Det ska sägas först. Det är positivt att det i andra partier utvecklas en tradition där kandidater till ledande poster säger vad de vill innan de blir valda. Så också i kristdemokraterna där opinionen växer för att få Göran Hägglund utbytt vid extrastämman i januari. Som ett inslag i den maktkamp som pågår i det parti som nyligen noterade drygt 3 procent i en opinionsmätning, skriver idag Mats Odell sin programförklaring på SvDs Brännpunkt. Det är ett brett fält som Odell betar av. Allt från att slå fast att Arbetslinjen får inte stå över barnperspektivet!, med utropstecken, till inrättandet av ett svenskt FBI.
I artikeln har Odells stab, som möjligen har författat texten, petat in ett ord som underminerar hela trovärdigheten i Odells förklaring. Odell menar att KD tar "avstsånd från intolerans" och där smyger han in ordet "HBT-personer". Det där är en lögn. Odell hade kunnat utelämna det lilla ordet och möjligen fått kritik för att inte ta upp det. Men när han nu skriver på det sätt han gör, faller hela artikeln på just det ordet. KD är ett intolerant parti på HBT-området! Det handlar inte bara om uttalanden från ledande företrädare som bekräftar att man står kvar där man alltid har stått utan även den praktiska politiken.
Det finns ettt par anmärkningsvärde saker till med Odells inlägg. Ett positivt. Han vill ha en blocköverskridande energiuppgörelse. Men däremot utelämnar Odell helt kristdemokraternas hjärtefråga, äldreomsorgen. Det är mycket märkligt, även om jag förstår det Odell också skriver, att avsikten är att ge perspektiv på politiken utanför "socialdepartementets sfär". Men äldreomsorgen tillhör de viktigaste frågorna för väljarna när de väljer parti. Den senaste tidens vårdskandaler gör att frågan skjuter i höjden ytterligare som viktig fråga. Odell väljer bort den i sin programförklaring. Märkligt.
Möjligen kan man åter nämna formuleringen Arbetslinjen får inte stå över barnperspektivet!, med utropstecken. Det där torde väl reta moderatledaren och finansministern till vansinne. Men problemet för Odell är att det har varit också KDs inriktning under några år, in inriktning som Odell har tillhört de ansvariga för. Och det riktigt ärliga skriver inte Odell men väl Peter Johansson på Röda Berget. Arbetslinjen ska i Odells värld ersättas med "hemmafrulinjen".
Mer att läsa: DN,.
Fler som bloggar. Thomas Böhlmark, LO-bloggen om välfärd som handelsvara, Sebastians tankar,
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, kristdemokraterna, mats odell, göran hägglund, arbetslinjen, FBI, äldreomsorg, carema
lördag 19 november 2011
fredag 18 november 2011
Starkt folkligt stöd för LOs avtalskrav
Det kan vara tufft att företräda sina kompisar i löneförhandlingar. Jag vet det av egen erfarenhet. För Per Bardh och andra som ska hålla ihop avtalsförhandlandet på nationell nivå är det därför en styrka att det finns en stark uppslutning hos svenska folket bakom de krav man ställer. Per Bardh skriver idag på LO-tidningens debattsida om detta.
Per Bardh debattinlägg lutar sig mot en enkät där LO har låtit Novus fråga 1 000 personer om deras inställning till avtalskraven. Här vill en majoritet bla.
– minska antalet tillfälliga anställningar till förmån för fasta tjänster.
– att facket driver på för att minska löneskillnaderna generellt.
– att facket driver på för att minska löneskillnaden mellan män och kvinnor.
• Bara 17 procent av de tillfrågade tror att sänkta eller frysta löner skulle ge fler jobb.
• 69 procent tycker att anställningsskyddet bör vara som det är i dag eller förstärkas.
Per Bardh skriver
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, avtal 2012, avtalsrörelsen, per bardh, LO, facket
Per Bardh debattinlägg lutar sig mot en enkät där LO har låtit Novus fråga 1 000 personer om deras inställning till avtalskraven. Här vill en majoritet bla.
– minska antalet tillfälliga anställningar till förmån för fasta tjänster.
– att facket driver på för att minska löneskillnaderna generellt.
– att facket driver på för att minska löneskillnaden mellan män och kvinnor.
• Bara 17 procent av de tillfrågade tror att sänkta eller frysta löner skulle ge fler jobb.
• 69 procent tycker att anställningsskyddet bör vara som det är i dag eller förstärkas.
Per Bardh skriver
SCB visar att den tiondel av befolkningen som har högst inkomster har haft en inkomstökning på nästan 50 procent mellan 1999 och 2010. Det ska jämföras med en ökning på 5 procent för den tiondel av befolkningen som har de lägsta inkomsterna. Det är skamligt.
Signalen från fackligt håll är att det måste löna sig mer att arbeta också för den som inte tjänar mest. Det är viktigt att öka köpkraften och produktivitet. Att utveckla en växande låglönemarknad är samhällsekonomiskt fel. I stället ska LO-kollektivets löner, arbetsvillkor och status höjas.Inlägget från LOs avtalssekreterare är ett välkommet svar på de dysterkvistar i näringslivet som alltid i avtalsrörelsen påstår att pengarna är slut, att krisen kommer och att löneökningar och andra förbättringar därför måste bli noll. Att minska löneskillnader och öka jämställdheten är ett avtalskrav som får stöd av svenska folket. Och så punkten "Trygga människor vågar": Det är inte med ökad otrygghet i jobbet för löntagarna som svenskt näringsliv utvecklas och jobben kommer. Talet om att LAS-försämringar skulle lösa det mesta har vare sig stöd i forskning eller hos allmänheten.
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, avtal 2012, avtalsrörelsen, per bardh, LO, facket
Programarbetet en drömchans för (S)
I går presenterades de två sekreterarna till den kongressvalda programkommissionen. Person som alltså bistår de valda med skrivandets konst och kloka tankar. Lasse Enqvist blir huvudsekreterare och Marika Lindgren Åsbrink biträdande. En kombination av erfarenhet och förnyelse som inger hopp. Lasse med bakgrund som SSU-ordförande, tidningen Arbetet, kommunalråd i Malmö, socialminister och landshövdning, därtill ett kortare tag också Strängnäsbo. Marika med uppdrag nu som stöd till partiets ekonomiska talesperson, med bakgrund som en av de progressiva bloggarnas allra skarpaste publikationerna, och med kommunapolitisk erfarenhet från Sundbyberg. Marika ska ha och får uppdraget på helt egna meriter. Att hennes mamma Anne-Marie tidigare har haft en liknande partiprograms-funktion är att se som kuriosa.
Programarbetet ska nu formeras och jag hoppas och tror att det kommer att göras med alla ögon och öron öppnade utåt. En oerhört viktigt grund för arbetet finns i det material som partiets kriskommission arbetade fram och som alltför mycket har fastnat i partiets hyllor. Men partiprogrammet är på längre sikt, mer djupare och mer principiellt. Det betyder också att programarbetet till skillnad från till exempel ett valmanifest inte ska budgetanpassas! Ibland framställs det inte så men både socialdemokrater och andra kan ha mycket större ambitioner som politisk idé än vad som syns vardagspolitiken. Ett partiprogram är ett dokument som utan att låsas av budgetbegränsningar kan ge besked om den mer långsiktiga viljan.
S bör inte som motsvarande arbete i moderaterna se det som Reinfeldt. Att idéer kostar och därför ska hålllas lite kort när partier bestämmer sin färdriktning. Därför handlade den stora debatten om historien och inte om framtiden när (m) möttes i Örebro.
