Ohly i utfrågning

Jag gissar väl att Ohlys exempel med "bröstmjölkspumpen" blir kvällstidningsnyheten eller bloggarnas "klo" efter kvällens utfrågning. Annars pressades Ohly på väntade frågor om Afghanistan, höjda skatter, föräldraförsäkringen, friskolor, fotboll och mycket annat.

Det finns en ton i såväl journalistfrågor som i de inklippta frågorna från väljarna som oroar mig. Helt i linje med ett blogginlägg i morse som tog upp att skatterna inte idag är ett verktyg för finansiering av reformer i välfärden utan utgångspunkten för all politisk debatt. Och på ett helt orimligt sätt i sammanhanget blir ett komplement till skattesänkningspratet att politiken förväntas avstå ännu mer intäkter för att stimulera företagande, avstå helt från krav på hur statliga utgifter ska användas och även öka den andel av skatteutgifterna som omvandlas till vinster i privata företag som tar över tidigare offentlig verksamhet. Kravlöst. Utan rätt att ifrågasätta. En skrotat tanke om gemensamt ansvar genom en aktiv fördelningspolitik. Regeringen Reinfeldt har sannerligen lyckats påverka samhällsdebatten i den riktning som moderatledaren själv talade om i unga år.

Ohly klarade sig hyfsat, är min spontana reaktion. Inte lysande och något ansträngt men detta kan i och för sig bero på urvalet av frågor. Tyngdpunkten verkar inte ligga på de frågor som väljarna tycker vara viktigaste utan mer där "intervjuoffret" är lättast att angripa. Kanske inte rätt inriktning i en valutfrågning om man ser till väljarnas behov av underlag för sitt val.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, rödgrönt, val 2010, vänsterpartiet, lars ohly,

Vilka svar ger alliansens bloggare till väljarna?

Valrörelsen har en sak som mer än annat irriterar mig. Att medierna till mycket stora delar inte ställer regeringsalliansen till svars för den politik man fört och vill föra. På en rad punkter har de borgerliga i alliansen tänkt sig slippa att berätta om sin politik framöver eller förklara det man har beslutat om under mandatperioden. Idag riktar de rödgröna 18 frågor till allianspartierna, ett svar på allianspartiernas lilla utspel. Förhoppningsvis kan den press som de rödgröna idag sätter på "borgarna" tvinga fram svaren. Jag tror säkert att de borgerliga partiledarna kommer att svara. Men vilka svar ger de borgerliga "regeringsbloggarna"?

18 frågor till högeralliansen – väljarna förtjänar besked
1. Varför prioriterar ni fortsatta skattesänkningar – mest för dem som tjänar bäst – framför fler lärare i skolan och minskade barngrupper i förskolan?
2. Varför döljer ni för väljarna hur mycket ni ska sänka skatterna med efter 2011?
3. Ska Sverige bli det sista landet i Europa som tillåter hemliga bidrag till partierna?  DN
4. Socialbidragen ökar i åtta av tio kommuner. Varför anser ni att klyftorna minskat när den rikaste hundradelen av befolkningen fått lika mycket i skattesänkning som en fjärdedel av svenska folket fått tillsammans?
5. Varför ska sjuka människor tvingas söka jobb eller gå på socialbidrag? Hur många kommer att utförsäkras om ni fortsätter en mandatperiod till (Aftonbladet)
6. Vad händer med frågan om ett svenskt medlemskap i Nato om ni vinner valet?
7. Varför ska pensionärer fortsätta betala högre skatt än löntagare?
8. På vilket sätt får vi fler jobb av att sjuka och arbetslösa blir fattiga?
9. Är det inte pinsamt att svensk klimatpolitik rankas sämre än Kina och Indiens enligt Climate Action Network?
10. Ska uranbrytning vara tillåtet i Sverige?
11. Varför ska Sverige ha långsammare tåg än övriga Europa?
12. Hur kan ni säga att ungdomsarbetslösheten är en synvilla?
13. På vilket sätt hjälper ett aktivitetsförbud på Arbetsförmedlingen arbetslösa ungdomar?
14. Varför skulle er jobbpolitik som uppenbarligen har lyckats sämre än EU-genomsnittet och resulterat i motsvarande 100 000 färre i sysselsättning nu plötsligt fungera?
15. Vad tänker ni göra med arbetsrätten? Centerpartiet fortsätter att insistera på att den ska försvagas. Kan ni lova att det inte sker?
16. Blir det eller blir det inte en obligatorisk a-kassa med straffbeskattning av företagare och låginkomsttagare om ni vinner valet?
17. Vad betyder ”välfärdens kärna”? Fyra partiledare ger fyra olika svar och ingen verkar veta vad det handlar om. Är det egentligen inte bara ett sätt att dölja de nedskärningar som måste till för att bekosta era skattesänkningar?
18. Ska ni verka för en ny folkomröstning om EMU under nästa mandatperiod?

