Great, great, great, Obama!

Kampanjens definitiva slutpunkt har skrivits. Barack Obama är USA:s 44:e president. Förvisso ett något stapplande under edsvärandet, men vad gör det?. Hail to the chief. En artig applåd till avgående Bush. Och sen ett som vanligt lysande men betydligt allvarligare och mindre kampanjbetonat tal än vad vi hört de gångna månaderna. Gissningsvis hade man lagt stor kraft på att redan nu försöka bemästra de nästan omänskliga förväntningarna som han förvisso själv bidragit till att bygga upp. Men för att inte framtida domar ska falla hårt när de skyhöga kraven ställs mot det som faktiskt varit möjligt att förverkliga.

Installationstalet, här på CNN, kommer att analyseras i alla dess beståndsdelar. Runt detta klot kommer politiska analytiker och medier att granska. Ledare och administrationer kommer att söka stöd för just sin egen nation av världens största supermakt. Ett tal helt med en enligt traditionen en stark koppling bakåt till grundlagsfäderna i talet och till de frihetsideal staten grundades på. Men också med framåtblickar och drömmar. Kanske inte några oväntade löften. Men förändring ska det bli i maktens korridorer:

On this day, we come to proclaim an end to the petty grievances and false promises, the recriminations and worn-out dogmas, that for far too long have strangled our politics.

Den amerikanska krisen ska bekämpas var ett huvudbudskap:

The state of the economy calls for action, bold and swift, and we will act -- not only to create new jobs, but to lay a new foundation for growth. We will build the roads and bridges, the electric grids and digital lines that feed our commerce and bind us together.

We will restore science to its rightful place, and wield technology's wonders to raise health care's quality and lower its cost. We will harness the sun and the winds and the soil to fuel our cars and run our factories. And we will transform our schools and colleges and universities to meet the demands of a new age. All this we can do. And all this we will do.

Jg säger bara, Welcome, Mr President. Och lycka till.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om barack obama, politik, usa,

Vägval Europa - höger eller vänster?

Med rätta får Hanna Hallins och Björn Kjellströms debattartikel i DN stor utrymme i blogg-kommentarerna. (Jonas, Johan, Reza, Magnus, bland många andra) Vi partiaktiva håller nu på att planera valkampanjer intensivt. Samtidigt berättar undersökningen att bara 31 procent känner till valet. Har väl hittat en positiv tendens i eländet. Förra veckan i lunchekot extra hette det från en statsvetare att bara 25% visste att det var val. Det verkar i alla fall öka. :)

En demokratisk stjärnsmäll. Ett rejält icke godkänd för partierna och andra samhällsaktörer och opinionsbildare. En signal inför framtiden. Frågan är väl: signal om vadå?? Europapolitik får inte och är inte så mycket krångligare än den "inhemskt svenska". Visst skiljer det också här i uppmärksamhet, inte minst mellan den nationella politiken och det lokala. Men vi når anständiga - och till och med världsledande nivåer på valdeltagandet i jämförelse med andra demokratier.

Min helt ovetenskapliga gissning är att det handlar om två saker: brist att navigera på den så viktiga värderingsskalan i EU-frågor. Och en alltför dominerande koncentration i EU-debatten på teknikaliteter, grundlagsjusteringar och organanisations-/maktfrågor, om än så viktiga sådana. Höger eller vänster, rött eller blått är på något sätt ett krav från väljarna när de ska ta ställning.

Ska valdeltagandet upp till acceptabla nivåer krävs stora ansträngningar från alla samhällsaktörer inklusive medierna. Men det är samtidigt omöjligt att förvänta sig ett deltagande i valet om man inte samtidigt anstränger sig för att ge väljarens ett rimligt beslutsunderlag: visioner framåt, kontraster mellan alternativen och illustrationer av att valet faktiskt är viktigt för ens egen vardag och framtid.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, EU, europa, europaparlamentet,

Som man bäddar får man ligga gäller också kommuner

Om man i dessa tider lyssnar på ledande kommunföreträdare eller om man läser Svd-artikeln idag om krympande kassakistor i kommunerna ska man vara observant. De berättar nu om hårdare tider, mindre pengar till service och kommande besparingar i verksamheterna. Krisen är en viktig förklaring. I några kommuner kostar arbetslösheten mer därför att regeringen i praktiken flyttat ut större del av ansvaret för arbetslösheten på kommunerna.