Visst är det färdiga programmet viktigt men lika angelägen är själva resan dit. Det går att göra oerhört mycket bra politik, samtal och aktiviteter om detta där hela svenska folkets bjuds in. Lite av en drömchans att vända, alltså.
Mer att läsa: Ekot, DN, SvD, AB, DA
S- partiprogram
Fler som bloggar: Johan Westerholm, Kent Persson, Röda Berget, AB Ledarblogg, Annarkia,
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, partiprogram, håkan juholt, lars enqvist, marika lindgren åsbrink,
onsdag 16 november 2011
S-krisen och en lång lång tid kvar till valet?
Det är ett par dagar efter SMS:et. I tider när socialdemokratin har gått ner på knä efter ett medialt drev, som följde på ett år av vacuum och eländestragglande, kommer SMS-vägen ett skarpt retoriskt liehugg över den politiska strupen på partiets nyvalda ordförande. Dagar då allt fler ropat på möjligheter att prata politik och detta så när hade tröskat igång, är vi åter till "spelfrågor" och bilder av ett splittrat parti i djup kris. Mediegenomslaget för Anders Johanssons utvärdering av Juholts insatser i Ekots lördagsintervju har varit total. Någon funderar kanske på varför? Jag tror inte det behövs någon utförlig analys. I det läget är intern kritik från den egna partistyrelsen något som väcker all blodtörst.
Partivännen och förre kollegan Anders Johansson hade kritik mot hela fundamentet i S-politiken. Den ekonomiska. Den fråga utan vilken något parti kan klara hem en valseger utan att ha trovärdighet i. Johansson är också kritisk till Juholts påhopp på SvT för hanteringen av partidebatter, något jag menar att han har rätt i. Men det är sannerligen inte Sveriges viktigaste politiska fråga, även om jag också har varit kritisk mot SvT. Däremot blev verkligheten en annan än vad som målats upp. S borde ha varit med! Att nu göra Tv-debatter till sina hjärtefrågor. Nej!!
Johansson hade en annan punkt som också i dagens SvD får stöd av Ardalan Shekarabi:
Mer kritik framförs i dag. Peter Weiderud, som sitter för de kristna Socialdemokraterna i partiets VU (!),
" tycker att förslagen i den kriskommission som partiet tillsatte efter förlustvalet 2010 oförtjänt har fallit i glömska och i stället blivit en ”hyllvärmare”.
Med all respekt: Den som vill hålla den fria debattens fana högt och fortsätta den här vägen har självklart all rätt i världen till det. Ingen ska eller kan tysta olika politiska inlägg och röster. Sådana samhället och rörelser kväver och dödar engagemang. Sådana partier blir svagare därför att politiken blir sämre om inte den debatteras, förankras och utvecklas i dialog med väljare och medlemmar. Socialdemokratin har ett politiskt ledarskap, i alla fall det formellt valda. Där ingår också Anders Johansson. Det är detta ledarskap som ska ta ansvar i de sammanhang de är satta att sköta, om inte partiet ska fortsätta bakåt och isär.
Är då ett offentligt utspel med kritik att ta ledaransvaret? Ska inte, som alltid, debatten föras internt? Ja, visst borde Johansson ha SMSat, talat med eller framfört budskapet på andra sätt direkt till partiledningen. (han uppger förvisso i radio att det är gjort, även om det knappast kan gälla lördagsintervjun) Men jösses, vi är ett parti som ändå har heta kongressdebatter helt öppet om allt. Och ska vi växa och utvecklas så funkar det inte i Sverige 2011 den gamla teorin att debatter ska låsas in. (S) måste växa och utvecklas i den dynamik som konstruktiv kritik och debatt skapar.
Där ingår inte "knivar i ryggen" som handlar om andra saker än omtanke om det parti man tillhör eller till och med ansvarar för. Jag är för egen del helt övertygad om att Anders Johansson, med den bakgrund han har, inte en sekund lever med drömmen om att "krossa Juholt" eller skada det parti han har växt upp i och med och dessutom företräder. Något i vidareförmedlingen av SMSet andas maktspel av det slaget som är förkastligt men vad det står för vet jag inte.
Det finns ett återkommande budskap som gör mig mycket orolig. "Det är långt kvar till valet". Med det som intäkt har eftervalsarbetet segat, med det som utgångspunkt verkar oron inte uttalas särskilt tydligt. Med det som tröst ska socialdemokratiska gräsrötter ge sig ut och möta väljarna trots att den politiska plattformen känns en aning oklar, helt enkelt därför att jobbet inte har börjat hos dessa gräsrötter. Det ska ställas mot den borgerliga alliansregering med högt förtroende i väljarkåren, trots politiken, som nu går fram med Framtidskommission. Om detta kan mycket sägas men det är just detta som vi borde ha varit först med. Nu är vi efter där också.
Det är många dagar kvar till valet. Men att vända negativa bilder av ett parti tar tid, en tid som rinner i från oss allt mer. Det kräver att den som har en position i partiet tar ansvaret, gemensamt med andra i ledningen. Väljer man bort det så tar man på sig ett mycket stort ansvar.
Fler som bloggar: Jonas Morian kräver Juholts avgång, Anders Nilsson om att väljarna inte glömmer, Krassman om Weideruds kritik, Mitt i steget om läget, Röda Berget om framtidskommission, Ulf Bjereld om SMS-affären, Lena Sommestad om vinster i välfärd,
Läs: AB, SvD1,
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna
Partivännen och förre kollegan Anders Johansson hade kritik mot hela fundamentet i S-politiken. Den ekonomiska. Den fråga utan vilken något parti kan klara hem en valseger utan att ha trovärdighet i. Johansson är också kritisk till Juholts påhopp på SvT för hanteringen av partidebatter, något jag menar att han har rätt i. Men det är sannerligen inte Sveriges viktigaste politiska fråga, även om jag också har varit kritisk mot SvT. Däremot blev verkligheten en annan än vad som målats upp. S borde ha varit med! Att nu göra Tv-debatter till sina hjärtefrågor. Nej!!
Johansson hade en annan punkt som också i dagens SvD får stöd av Ardalan Shekarabi:
–Vi har ju Caremafrågan, där allmänheten är extremt frustrerad. Det är uppenbart att regeringen har ett ansvar för det som hänt. Och då måste man ju ha ett alternativ. Vad tycker Socialdemokraterna då? Jag vet inte detDet där borde partiledning, Juholt och ledande företrädare i övrigt fundera över. Om till och med en initierad medlem som Ardalan har svårt att se tydligheten i vårt budskap: Då behöver det minst sagt vässas, Alldeles oavsett kongressbeslut ett par år bakåt i tiden. Frågan om vårdskandaler och riskkapitalbolagens agerande är Sveriges hetaste fråga just nu. Den borgerliga regeringen och dess företrädare i kommuner och landsting har det politiska ansvaret i de flesta fall.
Mer kritik framförs i dag. Peter Weiderud, som sitter för de kristna Socialdemokraterna i partiets VU (!),
" tycker att förslagen i den kriskommission som partiet tillsatte efter förlustvalet 2010 oförtjänt har fallit i glömska och i stället blivit en ”hyllvärmare”.
–Vi har inte på allvar tagit vara på det som kriskommission sade. Det är en utmärkt rapport, framför allt analysen av det förändrade samhället. Det är det som partiet inte fullt ut har tagit till sig, att samhället har förändrats.På den punkten landar Weiderud i den kritik som jag själv har bloggat om ett antal gånger. Det är bra att den åsikten nu delas av personer i VU. Att det sen borde ha framförts och "roddats" för ett år sedan är kanske en annan historia...
