Klimatpolitik för gemensam överlevnad spikad av G8?

Läser dagens Reinfeldt-omdöme om G8:s resultat om klimatfrågorna. I SvD betecknar han det som en "enorm framgång". Och visst kan jag, som ex Åsa, hylla Barack Obama för den viktiga kursomläggning som USA har gjort i klimatpolitiken. Jag kan låta tidigare kritiska inlägg (1,2,3 tala för mina invändningar. Visst tycker jag som DN:s ledare (!) att det är viktiga steg man har tagit. DN skriver:

Luftiga målsättningar är lätta att formulera. Men som vanligt är det i detaljerna som djävulen bor. Det är kring de konkreta åtagandena på kort sikt som striden kommer stå under klimatmötet i Köpenhamn i december.

DN har också mycket rätt i att "Redan en temperaturhöjning på två grader innebär svåra miljöproblem". Det kopplat till att IPCC redan nu varnar för att situationen kan vara ännu värre och behoven av åtgärder än mer omfattande och brådskande. Därför är det inte konstigt att besluten av G8 möter kritik från miljöorganisationerna. Världsnaturfonden skriver exempelvis:

WWF välkomnar G8-ländernas beslut att vilja hålla nere temperaturökningen under 2 grader och halvera de globala utsläppen till 2050. För industriländerna gäller nedskärningar med 80 procent.

- Men det är katastrofalt dåligt att de inte tagit några beslut om att skära ned koldioxidutsläppen idag fram till 2020

G8-mötet, mitt i den politiska sommarvilan, gör det kanske lätt att tro att "klimatpolitik" är något där de svenska partierna går hand i hand. "Hoten" och "motståndet" kommer utifrån. Inte alltid. När riksdagen nyligen behandlade den svenska klimatpolitiken framhöll Anders Ygeman skillnaderna ganska tydligt:

När vi socialdemokrater med stöd av v, mp och tidvis Centerpartiet styrde landet röstade något eller några av allianspartierna konsekvent mot varje klimatförslag.

När vi socialdemokrater drev världens ambitiösaste klimatpolitik stod Moderaternas toppnamn Gunnar Hökmark i EU-parlamentet och ifrågasatte klimathotet och Kyotoavtalet.

När vi socialdemokrater hade minskat utsläppen med nästan 10 procent stod Fredrik Reinfeldt i Almedalen och sade att miljön inte var någon prioriterad fråga.

När vi gick till val på att befria Sverige från oljeberoendet gick Kristdemokraterna till val på att sänka bensinpriset.

När hela Folkrörelsesverige håller seminarium i riksdagen om behovet av att skärpa klimatreglerna och att Sverige måste ta sitt ansvar bokar Moderaterna och Kristdemokraterna Förstakammarsalen och flyger in två av världens mest framträdande klimatförnekare för att de ska förklara för riksdagen att det inte finns något klimatproblem.

Med det regeringsunderlaget är det kanske inte så konstigt att man inte klarar att samla Sverige kring en ambitiös klimatpolitik.

Det finns mer at göra globalt. Det finns mycket mer att göra i EU-politiken. Och det finns mer att göra på hemmaplan.

Riktigt alla tycker inte det. För oss som inte har egna vetenskapliga kunskaper eller resurser att själva forska finns i och för sig en hel världs vetenskap och kunskaper att tillgå. Några få (äldre män med fina titlar) driver fortfarande, som en liten sekt, en linje att något klimathot inte finns.

Har först nu tittat lite på dem sedan en Pansarmilitär förfäktar idéerna på Newsmill. Som svar på "klimatförnekarnas" illa underbygda teser finns också Uppsalainitiativet som, vad jag kan se, frekvent svarar på irrlärorna. Nja, "läror" är det kanske inte fråga om: som Reinfeldt säger till DN:

Naturforskarna är i det närmaste eniga om att den globala uppvärmningen är en följd av mänsklig aktivitet, ett problem som samma mänsklighet måste lösa.

Hur de s.k klimatförnekarna kan inbilla sig att politiker världen över, med staber av forskare, ekonomiska experter, politiska strateger, kunskapsspridning från miljöorganisationer, osv skulle finna nöje i att ta itu med ett projekt som att möta klimathotet utan att ha detta massiva stöd om nödvändigheten i utmaningen är väl en gåta.

Om vi för ett ögonblick köper det vi lärde oss som små att folk förr trodde att jorden var platt så finns en liknelse. Det mesta av vetenskap talar för att jorden är rund, om än kanske lite tillplattad på de poler som fortfarande kan uppvisa lite snö och is. Fortfarande!

Bloggar på Knuff om G8.
Bloggar på Knuff om Miljö.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, G8, miljö, klimat, fredrik reinfeldt, klimatförnekare, anders ygeman, klimatpolitik, IPCC, WWF,

Alltför entusiastiska hyllningar kan bli svidande rekyler

I ett inlägg i går gjorde jag en viss reservation när jag skrev om oro för den alltför uppdrivna positivism jag tyckte att statsminister Reinfeldt hade efter G8-diskussionerna. Som EU:s ordförande ska han framöver stå längst fram med tuffa krav mot övriga länder för att Köpenhamnsmötet ska fatta beslut som verkligen möter klimathotet. Jag gjorde en viktig reservation att G8 handlat om "..ett möte han egentligen inte haft som uppgift att leda eller ansvara för."

Tongångarna är något mer reservationslösa i en del av dagens ledare. Lika lite som en felriktad kritik är önskvärd, lika lite bör en svensk statsminister hyllas på ett helt oberättigat sätt. Så gör Svenska dagbladet i sin ledare.

Till Expressen säger Reinfeldt:

Då kommer jag och många andra att vara drivande för att se till att detta betyder saker för världsdelar och länder och sektorer i våra ekonomier. Det måste användas styrmedel och det måste bli framför mål på medellång sikt. Det har vi i Europa formulerat, och vi är beredda att ödmjukt lyssna på om det finns andra sätt att formulera de här målen

G8-mötet verkar ha enat världens länder om mål: Att jorden inte tål mer än två graders uppvärmning, något som också det måste betecknas som en oerhört oviss och kanske farlig utveckling. Just därför är miljöorganisationerna kritiska. Däremot är det låst i nästa steg om utsläppsmålen. De vill inte lägga fast några sådana utan kräver att de rika länderna går före.

Och igen. Det här är diskussioner om mål. Ska de nås måste politiken finnas på plats. Läser i dagens Brännpunkt om krav på kärnkraftsutbyggnad som Vetenskapsakademins energiutskott bedömer krävs. Hur förnybart ska kunna bidra till klimatmålen globalt, hur omfattande energieffektiviseringar ska kunna vara, hur flyg och övrig trafik ska bidra, hur industri och hushåll ska medverka och hur fördelningen konkret ska se ut mellan världens länder?

Det är områden där minst lika heta debatter kommer att föras mellan olika intressen. Att EU kan driva på är viktigt. Då gäller det att EU:s ordförande inte har låst fast sig med alltför överdrivna hyllningar till något som är ett första och enklare steg (om än viktigt!)

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, g8, klimat, miljö, fredrik reinfeldt, eu