I SvD inleds artikeln med Huddinge kommun som exempel. Det som inte framkommer är att kommunens moderatledda majoritet själv har satt sig i klistret (eller snarare satt kommuninvånarna där) genom skattesänkningar man inte haft täckning för. Om man på lång sikt vill upprätthålla servicen vill säga.

Varje skattekrona som missbrukas är stöld från invånarna. Skatter ska aldrig vara högre än nödvändigt. Att sänka skatter KAN vara god socialdemokratisk politik också. OM behoven som vi gemensamt bestämt ska klaras av med offentlig finansiering är lösta vill säga. OM vi har betalat för nödvändiga investeringar. Så har inte de nya "ambitiösa" alliansledningarna i kommuner tänkt. Sänkt skatt blev ett självändamål utan koppling till verksamheterna. Så var det i Huddinge och så var det dessvärre i Stockholms läns landsting där 700 miljoner mindre lades till vården i senaste budgeten därför att sänka skatter sattes överst på dagordningen.

Krisen har sin del av förklaringen när nedskärningar nu drabbar invånarna i Stockholms län. Men glöm inte att också leta ansvar hos de som styr sin kommun med alltför kortsiktiga ambitioner än vad ett ansvarstagande borde kunna kräva.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, huddinge, kommunerna, stockholms läns landsting, skatter, alliansen, moderaterna,

Skicka jättefakturan för återuppbyggnad till Israel

Sverige har tillsammans med andra länder stött en uppbyggnad av Gaza. Utgångspunkten har varit att stärka det palestinska samhället och lägga grunden till en positiv utveckling för palestinierna. Vägar, vattensystem och elnät. Skolor och vårdinrättningar. Det viktiga jordbruket. Det är områden som byggts upp av bland annat svenska biståndsmedel. Den som såg kvällens nyhetsinslag fick farhågorna bekräftade: viktiga delar av Gaza har förvandlats till grus av de israeliska trupperna. Gazabor återvänder hem och finner sina hem totalförstörda och egendomen slagen i spillror.

För dem som överlevt handlar det nu om att börja om från början. Svd berättar att det

22 dygn långa kriget har krävt över 1300 palestiniers och 13 israelers liv. Enligt FN har 370 barn har dödats och 1745 skadats i den israeliska offensiven

Om freden består handlar om en stor påfrestning på hela det palestinska samhället, i den mån man fortfarande kan tala om ett sådant. Men det krävs också pengar för återuppbyggnaden. Mycket pengar. Världssamfundet borde med rätta skicka en gemensam faktura till Israels regering för de kostnader och investeringar kriget nu för med sig. År 2007 avsatte Israel 8,4 procent av sin BNP till militärutgifter, näst mest i världen per capita efter Saudiarabien.
(källa Världsbanken) Preminärminister Ehud Olmert får faktiskt plocka fram checkhäftet och bygga upp det hans militärmakt har raserat.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, palestina, israel, mellanöstern, gaza

Vårddialogen - Facebookgrupp som ökar demokratin?

Nu har jag startat en grupp på Facebook. Jag kallar den Vårddialogen. Tanken är att skapa en plats där Du och andra kan ta upp idéer, förslag och erfarenheter om och från sjukvården. Förhoppningsvis kan något bli "skarpa förslag" och kanske också genomföras?

