet. Ström skriver:

Och det är just privata vinstintressen som har fått skolor och andra offentliga verksamheter att lyfta sig i håret, ifrågasätta invanda mönster, ompröva och effektivisera.

Jag tror att Pernilla Ström just här pratar strunt. Och när det gäller vården vet jag att det är strunt. Den som går igenom borgerliga politikers anföranden på olika ställen kommer att få en radda citat om att det inte är vinst utan brinnande engagemang som är drivkraften. Jag ser själv inte det som den stora frågan om vi kan justera de avarter där politiken i dag inte kan påverka som vad gäller etablering och ibland kvalitetskraven.

Visst ska företag påverka och bearbeta politiker. Men det ska göras med öppna kort. Pernills Ströms gamla bolag skriver i årsredovisningen för 2008:

Som Sveriges största utbildningsföretag deltar vi i debatten och verkar för en korrekt läges- och verksamhetsbeskrivning

bolaget bevakar den politiska utvecklingen kontinuerligt och när så bedöms lämpligt också deltar i den politiska debatten

Ibland får man bilden av "alternativ" som engagerade personer som i liten skala driver en skola, en förskola eller en vårdenheter. De finns många av dem, i antal räknat. Socialdemokratin har all anledning att vara positiv, inte slå ner, detta. Men det Pernilla Ströms utgår från verkar vara stora växande bolag, uppköp, samgåenden och investeringsbolag. Det blir kanske inte lika gulligt längre. Om detta bloggade Claes Krantz i slutet av 2007. Jag ser att Academica har exempelvis gått ihop med Anew Learning som ägdes av Bure som är en del av de gamla löntagarfondspengarna. Jisses!

Andra bloggar:
Bengt Silfverstrand, Björn Andersson,

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, välfärd, carin jämtin, pernilla ström, alternativ, privatisering, friskolor, skola, vård, sjukvård, DN,

Jämtin svarar kritiker och jag svarar Jämtin

Läser att Carin Jämtin nu ger en replik på sitt första inlägg i debatten om vinster i välfärden. Hon poängterar att det är det system som politikerna har skapat som skapar problem, inte de fristående aktörerna själva. Carin pekar på att vinstkravet och drivkraven "vinsten" leder till nedskärningar i verksamheter och belägger det med att visa lägre nyckeltal för en del privata verksamheter.

Jag vill gå till val på att höja kvaliteten i välfärden, men då måste vi också kunna garantera att ökade satsningar verkligen leder till höjd kvalitet – inte till större vinster..

Möjligen kan en del i verklighetsbilden berätta att marginalerna att skära i är ganska små för en del alternativ. Jag ser exempelvis i förskolan att de alternativa förskolorna har en betydligt lägre andel förskollärare än de kommunala. Detta från en mycket och ganska usel nivå i Huddinge. Samtidigt handlar det om vart fjärde barn i kommunen. Det gäller att inte bita sig fast i tron att all verksamhet i alternativa förskolor, i friskolor eller till och med privat vård gödslas med pengar. Carin skriver:

det finns många välfärdsföretag som har högre personaltäthet och den allra bästa verksamheten. Det gäller exempelvis många idédrivna fristående skolor som satsar på fler lärare i stället för vinstutdelning.

Som jag skrev i mina inlägg (här , här, här) så välkomnade jag debatten. Jag har den kanske egendomliga uppfattningen att politiker är ansvariga för varje skattekrona de hanterar. Att få en debatt om hur socialdemokratin ser på vinster är viktigt, som ett nästa steg efter diskussioner om "alternativ eller inte". Jag har i och för sig förstått att den diskussion ännu inte är färdig. Det Carin säger ovan finns ju också i det socialdemokratiska partiprogrammet...

Jag har en märklig uppfattning att politiker måste kunna prioritera. En kassa med begränsat antal pengar som ska räcka till så mycket. Här har Carin Jämtin en viktig poäng. Om vi å ena sidan har behov som inte kan mötas men å andra sidan - utan diskussion - har system som bidrar till lyckorus på diverse bolagsstämmor här och utomlands så är det ett problem för den gemensamma välfärden. Stämmer Famnas mätning att sådär 71 procent av väljarna inte accepterar ett system med vinstutdelningar i välfärden så borde det leda till eftertanke hos den som brinner för detta.

Att det är viktiga diskussioner får inte göra att stegen innan inte tas: Där har Magnus Ljungkvist tillför tankar som är läsvärda tillsammans med kommentarer. I Robert Noords m.fl DN debatt skrev man om vikten att fokusera på kvalitet när en privat utförare vill starta, inte bara "formalia". Det bör inte tappas bort. I sjukvården har de borgerliga i Stockholm valt att till skillnad från andra borgerliga kamrater välja bort möjligheterna för politiken att bedöma en etablering. Det är ett annat område för fler kloka S-förslag, om vården ska kunna bli mer jämlik.

