Frågan om omskärelse av pojkar är sen en tid aktuell och har fått mycket utrymme i bloggdebatter. Anledningen är att landstingen nu tar ställning till en rekommendation från Sveriges kommuner och landsting om att erbjuda detta i vården för att de ingrepp som de facto görs ska göras så säkert som möjligt. Före sommaren fattade Stockholms läns landsting ett beslut att anta rekommendationen, ett landsting som sedan länge utför omskärelse.
Min egen, något eller för att inte säga mycket, vacklande syn, känslor, tankar om detta har jag tidigare bloggat utförligt om. En nästan enig nämnd röstade ja till förslaget från SKL, därför att omskärelse ÄR tillåten i Sverige. De som väljer att använda den rätten (eftersom inget förbud finns) ska göras så säkert som möjligt. Att så inte alltid sker berättar bl.a. Krassman om.
I andra inlägg har budskapen varit mer bestämda: det har betecknas med allt från "fest" till "barnmisshandel", "övergrepp" och "stympning". (se länkar i mitt tidigare inlägg) Man får hoppas att torsdagens riksdagsdebatt diskuterar frågan i en tonart som frågan kräver. Riksdagen har gjort det tidigare.
En interpellation från centerns Staffan Danielsson ligger bakom debatten. Han skriver i interpellationen, som är likalydande med ett inlägg på Politikerbloggen: Överväger verkligen socialministern att ålägga landsting och läkare att utföra dessa operationer, eller avser han att i stället tillsätta en utredning för att i ett helhetsperspektiv utreda denna svåra fråga med beaktande av vad jag har anfört ovan om bland annat integritetsaspekterna?
Är man kritisk eller helt mot förekomsten av omskärelse kan man möjligen fundera över vad man lägger förslag om. Staffan Danielsson som ju också bloggar om frågan, gör i en motion en liten notering om att en tidigare motion om att göra lagen om könsstympning av kvinnor könsneutral. (dvs samma för pojkar dvs förbud).
Det skarpa förslaget i en motion till ärendet i riksdagen är att Socialstyrelsens förslag att riksdagen ska ålägga landstingen att på föräldrarnas uppdrag omskära pojkar är mycket långtgående och bör prövas mycket ingående av regeringen utifrån de principiella integritetsaspekter som vi har lyft fram.
Staffan Danielsson har också uppmärksammats i bloggosfären som en ledamot som "lyssnat". Och argumentationen är delvis densamma som hos bloggare, t.e.x Robsten. Men i de konkreta förslagen väljer SD alltså att vara ganska timid. Förslaget "bör prövas mycket ingående..". Det hedrar honom och är möjligen ett uttryck för en artig riksdagsvokabulär. En varsam ton i en svår fråga. Klokt.
Bloggar och läsvärt: Staffan Danielsson, Hannah Ström på Politikerbloggen, Humanistbloggen,
Intressant?Läs även andra bloggares åsikter om politik, omskärelse, stockholms läns landsting, riksdagen, sjukvård,
Mina egna referensramar till företeelsen/traditionen "omskärelse" är obefintliga. Jag har oerhört svårt att förstå det. Jag tycker inte att det räcker att säga "vi har våra seder och traditioner" om saker som är direkt fel, vansinniga, förnedrande, förtryckande - vad du vill. Lika lite är det för mig ett skäl att hänvisa till religion för att få upprätthålla företeelser som inte är rimliga i Sverige/Europa/Världen år 2009. Jag berörs särskilt illa om det handlar om små barn som inte kan säga ifrån.
Frågan är om den omskärelse av pojkar som många judar och muslimer ser som något naturligt i sina liv tillhör detta oacceptabla?
Du kanske har din uppfattning klar för dig. Inte jag. Och frågan är väl också: hur mycket "uppfattning" och allmänt "tyckande" kan man ha? Att tycka att omskärelse är fel är en sak. Men kan man rent allmänt tycka att det är likvärdigt med "misshandel" eller "övergrepp"? Där ligger en förklaring till många inlägg. Det berör så många perspektiv. Det berör saker som enskilt väcker känslor och ännu mer när de diskuteras i samma fråga.
Jag tycker att det oerhört svårt. Även om jag sett ganska många som krasst och kort säger "sluta med skiten".
Möjligen en enkel sak för oss som inte är judar/muslimer. Men är vi klara på vad ett förbud skulle innebära för väldigt många? Finns det till om med en punkt på tidslinjen när vårt brinnande engagemang för sånt vi inte kan förstå i stället blir en blockering att ta in andra perspektiv?
2001 blev icke-medicinsk omskärelse av pojkar lagligt i Sverige. Då reglerades också det som handlade om vem som skulle få genomföra det. Tidigare hade det utförts omskärelse utan bedövning. Den vansinnigheten lagstiftades bort precis som möjligheten för "vem som helst" att utföra ingreppet. Eftersom uppemot 3000 ingrepp beräknas göras per år men långt ifrån alla inom vården är frågan nu om landstingen ska arbeta efter den rekommendation som Sveriges kommuner och landsting har skrivit ihop. Blogg- och mediadebatten är bredare än så och handlar mycket om det alls ska vara lagligt eller inte.