Fler som bloggar.
- Martin Moberg

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, val 2010, valet 2010, alliansen, rödgröna,

Valet viktigt för miljön oavsett debatt eller ej

En nyhet som inte är det. Ekot rapporterar om valnyheternas nästan totala frånvaro av miljöperspektiv. Samtidigt är varje val ett miljöval. Ska Sverige ha en offensiv miljö- och klimatpolitik som ställer om till ett hållbart samhälle, som skiftar energisystem, bygger om till miljö- och klimtasmarta bostäder och som använder den gröna omställningen för jobb och tillväxt? Eller ska vi tuffa på med den borgerliga utgångspunkten: Sverige har gjort tillräckligt, nu ska de fattiga länderna bära ansvaret, kompletterat med en kärnkraftsutbyggnad som enda åtgärd som ser i en offensiv klimatpolitik?

De rödgröna är, tack vare miljöpartiets trovärdighet i klimatfrågan, helt outstandning jämfört med Reinfeldts allians. För de senare är det mörkare. Den som minns den moderna historien vet att Reinfelt så sent som valet 2006 deklarerade att miljöfrågor inte var något för moderater. Därför var säkert Naturskyddsföreningens granskning riktig. När man efterlyste miljödebatten gav man samtidigt följande sammanfattning av de borgerligas insatser:

I sammanfattning har regeringen tagit allvarliga steg tillbaka i den miljöpolitik som successivt byggts upp under decennier. Att utvecklingen av en ambitiösare miljöpolitik går för långsamt är en vanlig kritik, men att miljöpolitiken går åt fel håll i centrala frågor bakåt är unikt och djupt beklagligt.

Det är tyvärr tyst om miljöpolitiken. Det kan på sikt kosta väldigt mycket för Sverige.

Mer: DN,
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, miljö, klimat, val 2010, socialdemokraterna,

SIFO - en spegling av EGO-valet?

Dagens SIFO kan kanske  speglas på olika sätt. Av helt subjektiva skäl läser jag hellre Ekots rubrik, helt enkelt för att den har en mer angenäm "tuch" än mycket annat. "Knapp majoritet..." ger ändå en känsla av möjligheter. Även om SIFOs Toivo Sjörén säger att den tydligaste slutsatsen är att allianspartierna ändå har ett försprång i väljarkåren de senaste veckorna. I SIFOn ökar både V och Mp medan S når under 30 procent. Kanske en (S)-kostnad för det rödgröna samarbetet. Väljarna verkar vara blocktrogna men kan friare än tidigare vandra inom olika partier i samma block. Än så länge ser det ut som att en av många rysare kommer att bestå ända in på valdagens valvaka: kommer KD att få vara kvar i riksdagen? Ett ras ut och Reinfeldts regering tappar sitt underlag, möjligen. Som SIFO säger: vi vet inte om KD är inne eller ute idag.