Och vilka är målen för socialdemokratin med välfärden, skolan och vården? Hur möter vi de hinder som vi ser idag? Hur klarar vi de stora utmaningarna att på lång sikt betala välfärden? Tar vi inte den diskussionen så kommer politikers fokus på prat om vinstuttag i välfärden att framstå som något bisarr i en tid då gapet mellan kostnader och intäkter i stället borde få debatten att handla om överlevnad för välfärdssystemet.

Nya blogginlägg om detta:
- Magnus Callmyr som kommenterar utifrån missbruksvård och utbildningsnivåer i verksamheterna.
- Björn Andersson

Intressant?. Läs även andra bloggares åsikter om politik, skola, vård, sjukvård, välfärd, vinst, privatisering, socialdemokraterna, förskola, carin jämtin

Den ideella sektorn alltför viktig för att tappas bort i het vinstdebatt

Den senaste tidens intensiva debatt om vinster i välfärden eller inte har varit het. Förhoppningsvis tappas inte de mer konstruktiva förslagen bort i "hettan". Robert Noord m.fl. som hade idéer om att se till kvalitet lika mycket som på formella frågor när en privat utförare engageras. Daniel Mathisen som lyfte fram att innehållet, inte driftsformen som är viktig. Lasse Stjernkvist som betonade det långsiktiga investeringarna, också i välfärden. Magnus Ljungkvist som lyfte fram viktiga perspektiv i stället för vinstdebatten. Kjell-Olof Feldt som önskade mer av fakta till debatten.

Och, i alla fall delvis på andra sidan, många S-info-bloggare som Roger Jönsson, som känt tveksamhet och kanske motstånd mot utvecklingen, inte sällan med starka ideologiska utgångspunkter. Allt efter en DN-artikel av Carin Jämtin som tog upp debatten om vinster i välfärden.

Den undersökning som föreningen Famna i dag berättar om i DN tillför ett nytt perspektiv. Huvudbudskapet är att svenska folket är negativa till vinster i välfärden. Två röster kommer till tals i DN-artikeln:

Therese Schylander, 28, resesäljare: "Om det kostar lika mycket och vården är bättre, är det okej, men inte om man bara är ute efter att tjäna pengar."

Lotta Agerfjord, 37, reseagent: "Om man kan erbjuda bättre vård och samtidigt tjäna pengar på det är det helt okej. Jag tycker att privat vård är bättre."

Enligt undersökningen vill 71 procent att vinster i stället ska återinvesteras i verksamheten. Det har säkert nämnts men tyngdpunkten har varit konflikten "kommunalt" - "privat". Det är kanske naturligt. Men jag saknar en viktig diskussion om den ideella, icke vinstdrivande sektorns roll. Det finns faktiskt en hel "rörelse" som jobbar med välfärden utan styrande vinstintresse, så att som Hans Bergström hävda att det inte går är mindre vetande.

Ganska ofta diskuteras förslag till alternativ i välfärden precis utifrån de värderingar som den ideella sektorn har. Retoriken till försvar för de mer kommersiella intressen som önskar driva välfärdsverksamhet är ofta en retorik för det som kan kallas "social ekonomi". Men alldeles för få kommuner och andra har medvetna strategier för hur vi mer aktivt ska stärka Non-profit som "affärsidé" i välfärden.

Må debatten fortsätta och gärna med de perspektiv jag själv har försökt formulera. Vad vill vi? Hur är läget idag? Hur når vi mot målen? Och sen "verktygen". Jag tror att de som idag ser att privata alternativ är en viktig del av skola och vård idag, inte minst i storstäderna har mer verklighet på sin sida. Jag tycker att vi måste bli mycket bättre på att samtidigt utveckla de verksamheter vi fortfarande har kvar offentlig drift. Men också mycket bättre på att stimulera den ideella sektorn.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, social ekonomi, famna, vård, sjukvård, skola, friskolor, privatiseringar, alternativ, kommuner, carin jämtin

Låt tusen blommor blomma - inte vissna i torftig jordmån

Redan på tidigt 90-tal granskade Stefan Fölster, nu chefsekonom på Svenskt näringsliv, de utförsäljningar som kommuner hade börjat göra av verksamhet. Hans slutsatser var att entreprenader hade fungerat bättre i S-kommuner än motsvarande i borgerliga. Analysen att det går lite väl snabbt när ideologin tillåts ställa förnuftet åt sidan får 15 år efter Fölsters analyser stöd av DN:s ledare.