Egentligen är det väl ett av flera försök för mig att fullgöra det där grundläggande som vi förtroendevalda bara måste: ha kontakt och samtal med de väljare som har valt oss. Jag är inte säker på att just Facebook kan utvecklas till en viktig mötesplats för det politiska samtalet. Det är kanske inte där dess styrka ligger. Men visst ska man ge allt en ärlig chans.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, Vårddialogen, sjukvård, socialdemokraterna, stockholms läns landsting, facebook, demokrati

1230 döda - "Vi har lyckats över förväntan"

"Vi har lyckats över förväntan". Ett uttryck som kanske beskriver en stor idrottsprestation? Eller en företagsledare som uttalar sig om senaste bokslutet? Eller kanske en säljchef som utvärderar lanseringen av en ny produkt? Icke. Citatet är från Israels premiärminister citerat i DN . Efter "operationen i Gaza med 1230 döda, mest palestinier, och 5000 skadade känner sig "ledaren" stolt och nöjd.

Det verkar vara något med israeliska ledare som aldrig skulle accepteras i något annat demokratiskt land. Tidigare har bl.a. Liza Marklund skrivit om detta. Vi minns tidigare på posten: Menachem Begin, som ledde terrorligan Irgun vars attentat bl.a. beordrades av den förste premiärministern David Ben-Gurion. Eller mordet på Folke Bernadotte, utfört av Sternligan och beordrat, enligt många av en annan senare premiärminister Yitzhak Shamir. Det var också gruppen som låg bakom massakern i den arabiska byn Deir Yassin där 250 människor dödas. Möjligen ska man, utan att minska sin upprördhet, inte bli ett dugg förvånad över det som hänt i Gaza nu.

Ibland sägs det att segrare skriver historien. Måhända har Israel lyckats med det trots sina ledares ganska blodiga bakgrund. Terrorstämplar används i stället på palestinier. Fokus blir ofta att, som nu i Gaza, få stopp på pågående krigshandlingar. I allt våld hittar också Israel gång på gång utflykter att smita ifrån FN:s resolutioner, världens krav på Israel om ett tillbakadragande från palestinska områden och rätten för BÅDA parter till ett eget land.

Mellanöstern är och har alltid varit svår att sakligt diskutera. Den bottnar i historiska berättelser, i stormaktsspel om naturresurser och i olika folks anspråk på samma landområden.
Det handlar sällan om enskilda krigshandlingar eller om enstaka, om än tragiska och oacceptabla terrordåd. Från Israelisk sida handlar det också om att steg för steg omöjliggöra en palestinsk grannstat. Bosättningspolitiken har under åren handlat om detta. Tydligast på Västbanken där strategin har varit att sprida ut bosättningarna på ett sätt som omöjliggör delning. Inte sällan sker det på mark som ägs av palestinier.

Läser nu att också Hamas accepterar vapenvila. Det är bra. Men när vapnen tystnat och den israeliska krigsmaskinen rullat ut från området har inte ett enda steg tagits för en långvarig lösning på konflikten. Men kommer Israel på allvar ompröva sin tidigare linje? Kommer Israel på allvar att acceptera en palestinsk stat och det palestinska folkets rättigheter? Fan vet.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, palestina, israle, mellanöstern, gaza

Politiskt "fredsavtal" en framgångsfaktor för alla?

Det ligger onekligen en del klokt i det kristdemokraternas Stig Nyman säger i en SvD-intervju idag: "Slut borgfred mellan landstingets partier under 2009 och återkom med de politiska striderna under valåret 2010". För den som har förmånen att avnjuta landstingsdebatterna kan detta onekligen låta lockande. Tänk om det vore verklighet: i stället för automatiska avslag kunde kloka och väl utarbetade förslag från oppositionen bemötas och behandlas konstruktivt. och självklart: visst KAN också en aktiv opposition ibland se fördelar i de styrandes förslag utan att för den skull erkänna det i en öppen debatt. Jag är ganska säker på att stockholmarna känner sympati för idén.

