[uppdaterad] Vi må vara några som tänker på sommar och semester men det politiska livet i nationen lever vidare ett tag till. Dels väntar den ultimata politiska höjdpunkten Almedalsveckan. Dessutom ska ju riksdagen återsamlas för att hantera sjukförsäkringsfrågor. Så dagens opinionsmätning är inte säkert en "låsning" av människors partipreferenser som kommer att gälla över juni, juli och augusti. Det kan svänga mer.
Det var, som jag minns det, länge sedan som Vänsterpartiet hamnade utanför riksdagen i en mätning. Jag minns förstås "kamrat fyra procent". Men då gällde det ett parti som var uttalat kommunistiskt och som verkligen överlevde val därför att mer radikala sossar ställde upp och röstade in partiet som "vänsterkraft". Sen kom Schyman. Vad gäller partiets legitimitet framöver är det högst tveksamt om man kommer att hitta sin roll. Det starkaste kortet, att vara den där pådrivande vänsterkraften riskerar man att förlora nu när profiler som Persson och Sahlin i (S) har ersatts av Juholt. Samtidigt försöker vänstern ibland ta en grön uppgift, något som är helt ogörligt för partiet att konkurrera med Mp om. Varför behövs vänsterpartiet i riksdagen? Kan man själva svara på frågan?
Centerns Maud Olofsson försvinner snart. Om efterträdare X eller Y ens har teoretiska möjligheter att lyfta partiet är väl svårt att sia om. Centern som har en potential i sin folkrörelsetradition och "hela Sverige-förankring" har under Olofssons ledning spelat bort det förtroendekapitalet. I stället har partiet, drivet av ett ofta svårbegripligt och oerhört skarpt "sossehat", försökt lägga sig till höger om moderaterna på den politiska skalan. De begrepp som ibland förs fram som en retorik som sägs rädda partiet låter i mina öron mer som min ungdoms ungmoderater och torde knappast vara en vinnarväg för partiet. Delvis har ju Maud Olofsson prövet det receptet med katastrofen som följd...
(S) stretar uppåt mot en mer anständig nivå. (M) är det enda kvarvarande, dominerande partiet i den allmer trötta och idéfattiga alliansbildningen. Jag ska i annat sammanhang skriva mer om PR-kostnader i regeringsarbetet men just här noterar jag bara de senaste dagarnas avslöjanden i DN om att regeringen inte bara håller sig med Propagandaminister Schlingmann utan också lägger hundra miljoner (drygt och under fyra år) till kompisar i PR-byråer. I sakfrågan inte märkvärdigt, under förutsättningar att upphandlingar har skötts enligt regelverket. Men det avslöjar samtidigt något som också Dagens arena tangerar i annat sammanhang: Reinfeldt och regeringen ser det mesta som kommunikationsproblem. Människor är felinformerade. Väljarna har inte fått tillräckligt med information. Och hemska tanke: väljarna har inte väckt sin inneboende kärlek till jobbskatteavdraget!! Och den stora chocken: väljarna fattar inte att sämre sjukförsäkring är BRA för nationen!!
Politik är spännande och dagens mätning innehåller en hel del stoff till ett politiskt drama de kommande åren.
Läs: SvD, GP, Exp, AB, AB om PR, DN,
Bloggar: Högbergs tankar, Peter Johansson, Sebastian Stenholm, Martin Moberg, Johan Westerholm,
Kent Persson, Roger Jönsson,
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, moderaterna, opinionen, opinionsläget, håkan juholt, fredrik reinfeldt, alliansen,