DN tar upp kritiken från EU-kommissionen i samma andra som mitt eget blogginlägg i går. Det är ett försök till att hålla tonen försiktig men i sak en rejäl känga åt allianspartierna. DN konstaterar:

Men när de två tankarna kopplats ihop och det tillsatts en dos ideologisk hybris har det blivit fel. Redan en titt på kommunallagen borde ha fått politikerna att hejda sig. För ett av dess grundläggande krav är att kommunen inte får gynna enskilda personer eller enskilda företag ekonomiskt.

Helt naturligt använder DN precis som jag själv exemplet Täby och Tibble gymnasium. Exemplen är många fler där den ideologiska signalen har varit att "privat" helt självklart ger "bättre och billigare" medan resultatet ibland blivit "sämre och dyrare".Man har inte vårdat det vi gemensamt äger på bästa sätt. Man har gynnat enskilda personer på hela kommunens bekostnad. Man har inte följt lagen och det är moralist helt fel. Jag tycker DN har helt rätt.

En konstighet är också att de mål som man kan ha med avknoppningar inte prövas tillräckligt inom den egna verksamheten. Hur kan personalens engagemang tas omhand bättre? Hur kan, som i sjukvården, urgamla maktstrukturer förändras och bli modernare och bättre? Om ideologin fick ge vika för mer förnuft och för ett fokus på verksamhetens bästa. Det har ibland beskrivits som att avknoppningar handlar om att "låta tusen blommor blomma". Alltför många har vissnat på andra sidan staketet.

Läs mer:
- Svd om EU-kritik mot avknoppningar.
- S i Täby om granskning av Tibbleaffären (SvD)

Bloggar:
- Kristian Krassman (In your face)

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, privatisering, avknoppningar, tibble, täby, konkurrens, EU

När idéer förblindar

Mitt under det svenska ordförandeskapet hamnar just Sverige i konflikt med EU:s rättsapparat. Som både DN och Svd berättar så hotas kommuner och landsting av miljonsmällar. De avknoppningar som har gjorts av offentlig vård och utbildning kan vara ett brott mot EU:s konkurrensregler. Av något skäl kan priser har satts alltför lågt, privata aktörer har helt enkelt inte betalat det de borde, sett med konkurrensögon.

Täby och Tibble står som lärorika illustrationer på saker kan leda väldigt fel. Här har annat än kvaliteten i vården eller hur skolan bäst kan ge eleverna en god undervisning fått styra besluten. Värderingen och idén att det privata enbart genom sin existens är bättre en kommunalt drivet har gett skattebetalarna dåliga affärer. Åsikten att överföring av egendom från det offentliga till privata händer kan göras lite hipp som happ får nu betala sig.

Det verkar finnas en ökad klarsyn. Kanske en lärdom av misstagen. I ett inlägg på Newsmill beskrev Filippa Reinfeldt (Täby och Tibble") nyligen den moderata sjukvårdsgruppens förändringar i (m)-politiken. Ett erkännande att huvudmannaskap har varit alltför tungt i debatten. Att kvaliteten tänkts bort för mycket. Men kanske också en baktanke att "Mission completed". Sverige har öppnat upp välfärdssektorn för privata aktörer och uppdraget har dämed fullgjorts?

Vi har under lång tid i allt för hög grad diskuterat formerna för sjukvården snarare än dess innehåll. Den offentliga debatten har handlat mer om ägarskap och finansiering än om kvalitet och tillgänglighet. Naturligtvis är formfrågorna inte oviktiga men vem som äger en sjukhusbyggnad kan aldrig vara lika betydelsefullt som vad som pågår där inne

Det kan finnas anledning också för socialdemokratiska debattörer att begrunda Filippa Reinfeldts ord. Det finns stor anledning för alliansens kommun- och landstingsledningar att verkligen fundera igenom politikens inriktning. Men det finns också den största anledning att tänkt efter hur man hanterar det uppdrag man har fått av väljarna. Man måste veta vad man gör, och vad de beslut man fattar leder till. Annars kan det få riktigt illa.