Med all respekt: Den som vill hålla den fria debattens fana högt och fortsätta den här vägen har självklart all rätt i världen till det. Ingen ska eller kan tysta olika politiska inlägg och röster. Sådana samhället och rörelser kväver och dödar engagemang. Sådana partier blir svagare därför att politiken blir sämre om inte den debatteras, förankras och utvecklas i dialog med väljare och medlemmar. Socialdemokratin har ett politiskt ledarskap, i alla fall det formellt valda. Där ingår också Anders Johansson. Det är detta ledarskap som ska ta ansvar i de sammanhang de är satta att sköta, om inte partiet ska fortsätta bakåt och isär.
Är då ett offentligt utspel med kritik att ta ledaransvaret? Ska inte, som alltid, debatten föras internt? Ja, visst borde Johansson ha SMSat, talat med eller framfört budskapet på andra sätt direkt till partiledningen. (han uppger förvisso i radio att det är gjort, även om det knappast kan gälla lördagsintervjun) Men jösses, vi är ett parti som ändå har heta kongressdebatter helt öppet om allt. Och ska vi växa och utvecklas så funkar det inte i Sverige 2011 den gamla teorin att debatter ska låsas in. (S) måste växa och utvecklas i den dynamik som konstruktiv kritik och debatt skapar.
Där ingår inte "knivar i ryggen" som handlar om andra saker än omtanke om det parti man tillhör eller till och med ansvarar för. Jag är för egen del helt övertygad om att Anders Johansson, med den bakgrund han har, inte en sekund lever med drömmen om att "krossa Juholt" eller skada det parti han har växt upp i och med och dessutom företräder. Något i vidareförmedlingen av SMSet andas maktspel av det slaget som är förkastligt men vad det står för vet jag inte.
Det finns ett återkommande budskap som gör mig mycket orolig. "Det är långt kvar till valet". Med det som intäkt har eftervalsarbetet segat, med det som utgångspunkt verkar oron inte uttalas särskilt tydligt. Med det som tröst ska socialdemokratiska gräsrötter ge sig ut och möta väljarna trots att den politiska plattformen känns en aning oklar, helt enkelt därför att jobbet inte har börjat hos dessa gräsrötter. Det ska ställas mot den borgerliga alliansregering med högt förtroende i väljarkåren, trots politiken, som nu går fram med Framtidskommission. Om detta kan mycket sägas men det är just detta som vi borde ha varit först med. Nu är vi efter där också.
Det är många dagar kvar till valet. Men att vända negativa bilder av ett parti tar tid, en tid som rinner i från oss allt mer. Det kräver att den som har en position i partiet tar ansvaret, gemensamt med andra i ledningen. Väljer man bort det så tar man på sig ett mycket stort ansvar.
Fler som bloggar: Jonas Morian kräver Juholts avgång, Anders Nilsson om att väljarna inte glömmer, Krassman om Weideruds kritik, Mitt i steget om läget, Röda Berget om framtidskommission, Ulf Bjereld om SMS-affären, Lena Sommestad om vinster i välfärd,
Läs: AB, SvD1,
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna
Oroande utveckling av vattenkvaliteten i Huddinges sjöar
Bloggar sällan genom att kopiera in pressmeddelanden. Men här nöjer jag mig med det. Det utesluter inte att det är väldigt läsvärt och angeläget.
Pressmeddelande
2011-11-11
Oroande utveckling av vattenkvaliteten i Huddinges
sjöar
Socialdemokraterna i Miljönämnden tog vid tisdagens sammanträde initiativ till en lägesrapport i nämnden om vattenkvaliteten i Huddinges sjöar. Det är den oroande utvecklingen i framför allt Trehörningen i Sjödalen, Huddinge, som ligger bakom partiets begäran.
- Enligt nämndens uppföljning har vattenkvaliteten försämrats och 2010 års värde når den nivå där Naturvårdsverkets definition beskriver halterna av fosfor som "extremt höga" och det är oroande. Det senaste mätvärdet innebär att halterna ligger högre än under perioden 1987-97, säger Peter Andersson, gruppledare för S i miljönämnden.
Socialdemokraterna i Miljönämnden tog vid tisdagens sammanträde initiativ till en lägesrapport i nämnden om vattenkvaliteten i Huddinges sjöar. Det är den oroande utvecklingen i framför allt Trehörningen i Sjödalen, Huddinge, som ligger bakom partiets begäran.
- Enligt nämndens uppföljning har vattenkvaliteten försämrats och 2010 års värde når den nivå där Naturvårdsverkets definition beskriver halterna av fosfor som "extremt höga" och det är oroande. Det senaste mätvärdet innebär att halterna ligger högre än under perioden 1987-97, säger Peter Andersson, gruppledare för S i miljönämnden.
Det tydliga försämringen gäller för Trehörningen. Där är målet att till 2012 uppnå ett värde av 28 ug P/l (mikrogram per liter). För 2010 visades ett värde av 98 ug P/l jämfört med 69 ug året före. Även Drevviken uppvisar ett något sämre målvärde och vatten-kvaliteten i Långsjön och Orlången som förbättrats är trots detta markerat som "dålig" i uppföljningar.
- Det görs en del redan nu från kommunen och Stockholm vattens sida för att förbättra vattenkvaliteten. Men den ökning av medelvärdena vad gäller fosforhalten som vi nu noterar oroar oss. Vi vill veta vad kommunen och andra kan göra mer för en snabbare tillfriskning av Trehörningens och andra Huddingesjöars vatten, avslutar Peter Andersson.
Mer info:
Peter Andersson
mobil: 070-914 14 91
Fakta:
Huddinge kommun:
http://www.natur.huddinge.se/sjoar/trehorn/trehorn.htm
Huddinge kommun, Miljöbarometern om Trehörningen
http://www.miljobarometern.huddinge.se/key.asp?mo=7&dm=1&nt=1&tb=3
Det totala inflödet av fosfor till sjön från omgivningen varierade under perioden 1987-1997 mellan 520 kg P/år till 132 kg P/år. I medeltal flödade det in 260 kg P/år under den studerade perioden. Detta kan jämföras med medelvärdet 455 kg P/år under perioden 1975-1983, vilket innebär en minskning med 57 %. Totalfosforhalterna i Trehörningen låg under perioden 1987-1997 i medel på 83,7 ug P/l att jämföras med medelvärdet 150 ug P/l under perioden 1975-1983.
Vattenvårdsförbundets hemsida:
http://www.tyresan.se/show.asp
Stockholm vatten: Miljörapport 2010
http://www.stockholmvatten.se/Documents/5297/23%20Milj%C3%B6rapport%202010.pdf
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, huddinge, miljö, trehörningen,
måndag 14 november 2011
Vem ska betala det politiska priset av Carema-skandalen?
Ingen ska påstå att politiker som Filippa Reinfeldt i landstinget och Sten Nordin i Stockholms stad önskar vanvårdade äldre i sjukvård och omsorg. Nej, inte ens trots att de är moderater! Jag är helt övertygad om att de reagerar som jag när enskilda drabbas. Blir förbannade, ledsna och upprörda.
Den här gången har larmrapporterna mot Carema varit så höga att de (moderaterna) samma dag, på flera plan, "slår till" mot de avarter som nu har visat sig med skrämmande tydlighet. DN debatt-artikel om ändrad äldreomsorg, även om det kan vara lite oklart om vad som är det nya. Uppsagda avtal, hårdare granskning och krafttag mot skattefiffel. För det kraftfulla agerande ska de ha ett erkännande, även om det måste sägas vara deras uppdrag från väljarna. Och, väl att minnas, även om de avarter de nu agerar på har förvarnats av väldigt många under årens lopp. Detta till skillnad mot det en författare hävdade i gårdagens Agenda.