Nyman och socialdemokraten Anders Lönnberg väckte redan i maj 2007, dvs efter ett halvår av borgerligt landstingsstyre, idén om samlingsstyre i en debattartikel. Inte ens den persontyp som ständigt ser saker positivt kan hävda att budskapet fått genomslag i landstingets "kammare".
Vårdval har drivits igenom i panikfart, utan att man lyssnat till oppositionskritik. (oavsett om det är politiska motståndare eller läkarkåren). Nya Karolinska som helt plötsligt sjösätts som testballong för projekt med privat-offentlig finansiering. 700 miljoner mindre i skatteintäkter efter en skattesänkning man inte har råd till, avknoppningar och utförsäljningar, ofta i rent ideologiska syften och mycket annat.

Är det allvarligt menat med "fred" efter detta? Ja, jag tror att Stig är helt ärligt och enbart har goda avsikter. Samtidigt finns det också strategiska skäl för en styrande majoritet att samarbeta. Omvänt kan det för en opposition ge mindre möjligheter att påvisa skillnader som i sig kunde framhävas som skäl för väljarna att byta makthavare. Om det har också forskare skrivit, exempelvis Anders Håkanssons "konsten att vinna ett val". Slutsats..har man majoritet: samarbete. Är du i opposition: opponera.

Det är det politiska spelet. Men landstinget beslutar faktiskt om vården till sjuka och om kollektivtrafiken till resenärerna. Om ett "fredsavtal" kan ge politiska överenskommelser över blockgränserna som bidrar till en bättre vård och kollektivtrafik kan ingen med ansvarskänsla för länets invånare vända ryggen till sådana inviter. Men Stig Nyman har själv en hemläxa att göra inom sin "regeringskonstellation."

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, sjukvård, kristdemokraterna, stig nyman, stockholms läns landsting

Smygande bloggstart...eller?

Nytt år. Nya löften. Nya ambitioner. En del kommer att förverkligas. Några med lägre prioritet kommer möjligen inte att nå upp till de kvalitetskrav jag faktiskt själv ställer. De alltid så begränsande 24 dygnstimmarna ska ge möjligheter både till privatlivet och kärleken, praktiska vardagsbestyr, linedance och helst nån form av annan fysisk träning. Jobbet kräver förstås sitt: det är dubbelt valår, det är nomineringstider. Partiarbetet måste utvecklas och grunden för valframgångar 2010 ska läggas nu. Det måste verkligen uppta en "enkel partiombudsmans" tid och kraft. Samtidigt vill jag göra goda insatser i de uppdrag där partivännerna har gett mig förtroende. Jag vill gärna få tid till mitt engagemang i miljöfrågor, bland annat genom Naturskyddsföreningens Huddingekrets. Här nånstans fyller bloggandet också en plats. Att berätta om det jag ser, upplever och reagerar på. Att ge en bild av min vardag, med ett huvudfokus på politiken. Men också, ibland, med helt andra perspektiv. Vad det betyder får väl bloggframtiden utvisa.

Du som känner för det får mycket gärna följa mitt bloggande, direkt härifrån, från S-bloggar, från Knuff eller Intressant. Har också i ett försök att tala om att jag finns lagt upp en "fangrupp" på Facebook.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, bloggande,
Följ min blogg med bloglovin

Barnens drömmar i krigets Gaza

I en krönika i Sydsvenskan den 2 september 2001 skrev Cordelia Edvardson om de palestinska barnens drömmar. Utifrån dr Sharfik Masalhas forskning i klinisk psykologi, berättade hon att palestina barn (knappast förvånande) drömmer helt andra och mycket mörkare drömmar än svenska barn. 80 procent av de palestinska tio- och elvaåringarna på de av Israel ockuperade områdena drömde då, för 7-8 år sedan, våldsamma och bloddrypande drömmar. "Den enda "positiva" väg ut ur eländet som barnen kan se är att bli martyr (shahid)", berättar dr Masalha.I 15 procent av de 300 analyserade drömmarna av 150 palestinska barn handlade om "lyckan" att bli självmordsbombare.

