onsdag 25 november 2009

Göran Hägglund skriver debattartikel: "Nu tänker jag prata med folk"

Det är inte helt lätt att blogga om något så patetiskt som en debattartikel om att en politiker ska prata med sina väljare. Visst. Jag förstår också kopplingen. De mycket märkliga utspelen som Hägglund har presterat, som fört partiet allt närmare spärren till riksdagen (från uppåt till nedåt), hade temat "Verklighetens folk". I vissa delar helt obegripligt och på en punkt något som lockade Sverigedemokraternas ledare till hyllningar av Kd-ledarens utspel.

Nu ska alltså "verklighetens folk" byggas på med illustrationer. Det där med "hemma hos"-träffar har gjorts förut. Jag hittade inte någon bild med Mona Sahlin på liknande hemma hos-träffar. Däremot en annan: Kanske är det naturligt att Nordnytt ser ett nyhetsvärde när Thomas Östros gjorde hemma hos-besök för ganska länge sen. Nu har också Kristdemokraterna läst på sin Obama. Men skriva debattartilel om det?

På "Debatt" har kristdemokraternas ledare, ni vet han från "verkligheten" skrivit. Budskapet: "jag ska tala med folk". Hägglund skriver:
Under de närmaste månaderna kommer jag åka runt i Sverige och sätta mig ned vid människors köksbord och lyssna på vad de har att säga om sin vardag och sina liv.
Vem vet vad Hägglund kommer att möte under sina köksbordssamtal?
* familjen som inte förstår pratet om att Hägglund har avskaffat fastighetsskatten? Och som frågar om den där särskilda "Stockholmsskatten" vid försäljningen?

* Stefan som fick sparken och upptäcker att a-kassan i praktiken ger alltför lite "in på kontot" utan att han kan minska "ut från kontot"?

* Linda som likt många andra nu fått en dagisplats och funderar vad vårdnadsbidraget egentligen skulle vara bra för...

* Lasse som verkligen fått mer i plånboken genom skattesänkningarna men är mer orolig för sonen Linus behov av stöd i skolan. Som han inte får tillräckligt av.

* Lisa som gärna vill ha en första hyresbostad, men inte fattar Hägglunds partivän Odell som skrotat allt stöd för byggande....

* Linnea som inte riktigt fattar varför hon får stå i vårdkö för operation i Hägglunds Sverige. Han lovade ju att avskaffa köerna. Men ger pengar till de landsting som med olika "beräkningsfinesser" kan få del av "kömiljarden".
Det finns säkert mycket mer att ta upp runt köksborden. Åker han till Trollhättan, måhända?


Östros hos familjen Spendrup i Kallax By


- Svd skriver, Peter Högberg bloggar,
Intressant?Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

2 kommentarer:

David sa...

Glöm inte trettioårsgränsen på aktivitetsersättning. Antingen ska man alltså fungera helt, eller inte alls om man får sin diagnos efter trettio.

Min psykiater tycker det är puckat. Min kontaktperson tycker det är puckat. Min handläggare på försäkringskassan tycker att det är puckat.

Jag har kommit långt, men är inte riktigt framme än. Det kommer att bli knepigt för mig, att inte kunna få aktivitetsersättning över sommaren. Regelsättarna förstår inte problembilden i Asperger och ADD. Det kan verka underligt, att det går bra för oss i informationsstinna miljöer såsom studier eller jobb på universitet, men att vi inte hanterar ett enkelt sommarjobb. Vi är ofta sådana. Men går man på universitet räknas man automatiskt som arbetsför under sommarlovet.

Min vän med samma diagnoser som jag lyckades inte behålla ett enda jobb till han hamnade på universitetet som labbassistent och ansvarig för att beställa, bygga och reparera den extremt komplexa utrustning de arbetar med. Det låter motsägelsefullt, men så är det för väldigt många av oss med dessa diagnoser.

Om du kunde författa någon motion angående detta vore jag tacksam.

Anonym sa...

Tänk jag förstår vad Göran Hägglund menar, och jag är inte Kristdemokrat. Däremot har jag stora svårigheter och värk, båda knäna och fötterna samt nedre ländryggen när jag sitter. Problem med Försäkringskassan? Ja visst.

Eftersom jag bor högst upp i ett flervåningshus utan hiss, och får sådan värk när jag är ute och går upp en enda gång, är jag ofta över hos min dotter som bor i annan stadsdel. Åker mycket buss och spårvagn kortare sträckor. Står ofta på hållplatser eller går runt min dotters hus med en liten schäfervalp. (Längre sträckor klarar jag inte ofta). Många människor jag talar med varje dag.

Dessa människorna är glada för att de betalar mindre skatt, men har helt andra uppfattningar (åt olika håll) om kvoteringar och bostadspriser; om bidrag och avdrag; om musik och film samt i väldigt många fall samma uppfattning om kollektivtrafiken och om politikerna(oavsett vilka) även när de som pratar tillhör vänstern eller högersidan i svensk politik så har de ofta liknande uppfattningar om invandrarpolitik, integrering och möjlighet att starta/driva småföretag. En sak har nästan alla gemensamt. De säger sig inte gilla att få höra 'uppifrån' vad de skall tycka och vad de skall göra.

Bland dessa jag pratar med finns några hemlösa som säljer Faktum; ett antal arbetslösa ungdomar som regelbundet vill prata; människor med och utan sjukdomar som har olika sorters problem, hemma eller på arbetet och många som 'bara' inte har någon att prata med utan vill växla några ord eftersom jag brukar säga hej till folk jag ser mer än en gång.
Dessa människor uppfattar jag som de som Göran Hägglund avser. Människor som oftast struntar i om det kommer in mer av det ena eller andra könet i styrelser; bryr sig lite eller inte alls om vilka nya filmer som gått upp på biografen; älskar att spela/försöka få uppträda med musik eller teater (träffade den kategorin mer när jag fram till förra hösten klarade av att sitta mer än 30 minuter och fika på Bengans vid Redbergsplatsen (även etablerade artister), människor som har en hel del uppfattningar om maten och priset på maten i affärer i närheten och i stan, kort sagt människor som bryr sig mer om det som påverkar deras närområde/intressen men väldigt lite om det som inte påverkar deras egna möjligheter att få jobb och att klara av tillvaron. Väldigt lite - jag menar här att det de säger är att de vill bilda sig egna uppfattningar och inte upplever att de får göra detta och därför bara retar sig på vad proffstyckare i etablisemanget, media och riksdag säger att är viktigt. Skolan har nästan alla uppfattningar om, liksom om åldringsvården, men tyvärr orkar många inte bry sig när deras åsikter inte når fram.....