GP har en analys om kärnväljare. Om detta får jag och andra återkomma efter valdagen. Men jag tror att tidningen är inne på rätt spår. Valdebatten har från dag ett haft ett spår där skattefrågan har legat som en plattform. En utgångspunkt för politiken som är (S) bortaplan eftersom skatten ses som ett verktyg snarare än som en fristående fråga. Men skattesänkningarna har oavsett vad man tycker om dem gett några hundralappar mer i plånböckerna till många väljare. Det är konkret och rakt, även om de motiveras med "jobb" som är en högst tveksam sak i sammanhanget. Även om fördelningsprofilen är usel och ack så moderat kan känslan av tacksamhet ändå ha tagit över den nraditionella rättvisehandling som väljarna i val brukar ge uttryck för. De sjuka och arbetslösa som har förlorat dramatiskt på politiken är inte och kommer inte att vara flest i väljarkåren utan är beroende av solidariteten från andra väljare. Kanske har Reinfeldt tillsammans med mediernas extrema hyllningar till moderatledaren och frånvaron av kritisk granskning gett oss ett EGO-val. Väljare som mer än vanligt röstar efter hur kalkylerna visar för den egna plånboken än efter vilken samhällsmodell man önskar.

En helt undanskymd sak i valrörelsen är intressant mot bakgrund av hur (S) kärnväljare sägs svika (S), exempelvis LO-medlemmarna. Den öppna enkät som LO-distriktet i Stockholm gjorde till LO:s medlemmar och som avslutades i våras fick ett entydigt resultat att LO-medlemmarnas åsikter även nu stämmer bäst överens med (S) och de rödgröna. Men vad gör, om det nu är fallet, att man lämnar (S) och de rödgröna för allianspartierna? Kanske tanken på den egna plånboken tillåts styra där också?

Reinfeldts allians har misslyckats med jobbet, inte klarat löften om bättre skolresultat, inte klarat av att ordna till problemen med köer i vården, skurit ner på utbildningsplatser, försämrat ersättningar och villkor för sjuka och arbetslösa, skrotat begreppet fördelningspolitik och mycket annat. Jag skrev för en tid sedan om de intressen som Reinfeldts regering jobbar för. Senast uttryckt i ett förslag som kommenterades i går av Maud Olofsson: framöver ska den som har en tvist med sin arbetsgivare om anställningen tvingas gå på en lägre a-kassa i stället för med bibehållen lön. En ren beställning av  Svenskt näringsliv och bara en liten pussselbit som läggs i ett nytt Sverige där maktbalansen mellan löntagare och arbetesgivare förskjuts till den senares fördel. Hela strategin dessutom dold i en kaskad av retoriska piruetter som de "nya" moderaterna gömmer sig bakom. En del medier talar om fastighetsskatten som förklaring: människor TROR att det blir ett dråpslag även om inte förslagen i  sig innebär det. Där har moderaternas rena lögnkampanjer tydligen gått hem.

Jag tror inte på min rubriks slutsats. Jag tror fortfarande att svenska väljare gör som man ofta gör: väljer välfärd före sänkta skatter och ser minskade klyftor som viktiga. Eftersom allianspolitiken är den motsatta borde rimligtvis också väljaropinionen vara annorlunda. Men om den vet vi ingenting säkert förrän vallokalerna har stängt. Jag vet bara att det är högst möjligt med en rödgrön valseger, rubrikerna i vissa medier till trots.

Fler som bloggar.
- Thomas Hartman om högern och facket.
- Lena Sommestad om saknade analyser kring högers och deras stöttepelare...
- Roger Berzell om mobiliserade borgerliga väljare.
- Robert Noord om hemliga kampanjpengar.
- Röda Berget om en sjukförsäkring.

Mer att läsa:
- SvD: Göran Erikssons analys.
- SvD om PR-spelet i valrörelsen.
- DN,  AB; Exp, om mätningen.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, val 2010, sifo, opinionen, moderaterna, fredrik reinfeldt, socialdemokraterna, mona sahlin

Moderat valstugeprat ger (S) fler medlemmar

I dag skriver jag in en ny medlem i Socialdemokraterna. En av många som "alltid"  röstat (S) men som inte varit aktiv eller visat det utåt. Men som nu blev så förbannad att hon tog steget: Moderater vid valstugan i Huddinge som har ett märkligt sätt att försöka vinna röster: "Rösta moderat så vi blir av med Mona Sahlin".