Vardagen för generationer av palestinska barn har varit, och ÄR, våldet. Där föds hopplösheten och där finns fröet till drömmarnas enda hopp, att bli shahid eller shahida. Man behöver knappast betvivla att utvecklingen som nu pågår i Gaza slår mycket hårt mot en ny uppväxande genereation palestinska barn. Rädda barnen rapporterar att "sen förra lördagen har runt 450 människor dödats. 59 av dem är barn. I dagens DN berättas om ett anfall i antt som krävde fem barns liv.Så långt döden, alltså. Men krigets fasor är betydligt svårare än så, som inte minst påverkar de 700.000 barnen i Gaza. Hur skulle dr Masalha beskriva dagens palestinska barns drömmar? Man blir riktigt rädd av bara tanken.....

Med rätta betonar utrikesministern att det just nu måste handla om att stoppa kriget, att få till stånd en (långvarig!) vapenvila och inte minst att ta itu med den humanitära katastrof som nu råder i området. Men samtidigt får inte detta vrida fokus bort från en lösning som faktiskt ger fred och verkliga möjligheter att bygga upp två stater, Israel OCH Palestina sida vid sida, inom säkra och erkända gränser som det heter ibland.

Hoppet får inte svika, drömmarna måste leva och arbetet för ett fritt Palestina gå vidare, må man säga retoriskt. Men som historien och dagsläget visar kommer ingen framgång så länge Israel i praktiken vägrar leva upp till FN:s resolutioner, så länge man håller fast vid bosättningspolitiken (läs ockupationen) och så länge man inte på allvar är beredd att acceptera en palestinsk stat. Priset för detta får i hög grad betalas av palestinska barn i Gaza och på Västbanken.

Intressant?Läs även andra bloggares åsikter om politik, palestina, gaza, israel

En obegripligt ansvarsbefriad minister...

Kommunala Huge äger Huddingehuset.
Ett exempel på ett mycket bra bostadsbolag.

Mats Odell medverkade i kvällens Uppdrag granskning. Ämnet var bostadspolitik, eller kanske mer riktigt: bristen på densamma. Den här gången hade TV-teamet dragit till Malmö. Det gav statsrådet Odell en möjlighet. Genom att helt skylla allt på kommunen kunde han inte bara klara de kritiska frågorna. Det gav också möjligheter att skylla allt på de socialdemokratiska kommunpolitikerna.

Men när Uppdrag granskning i frågan om ombildningar ställde Uppsala mot Stockholm, två borgerligt styrda kommuner, brast strategin. Han bet sig ändå kvar vid talreglen att det är kommunerna som bestämmer. För Stockholm balanserar på gränsen till olagligheter när bostäder i allmännyttan säljs till underpris. I Uppsala vill samma borgare har avsevärt mer för en ombildad hyresrätt.

Men vad sa då Odells chef, statsministern? I regeringsförklaringen 2006 gavs den "order" som skulle bli främsta instruktion till Odell själv: "För att bryta bostadsegregationen bör bostadsrättsombildning i storstädernas förorterunderlättas och hyresboendet utvecklas."

Odell tog detta på stort allvar. Inget snack då om att detta var en fråga för lokala politiker. Här skulle regeringen ta initiativ. Den enda bostadspolitiska ambitionen i den då nyvalda regeringens förklaring till riksdagen och svenska folket handlade således om precis de galenskaper Uppdrag gransning nu avslöjar.

Jag har svårt att kritisera de familjer som kastar sig över lönsamma objekt. Som ser en livets chans att göra miljonklipp. Däremot är det ett orimligt beteende av de politiker som slumpar ut egendomar som vi alla har varit med och betalat under många år.

Möjligen kan man tycka att en politiker som är potent nog att sätta ombildningseländet i rörelse också kunde ta krafttag mot finansbolag som tillåter utsålda bostäder från allmännyttan förfalla till kackelacksinvaderade och förfallna kåkar. Jag har dock slutat hoppas på Odell.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om uppdrag granskning, mats odell, regeringen, alliansen, politik, bostadspolitik