Utan tvekan blir det en totalbesvikelse att läsa statsrådets DN debattinlägg för den som sympatiserar med idéer om att det är viktigt att kunna välja utförare i offentlig sektor. Det ständigt upprepade valfrihetstemat inskränks i ministerns sinnevärld till en utredning. Jag förstår besvikelsen hos den som har lyssnat på alliansen, som nu sitter med papper och verksamhets- planer klara och är redo att svara på upphandlingsförfrågningar. För den är en statlig utredning inte särskilt upphetsande. Men statsrådets artikel väcker en rad frågor och funderingar i övrigt.
* Att följa svensk lag.Maria Larsson ska utreda hur system med kundval eller för auktorisation förhåller sig till Lagen om offentlig upphandling. Det är för mig självklart att lagar ska följas. För oss som verkar i ett län där moderat privatiseringsiver länge har fått vägleda borgerliga majoriteter kan det vara förvånande att det inte görs först, som en grund för upphandling eller kundval. Här ligger man långt framme reda nu med frågan, oavsett Larssons utredning. Och ska vi vara ärliga: Det är inte alltid som upphandlingslagarna har följts. Ideologin har ibland fått styra och gå före.
* Att välja är en plikt. Ja, i alla fall mer eller mindre. Vi som förväntar oss att det finns vård vid sjukdom eller omsorg när det behövs, men som inte är ett dyft intresserade av att springa runt och shoppa vård/omsorg betraktas som lite underliga. Staten ska nu penetrera våra liv för att "ta reda på varför man avstår från att välja utförare..."
* Kommunalt är fult. I vilken annan organisation eller företag som helst skulle ägaren peppa "de sina," stimulera i konkurrensen, utveckla organisationen, effektivisera klokt och se till att vara attraktiv som arbetsgivare och chef. Det gäller inte för borgerliga ledare av stat, kommun och landsting. Att ha valfrihet är i deras värld INTE rätten att kunna välja en bra kommunal omsorg. I upphandlingar borde en aktiv ägare se till att det är obligatoriskt för den offentliga verksamheten att delta. Där finns erfarenhet, kunnande, kompetens som ska tas tillvara. Icke i Maria Larssons värld, tydligen. Kommunalt är fult, är ledstjärnan.
* Staten blir överhet. I Larssons värld klarar inte kommunerna själva av att i dialog med sina invånare bestämma vilket system man har för att ge vård och omsorg. I regeringskansliet sitter ministern böjd över Sverigekartan med förstoringsglas i näven och granskar. Här väntar pisk för den kommunalkvinna eller kommunalman som inte kommit tillräckligt långt.
* Först privatisera, sen säkra kvaliteten. Det borde vara tvärt om, och där är Larssons utredning en bra signal. Men det finns alliansföreträdare som ibland hävdar att kvaliteten ska följas upp genom att dålig vård/omsorg väljs bort. Det är en dum linje. Den drabbar enskilda. Att utveckla kvalitetsstyrningen och uppföljningen för både offentlig och privat vård/omsorg borde vara självklart för den som inte redan har gjort det.
* Kosta vad det kosta vill. Oavsett utförare så är kommunens eller landstingets kassa begränsas till det som ges av skatteintäkterna. ( i huvudsak) Vård och omsorg som ges måste oavsett huvudman kunna betalas. Inte genom att låta ekonomin haverera som de borgerliga gjorde i landstinget i Stockholms under några år. Redan i början av 90-talet visade ekonomen (nu Svenskt näringsliv) Stefan Fölster att sossar faktiskt var bättre på att lägga ut verksamhet till alternativ än vad borgare var. Helt enkelt därför att sossar tenderar att göra det när det är klokt, sunt och ekonomiskt medan borgare låter det kosta av ideologiska skäl.
Det är klokt att Maria Larsson vill utreda. Men ovanstående råd står till hennes förfogande. Vad hon ska säga till alla dem som trodde att valfriheten skulle förverkligas nu direkt och nu känner sig blåste...ja, där har jag inga råd att ge.
Intressant: Andra bloggar om: politik, samhälle, kristdemokraterna, regeringen, alliansen, valfrihet, kommuner, privatiseringar
