Redan någon vecka efter valet i höstas skrev jag ett inlägg på min S-infoblogg om socialdemokratins möjliga dilemma. Andemeningen i inlägget var att det inte alls är någon självklarhet att partiet återtar regeringsmakten i september 2010. Visst. Det ser bra ut just nu. Vi har en regering som ligger under i opinionen. En regering vars framtoning präglats av starten med statsrådsavgångar, som har befästs när förslag efter förslag har lagts som slår mot de redan utsatta, och gynnar de redan välbärgade. Men det är helt enligt den egna strategin som faktiskt kan fungera. Tidigt under perioden lägga sådant som socialdemokraterna vill riva upp. Först det sura, sedan det söta. Och inte glömma att de utsatta aldrig kommer att dominera i väljarkåren. Det gör medelklassen.
Det verkligt avgörande illustreras ganska tydligt i dagens DN Ekonomi. Stockholms tillväxt är god. Förvisso mattas övriga landets tillväxt, efter en nedgång på exportmarknaderna. Det ger Sverige den lägsta ökningen sedan slutet av 2005. Det kanske ligger nära tillhands för oss att göra som borgarna gjorde före valet: skrika ut att "titta nu, de kör Sverige i botten. Nu blir det sämre tider". Det var ju precis så, precis med den argumentationen de själva vann allianssegern. Måhända en klok argumentation. Men kanska lätt att slå hål på.
Det startades åter rekordmånga företag i Stockholm under kvartal ett i år. I går släpptes uppgifter i ABC om de nya jobben i regionen. Antalet lediga jobb i Stockholms län har ökat med 70 procent under första kvartalet i år jämfört med samma period förra året, och med 80 procent i Stockholms stad. I länets kommuner och i landstinget läggs förslag om sänkta skatter. Samtidigt pekar boksluten på överskott, som trots skattesänkningar ger utrymme för välfärdssatsningar.
Valet 2010 kommer med stor sannolikhet att handla om framtiden. Men minst lika mycket om att vinna historiebeskrivningen. Vems förtjänst var det att tillväxten gav nya jobb? Vems politik grundlade den nästan unika kombinationen av sänkt skatt och välfärdssatsningar? Vem pratade inte bara jobb, utan fixade också fram dem? Hur blev det med Reinfeldts 1000-lapp och hur går det med återställarna? Att kunna redovisa en positiv utveckling i huvudstadsregionen är avgörande. För alliansen gömmer sig där ett rejält hot. Synen om bostadspolitik som onödigt. Tron att det handlar om betong och finansiering när det i själva verket också är en tillväxtförutsättning att det byggs. Trots det är jag ännu inte mogen att släppa varningsflaggan att en tid av (minst) åtta tragiska, släpande och maktlösa år i opposition fortfarande är en mycket möjlig framtidsbild. Suck!
Intressant: Andra bloggar om: politik, alliansen, val2010, tillväxten, socialdemokraterna,