Att moderaterna bedriver en organiserad kampanj som inte handlar om kritik mot (S) politik utan mot partiets förträdare personligen är välkänt. Vi minns moderatkvinnornas rapport om Sahlin som "liten djävul". Vi minns det förfalskade brevet som mailades runt av moderata förtroendevalda. Vi har sett åtskilliga inlägg på allianstrogna bloggar som medverkat i försök att underminera (S) företrädare i stället för att tala om egen politik. En del med snyftande inlägg när den borgerliga politiken angrips.

Vem minns inte valet 2002 när bland andra (ja, fp och S-företrädare också...) moderater i valstugor talade som goda Sverigedemokrater? Idag försöker moderater i Huddinge att värva röster med skälet att "Sahlin måste bort". Det verkar som den ökände experten på negative campaigning, Karl Rove, som på sin meritlista har jobb för moderaterna, har lyckats sätta avtryck i den svenska valrörelsen.

För egen del tänker jag fortsätta prata och skriva om politiken. Mitt eget partis men också om motståndarens. Det sista därför att så många punkter av det jag tycker är fel i dagens samhälle handlar om effekter av beslut som fattats av den borgerliga regeringen. Därför är det också helt naturligt att jag vill lyfta av Fredrik Reinfeldt titeln statsminister och förpassa honom över Strömmen till riksdagens oppositionskorridorer. Men jag tänker aldrig försöka värva röster på det pinsamma sätt som moderaterna just nu verkar göra i Huddinge och som partiet i en del andra sammanhang verkar ägna sig åt. Att det usla sättet sen ger fler (S)-medlemmar är gott i sig men ingen förmildrande omständighet.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, moderaterna, fredrik reinfeldt, mona sahlin, huddinge, val 2010,

Jämnt mellan blocken trots medial helgonförklaring av Reinfeldt

En dag är mätningar trevliga, andra dag det motsatta. Men åter: det är valdagen som gäller. Demoskops senaste mätning tar inte heller hänsyn till den nära katastrof som Reinfeldt presterade i SvT:s utfrågning. En del av "analyserna" (om man nu kan tala om det) av mätningen idag bekräftar mina gissningar: de små blå partierna har gott hopp om att stödröster ska få de kvar i riksdagen.

Med bara två veckor kvar till valdagen kan man nog slå fast en sak som påverkar mätningarna: Reinfeldts regering kommer att bli den första i historien som genomför en valrörelse utan att någon större granskning av politikens löften i förhållande till resultat finns i de stora medierna, undantaget SvT-utfrågningen. Den högerdominans som finns i medierna ser i stället till att producera löpsedel efter löpsedel, ledare efter ledare och rubrik efter rubrik som ska slå fast Reinfeldts förträfflighet. Samtidigt drivs högerpartiets kampanj av dolda, hemliga bidrag som i många andra fall skulle ge "skandalrubriker" men som, när det är den helgonförklarade Reinfeldt, bemöts med tystnad.

Trots detta kommer valet att bli jämnt. Och skälen är många för att lägga rösten på socialdemokraterna.

Fler om mätningar.
Högberg, Krassman, Svensson,
Soilander, Altenberg,  Andersson,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, val 2010, mona sahlin

Därför ska du rösta på socialdemokraterna

Mitt i hettan av den politiska valdebatten och dagliga opinionsmätningar sitter enskilda väljare och tvekar: "Vilket parti ska jag rösta på"? Där har jag ett tips som är mer "rakt på" än tips om att pröva de usla valkompasser som medierna konstruerat i årets val.. Rösta på socialdemokraterna. Det finns ett hav av goda argument för det valet, något som i årets val har beskrivits som drömmen om "möjligheternas land".

