Invånare i kommuner som Danderyd, Lidingö, Höganäs, Lomma, Täby, Sollentuna, Vellinge, Nacka och Vaxholm har utnyttjat den största andelen av RUT-avdraget. Jag gissar utan att blinka att det är samma hushåll som ligger på de ojämförbart största plusen också med jobbskatteavdraget. Utifrån en mycket lägre skatt får således samma hushåll dra av ännu mer för de så kallade RUT-tjänsterna.
En är utkastad och utförsäkrad från allt vad stöd heter. En annan, kanske Danderydsbo, som tjänat åtskilligt på de sänkta skatterna, kan nu köpa hushållstjänster genom ytterligare avdrag. Den första som har drabbats av politikens beslut om sämre villkor. Den andra som har gynnats av samma politiska majoritets beslut om gynsamma avdrag. Det känns inte rätt i magen, det som händer.
Almedalsveckan kryllade av RUT-knappsbärande personer så man behöver inte ifrågasätta engagemanget hos många alliansvalarbetare. Det finns säkert argument, jämförelser med ROT-avdraget och kanske jobbargument. De sistnämnda behöver verkligen alliansen, för så mycket annat finns inte. Men jag vill helst inte börja där. Jag vill utgå från att samma kassakista ska hantera in- och utgifter. Samma politiker som beslutar om "pengar in eller ut" eller kanske "både och" väljer i vilken ordning saker ska tas. Vad är viktigast att använda begränsade resurser till?
I valet mellan att ge höginkomsttagare i Danderyd mer av den samlade kakan än de redan fått skulle jag sätta förbättrad hemtjänst till de äldre som behöver det. Det handlar ytterst om samma skattepengars fördelning. Jag skulle, om man vidgar perspektivet till andra områden än "stöd i hemmet" se resurser för att ge rimliga ersättningar till sjuka och arbetslösa. Därefter ligger en rad områden till som jag tycker man ska prioritera. Stöd så att elever klarar målen i skolan. Resurser till sjukvården, förskolans öppettider och en rätt för alla barn att få plats. Jag är helt övertygad att du kan förlänga listan.
Det är det som är mina första invändningar. Löst pladder om att "se ner på städjobb" och "vara emot företagande" hör inte hemma i debatten. I nästa steg kan man resonera enskilt om RUT: är det bästa sättet att skapa jobb statliga pengar och subventioner osv. Men för min del måste man börja med första prioriteringssteget. Och i det sammanhanget kan jag inte blunda för det som rubriken tar upp: Är det rimligt med bidrag som RUT i ett läge när klyftorna växer i Sverige? Mitt svar är nej.
Det verkar som de borgerliga, de med RUT-knapparna i Almedalen, inte ens behöver tänka den prioriteringsbanan ett enda litet varv. Det är märkligt.
Jag ser att Martin Nilsson har skrivit lite om jobbperspektivet på RUT:
samma dag som DN visade hur viktigt RUT skulle vara för jobben (även om de flesta kanske inte övertygas av vikten av att barnflickor som följer med på utlandssemestern behöver skattesubventioneras) visade Svenska dagbladet att långtidsarbetslösheten ökat med 60%.
Läs också
- Ylva Johanssons svar till Maria Larsson om socialbidragen.
- Emil Broberg som gärna vill se RUT som valfråga.
- Anders G Johansson (m) om en jobbeffekt som "kan tyckas blygsam..."
- Ali Esbati om familjen Strand på Östermalm som använder avdraget
- Sabina Ausfelt som menar att oppositionens kritik är "Skitsnack" (SCB:s siffror också?)
- Anna Vikström om socialbidragen
- Martin Moberg om sjukförsäkringen.
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, val 2010, valet 2010, RUT, avdrag, skatter, välfärd, alliansen,