Bloggat om detta: Kristian Krassman, Johan Westerholm, Birgitta Rydberg,
Mina tidigare inlägg om avknoppningar i landstinget: här, här och här.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, eu, välfärd, privatiseringar, avknoppning, filippa reinfeldt, skola, sjukvård, alliansen, tibble, täby, konkurrens

Givna reaktioner på Jämtins vinstutspel

Det är inte förvånande att borgerligt märkta morgontidningar i dag kommenterar Carin Jämtins utspel igår om att skattepengar i offentlig verksamhet hellre ska gå tillbaks till verksamhet och skattebetalare än till privata vinster. Och det är bra att det blir en bred diskussion. Debatten verkar dock ha glidit en del. Ser att Jämtin använder begreppet "vinstbegränsning". I debatten efter artikeln har det bytts till "vinstförbud".

Svenskans ledare kritiserar också utspelet och här får Robert Noord uppskattande ord till försvar för sitt inlägg och inte minst "insikten" att

ett vinstförbud kommer bara leda till att skolor antingen drivs av kommuner eller av stora friskolekoncerner”, medan mindre aktörer, som engagerade föräldrar eller personal skulle straffas ut. Dessvärre räcker det inte långt att bara Robert Noord vet detta.

DN återvänder till de lite äldre borgerliga argumenten för privatiseringar, nämligen att allt ska bli både mycket billigare och mycket bättre enbart av att en privat aktör tar över i stället för kommun eller landsting. Jag trodde det var gårdagens argument för att stimulera alternativ. I den diskussion om vården som vi har haft i landstinget har andra argument förts fram kraftigare:

Alternativ i vården som bl.a. ska lockas fram med Vårdval Stockholm sägs inte ha lägre kostnader som drivkraft. Kvinnligt företagande och fler utförare är tyngre argument för förändringarna och inte sällan bottnar det i en "större tanke" om att medborgare vid de så kallade köksborden ska bestämma mer och politiker mindre. Men den praktiska politiken är ju att egenregi avvecklas utan att det handlar om en bedömning av kvalitet. De privata får fri etableringsrätt och därmed fri dragningsrätt på skattepengar.

Maria Beroendecentrum är en bra illustration på både mitt eget och Jämtins resonemang. De (skatte)pengar som har gett bolgaget stora vinster hade kunna bidra till att fler fått en bättre missbruksvård. Det handlar om prioriteringar.

När de borgerliga i Huddinge väljer en "ny modell" för förskolebyggande och ger Pysslingen den unika och direkta möjligheten att bygga sin verksamhet redan från planstadiet ända till uppdrag om förskoledrift så gjordes det inte av kostnadsskäl. Det gjordes av rent ideologiska skäl. Att sedan kommunledningen tvingades backa, tacka nej till Pysslingen för att det blev för dyrt och sen ändå gå till kommunens bostadsföretag som är lokalansvarig och beställa byggnation är bara pinsamt. Det är ett ideologiskt pris för ideologisk förblindning.

För att upprepa ett budskap från mitt eget inlägg igår. Det är orimligt - hur viktigt det än är - att huvudmannaskapsdebatter och vinstdebatter är HELA den socialdemokratiska skolpolitiken och välfärdsdebatten i stort.

I eftervalsdebatten har det varit ganska tydligt att skolpolitiken behöver utvecklas. Min känsla är att mycket av vår energi under många år har handlat om mätning av kunskap eller ej (betyg) och diskussionen privat/kommunalt. Vi har inte varit lika tydliga med vad vi vill med skolans grunduppdrag, att lära eleverna för livet. Till det utvecklingsarbetet har många bidragit både i rådslag och genom debattböcker som "Att riva plåstret". Och för att citera Stig-Björn Ljunggren som på Robert Noords blogg kommenterar:

Ordet “kunskap” finns inte i hennes artikel vad jag kan se….och resonemanget gäller inte bara skolan utan hela offentliga sektorn, det är en fint skriven artikel på temat att skruva tillbaka till den gamla goda tiden när valfriheten var begränsad

För egen del kompletterar jag gärna de perspektiven med det som jag också saknar: Hur ska socialdemokratin skapa en skola där alla har goda möjligheter? Skolan är och har länge varit en spegling av det klassamhälle vi lever i. Hur bryter vi det? En fråga som jag inte sett några större bidrag till på ett tag. Och frågan är väl om jag har sett något sen jag fick studiecirkeln "Skolan - ett klassamhälle?" som ganska ung SSU:are i slutet av...70-talet. Egentligen fattar jag inte varför det ibland verkar vara helt omöjligt i en S-diskussion få ihop båda perspektiven.

Läs mer:
- Ledaren, E-kuriren.
- Ledaren, Sydsvenskan.

Några bloggar:
- Eget blogginlägg: Viktig S-linje om begränsning av skattefinansierade vinster.
- Roger Jönsson, Anna Vikström, Sagor från livbåten, Veronica Palm, HBT-sossen, Dag Larsson, Peo Wågström,.

