Som alltid är de mer formella inslagen mycket bra. Samtidigt är tiden som används till samvaro väl så viktig för stämningen och kunskapsutbyte. Allt bådar väldigt gott för en bra och stark valrörelse framöver. Om man klarar den där vanliga krocken som ofta infinner sig mellan livets uppeppande inslag om vardagens vedermödor när man återvänder hem, som så ofta blir fallet.
En av mina tankar under dagarna blev om de förändringar som sker i vårt land. Det här var inte, och den hemligheten kan avslöjas igen, en församling som ägnade tid till att hitta "fula angrepp" på Reinfeldts regering. Det behövs inte. Den förändring av Sverige som vi ser är i sig tillräckligt allvarlig och viktig att samtala med väljarna om. Vem är det som driver? Vilka intressen står bakom? Ett samhälle som över hela världen har lyfts som föredöma när det gäller välfärd och jämlikhet förändras på en rad områden till motsatsen.
Människor som jobbat åtskilliga år i industrin som efter arbetslöshet och utförsäkring från a-kassan erbjuds närmast terapijobb för 7000 i månaden. Före skatt. Beslut i riksdagen som höjer avgifterna för att vara med i facket och ställer människor helt utan försäkring, mitt i en lågkonjunktur. Hela förändringen av sjukförsäkringen. Samtidigt som det obestridligt är så att de sänkta skatterna i huvudsak kommer de med redan goda inkomster och materiellt och hälsomässigt bra liv till del. Och det ruttnast av allt i detta: de som ställts utanför kommer aldrig att vara i majoritet i väljarkåren. De kanske är tio procent. Deras liv och livsvillkor avgörs av om det hos de övriga 90 procenten finns den känsla av solidaritet och jämlikhet som funnits i Sverige. Där vi tillsammans tar ansvar och tillsammans betalar för välfärden. Och gemensamt ser utjämning som en viktig sak för att hålla ihop Sverige.
forma ett samhälle grundat på demokratins ideal och alla människors lika värde. Fria och jämlika människor i ett solidariskt samhälle är den demokratiska socialismens mål
Ordet forma lyfter egentligen fram varför valåret är så viktigt. En valförlust (till) leder inte till möjligheten att "forma" någonting. En valförlust leder oundvikligen till fyra år av "nej" till socialdemokratiska förslag om förändringar i samhället. Och omvänt ett ja till andra partiers förslag. Jag kan ibland grunna mycket över hur de som också är mina vänner ser men tillhör andra partier resonerar. Har värderingar och ideologisk övertygelse en negativ effekt som stänger ögonen från att se effekter av det man tror på? Jag tror inte på elaka människor, ens hos politiska motståndare. Men däremot ser jag, och fler med mig, förändringar i Sverige som dess folk under många år har avvisat ganska kraftfullt. Om detta kommer också den kommande valrörelsen att kretsa...
En ny vecka står för dörren efter denna härliga helg som jag tillbringade fyra timmar av i Västberga med linedance. Så också i kväll med linedancekurs: Playing with fire ska läras ut... En ny vecka med kommunfullmäktige, landstinget, besök hos PROare i Haninge och en koncentration i jobbet på valorganisationen. En ny helg med en ny överläggning, den nästa. Livet går vidare.
- Johan Westerholm, lördagskrönika om tillit.
- Peter Högberg om splittrad allianskommunikation med mera...
- Kent Persson om sprutbyte, skola och lite mer...
- PJ Anders Linder som i SvD skriver krönika om hur alliansen ska hitta nya jobb...En av de som svarar är Helen Törnqvist
- Peter Johansson som ger perspektiv om svenska problem och skriver om Kenya och mötet med fattigdomen. Tänker direkt på mitt eget möte med Kongo...Men igen: vilka krafter för oss till ett sådant samhälle?
- Peter Soilander med en politisk analys med dansen som utgångspunkt. Och apropå det....Kvällens kursdans: Playing with fire
- Kolla bloggar via NetRoots och Politometern
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om politik, kongo, söndagskrönika, sverige, solidaritet, jämlikhet, orättvisor, socialdemokraterna, mona sahlin, bommersvik, moderaterna, alliansen, val 2010, valet 2010,