Det man möjligen kan fundera över är
Eller är det samlade agerandet vi nu ser från först Svenskt Näringsliv, sen moderaterna och regeringen, (moderaterna kom nog före....) och så Vårdföretagarna, en ren och skär krishantering? Man individualiserar och gör Carema till (berättigad) syndabock men drar inte några slutsatser om vinstkraven, etableringsfriheten eller andra inslag i det som privatiseringsjippot har haft som inslag. Jag hoppas på ärlighet i syften med dagens utspel och att det på allvar handlar om vårdens kvalitet snarare än att "stimulera nyföretagande". För någonstans där ligger en av förklaringarna till vårdens haveri i det här fallet.
Jag har inte några som helt vetenskapliga bevis men det är en känsla att man också mer talar om ansvar för kommuner och landsting som handlar tjänsterna än om utförarna själva. Det är helt rätt men ändå inte tillräckligt. Politiken på alla nivåer behöver sända signaler om vilka aktörer som INTE är välkomna i svensk vård och omsorg eller för den delen inte i andra verksamheter heller där vi som skattebetalare står för kalaset. Svensk offentlig sektor är inte öppen för att "leka affär".
På ett område har de borgerliga partierna pladdrat i ett slags ordflöde men menat och medverkat till en helt annan verklighet. I åtskilliga debatter och artiklar har man lyft fram alternativ i vården som när personal startar eget eller tar över, eller när ideella krafter engagerar sig eller när non-profit-intressen vill bedriva en verksamhet. De konkreta stimulanserna och den stora, helhjärtade insatserna har varit att få just privata företag till "vårdbranschen". Jag erkänner: Det ska bli riktigt spännande att se hur vårdcentralen som ska drivas av "socialistiska läkare" kommer att mottas av...låt oss säga Filippa Reinfeldt.
Och för att avsluta med den rätt trista huvudmannaskapsfrågan: Jag tycker själv inte att någon har rätt att neka den bästa vården, den bästa utbildningen eller något annat bästa av viktiga verksamheter som vi betalar via skatter. Det innebär för mig att man inte ska stoppa de "bästa" aktörer som kan finnas i privata sfären. Men det borgerliga ofta glömmer är att den kompetens och erfarenhet väldigt ofta finns hos kommunal anställda. Det har man försummat därför att man har satt privatiseringar som självändamål. Jag tycker att Ilija Batljan hade en klok inställning. "Låt vem som helst konkurrera med oss i kommunen. Men vi ska vara så pass bra att vi klarar den konkurrensen". Det lär inte ha funnits någon privat som konkurrerade ut omsorgen i "Ilijas Nynäshamn".
Strax före "postning" av det här inlägget ser jag en annan nyhet: Det privata barnsjukhuset Martina ska stänga.
Mer att läsa: SvT om regeringens förslag. DN, förnekande av Carema, DN, näringslivet om utredning, DN om socialstyrelsen, SvD om uppsägning av Caremaavtal. SvD om Borgs "stopplag". Ekot om stopplag, Ekot om regeringens förslag,AB ledare, SvD ledare,AB Stockholmsavtal,AB Juholt,
Fler som bloggar.
Johan Westerholm - Att uppfinna hjulet ....med länkar till
Alliansfritt – Vanvårdskandalen – sagt & gjort av högern
Johan Westerholm2 – Med ”Baby steps” framåt mot en bättre vård
Roger Jönsson – Skrota dagens äldreomsorg och låt oss bygga en ny äldreomsorg
Lotta Olsson – Girighet är aldrig vackert…
Erik Weiman – Kvalitet ska vara självklart
Per Ankersjö – Carema Careless
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Fler bloggar om Politik
Den här gången har larmrapporterna mot Carema varit så höga att de (moderaterna) samma dag, på flera plan, "slår till" mot de avarter som nu har visat sig med skrämmande tydlighet. DN debatt-artikel om ändrad äldreomsorg, även om det kan vara lite oklart om vad som är det nya. Uppsagda avtal, hårdare granskning och krafttag mot skattefiffel. För det kraftfulla agerande ska de ha ett erkännande, även om det måste sägas vara deras uppdrag från väljarna. Och, väl att minnas, även om de avarter de nu agerar på har förvarnats av väldigt många under årens lopp. Detta till skillnad mot det en författare hävdade i gårdagens Agenda.
Det man möjligen kan fundera över är
Kommer man att se att det ligger i hela strukturen med privata affärsintressen och lönsamhetskrav i det som gett oss vanvården?Mitt "favoritexempel", (uselt uttryck just här...) hur skrämmande det än är, nämnde jag i morgonens inlägg och det fallet ger mig rysningar av samma mått som Caremaskandalerna. När Legevisitten sade upp avtalet med landstinget om Ormängens vårdcentral var det i och för sig inte några patienter som hade vanvårdats, vad jag vet. Men att företaget motiverade sitt återtagande av uppdraget med att "patienterna är för sjuka och gamla" skrämmer. Jag vill inte ha den typen av vårdaktörer vare sig i landsting eller kommuner.
Eller är det samlade agerandet vi nu ser från först Svenskt Näringsliv, sen moderaterna och regeringen, (moderaterna kom nog före....) och så Vårdföretagarna, en ren och skär krishantering? Man individualiserar och gör Carema till (berättigad) syndabock men drar inte några slutsatser om vinstkraven, etableringsfriheten eller andra inslag i det som privatiseringsjippot har haft som inslag. Jag hoppas på ärlighet i syften med dagens utspel och att det på allvar handlar om vårdens kvalitet snarare än att "stimulera nyföretagande". För någonstans där ligger en av förklaringarna till vårdens haveri i det här fallet.
Jag har inte några som helt vetenskapliga bevis men det är en känsla att man också mer talar om ansvar för kommuner och landsting som handlar tjänsterna än om utförarna själva. Det är helt rätt men ändå inte tillräckligt. Politiken på alla nivåer behöver sända signaler om vilka aktörer som INTE är välkomna i svensk vård och omsorg eller för den delen inte i andra verksamheter heller där vi som skattebetalare står för kalaset. Svensk offentlig sektor är inte öppen för att "leka affär".
På ett område har de borgerliga partierna pladdrat i ett slags ordflöde men menat och medverkat till en helt annan verklighet. I åtskilliga debatter och artiklar har man lyft fram alternativ i vården som när personal startar eget eller tar över, eller när ideella krafter engagerar sig eller när non-profit-intressen vill bedriva en verksamhet. De konkreta stimulanserna och den stora, helhjärtade insatserna har varit att få just privata företag till "vårdbranschen". Jag erkänner: Det ska bli riktigt spännande att se hur vårdcentralen som ska drivas av "socialistiska läkare" kommer att mottas av...låt oss säga Filippa Reinfeldt.
Och för att avsluta med den rätt trista huvudmannaskapsfrågan: Jag tycker själv inte att någon har rätt att neka den bästa vården, den bästa utbildningen eller något annat bästa av viktiga verksamheter som vi betalar via skatter. Det innebär för mig att man inte ska stoppa de "bästa" aktörer som kan finnas i privata sfären. Men det borgerliga ofta glömmer är att den kompetens och erfarenhet väldigt ofta finns hos kommunal anställda. Det har man försummat därför att man har satt privatiseringar som självändamål. Jag tycker att Ilija Batljan hade en klok inställning. "Låt vem som helst konkurrera med oss i kommunen. Men vi ska vara så pass bra att vi klarar den konkurrensen". Det lär inte ha funnits någon privat som konkurrerade ut omsorgen i "Ilijas Nynäshamn".
