fredag 9 april 2010

Vården i Stockholm får inte för mycket pengar

För vården i Stockholms län betyder S-budgetens ytterligare 400 miljoner ganska mycket. De resurserna blir möjliga efter en höjning av skattesatsen där vägvalet är ganska klart: högre kvalitet i vården och även i kollektivtrafiken med höjningen. Eller motsatsen om landstinget inte kan öka sina intäkter. Och just motsatsen gäller de borgerligas budgetalternativ. Också i landstinget blir de sänkta skatterna ett allt annat överskuggandet mål. I medierna lovar alliansen att sänka "en tioöring år för år" och Catharina Elmsäter-Svärd understryker att det handlar om något annat är sjukvård:
- Det handlar om ett frihetstänk, att ge människor mer makt över sin egen vardag
Nåväl. Visst är det härligt om friheten kan öka. Om mer av det man tjänar in kan stanna på det egna bankkontot i stället för att gå till skatt. En föga uppseendeväckande idé som jag tror att stockholmarna ställer upp på om sjukvård och kollektivtrafik har nått den kvalitetsnivå som de samtidigt kräver. Så är det inte idag. Läget inför nästa år beskriver Filippa Reinfeldts tjänstemän i ett underlag till förra sjukvårdsnämnden:
De ekonomiska förutsättningarna för HSN 2011 är mycket strama. Det ekonomiska ökningsutrymmet 2011 enligt landstingsfullmäktiges beslut i budget 2010 uppgår till 1,0 procent att jämföra med faktisk kostnadsökning 2009 på 5,1 procent och budgeterat ökningsutrymme 2010 på 3,2 procent.
En eller annan kanske hade hoppats att det svåra läget skulle lättas upp något genom förstärkta statsbidrag. Men även den borgerliga regeringen har gått den blinda skattesänkningens väg, det vill säga inte först tänkt tanken om vad skatter används till. Därför blir det inga ökade statsbidrag och sjukvården får det än svårare.

Idag tvingas alltför många stockholmare stå i köer till en behandling. I höstens redovisning av hur landstinget har klarat kampen mot köerna göms 12.000 undan i något som heter "självvald väntan". Man kan diskutera köer i sak men de visar också på behovet av resursförstärkningar. Ska vården bli mer jämlik, jobba förebyggande och kunna förbättras där det brister i dag krävs de intäkter som skatterna ger. Att i det läget minska utrymmet för kvalitetsförstärkningar med löften om skattesänkningar känns inte riktigt riktigt. 

Kolla bloggar via NetRoots och Politometern
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

2 kommentarer:

blofeldt sa...

Sedan 20-25 års tid har skatterna hela tiden höjts, samtidigt som välfärden har rustats ned. Jag tror att vi måste välja en annan väg för att rädda välfärden. Privatisera det offentliga tjänsteutbudet kan vara en väg att gå.

Anonym sa...

Privatisering är inte lösningen! En bloggares erfarenhet av privatisering, citat:
”När min vårdcentral privatiserades för ett år sedan, då sa man att allt skulle bli så bra. Bara dom slapp ‘landstingsoket’ så skulle de bli så mycket bättre på att spara. Vem går det ut över? Patienterna så klart. Säkert är det sparniten som ledde till att man plötsligt övergick till att endast ta TSH-provet på mig (som i mitt fall inte säger något vettigt eftersom det är omätbart), mot tidigare T3 och T4 (vilket alltid varit tydligare indikatorer). Patienter ska klaras av på 7 minuter i stället för 15, vilket tydligt markerar att man förlitar sig på blodprover (bara de inte är för dyra!) och hoppar över ingående undersökningar och samtal kring symptom och sjukdomshistoria, som kan ge viktiga ledtrådar när det gäller diagnos.”

http://www.thyroid.se/bloggar/swingo/?m=200908