Helheten och värderingarna: Visst är det helt okey att välja parti utifrån en sakfråga man tycker är extra viktig. Men politik är inte bara enskildheter. Det är en samlad syn på samhället som utgår från värderingar om hur saker borde vara. Socialdemokratin har, menar jag, en oerhört styrka som parti i synen på hur samhället hänger ihop.

Sedan länge,1889, har (S) slagits för rätten till jobb. Att arbetet är grunden för välfärden har varit politikens utgångspunkt. Den tillväxt som arbetet gett i fler och växande företag även under (S)-regeringar, har till en del gått till välfärdsutbyggnad. Skola, sjukvård, äldreomsorg, förskola osv, som inte bara är kostnader utan också drivkrafter i tillväxten. Principen om att få del av tjänsterna efter behov och att man är med och betalar efter förmåga (det vi kallar skatt) har gjort att Sverige har varit ett land med mindre klyftor än många andra, ett land som har sluppit många av de konflikter som följer med utanförskap.

Jobbpolitik i dess verkliga innebörd ska inte överlåtas till amatörer eller till politiker som ser ungdomsarbetslöshet som "synvillor". En politik mot arbetslösheten och för att få goda möjligheter för tillväxt och utveckling kan inte bygga på det förakt för svaghet som talet om att den som behöver stöd för att kunna vara sjukskriven i grunden är. Jobbpolitiken måste bygga på kompetens genom en bra utbildning, på aktiva insatser för dem som står långt i från arbetsmarknaden. Nya jobb förutsätter forskning och nya jobb drivs fram om den "infrastruktur" som behövs finns på plats, som en bra skola, en bra sjukvård och bostadsbyggande i  exempelvis tillväxtområden. Jobben, de riktiga jobben, skapas på en fri marknad med goda förutsättningar för företagandet, inte genom statliga bidrag eller skattesubventioner.

Svensk välfärd, som skolan, vården och omsorgen om barn och äldre, handlar om att ge en god kunskapsgrund för unga och om tryggheten vid sjukdom eller i tider då man behöver mer av stöd än annars. För att ge alla samma höga kvalitet i vård och omsorg, där behovet och inte förmågan att betala ur egen ficka ska styra, har välfärden byggts upp genom att vi genom skatter betalar vissa saker gemensamt. Minskar man intäkterna så minskar också utrymmet för satsningar på välfärden. Blir kvaliteten sämre är det enkelt för den med pengar att kompensera sig genom privata försäkringar. Om väldigt många gör det, försvinner helt naturligt viljan att dubbelbetala, både med skatt och försäkringsavgifter. Därför är den politik som nu förs ett hot mot principen om att få del av välfärden efter behov.

Årets valrörelse har på ett dramatiskt sätt visat skillnader i syn på välfärden. Borgerligheten har valt ut delar av välfärden för att skrapa ihop pengar till sina skattesänkningar. Vetskapen om att väljarna i stort gillar hög kvalitet i vård och skola gjorde att man i stället började tala om "välfärdens kärna" och började ta av de trygghetslösningar som ska ge stöd vid sjukdom och arbetslöshet. Och här spirade också det förakt för svaghet som finns i högerns samhällssyn fram. Talet om "samhällsbärare" så länge man orkar jobba. Talet om "arbetslinje" som en motsättning till en rimlig trygghet.

För den som står för principer om jämlikhet, vård efter behov eller för att samhället ska garantera en trygget vid sjukdom eller arbetslöshet är ordning och reda i ekonomin helt grundläggande. Motsatsen, en vilja att låta privata intressen ta över, kan få stärkt stöd i tider då den offentliga ekonomin har misskötts och när försämringar görs i välfärden. Få vill betala höga skatter för en välfärd man inte får del av eller som brister. För krafter som vill öppna välfärdssektorn för privata inressen är det ett guldläge. Därför har socialdemokratin alltid sett ansvarstagande för ekonomin som en förutsättning att kunna förändra Sverige. Varje utgift ska prövas. Varje sänkt skattekrona måste betalas, inte förutsättas ge mer pengar i form av "dynamiska effekter". Pengar ska inte användas innan de finns.