Strax före "postning" av det här inlägget ser jag en annan nyhet: Det privata barnsjukhuset Martina ska stänga.
kundtillströmningen har nu stannat upp och med nuvarande affärsupplägg kommer vi inte att nå lönsamhet förrän flera år framåt i tidenDet borde trots allt betalas ett politiskt pris för privatiseringsivern.
Mer att läsa: SvT om regeringens förslag. DN, förnekande av Carema, DN, näringslivet om utredning, DN om socialstyrelsen, SvD om uppsägning av Caremaavtal. SvD om Borgs "stopplag". Ekot om stopplag, Ekot om regeringens förslag,AB ledare, SvD ledare,AB Stockholmsavtal,AB Juholt,
Fler som bloggar.
Johan Westerholm - Att uppfinna hjulet ....med länkar till
Alliansfritt – Vanvårdskandalen – sagt & gjort av högern
Johan Westerholm2 – Med ”Baby steps” framåt mot en bättre vård
Roger Jönsson – Skrota dagens äldreomsorg och låt oss bygga en ny äldreomsorg
Lotta Olsson – Girighet är aldrig vackert…
Erik Weiman – Kvalitet ska vara självklart
Per Ankersjö – Carema Careless
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Fler bloggar om Politik
Vårdkris, Carema och de maktlösa makthavarna
Dagens ledare i Svenska Dagbladet har ett inlägg som är värt att i sak uppmärksamma och reflektera kring. Men låt mig just i det här inlägget ta det mer som illustration på något jag känner viss bismak av att se: Makthavare som inte står för att de är makthavare. Nu är ju SvD inte moderaternas egenkontrollerade tidning. Men visst finns banden ganska starkt knutna. Och när Svenskans ledare skriver under rubriken "Partierna och staten smälter samman" så väljer tidningen inte det maktinnehavande moderata partiet som bildobjekt. Det är i stället socialdemokratin som i bild får illustera den företeelse man skriver om.
Idag är det också dagen efter Agenda om vårdkrisernas Carema. I studion statsrådet Maria Larsson som på grund av sitt uppdrag - ansvarig för äldrepolitiken - hade en omöjlig uppgift att stå till svars för vanvården av de äldre. Det blev mycket försvar i form av "det har vi redan gjort" och inte minst, efter fem års alliansstyre, peka på vad tidigare S-regeringar hade gjort eller inte gjort. Dåligt och svagt.
I Agenda medverkar också författaren Marta Szebhely som har granskat äldrevården som konkurrensutsatt verksamhet. Reportern citerar henne där hon kommenterar det faktum att en stor del av äldrevården är privatiserad och att marknaden innehåller mycket pengar : "Politikerna knappast räknat med att marknaden som nu skulle domineras av ett fåtal stora vinstinriktade företag". Rösten berättar vidare om rapporten slutsats att "man inte var beredd på ett strikt marknadstänkande". Där borde någon invända. Vi är ganska många som under många år har förutspått just det som nu händer, om privata intressen tillåts agera med svagare styrning på välfärdsområdet. Den argumentationen har också varnat för stora internationella riskkapitalbolag som söker sig hit. Just det händer nu.
Rimligen borde Carema snart vara historia i svensk vård, så snart de enskilda avtalen runt om i kommunerna kan lämnas därhän. Idag berättar också Vårdföretagarna att företaget kan uteslutas ur branchorganisationen. Samtidigt gör moderaterna om sig från största ansvariga regeringsparti till någon form av "opposition". På DN debatt skriver man som parti om hur man ska stöpa om äldrevården. "Moderaterna har inte alla svar", är en formulering. Om skattepengar till skatteparadis hänvisas till en utredning i finansdepartementet. Texten i övrigt innehåller en hänvisning till att kommunerna är ansvariga. De konkreta punkterna om bättre mat, boende, ekonomi och annat har ju (m) regeringsmakten till att förverkliga. Gör man det?
Helgen bjöd på en annan uppvisning i detta att ha makt men inte stå för den. Vid sidan av Caremaskandalerna är det vårdkris på våra stora sjukhus. Överbeläggningar på Karolinska Solna gör att också det sjukhuset nu hotas av vitesföreläggande. I SvD berättas nyheten med kommentaren att ansvarig för vården inte gått att få kommentar av. I stället för Filippa Reinfeldt uttalar sig ett biträdande landstingsråd. (S) kräver en hearing om vårdkrisen, men M avböjer att medverka så partiet gör nu en egen aktivitet av det.
Det har under lång tid varit i princip omöjligt för medier och opposition att få svar av Filippa Reinfeldt. Förra gången, när Karolinska Huddinge belades med vitesstraff, bollades frågan mellan landstingsråd. Det finns teoretiskt tre ansvariga: Filippa Reinfeldt som sjukvårdslandstingsråd, Anna Starbrink som ordförande i ett produktionsutskott och så KDs Stig Nyman som i sin äldreberedning har ansvar för patientsäkerheten. Den som nu dök upp i medierna var en fjärde: moderaten Lars-Joakim Lundqvist. Från kriser och skandaler ska helt uppenbart Filippa Reinfeldt hållas borta. Makthavare när det är invigningar och utbyggnader. Så långt bort från makten som möjligt när ansvar ska utkrävas.
En skandal som det varit nästan tyst om är trots det en ruskig illustration till det som nu sker i vård och omsorg. Ett privat företag, Legesvisitten, skrev till landstinget och bad om att bli av med ett vårdavtal, gällande driften av Ormängens vårdcentral. Här såg man att patienterna hade blivit alltför gamla och sjuka. Därför sa man tack och adjö till det vårduppdraget. Det säger något om vilka drivkrafter som har släppts fram i vård och omsorg. De senaste veckorna har dess tragiska effekter uppmärksammats av allt fler. Nu har till och med Svenskt Näringsliv vaknat. Frågan är vilka konkreta åtgärder som nu vårdansvariga i kommuner, landsting och regering vidtar.
Mer att läsa: DN, Caremabonusar, AB-ledare om vården, Ekot
Fler som bloggar: Alliansfritt om hur högern sett på vårdskandaler, Roger Jönsson om en ny äldreomsorg, Ledarbloggen Ab om veckan, Roger Berzell om kriskommission, Johan Westerholm om äldrevårdspolitik, Annarkia om systemfel, Per Ankersjö om kvalitetskontroll, Olov Lindqvist, Peter Johansson,
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, carema, sjukvård, äldrevård, vanvård, vårdskandaler, filippa reinfeldt, moderaterna,
Idag är det också dagen efter Agenda om vårdkrisernas Carema. I studion statsrådet Maria Larsson som på grund av sitt uppdrag - ansvarig för äldrepolitiken - hade en omöjlig uppgift att stå till svars för vanvården av de äldre. Det blev mycket försvar i form av "det har vi redan gjort" och inte minst, efter fem års alliansstyre, peka på vad tidigare S-regeringar hade gjort eller inte gjort. Dåligt och svagt.
I Agenda medverkar också författaren Marta Szebhely som har granskat äldrevården som konkurrensutsatt verksamhet. Reportern citerar henne där hon kommenterar det faktum att en stor del av äldrevården är privatiserad och att marknaden innehåller mycket pengar : "Politikerna knappast räknat med att marknaden som nu skulle domineras av ett fåtal stora vinstinriktade företag". Rösten berättar vidare om rapporten slutsats att "man inte var beredd på ett strikt marknadstänkande". Där borde någon invända. Vi är ganska många som under många år har förutspått just det som nu händer, om privata intressen tillåts agera med svagare styrning på välfärdsområdet. Den argumentationen har också varnat för stora internationella riskkapitalbolag som söker sig hit. Just det händer nu.
