torsdag 24 september 2009

Mona Sahlin klarade korselden galant

Inför Korseld som sändes idag skrev jag ett inlägg med utgångspunkt från de frågor som ställdes före programmet. Som väntat är exempelvis Monas svar på FRA-frågan, "vi river upp och gör om och gör rätt" det som bloggar mest om. Också av dem som röstat ja men som fortfarande låter som de röstat nej.

Har nu kommit hem och tittat på sändningen. (AB och SvD) Förväntningarna var nog höga och Mona svarade mycket väl upp mot dessa.

Först blev hon lite ställd. Sanna Raymans "uppfinning" att benämna förmögenhetsskatt som en "skatt på besparingar" var nog ny för Sahlin. Illustrationen kommer säkert att användas mer. Man ser lätt framför sig en liten pojke eller flicka med en grön eller rosa sparkris fylld med enkronor och femkronor. Och vipps är "såssarna där", slår sönder grisen och snor hälften.

Det är så slående att borgare inte klarar av att prata skatter kopplat till det skatterna ska betala. De verkar vara mycket mer avslappnade när "skatter" är något enskilt, utanförstående och frikopplat allt annat.

Annars "haglade frågorna" och Monas svar låg klockrena i mina öron. Beskeden att de 54.000 sjuka som förklarats friska av politiska skäl kunde haft en bättre tillvaro med S-politik, utan "stupstock". Samtidigt ett viktigt besked om omprövning: det måste finnas möjlighet att jobba efter förmåga. Inte låsas in om man trots allt har förmåga att göra något. Och det vill de absolut flesta. Regeringens politik bygger på motsatsen: om svensken som smitare och fuskare.

Katrine undrade vad som skiljer partiet i dag från den socialdemokrati som väljarna gav sparken 2006. Mona svarade att det var den majoritetsregering som nu kan bildas tillsammans med v och mp. Det är för Sahlin en stor förändring av partiet, något som verkade förvåna utfrågarna.

Det är nog den största förändringen, de rödgröna. Också av socialdemokratin. Inte bara när det gäller politiken utan också förhållningssättet till politiken. Även om bilden av (S) som ensamt regeringsparti är lite av en myt. Minns jag rätt så är det sju år sedan 30-talet som S har haft egen majoritet.

Förnyelsen i övrigt handlade enligt MS om företagandet och entreprenörsskap. Men, som värmde mitt hjärta med tanke på en radda inlägg: hon betonade att S-förnyelse inte handlar om att avskaffa värden och mål som välfärden, tillväxt eller rättvisa. Det vill säga: Förnyelse kan inte per definition vara borgerlig politik, som Svenska dagbladets ledarsida verkar tycka.

Mona Sahlin fick förstås frågor om vinster i välfärden. Vinster som kommer till genom att exempelvis en skola vägrar ta emot ett handikappat barn eller avstå från att ha skolbibliotek är inte okey. Vinster ska inte kunna skapas till aktieägarna genom att kvaliteten försämras i välfärden. Och där, förklarade Sahlin, är den socialdemokratiska partistyrelsen enig i de förslag som läggs till kongressen.

Så blir säkert också kongressens eniga beslut.

Fler som har koll på Korseld:
Mona for president, Alexandra Einerstam, Kent Persson, HAX, John Johansson,
Kolla också progressiva bloggares nya inlägg på NetRoots.

Intressant
? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , ,

1 kommentar:

Anonym sa...

Att redovisa beskattningbar förmögenhet i Sverige har inneburit att man får betala förmögenhetsskatt och schavottera i diverse listor i kvällspressen som säljer sina tidningar med löpsedlar i stil med "Rikast i Bromölla, hela listan"

Jag tror inte någon frivilligt vill vara med om att förekomma i press och på internet i dessa sammanhang.

Den utformning skatten hade senast innebar att de riktigt rika med stort ägande i börsbolag i princip sluppit att betala den.

Vilken rättvisa finns det i detta?

Men, det gick också för något mindre rika att med diverse skatteplanering att undgå skatten, om de bara hade råd och kunskaper.

Exempel på vad som kunde göras var att ta ett lån och köpa en kapitalpensionsförsäkring för pengarna. Lånet är avdragsgillt mot förmögenheten och kapitalpensionsförsäkringen är förmögenhetsskattefri. Sim sala bim så var den förmögenheten borta. Kapitalpensionsförsäkringen har egentligen inte har något annat berättigande än att undandra kapital från förmögenhetsbeskattning. De enda som blev rika på detta upplägg var försäkringsbolag som t.ex. Skandia. Möjligheten att teckna nya Kapitalpensionsförsäkringar avskaffades av Alliansen samtidigt med förmögenhetsskattens avskaffande.

Upplägget med kapitalpension är bara ett exempel. Men, det gamla paret i Brommavillan som inte har koll och möjligheter, kommer säkert att få betala.

Vilken rättvisa finns det i detta?

Jag kan för övrigt slå vad om att hur en ev. förmögenhetsskatt än kommer att utformas så kommer Göran och Anitra slippa att betala. Förmögenhet i jordbruksfastighet var undantagna tidigare och kommer säkert att vara det även i nästa skatteförslag. Den som har 10 miljoner på banken och en jordbruksfastighet värd 20 miljoner med lån på 10 miljoner är onekligen ganska rik, men den skattepliktiga förmögenhet är noll.

Vilken rättvisa finns det i detta?

Det är nog så att talet om återinförande av förmögenhetskatten inte drivs av att Östros och Sahlin är övertygade om att det är klok politik. De är inte dummare än att de begriper att den närmast är frivillig och gjort Sverige fattigare bl.a. genom att driva ut kapital ur landet. Siffran 500 miljarder gömda utomlands har nämnts (Skatteverket talar om att få fram 50 av dessa). Men det är inte bara detta. Den som redan har sina pengar investerade i en kapitalpension är dessutom skattegynnad på samma sätt som andra pensionsförsäkringar. Detta är mycket svårt att ändra på utan att höja skatten på hela svenska folkets pensioner.

Listan av kreativa skatteupplägg kan göras lång. Det finns massor av andra sätt och var så säker, det kommer att uppfinnas nya sätt att kringgå skatten.

Ser man till dessa förhållanden framstår skatten som Ebberöds bank för staten Sverige och bidrar heller inte till någon ökad rättvisa.

Jag kan inte se något annat motiv att återinföra skatten än ren populism. Sverige skall skenbart bli rättvisare oavsett kostnad.

Tro nu inte att jag tycker all skatter är dåliga. Jag betalar gärna höga skatter. Men skatter motiverade av populism hör inte hemma i Sverige, eller också är det inte jag som gör det.