Framtiden: Man bestämmer ofta för "sitt parti" genom att lyssna på vilka löften partierna ställer ut. Många prövar också det de uppfattar som värderingar mot sitt eget politiska hjärta. Stämmer det? Gillar jag färdrikningen? På så sätt är aldrig historiska bedrifter något som ska ge partier röster idag. Men det finns en viktig anledning att också se bakåt inför sitt val. Om framtiden kan man tala väl men komma att göra mindre eller till och med tvärt emot. Den som granskar historien får ett ganska bra bild av partiernas "verkliga jag". Och i årets val är inte "friheten" det begrepp som är i fokus. De flesta ställer upp på att jobba för "frihet från" "elände" av olika slag och frihet att få välja exempelvis välfärdstjänster. Det stora slaget handlar om jämlikheten; det ord som under åren har blivit så bespottat av borgerligheten. Ibland låter det som de nu också vill "jämlikheten". Där kan historien visa en annan bild. Nu går Sverige i en riktning med växande klyftor. Efter valdagen kan Sverige få en ny regering som verkligen tar samhällsklyftor på allvar och lägger om kursen i rätt riktning: Ökad jämlikhet och minskade samhällsklyftor.

Det rödgröna samarbetet har fångat upp både de värderingar som jag talar om och andra frågor som betyder mycket för Sveriges framtid. Omställnigen till ett "grönt folkhem" exempelvis. Valets glömda fråga, om miljö och klimat. Om femton dagar är det valdag. Låt gå för att väldigt många förtidsröstar men ändå: På valdagen är socialdemokraterna ett bästa val. Garanterar!

Fler läsvärda inlägg:
- Katarina Nyberg Finn om högerpolitik.
- Krassman om felmarginaler
- Johan Westerholm om DN - Sveriges största borgerliga flygblad.
- Maria Ferm om en human, rödgrön migrationspolitik
- Roger Jönsson om ansvaret för sjukförsäkringen.
- Helen Pettersson om en statsminister som inte har koll.
- Johanna Graf med ett inlägg som gjorde en folkpartitant arg som ett bi...
- Anna Vikström om lärartäthet .
- Martin Moberg om goda skäl att rösta (S)
- Peter Johansson om en överläkare på Samhall..
- Ett hjärta rött om en panik om sjukförsäkringen.
- Alliansfritt Sverige om ett papper Reinfeldt inte kände till (?)
- HBT-sossen om asgamar i politiken.
- Signerat Kjellberg om Sverigedemokraternas människosyn.
- Storstad om en realisation i huvudstaden.
- Ylva Johansson om att lärare ska undervisa- inte städa.
- Dag Larsson om lögner om vårdköer.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, välfärd, val 2010, valet 2010, socialdemokraterna, mona sahlin

Ännu ett misslyckade av alliansen som väljarna ska döma

[uppdaterad]Jag kan ge Jan Björklund rätt på en punkt: min bild av skolan, både som elev en gång och som förtroendevald, är att reformer tar tid. Att "det tar tid" var nämligen Björklunds försvar när han i Aktuellt kommenterade Skolverkets nya rapport om att färre elever blir behöriga att studera vidare på gymnasiet. Björklund har få svar, han hänvisar till beslut som fattats men som inte är sjösatta och skyller på tidigare styren. En av valets viktigaste frågor där ett dystert sken idag riktas mot alliansregeringens missade vallöften.

När Skolverket analyserar förklaringar framhåller man bland annat det sociala bakgrunden och segregationen som förklaring. Som Björklund kanske ska notera är det inte brist på elitskolor som verkar sänka skolresultaten. Men något i det där med långsiktighet tror jag är rätt.