Mitt enda inlägg har hittills varit en reaktion på hur Piratpartiet började föra diskussisoner om frågan. Sen dess har jag avstått och skälet har helt och hållet varit en nödvändig eftertanke. Det har också fått mig att om och om igen fråga mig: fattade vi ett riktigt beslut i Hälso- och sjukvårdsnämnden? Då beslutade nämnden nästan enhälligt att säga okey till SKL:s förslag till riktlinjer för att landsting ska utföra icke-medicinsk omskärelse på pojkar. Ser att också andra som varit med i beslut kring detta bloggar, ex. Mats Persson.
De landsting och regioner nu håller på att ta ställning till är om svensk sjukvård ska göra en "tjänst" som inte är sjukvård. Möjligen kan det mer betecknas som samma "friskhetsbehandlingar" som skönhetsoperationer. (utan jämförelser i övrigt). Vi borde kunna enas om att det vore snurrigt om en omskärelse Värmland betecknas som "övergrepp" samtidigt som en dito i Örebro ses som en lagstadgad rättighet som vården ska bistå med.
Så vem och hur sätter regelverket för hur vi gemensamt ska förhålla oss till det? Svaret är den riksdag som vi alla är med och väljer. Den riksdagen har under olika regeringar stått för en lag som tillåter omskärelse och som betonar religionsfriheten och desutom menar att det är förenligt med barnkonventionen.
I ett läge när det är tillåtet enligt svensk lag med omskärelse så utförs det. Görs det inte i vården så görs det på annan plats. Vi vet - alla vet - att många barn drabbas av lidande. Visst kan man ensidigt säga: "Det är föräldrarnas ansvar". Men kan man verkligen med bibehållet samvete avstå från att ta med det i bedömningen om man ska fatta beslut?
Om man dessutom får klart för sig att vården senare kan ha lagstadgat krav på att ta reda på de för barnet plågsamma effekterna av felaktiga ingrepp? Det landsting som här säger nej har ett ansvar om man av princip inte tänker erbjuda det lagliga ingreppet inom vården till den självkostnad det är för patienten.
Det går väl an att skriva eller prata om att andra ska "ändra kultur och tradition", rentav tycka att "det får vara slut nu på plågandet, "karvandet i små pojkar" eller rent allmänt tycka att det är "övergrepp": Jag kan stor respekt för den som reagerar så. Men jag noterar samtidigt att det är enligt lag tillåtet i Sverige och finns. Just nu.
När det gäller barns rätt är Rädda barnen en auktoritet i mina ögon. Jag hittar en kommentar från föreningen: Rädda Barnen har inte tillräckliga belägg för att manlig omskärelse generellt sett är skadlig
Rädda Barnen arbetar således inte för att införa ett förbud mot omskärelse av pojkar, däremot kräver vi att ingreppet görs under medicinskt och hygienskt betryggande former och med erforderlig smärtlindring. Varje barn har rätt att behandlas med respekt och aktning för sin person.
När riksdagen skulle besluta om laget 2001 var debatten, enligt protokollet, ganska respektfull. Det märks att politik i bland handlar om att väga intressen, kompromissa och hitta lösningar i svåra frågor. Visst: man kan ha dubbla perspektiv: någon kan hävda att riksdagen var feg. Inte med kraft förbjöd detta dumma. Andra kan som jag tycka att det är svårt, att det är blandat. Det inrymmer perspektiv från religion, filosofi, politik, sexualitet, frihet, barnrätt, tradition, historia...och kanske mer. Någon kanske ser dubbelspel: kvinnligt "karvande" är lättare att förbjuda än detsamma på den manliga motsvarigheten.
Är omskärelse att betrakta som misshandel? Den som svarar ja och rent hypotetiskt har rätt har satt fingret på ett jätteproblem. I det fallet har Sverige och många av EU:s länder en riksdag, en regering, medicinsk myndighet, stora erkända barnrättsorganisationer osv, som skulle acceptera något som är konstaterat våld mot barn??
Är det en rimlig sanning, så sann nu verkligheten kan bli?
Så vad blir min slutsats? "Mymlan skrev i mars ett kort inlägg om detta med tips på läsvärt för den som vill ta ställning. Om man nu nödvändigtvis måste ta ställning till allt här i världen
Ett av Mymlands länktips tar mig vidare till Åke Bonnier, präst i Svenska kyrkan. Han belyser frågan här. I ett nytt inlägg med anledning av den intensiva debatten skrev han i ett nytt inlägg. Den handling som nu debatteras är livsviktig för praktiserande judiska familjer. Om detta blir omöjligt att genomföra i Sverige finns det två vägar vidare. Den ena är att judar tvingas utomlands och det andra är utökat antal köksbordsoperationer. Jag anar en doft från det tidiga 1940-talet.
Det där vill jag inte vara medskyldig till. Och framför allt inte som effekt av någon egen okunskap, alltför hastiga slutsatser, alltför lite eftertänksamhet och en outvecklad empati. Eller bara på grund av dumma, djävla fördomar.