Rimligen borde Carema snart vara historia i svensk vård, så snart de enskilda avtalen runt om i kommunerna kan lämnas därhän. Idag berättar också Vårdföretagarna att företaget kan uteslutas ur branchorganisationen. Samtidigt gör moderaterna om sig från största ansvariga regeringsparti till någon form av "opposition". På DN debatt skriver man som parti om hur man ska stöpa om äldrevården. "Moderaterna har inte alla svar", är en formulering. Om skattepengar till skatteparadis hänvisas till en utredning i finansdepartementet. Texten i övrigt innehåller en hänvisning till att kommunerna är ansvariga. De konkreta punkterna om bättre mat, boende, ekonomi och annat har ju (m) regeringsmakten till att förverkliga. Gör man det?
Helgen bjöd på en annan uppvisning i detta att ha makt men inte stå för den. Vid sidan av Caremaskandalerna är det vårdkris på våra stora sjukhus. Överbeläggningar på Karolinska Solna gör att också det sjukhuset nu hotas av vitesföreläggande. I SvD berättas nyheten med kommentaren att ansvarig för vården inte gått att få kommentar av. I stället för Filippa Reinfeldt uttalar sig ett biträdande landstingsråd. (S) kräver en hearing om vårdkrisen, men M avböjer att medverka så partiet gör nu en egen aktivitet av det.
Det har under lång tid varit i princip omöjligt för medier och opposition att få svar av Filippa Reinfeldt. Förra gången, när Karolinska Huddinge belades med vitesstraff, bollades frågan mellan landstingsråd. Det finns teoretiskt tre ansvariga: Filippa Reinfeldt som sjukvårdslandstingsråd, Anna Starbrink som ordförande i ett produktionsutskott och så KDs Stig Nyman som i sin äldreberedning har ansvar för patientsäkerheten. Den som nu dök upp i medierna var en fjärde: moderaten Lars-Joakim Lundqvist. Från kriser och skandaler ska helt uppenbart Filippa Reinfeldt hållas borta. Makthavare när det är invigningar och utbyggnader. Så långt bort från makten som möjligt när ansvar ska utkrävas.
En skandal som det varit nästan tyst om är trots det en ruskig illustration till det som nu sker i vård och omsorg. Ett privat företag, Legesvisitten, skrev till landstinget och bad om att bli av med ett vårdavtal, gällande driften av Ormängens vårdcentral. Här såg man att patienterna hade blivit alltför gamla och sjuka. Därför sa man tack och adjö till det vårduppdraget. Det säger något om vilka drivkrafter som har släppts fram i vård och omsorg. De senaste veckorna har dess tragiska effekter uppmärksammats av allt fler. Nu har till och med Svenskt Näringsliv vaknat. Frågan är vilka konkreta åtgärder som nu vårdansvariga i kommuner, landsting och regering vidtar.
Mer att läsa: DN, Caremabonusar, AB-ledare om vården, Ekot
Fler som bloggar: Alliansfritt om hur högern sett på vårdskandaler, Roger Jönsson om en ny äldreomsorg, Ledarbloggen Ab om veckan, Roger Berzell om kriskommission, Johan Westerholm om äldrevårdspolitik, Annarkia om systemfel, Per Ankersjö om kvalitetskontroll, Olov Lindqvist, Peter Johansson,
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, carema, sjukvård, äldrevård, vanvård, vårdskandaler, filippa reinfeldt, moderaterna,
söndag 13 november 2011
Det finns en botten för väljartappet
Det går uppåt. (S) ökar i dagens mätning från SIFO med 1,9 procent och medierna tror att det beror på Juholts "förlåtelse-resor" i landet. Inom det rödgröna blocket går samtidigt vänsterpartiet och miljöpartiet något bakåt. På den borgerliga sidan är det Annie Lööfs Centerparti som vinner framgångar, på moderat bekostnad. C ökar 1,5, M tappar 2, samtidigt som alliansens stora problembarn, Kristdemokraterna, faller ytterligare 0,8 till 3,2 procent. 49,3 mot 43,2 är dock alliansens ledningssiffror. I analyserna visar det sig också att S i Stockholmsregionen får 19 procent av väljarna, något som den som blir glad över uppgången ska minnas.
Det finns en botten för väljartappet och det finns sannolikt väljare som är minst lika förbannade på mediernas drev som på affären i sig. Att tappet inte fortsätter visar att ett skarpt politiskt alternativ kan vända uppåt. När vägval för Sverige får vara fokus är (S) fortfarande en kraft att räkna med i svensk politik. En sak är glasklar: Vi kan inte nöja oss med att knappt nå 30 procent av väljarkåren. Visst kanske det kan förklaras. Av rörligare väljarkår, av att allt fler byter parti, att klassröstandet minskar och att (kanske) sakfrågor mer än hela ideologiska "kataloger" ligger till grund för väljarnas val. Höger-vänster-skalan avgör fortfarande många väljares val, dock. Men för att stärka (S) i den matchen behövs, oavsett den slutliga färdriktningen, att partiets medlemmar får vara med och bygga upp det politiska alternativet. Det bloggade jag om i går. Och vårt mål för valrörelsen 2010 som ju så grovt missades var 40, inte 30, procent.
Där hoppas jag att interna debatter kan och tillåts vitalisera partiet och inte tvärtom. När vänner på bloggar trissar upp debattonen så går det att välja utgångspunkt också där. 1) kritik är konstruktivt och kan användas till att stärka positionen. 2) kritik är nedbrytande och bör hållas borta och i alla fall internt. Jag tror inte på väg 2.
Men det som har varit den stora styrkan är ju när och där kritiken har kompletterats med egna tankar om alternativet. I eftervalsdebatten var den Öppna kriskommissionen just exempel på detta, framlyft och omnämnt inte bara av medier utan också i partiledartal och i fler sammanhang av partiledningen. Kraften var inte, och ursäkta uttrycket", ett evigt entonigt "surbloggande" även om det finns tillfällen då man bara måste skriva av sig besvikelse och frustration. Men det var i fallet "öppna kriskommissionen" en konstruktiv kritik i kombination med egna tankar om färdvägen framåt som blev styrkan. Mer sådant behövs! Och inte bara på bloggar utan också i en levande debatt i partiet och i dialog med väljarna. Även de många "icke-sossarna".
(S) behöver ha ett största fokus på att utveckla egen politik. Jag tror själv att Juholts inriktning är en bra grund, sammanvävd i en alternativ budget som dessvärre riskerar att ha glömts bort efter alla "mediedrev". Men den formuleras alltid i en kontext där samhällsutvecklingen och andra politiska partier och krafter påverkar och kräver ett förhållningssätt. En central sådan är att det är en borgerlig politik som nu ökar klyftorna mellan människor som ska ersättas av något annat. En utveckling i Sverige där de som främst drabbas aldrig kommer att bli "flest antal" i väljarkåren utan är beroende av andras omtanke och solidaritet.
Där finns i dagens mätning saker värda att notera. En följd av mätningen borde vara att kraven på partiledarbyte i Kd ytterligare skärps. Partiet har helt kommit bort i svensk politik och försöken att göra partiet relevant för väljarna helt misslyckats av Hägglund. Och för Reinfeldt återstår frågan hur det ser ut med det parlamentariska underlaget utan Kd i riksdagen.