Den långsikta utvecklingen går i det jag kan återkoppla till i skolpolitiken till mitten av 90-talet. I min kommun, Huddinge, blev de borgerliga rekordnedskärningarna i budgeten något som länge har påverkat skolan. Särskilt stöd, grupperna på fritids, lärartätheten, modersmålsundervisning var sådant som försämrades radikalt i nedskärningarna. De barn som då fanns förskolan har sedan varit sämre rustade för skolan, har gått en skola med sämre resurser än tidigare. Särskilt tufft har det blivit för de elever som bor i socialt utsatta bostadsområden, eller med andra ord för de elever som idag påverkar resultatstatistiken negativt. Långsiktigt negativa effekter får alltför brutala besparingar i välfärden. Då som nu genomfördes det för att skrapa ihop till skattesänkningar. Och att tala "resultatstatistik" är alltför inskränkt. Det handlar i grunden om vi väljer att ge eleverna den bästa starten i livet eller inte.

Just det här går igen i årets valdebatt. Om än utan de dramatiska besparingarna som på 90-talet har ändå skolan drabbats av minskade resurser. Elever som behöver särskilt stöd får inte detta i tillräcklig omfattning. Elever som har svårt att förses med någon bostavsdiagnos men som skulle behöva ett extra stöd har svårare att få detta. I det läget sänker Sverige skatter. Historien, den dystra, upprepar sig.

Mer att läsa, sedan jag skrev inlägget:
DN, SvD1, SvD2, SvD Ledare,
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, skola, val 2010, alliansen,

Rödgröna framåt - före Reinfeldts utfrågning

[uppdaterad]I resultatet av dagens mätning från Synovate lär det inte ligga någon hänsyn till den förlust som Reinfeldt utan tvekan åkte på i utfrågningen i SvT. De effekterna lär möjligen synas i kommande mätningar och, enligt min helt subjektiva bedömning, leda till ökat stöd för oppositionen.

Den blå alliansens försprång har halverats och de rödgröna knappar in. KD och Centern balanserar åter nära spärren till riksdagen. Folkpartiet går i stället framåt, (S) likaså. Sd når över riksdagsspärren.Mandatfördelningen skulle i riksdagen bli 170/163 samt 16 mandat till det främlingsfientliga partiet SD.

Mätningen säger inte mer eller mindre än de tidigare: valet kommer att bli oerhört jämnt.

Mer i SvD.DN, Exp,
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, opinionen, val 2010, valet 2010

Exit Reinfeldt

Av de svenska medierna är det väl bara Expressen som ger en bild av en pressad Reinfeldt efter kvällens utfrågning. Personligen tycker jag att det var en av Reinfeldts mest misslyckade framträdanden. Nej, inte på grund av några personliga tillkortakommanden. Men han ställdes för första gången på länge till svars för effekterna av den politik han bedriver. Resultatet. Exit Reinfeldt efter valdagen.

I dagens utfrågning pressandes han på de centrala frågor som ÄR förändringen av Sverige, som ÄR stora vallöftesbrott och som ÄR bakslag som Reinfeldt döljer med små hundralappar till vanliga löntagare. Reinfeldt fick alla de frågor han inte önskade. Sjukförsäkringen. Jobbmisslyckandet. Romerna. Diamanter och kostymer på moderata företrädare. Citaten i ungdomsböckerna om de sovande svenskarna. 

Bara början berättar om Reinfeldts haverikväll: "Varifrån har du tagit pengarna till de 70 miljarderna i sänkta skatter"? Fegisen Reinfeldt kan inte själv säga, som exempelvis kollegan i regeringen, Husmark Persson, "från sjukförsäkringen": Det får utfrågarna upplysa om. 22 miljarder från de sjuka. 12 miljarder från de arbetslösa. Reinfeldt vet inte själv summorna.

Katastrof!

34 miljarder av de 70 på de mest utsatta i samhället. Reinfeldt försöker slingra sig med att de som har drabbats också finns i gruppen som har fått sänkta skatter. Uselt!

Nästa stripp av moderatledaren: "Vad lever de av, utan att ha a-kassa"? Reinfeldt vägrar länge nämna det förbjudna..men säger till slut: "Försörjningsstöd" och efter ett slingrande om "vi har andra stöd" till det tydliggörande ordet från utfrågarna: "Socialbidrag" . Alltså: Reinfeldt har sänkt skatten och betalat det genom att spara på de som ligger sämst till. Kanske klarar sig Reinfeldt på retoriken ett tag. Men helt plötsligt blir statistik, retorik och annat omsatt till något mänskligt. Hon heter Carina Söderkvist, hon som drabbats av utförsäkring.