Intressant?Läs även andra bloggares åsikter om politik, skola, vård, sjukvård, vårdval, vårdval stockholm, privatiseringar, välfärd, carin jämtin, socialdemokraterna

Vem tar egentligen över gemensamma tillgångar?

I en diskussion om (S) framtidsinriktning har jag och Roger Jönsson utbytt tankar. Något av detta handlar om den nu ganska långvariga diskussionen om privata alternativ som S-medlemmar har fört. Redan på 80-talet var debatten het. Ett av de första bidragen var nog "Förnyelse i folkhemmet", en debattbok från Tidens förslag. Den kom samtidigt som "Svaret" - ett inlägg av Sigvard Marjasin och Svante Engman från "andra hållet". Där utvecklades de ideologiska principerna om den gemensamma sektorn. Förklaringar och intressen bakom de begynnande kraven på privatiseringar i välfärden analyserades.

Det har hänt mycket sen den debatten var het, inte minst inom S. I partiets dokument är nu alternativ något som inte bara accepteras. Partiprogrammet har, tycker jag, en struktur och avvägning som är klok: först talas om välfärdens betydelse, hur det ska fördelas (efter behov), att gemensam finansiering kräver skatter och att den egna verksamheten måste utvecklas. Sen slår programmet fast:

Människor är olika, med olika behov och förutsättningar. Därför krävs olika pedagogiska utformningar, olika vårdformer och olika omsorgsalternativ. Det måste finnas möjlighet att välja mellan olika former av vård, skola och omsorg, under förutsättning att det finns underlag för flera alternativ

Alternativ inom förskola och skola har kommit och tagit allt större andelar. Primärvården i Stockholm drivs idag kanske till hälften av landstinget. Resten är privatiserat. Något av detta har blivit det som påhejarna sa sig vilja uppnå: enskilda och engagerade personer som vill utveckla sin förskoleverksamhet eller skola. Vårdpersonalen som ser ett kooperativ som en bra lösning för att öka det egna inflytandet.

Men ofta har i stället de genomförda utförsäljningarna av det vi gemensamt äger bekräftat de farhågor som många av oss uttryckte: Att privatiseringskraven i mångt och mycket är en beställning från de som ser skattebetald verksamhet som vinstrikta investeringsobjekt. Att det inte är det "lilla", det "nära" som "får överta" utan stora, internationella företag med riskkapital som söker placeringar. Så är det nog med mediekoncernens MTG:s ambitioner att nu starta apotek (på nätet) som en följd av regeringens beslut.

Vad mediemogulerna och Cristina Stenbeck har för naturlig kompetens inom läkemedelsområdet vet jag inte. Man får väl anta att den som säljer läkemedel kommer att skaffa kunniga medarbetare. Hur det stämmer med företagets affärsidé vet jag inte heller. Men man får väl anta att dess aktieägare är nöjda med de vinster som företaget lär göra på ett nytt och för dem spännande affärsområde.

Vad man möjligen inte betänker är att det stöd som alternativ verksamhet ändå har fått ganska hastigt kan brytas ner till sin motsats om det blir så uppenbart att privata utförare som tar över tidigare gemensamt ägda, bara har syftet att göra pengar och inte gör det på grund av engagemang för verksamheten.

Fler blogginlägg:
- eget om Apoteksprivatiseringar
- Christoffer Järkeborn är mer positiv på Facebook :-)
- Kaela

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, apoteket, MTG, medier, sjukvård, medicin, privatiseringar,

Lönsamma blogginlägg och nya försäkringsmarknader när staten överger sitt ansvar

Nästa postning, den här gången efter utflykt till fjäll och fjällforsar. Här vid Ruttjebäcken, Hemavan.

Håkan Svärdmans inlägg på DN debatt förtjänar uppmärksamhet och debatt. Han tar upp hur synen på ansvar för välfärden förskjuts. Det som hittills har varit självklart för oss alla, i huvudsak gemensamt betalt över skatter blir allt mer individens ansvar. Först genom att staten drar sig undan, det privata kommer in med egna ersättningar varefter värderingar förskjuts om vem som ska se till medborgarna har en trygghet garanterad vid sjukdom, arbetslöshet o.s.v.

Nu kanske någon trodde att staten alltid har skött detta. Helt fel. En anledning till att t.ex. a-kassan är kopplade till fackföreningarna var ju just att man fick skaffa sig tryggheten själv. Då ställde inte staten eller arbetsgivarna upp.

