Ojämlikhetens ohälsa

bild snodd av Marika...

Svenska dagbladets ledare av Maria Eriksson kan förstås debatteras utifrån sakfrågan. Hur står det till med forskningen om hälsan och jämlikheten? Frågan har tagits upp förut av ledaren.(även av DN)
Ett lysnade svar gav Marika som framhöll att det visst kan finnas metodologiska brister i just boken "Jämlikhetsanden" men att det faktum att en hel del annan forksning bekräftar teorierna och bokens "huvudsakliga poäng" och har samtidigt en rad inlägg kring bokens slutsatser.

Man kan spekulera i om SvD:s ledare enbart kastar sig över boken i en avsikt att hålla forskningen ren och "sann". Här har upptäckts brister och i något av ett renhållningsuppdrag vill ledaren korrigera bristerna? Möjligen. Men kanske har inlägget mer djupare politisk innebörd än så? I ett rimligt, civiliserat samhälle är människor inte särskilt benägna att acceptera att "döden" kommer tidigare därför att människors livsituation är olika. Det är väl det mest kraftfulla  sättet att se rapporter om detta på. Stegen före är nog så jobbiga för den som inte har jämlikhetsambitioner. Ser man klyftor mellan människor som viktiga "drivkrafter för utveckling" är varje uppgift av det slag som Jämlikhetsanden tar upp något som ställer till problem.

Vilka blir effekterna om Svenska dagbladet erkänner huvudteserna i boken, d.v.s att ohälsan har en direkt koppling till klass och ekonomiska resurser hos grupper och individer? Ja, sannolikt försvåras en del politiska beslut om människor (också i termen "väljare") blir mentalt medvetna om att klassklyftor innebär sämre hälsa för några. Jag gissar att människors stöd för styrning av vården ökar om man vet att områden med sjukar befolkning får mindre andel av vårdresurserna. Tänk en debatt om ersättningar i sjukförsäkring och a-kassa om det på allvar finns en kunskap att sämre livsvillkor leder till sämre hälsa hos förlorarna. Och ve och fasa för skattedebatter som bekräftar omfördelningar i samhället som ger förlorare av politiken ett ännu sämre läge.

Från det möjligen något teoretiska nagelfarandet av fakta eller inte i forskningsrapporter leder slutsatserna av huvudtesen fram till vad som är "god" och "mindre god" konkret politik. Där ligger något av en politisk bomb för den som accepterat kopplingen ohälsa och klass. När riksdagen antog den svenska strategin för folkhäloarbetet hade (m) en ganska trist reservation i Socialutskottet där man markerade att hälsan i sig handlade mer om den enskildes ansvar.

Att det var just Christina Husmark-Pehrsson som skrev moderaternas reservation blir mot bakgrund av sjukförsäkringspolitiken nu kanske extra "intressant". Partiet menade att "huvudansvaret för folkhälsan skall vila på den enskilde." Man tyckte att "transfereringssystemen och försörjningsstödet intekan avhjälpa problem". Den moderata slutsatsen blev också:

Genom att fokusera på symptomen, snarare än orsakerna, kan problemen i stället fördjupas och hälsoproblemen öka. Vi anser även att benägenheten att se bidrag och transfereringar som nycklar för att öka folkhälsan leder fel.

Människors hälsa och ohälsa har en direkt koppling till hur det samhälle de lever i ser ut. Inser man detta får det konsekvenser för politiken, om man nu inte bara tar det som en teoretiskt intressant debatt på Europanivå. Kanske det är just därför som Svenska dagbladet så ivrigt kastar sig över boken. Ibland riskerar de egna världsbilderna att haverera i mötet med verkligheten.

Mer läsvärt
- Hälsa på spåret: Folkhälsoinstitutets rapport om ohälsan i Stockholmsregionen (bloggat av mig 2007)
-  Som väntat är Dick Erixon först med att haka på ledarens budskap.

Kolla bloggar via NetRoots och Politometern
Intressant? 
Läs även andra bloggares åsikter om politik, folkhälsa, jämlikhet, jämlikhetsanden, svenska dagbladet, moderaterna, christina husmark-Pehrsson,