Frågan om hur Reinfeldts regering medvetet (och det är en annan katastrof för honom i utfrågningen) kunde skicka cancersjuka ut i tvångsjobb inleds med: är du nöjd?" Ja, svarar moderatledaren. Det är han.

"Hur kunde ni" upprepar utfrågarna om att regeringen verkar ha varit medvetna om effekterna. Reinfeldt flyr in i regelsystem och sen är den delen av utfrågningen förlorad.

Men: Så följer ett individexempel. Överläkaren från Mora (?) som av försäkringskassan har bedömts kunna jobba 75 procent, som för "order" att börja jobba på Samhall. Snacka om "Exit Reinfeldt". Jag minns hur folkpartiledaren Westerberg genom sänkta marginalskatter ville få läkaren att jobba mer i stället för att röja sly i skogen. Reinfeldt skickar överläkare till Samhall.

Exemplet tvingar moderatledaren in i ett hörn. Ordern till en anonym i försäkringskassan om att alla ska prövas mot alla jobb bemöter Reinfedlt med: "Jag vill se pappret".

Reinfeldts fall i kväll, som helt klart kan leda till att han får avgå, gäller jobben. I ett desperat försök att hålla skenheligheten uppe drar moderatledaren fram att fler har kommit in i arbetskraften. Att arbetslösheten är 8,5 procent skiter han i. Att han vid ett tillfälle noterar att krishanteringen ändå lyckades hyfsat bra berodde på en tidigare regering är ...just att notera.

Det var många fler missar för moderatledaren i kväll. Han ställdes till svars för de egna orderna till moderater att slita loss pärlhalsband och kostym. Utanförskapet lovade han minska men det ökade. Klimatpolitiken skulle han fixa med höjd koldioxidskatt men har nu glömt det och hoppar i stället på de rödgröna för förslaget. Reinfeldt vägrar att ta avstånd från att regera med Sverigedemokrater. Frågan om varför en sådär fyra av tio moderatstatsråd har avgått och vad det visar om Reinfeldts ledarskap ville han inte svara på. En regeringskonflikt uppdagades mellan Reinfeldt och Birgitta Olsson om romer. Och dessutom citerades Maud Olofsson om LAS där hon hävdar att Reinfeldt talar väl om LAS av valtaktiska skäl.

Reinfeldts mest känslokalla ögonblick:  På frågan var han säger om hur en äldre ur socialdemokratin som har upplevt klasskillnaderna in på bara skinnet reagerar över hans språkbruk om arbetareparti, ger Reinfeldt ett känslokallt självskryt till försvar. "Arbetareparti", jo hej du. Det där var kvällens verkliga botten då Reinfeldt helt utan känslor avfärdar personer jag väl känner, äldre, stolta och bärare av de sista resterna av klassamhället Sverige. Innan Reinfeldt blev statsminister. Jag tror att många fler än helhjärtade sossar reagerade på moderatledarens kalla svar.

OM inte Reinfeldt snart är före detta statsminister efter kvällens utfrågning är det mycket märkligt. Kvällen var en rejäl förlust för moderaterna.

Mer: AB, GP, Ekot, DN,

Fler som bloggar:
- Den moderata bloggaren Kent Persson är megafon för sin statsminister och nu inne i total moderat eufori utan begränsningsregel.
- Krassman. med vissa länkar .Peter Högberg /  Mats Engström / Jytte Guteland / Rasmus Lenefors / Tänkvärt! Eller inte? / Röda Malmö / Robin Hood / Kildén & Åsman / Böhlmark / Kent Persson / Prärietankar / Grön horisont / Hepe. Peo, Christian Valtersson,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, val 2010, fredrik reinfeldt, moderaterna, alliansen,