Jag har sett några värderingsmätningar som pekar på att samma syn som börjar gälla tryggheten som idag omfattas av socialförsäkringssystemet också når exempelvis skolan. Inte minst i storstadsområden ser medborgarna allt mer skolan som ett individuellet ansvar. Förr: var det problem tog du upp det med politikerna. Nu: det är upp till ditt eget val. Byt skola om det inte fungerar.

Några gillar utvecklingen: centerpartiet har alltid jublat över modeller med "grundtrygghet". De är väl glada. Såg och bloggade för en tid sen om att försäkringsbolaget Trygg-Hansa reagerade när Filippa Reinfeldt och Per Schlingmann stängde dörren (i alla fall i prat) för att sjukvården ska betalas mer med försäkringsavgifter.

I dag ser jag att en av de få som reagerat på Svärdmans DN debatt inte bara bloggar utan också säljer försäkringar samtidigt! Smart Han pingar Twingly och ligger som en riktigt bloggare vid Svärdmans artikel! Första gången jag ser det slaget av direkta affärsmässigt inriktade blogginlägg, föresten. En annan som gillar, av mer respektabla ide-utgångspunkter är (förstås :)) Dick Erixon.

Vad leder det till på sikt? På Socialförsäkringsområdet? På välfärdsområdet i stort? En "baspeng" till alla, därefter, om du har råd, tilläggstjänster? I skolan kanske särskilt stöd som försäkringsfinansierat? I vården kanske en VIP-kö eller få hemlagad mat i stället för Sodexos? I förskolan en särskild avdelad förskolärare för "försäkrings- eller VIP-barn? Och vart ligger besluten?

Vid köksbordet säger några. Andra kanske upplever att försäkringsbolagen har stor makt. Ju närmare gränsen du ligger för att behöva utnyttja försäkringen destå fler nej att teckna en sån? Låt debatten föras om Håkan Svärdmans inlägg. Det är oerhört viktigt.

Bloggar: Martin Moberg, Thomas Hartman, Haningeposten,
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, trygghet, välfärd, försäkringar, privata försäkringar, folksam, trygg-hansa, bloggande

Funderingar om ett statsministerpar och en alldeles för billigt såld skola...

Att synen på moral, rätt och fel, gott och ont kan skilja mellan människor, är möjligen en del av mänskligheten. Men att lagar inte innebär samma rättesnöre för politiskt valda i ett land som Sverige är djupt oroväckande. Att Wanja Lundby Wedin fick ta hela det mediala drevet i AMF Pensions-skandalen, inte Svenskt Näringsliv, är ett exempel på det första. Det andra illustreras nu med fallet om Tibble gymnasium i Täby. En skola som privatiserats på ett felaktigt sätt och helt tydligt utifrån rent politiska syften: oavsett allt annat SKA kommunal egendom säljas till andra. Oavsett kvalitet eller kostnader SKA privata inslag öka. Oavsett om köparen är nära väl så SKA affären genomföras.

För lite drygt två år sen var det aktuellt att skriva blogginlägg om Tibble gymnasium i Täby. I dagarna har kammarrätten levererat sin dom: försäljningen har gjorts till underpris, slår man fast. Hela denna härva, som inte bara handlar om Tibble utan också om andra märkliga avknoppningar i just Täby, har med några få undantag passerat förbi i det tysta i nationell media. Inte i Täby där en bastant majoritet av elever, personal och föräldrar har protesterat. Täby har också använts i den politiska debatten för att synliggöra vad som händer. Uppdrag granskning gav oss hela affären i några repotage.

Däremot har varje del i Täby-härvan som har kopplingar till Fredrik Reinfeldt eller Filippa Reinfeldt försvunnit ut i det tomma. Att statsministerns förre kampanjledare fick köpa skola av paret R var en mycket graverande uppgift i granskningen. Om detta ville Filippa Reinfeldt inte uttala sig. Täby som kommun har ju varit paret Reinfeldts "gods" på något sätt. När man nu har lämnat detta för uppgifter för hela nationen, i Filippas fall också för Stockholsregionen, borde allt fram i ljuset. Jag saknar fortfarande en ordentlig granskning av statsministerns ansvar i alla turer? Vilken roll har han själv haft i de affärer som har belysts? Hur ser alla kopplingar och kamratband ut i alla affärer? Hur har paret hanterat den gemensamma egendomen i Täby med bland annat överföringar till andra ägare? Och så detta fastställda lagbrott när det gäller Tibble? Är jag ensam att fundera vad det är som känns riktigt skumt med det som händer och sker i Täby?