Denna värld och detta Sverige som kan så väldigt mycket stort och väldigt mycket avancerat borde kunna prestera så saklig och faktamässig kunskap som det bara går om omskärelse av pojkar, i den mån det inte redan är gjort. Det kan inte, med den nya forskning som finns, vara omöjligt att ge en hint om vad vi talar om:
En snabbt övergående smärta som en spruta? Eller det oacceptabla lidande som ligger i handlingen "misshandel".? Ett ingrepp som ger men för livet och stora psykiska skador? Eller något som i stället tar barnet till en judisk eller muslimsk gemenskap i församling och med familj och släkt?
Som framgår av Socialstyrelsens rapport nedan så är en laglig omskärelse av pojkar inget som vi i Sverige är ensamma om. Det verkar som de flesta, ganska hyfsat moderna länder i Skandinavien och EU har valt det som en tillåtande företeelse i sina länder. Men bara "övergrepp" i Sverige? Eller "bara" svenskar som fattar? Eller en tradition som satt sig fast av djupt moraliska skäl, "händerna på täcket-förmaning i kubik och som med tiden förlorat sitt ursprungliga, sexualitetsföranktande drag till något..annat? Mångfaldsbloggen skriver att det finns en respektfull ton när frågan diskuteras. Jag tror det är nödvändigt. I och för sig verkar alla tänkbara tonarter finnas: från att den omskärelse som frågan handlar om är "fest och tradition" till att det är "barbari, övergrepp och stympning" eller inte. Debatten är så intensiv att ledarredaktioner börjat debattera mellan sig och till och med inom sig. I bloggosfären är bidragen åtskilliga.Hos Louise hittar jag ett första och ett andra inlägg som är skarpa och berör. De följs också av debatt i kommentarerna som belyser viktiga perspektiv. Rekommenderas för läsning!
Bloggar bland de jag har läst:
- Aurora Felderman: "Omskär er, män"
- Louise P: Varsågod mutilera kuken och fittan, men man gör inte illa bebisar i onödan, begrips?
- SvD: Ledarbloggen (Sanna Rayman) Mäns rätt till sina kroppar då?
- SvD: Ledarbloggen: Re:(Paulina Neduding) Mäns rätt till sina kroppar då?"
- Malins bloggande: "Omskärelsedebatt"
- Esbati: "Upphetsat och urkukat"
- Esbati: "Rekommendation om omskärelse"
- Kristian Krassman: "Samhället kan inte och skall inte blunda"
- Jinge: 3.000 pojkar könsstympas årligen".
- Opinionsbloggen, Expressen: "Vi drar ännu en kniv mot förhuden"
- Magnus Betnér: "Mer förhud"
- RFSU-bloggen :"debatt om streck i debatten"
- Kent Persson: Mycket tveksamt att Örebro läns landsting betalar omskärelse av pojkar"
- Pennelinas ordbruk: "Religionsfriheten är snart död"
- Mikael Karlendal: "Omskärelse av olika slag.."
- Kaela: "Ska sjukvårdspersonal tvingas delta i te.x omskärelse?"
- Juristens funderingar: "DN - Okunnigt om manligt omskärelse"
- Niklas Frykman: Manlig omskärelse - nej tack!
- Gröna bloggare: "Omskärelse på icke-medicinsk grund"
- Annarikia
-
Annat:
- Expressens ledare:
- Barnombudsmannens rermissyttrande 2000 om lagreglering av omskärelse.
- "Dagens juridik. "Bra eller dålig lag? om att skära i barn".
- Frågesvar i riksdagen, Göran Hägglund:Landstingen och icke-medicinsk omskärelse av pojkar"
- Lagen.nu: - Pojkar har omskurits på begäran av sina vårdnadshavare.- Socialstyrelsen om rapport till regeringen.
- Socialstyrelsen: Rapporten "Omskärelse av pojkar"
- Dagens medicin: om HIV-spridning och omskärelse. -
- Dagen: "Inte möjligt vägra utföra omskärelse"
- RFSU (2000) "Yttrande över betänkande "omskärelse.."
- Aftonbladet: "Många läkare vägrar utföra omskärelse".
- Yngve Hofvander, Läkartidningen: Omskärelse av pojkar – tänk om!
- Dan Holmlund, Läkartidningen: Manlig omskärelse inte medicinskt motiverad
- "Klinik och vetenskap /Läkartidningen. "Om omskärelsedebatt 1997 till 2003 (!!!!)
PS: DN:s Wolodarski har talat om hur "inte bara HIV kan stoppas av manlig omskärelse". Det var 2007 en nyhet i ex Svenska dagbladet. Nu berör ju frågan, som Magnus Betnér påpekar klockrent, barn. Wolodarski missade också Rapport i somras som berättade om nya rön i den ansedda tidskriften Lancet. Att omskärelsen inte har den smittspridningsbegränsning på HIV som tidigare sagts.
Intressant ?
Läs även andra bloggares åsikter om politik, omskärelse, könsstympning, manlig omskärelse, socialstyrelsen,