Mer att läsa: DN, AB; Ekot efter lördagsintervjun, Ekot om mätningen. Ekots lördagsintervju med Juholt, Expressen,
Fler som bloggar: Sebastians tankar1, Sebastians tankar2, Johan Westerholm, Roger Jönsson om lokalvalets betydelse, Alexandra Einerstam med inspelad berättelse, Jämlikhetsanden med söndagsmusik, Leines blogg,
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, håkan juholt, opinionen, opinionsläget, alliansen, moderaterna, fredrik reinfeldt, centern, annie lööf, kristdemokraterna
Det finns en botten för väljartappet och det finns sannolikt väljare som är minst lika förbannade på mediernas drev som på affären i sig. Att tappet inte fortsätter visar att ett skarpt politiskt alternativ kan vända uppåt. När vägval för Sverige får vara fokus är (S) fortfarande en kraft att räkna med i svensk politik. En sak är glasklar: Vi kan inte nöja oss med att knappt nå 30 procent av väljarkåren. Visst kanske det kan förklaras. Av rörligare väljarkår, av att allt fler byter parti, att klassröstandet minskar och att (kanske) sakfrågor mer än hela ideologiska "kataloger" ligger till grund för väljarnas val. Höger-vänster-skalan avgör fortfarande många väljares val, dock. Men för att stärka (S) i den matchen behövs, oavsett den slutliga färdriktningen, att partiets medlemmar får vara med och bygga upp det politiska alternativet. Det bloggade jag om i går. Och vårt mål för valrörelsen 2010 som ju så grovt missades var 40, inte 30, procent.
Där hoppas jag att interna debatter kan och tillåts vitalisera partiet och inte tvärtom. När vänner på bloggar trissar upp debattonen så går det att välja utgångspunkt också där. 1) kritik är konstruktivt och kan användas till att stärka positionen. 2) kritik är nedbrytande och bör hållas borta och i alla fall internt. Jag tror inte på väg 2.
Men det som har varit den stora styrkan är ju när och där kritiken har kompletterats med egna tankar om alternativet. I eftervalsdebatten var den Öppna kriskommissionen just exempel på detta, framlyft och omnämnt inte bara av medier utan också i partiledartal och i fler sammanhang av partiledningen. Kraften var inte, och ursäkta uttrycket", ett evigt entonigt "surbloggande" även om det finns tillfällen då man bara måste skriva av sig besvikelse och frustration. Men det var i fallet "öppna kriskommissionen" en konstruktiv kritik i kombination med egna tankar om färdvägen framåt som blev styrkan. Mer sådant behövs! Och inte bara på bloggar utan också i en levande debatt i partiet och i dialog med väljarna. Även de många "icke-sossarna".
(S) behöver ha ett största fokus på att utveckla egen politik. Jag tror själv att Juholts inriktning är en bra grund, sammanvävd i en alternativ budget som dessvärre riskerar att ha glömts bort efter alla "mediedrev". Men den formuleras alltid i en kontext där samhällsutvecklingen och andra politiska partier och krafter påverkar och kräver ett förhållningssätt. En central sådan är att det är en borgerlig politik som nu ökar klyftorna mellan människor som ska ersättas av något annat. En utveckling i Sverige där de som främst drabbas aldrig kommer att bli "flest antal" i väljarkåren utan är beroende av andras omtanke och solidaritet.
Där finns i dagens mätning saker värda att notera. En följd av mätningen borde vara att kraven på partiledarbyte i Kd ytterligare skärps. Partiet har helt kommit bort i svensk politik och försöken att göra partiet relevant för väljarna helt misslyckats av Hägglund. Och för Reinfeldt återstår frågan hur det ser ut med det parlamentariska underlaget utan Kd i riksdagen.
Mer att läsa: DN, AB; Ekot efter lördagsintervjun, Ekot om mätningen. Ekots lördagsintervju med Juholt, Expressen,
Fler som bloggar: Sebastians tankar1, Sebastians tankar2, Johan Westerholm, Roger Jönsson om lokalvalets betydelse, Alexandra Einerstam med inspelad berättelse, Jämlikhetsanden med söndagsmusik, Leines blogg,
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, håkan juholt, opinionen, opinionsläget, alliansen, moderaterna, fredrik reinfeldt, centern, annie lööf, kristdemokraterna
lördag 12 november 2011
Socialdemokratiska supportrar och tvivlare
Det vore skevt om tidningen Svenska Dagbladets ledarsida var alltings utgångspunkt när jag resonerar om Socialdemokratins läge och utveckling. Därför får dagens SvD-ledare av Johan Ingerö vänta till sist. Mer angelägen är det blogginlägg som Staffan Lindström skriver på temat tvivel. Min utgångspunkt för att tolka det inlägget är inte bara det krisartade opinionsläget, inte bara den snudd på havererade eftervalshanteringen utan också en del utspel under den gångna veckan. Det har från S-ledaren Juholt kunnat tolkas som att den politiska ramen är färdigspikad och klar. Hänvising till ett antal tal som har hållits har där varit utgångspunkten, tillsammans med den i en röra presenterade budgeten. Så är det inte. Så kan det inte vara. Så får det inte vara.
Staffan Lindström skriver.
Kanske är det nödvändigt att låta så säker och så "färdigprocessad" som Juholt gör i exempelvis Dagens Industri. Allt för att ge en motvikt till de bitvis förljugna och medvetet mörka bilder som har satts under drevet mot Juholt. Men frågan är vad det här står för.
Jag är helt övertygad om att den inriktning som ligger i det Juholt har tänkt sig är riktigt. Kanske visade också väljarna det före "affären" då (S) opinionssiffror faktiskt började förbättras. Men att få stöd av kärnväljarna räcker inte. Ska partiet överleva på sikt och också (även om en eller annan ifrågasätter behovet) överleva i storstadsregioner som Stockhom, krävs att de som vi förväntar oss få rösten av på valdagen har förtroende och ser oss som alternativ. Det arbetet har knappast börjat. Och även om det skulle leda till att (S), vilket jag både tror och hoppas, mest återkopplar starkare till våra grundvärderingar så måste jobbet göras av och med partimedlemmar och väljare. Det finns inget mandat att likt de nya moderaternas retoriska förnyelse agera "företagsledning" eller "bolag".
Det saknas också en del i politiken. Själv tror jag att en parti som vill vara starkt i framtiden bara MÅSTE ha en genomtänkt politik för ett hållbart samhälle, det vi ett tag kallade "gröna folkhemmet". Klimathotet kommer att öka trycket på alla politiker och därmed också engagera fler människor. En socialdemokrati som saknar lösningar kommer att dömas ut. Och då handlar det inte om i sig bra förslag som skrivs i ett riksdagsutskott eller i en partirapport. Det handlar om hur människor ser bilden av S som ett offensivt miljöengagerat parti.
Så till SvD-ledaren där Johan Ingerö skriver ett av många i svenska medier med nedsabling av Håkan Juholt. Den bästa kommentaren till den här typen av artiklar hade LO-bloggens Kjell Rautio i veckan. För (S)-ledare ingår ju det slaget av skriverier i själva uppdraget. Rautio skriver:
Mer att läsa: Ekot, DN Hanne Kjöller, Ekot,
Fler som bloggar: Jämlikhetsanden har några länkar: "Å så läser jag att Peter Högberg tvivlar på gränsen till förtvivlan, att Johan Westerholm tvivlar, att Alexandra Einerstam tvivlar, att Gunilla Källenius tvivlar, att Lena Sommestad tvivlar, att Martin Moberg tvivlar. Jag vet att Claes Krantz tvivlar, listan kan göras längre. Även Hannah Bergstedt, Jill Melinder om alternativet, SvD ledarblogg,
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, håkan juholt, socialdemokraterna,
Staffan Lindström skriver.
Om socialdemokratin med någon form av legitimitet ska kunna kalla sig folkrörelse så är det ju dit vi måste vända oss. Att det inte sen i mars har kommit ett enda centralt initiativ för att engagera människor på det nya torget, internet, visar att partiets kompetenser och resurser är kraftigt felbalanserade mot det traditionella parti- och kampanjarbetet. Vi träffar varandra i trånga lokaler istället för att umgås i cyberrymden som dessutom innehåller både människor och kunskaper som partiet behöver.