Läs också Kristian Krassman, Anders Löwdin (Arvid Falk), Alexandra, Nemokrati,
Aftonbladet här.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, moderaterna, täby, tibble gymnasium, privatiseringar, alliansen, fredrik reinfeldt, filippa reinfeldt,

Allianslogik med brister: Det stora säljs ut och det lilla utreds.....

ASEA 420 000 kr
Atlas Copco 180 000 kr
Bofors 150 000 kr
LM Eriksson 400 000 kr
SAAB 300 000 kr
SKF 190 000 kr

Jag tittar i den lilla boken som då inspirerade mig till medlemsskap i SSU. Boken "I stället för slagord", utgiven inför valet 1976. Ett kapitel tog upp kopplingen mellan "storbolagen" och moderaterna. Siffrorna beskriver "några exempel på hur mycket arbetsgivarna betalade förra valet (dvs 1973 !) till moderaterna..."
Nostalgi och kuriosa. Men ändå med en koppling också till det moderna Sverige. Förändringen blev väl att bolagen tyckte borgarna gjorde för lite och satsade i egna lobbyföretag i stället. Dagens Alliansregering har utan tvekan en uppgift att fortsätta detta tidiga beställningsjobb. Men det som skulle ha blivit en grundpelare i allianspolitiken verkar få en rejält snurrig start. På något sätt är det som att där borgerliga ministrar dyker upp tenderar också ägarintressen, aktieoptioner och andra ekonomiska intressen samlas, mer eller mindre medvetet, mer eller mindre jävsliknande.

Privatiseringar och utförsäljningar av statens företag är på gång men genomförs under stort hemlighetsmakeri.Nu granskar riksrevisionen enligt nyheterna (svd) hur Odell har hanterat frågorna. Ni vet, det statsråd som för egen del själv blev hårt pressad direkt efter regeringens tillträdande i höstas. Där fanns uppenbara kopplingar och personliga intressen när han fått rollen som kommunminister.I veckan fortsatte det med en nyhet i Dagens medicin. Göran Hägglunds statssekreterare som tillsammans med sin man tjänat pengar i Apoteket, ett bolag som hon också har att hantera i tjänsten.

Ett annat ben för att öppna den gemensamma sektorn för privatföretag handlar om vården. Precis som med andra intressen har det talats mycket om hur vårdpersonal själva ska bli de stora "nybyggarna" och mindre om att stora vårdföretag nu får chansen att leka affär i vården med skattepengar som säker intäktskälla. Det var inte riktigt det perspektiv Filippa Reinfeldt gav i sitt inledande linjetal till landstinget i december.

Vår uppgift är att se till att nytänkandet, alla goda idéer från våra medarbetare och även från vårdpersonal som inte jobbar i landstinget lyssnas in, att vi tar till vara goda idéer.Vår uppgift är att se till att det finns en mångfald av utförare för stockholmarna att välja mellan, där konkurrensen går ut på att vårdgivarna vill göra sig attraktiva för att möta stockholmarnas behov.

Det senaste beskedet är att regeringen lägger frågor om entreprenörer i vården till en stor utredning.(bland annat rapporterat i dagens medicin och SvD) Allt medan stopplagen tas bort samtidigt som inte minst alliansen i Stockholmslandstinget öppnar dörrarna på vid gavel för privata intressen. Mot den bakgrunden finns det all anledning för socialdemokratin att väva in småföretagens roll, villkor och intressen i en framtidsdebatt. Av den borgerliga alliansregeringen får många småföretagare bara den höjda generella arbetsgivaravgiften och en utredning om entreprenörer i vården. De stora affärerna görs snabbt och direkt. De mindre får en utredning. Ingen höjdare direkt.

Intressant: Andra bloggar om: politik, regeringen, nyföretagande, sjukvården, privatiseringar, utförsäljning

Täby och Tibble gymnasium: monument över ideologisk fördumning

Mia: Jag är för valfrihet! Men var finns valfriheten om det bara finns friskolor om några år??!! Röstar M i riksdag o FP i Kommunalvalet av just den anledningen av FP är för både och!! Vakna Täbybor

Olaf: Kommunisterna i öst tvångskollektiviserade.Moderaterna med lydpartier tvångsprivatiserar.Samma tankens barn,med tunnelblick mot framtiden.