Partiet väljer nu helt fel väg när man låser in politikutvecklingen i grupper som ska leverera 2013. Vi gör en organisationsutredning delvis bestående av de som ska utreda sina egna roller.Fortfarande är det väldigt många som bryr sig om socialdemokratin. Människor som reagerar mot den utveckling som Sverige nu har tagit. Väljare och partimedlemmar som vill se en annan färdriktning och som också har idéer om hur det måste se ut. Ännu mer än ett år efter det förödande Eländesvalet har efterarbetet och formuleringarna av framtidens politik knappast börjat. Ja, i centrala grupper och organ, kanske. Men inte i partiet, som i stället haft fokus på eländesanalyser och personfrågor. Därtill ett och annat krishanterande.
Kanske är det nödvändigt att låta så säker och så "färdigprocessad" som Juholt gör i exempelvis Dagens Industri. Allt för att ge en motvikt till de bitvis förljugna och medvetet mörka bilder som har satts under drevet mot Juholt. Men frågan är vad det här står för.
”Men partiet mår bra, det socialdemokratiska partiet är taggat. Vi har en berättelse, vi har inga ideologiskt stora stridigheter, vi är samlade.”Förhoppningsvis sägs det utifrån en övertygelse att en ledare måste säga så och måste ge den bilden. Men det förtar inte behovet av att ocskå påskynda och fördjupa det politiska arbetet i partiets medlemskår. Men inte bara det. DI skriver:
Men utanför värmen i ABF-huset finns en betydligt kallare verklighet. Många väljare har vänt socialdemokratin ryggen. I den senaste opinionsmätningen från Aftonbladet/United Minds hamnar partiet under 25 procent.Det är där den stora utmaningen ligger.
Jag är helt övertygad om att den inriktning som ligger i det Juholt har tänkt sig är riktigt. Kanske visade också väljarna det före "affären" då (S) opinionssiffror faktiskt började förbättras. Men att få stöd av kärnväljarna räcker inte. Ska partiet överleva på sikt och också (även om en eller annan ifrågasätter behovet) överleva i storstadsregioner som Stockhom, krävs att de som vi förväntar oss få rösten av på valdagen har förtroende och ser oss som alternativ. Det arbetet har knappast börjat. Och även om det skulle leda till att (S), vilket jag både tror och hoppas, mest återkopplar starkare till våra grundvärderingar så måste jobbet göras av och med partimedlemmar och väljare. Det finns inget mandat att likt de nya moderaternas retoriska förnyelse agera "företagsledning" eller "bolag".
Det saknas också en del i politiken. Själv tror jag att en parti som vill vara starkt i framtiden bara MÅSTE ha en genomtänkt politik för ett hållbart samhälle, det vi ett tag kallade "gröna folkhemmet". Klimathotet kommer att öka trycket på alla politiker och därmed också engagera fler människor. En socialdemokrati som saknar lösningar kommer att dömas ut. Och då handlar det inte om i sig bra förslag som skrivs i ett riksdagsutskott eller i en partirapport. Det handlar om hur människor ser bilden av S som ett offensivt miljöengagerat parti.
Så till SvD-ledaren där Johan Ingerö skriver ett av många i svenska medier med nedsabling av Håkan Juholt. Den bästa kommentaren till den här typen av artiklar hade LO-bloggens Kjell Rautio i veckan. För (S)-ledare ingår ju det slaget av skriverier i själva uppdraget. Rautio skriver:
När mediemoralen allt mer hämtas från dokussåporna, och den politiska journalistiken cirklar kring de mörkblå värderingarna som fortfarande dominerar i pressen, får nog en ledare i någon av våra stora rödfärgade organisationer tyvärr kallt räkna med att leva med de omdömen som också drabbade August Palm: oborstad, ociviliserad, obegriplig, oansvarig och omodern.Idag är Juholt gäst i Ekots lördagsintervju. Jag hoppas att en del av mina tankar och funderingar får tydliga svar.
Fler som bloggar: Jämlikhetsanden har några länkar: "Å så läser jag att Peter Högberg tvivlar på gränsen till förtvivlan, att Johan Westerholm tvivlar, att Alexandra Einerstam tvivlar, att Gunilla Källenius tvivlar, att Lena Sommestad tvivlar, att Martin Moberg tvivlar. Jag vet att Claes Krantz tvivlar, listan kan göras längre. Även Hannah Bergstedt, Jill Melinder om alternativet, SvD ledarblogg,
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, håkan juholt, socialdemokraterna,
fredag 11 november 2011
Ooops-mannen Rick Perrys sorti?
Ibland kan man tycka att politik innehåller ingredienser som gör det till ett mycket märkligt spel samtidigt som det där finns nerv och spänning. Politiska debatter kan vara exempel på det, även om den allmänna bilden kanske är åt det mer torftiga hållet. Debatten i Michigan mellan republikanska presidentkandidater hade säkert mer än det lilla jag har sett från den. Men de 53 sekunderna och det lilla lilla ordet "oops" betyder säkert mycket för utgången av nomineringen. Texasguvernören Rick Perry, som väl får sägas varit en kandidat med chans att bli presidentkandidat, kan nog se sig förpassad bort från arenan efter "ooops-orden".
Det räcker inte med drygt 17 miljoner dollar i kampanjkassan. Det spelar ingen roll att Perry och hans medarbetare har jobbat fram ett dokument på 149 sidor om den ekonomiska politiken. Det må vara så att människor lider med Perry och att de flesta tycker att politik måste tillåta mänskliga felsteg. Men politik är en förtroendebransch. Och nu hade Perry glömt en av tre myndigheter han ville lägga ner. Vem ser en sådan kandidat som president och högste befälhavare över jättelika amerikanska stridskrafter, inklusive kärnvapen. "Ooops" -jag kom åt den röda knappen", typ.
Det ÄR förvisso mänskligt att fela. Det kan ingen ta ifrån Perry eller oss andra. Vi är "bara" mänskliga varelser och det innehåller för alla ett eller annat sådant. Men det hjälper föga i politiken, denna förtroendebrasch. Perry är för alltid stämplad som "Ooops-mannen" och kommer inte att bli USAs nästa president.
Mer att läsa: DN, Real clear politics, Svd, AB.
Fler som bloggar: Amerikanska val, Vägval 2012,
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, USA, rick perry, republikanerna,
Det räcker inte med drygt 17 miljoner dollar i kampanjkassan. Det spelar ingen roll att Perry och hans medarbetare har jobbat fram ett dokument på 149 sidor om den ekonomiska politiken. Det må vara så att människor lider med Perry och att de flesta tycker att politik måste tillåta mänskliga felsteg. Men politik är en förtroendebransch. Och nu hade Perry glömt en av tre myndigheter han ville lägga ner. Vem ser en sådan kandidat som president och högste befälhavare över jättelika amerikanska stridskrafter, inklusive kärnvapen. "Ooops" -jag kom åt den röda knappen", typ.
Det ÄR förvisso mänskligt att fela. Det kan ingen ta ifrån Perry eller oss andra. Vi är "bara" mänskliga varelser och det innehåller för alla ett eller annat sådant. Men det hjälper föga i politiken, denna förtroendebrasch. Perry är för alltid stämplad som "Ooops-mannen" och kommer inte att bli USAs nästa president.
Mer att läsa: DN, Real clear politics, Svd, AB.
Fler som bloggar: Amerikanska val, Vägval 2012,
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, USA, rick perry, republikanerna,
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)