Två röster om privatiseringen av Tibble gymnasium i Fredrik Reinfeldts hemkommun Täby. Citatet är hämtade från den namninsamling som nu pågår mot privatiseringen.I dag skriver DN om diskussionerna i kommunen. Elever, lärare och föräldrar är rejält förbannade. Trots det massiva alliansstöd som ändå finns i den ganska välbärgade kommunen. Reaktionerna bekräftar min egen, ganska sunda teori, som också tidigare visat sig i mätningar: Stockholmarna skiter faktiskt ganska mycket i vem som driver service, bara det fungerar. Och bara skattepengarna används klokt och effektivt. Ska medges att socialdemokrater också har något att lära av de värderingarna. Men i stora drag är Tibbleupproret ändå en läxa för borgerligheten att lära. Även om man har en totalt dominerande ställning så kan man inte köra över människor. Och även om moderaterna i val får en betydande andel av rösterna så är inte alla väljare lika inkörda på de moderata värderingarna.

I DN-artikeln finns ett mycket anmärkningsvärt uttalande. Det är den moderata ordföranden i den ansvariga nämnden som säger: "Det är inte vår sak utan upp till utförarna".

Så agerar moderater i maktställning på fler ställen. Det är djupt oroväckande. Det är dessutom att ta på sig rollen som en god givare av skattebetalarnas pengar utan att ta ansvar, utan att ställa tillräckliga krav. Det är oansvarigt och dumt och samtidigt ett förhållningssätt som väljarna garanterat kommer att straffa. Det går nu en våg av privatiserings-, utförsäljnings-, och avknoppningshysteriska stormbyar över i alla fall Stockholmsregionen. Det finns all anledning att följa upp detta ur ett fördelningsperspektiv. Det finns mycket stor anledning att skrika högt när elevernas inflytande inte ökar, som det borde, utan minskar.

Men det finns också anledning för ärliga skattebetalare att höja rösten och ställa krav. De intressen som tyst står bakom och väntar på att alliansen i regering, i kommuner och i landsting ska öppna upp de stora affärsmöjligheterna inom offentlig sektor gnuggar nu sina händer. Tänk att få driva en affärsrörelse där det inte är den egna kapitalinsatsen utan skattebetalarnas pengar som är basen och viktig för vinsten.
Han hade nog rätt, Stefan Fölster. Sossar är bättre och smartare på att konkurrensutsätta än borgare.

Intressant: Andra bloggar om: politik, Tibble gymnasium, privatiseringar, alliansen, moderaterna, Täby, utförsäljningar, skola, elevinflytande

Röstköp för spritpengar...

Reaktionerna på regeringens utförsäljningsproposition av några viktiga statlig företag är till största delen knappast överraskande. På SvDs Brännpunkt varnar Östros regeringen för att av ideologisk blindhet köra försäljningsracet utan att tänka på framtiden, utan att ta hänsyn till det statskassan, vi alla, idag tjänar på bolagen och utan att egentligen har tillräckligt underlag för att fatta beslut. På samma sätt höjer DN i sin analys ett varningens finger: när staten säljer så stora värden bör man se upp. Bankirerna, finanshajarna och de svindyra konsulterna flockas och vill tillskansa sig så mycket som möjligt. Bra analyser. Väl avvägda varningar. Något för regeringen att ta del av.

När debatter förs om statens contra marknaden hör det också till att mer eller mindre knäppa idéer lyfts fram av stiftelsen Den nya välfärden. Även om man förr ibland kunde småle lite åt denna lilla vältaliga "sekt för privatiseringar" så måste utspelen nu tas på större allvar. "Sekten" har ju nu sin egen drömregering vid maktens grytor. Engelaus förslag tillsammans med en Skandiadirektör på Brännpunkt i SvD är alltså att staten/regeringen ska köpa svenska folkets röster med utförsäljningspengarna. För att väljarna ska ta rätt valsedel, för att Den nya välfärdens program ska kunna fortsätta genomföras, ska vi alla få 60.000 insatta på banken. Jo, tackar! Här har jag mycket stort förtroende för svenska folkets bedömning av ett sådant spektakel.

Man kan förstå att allt nu måste göras för att säkra en borgerlig regering också efter nästa val.
Med en lätt överdrift kan man notera dagens väljarmätning att socialdemokratin tillsammans med "vännerna" snart nått upp till 60 procents stöd av väljarkåren. Den sittande alliansen under 40% och på väg nedåt. Det gör säkert det än mer lockande till röstköp a la Engelau.
Trots det bör ett mer seriöst förhållningssätt till stora viktiga värden i ledande svenska företag styra regeringens agerande. Goda tips om det finns i Östros budskap. Jag har dock inte några större förhoppningar att Odell lyssnar på det. I en tankevärld där de ideologiska blockeringarna ligger på Cuba-nivå, fast så att säga på andra sidan, är det svårt att få upp ögon och öron för annat. Därmed kan finanshajarna fortsätta jubla...

P
Andra bloggar Intressant om: politik, regeringen, alliansen, socialdemokraterna, utförsäljningar