Min tänkta rubrik för detta inlägg, "Har vi rätt journalister", var naturligtvis upptagen. So what. Att SvD:s Per Gudmundson inte får stå okommenterad efter lördagens debattinlägg är viktigare än rätt rubrik. Man kan naturligtvis ifrågasätta att anställda på en statssubventionerad ledande tidning ägnar arbetstiden till bokläsning. Men i sak är det självklart en fråga för arbetsgivaren.Än värre är väl dock det budskap som framstönas i artikeln. Möjligen är inte tanken att hoppa på enskilda riksdagsledamöter. Men även om syftet är att peka på behovet av starkare koppling mellan väljare och valda så blir de ganska raka påhoppen på oppositionsledamöter tråkiga. Per G verkar dessutom tröttna snabbt på att frågestunden med statsministern upptas av något så patetiskt som klimatfrågor. Det verkar som hans övertygelse är att mer personvalda riksdagsledamöter skulle ställa andra, och för Per G mer spännande frågor till statsministern.
Det är säkert en tillfällighet. Medan SvD-journalisten ibland blickar ut över kammaren under sin läsning av Timbro-rapport, får också statsminsitern en fråga där nere...om slutsatserna i en annan Timbro-rapport. Finn Bengtsson (m) undrar om statsministern vill sträva efter att var och en kan ha minst en årslön på banken, "såsom en äkta frihetsbuffert." Här utdömer Per G inte några negativa omdömen, som han gör om de ledamöter från oppositionen som tar upp klimatpolitiken. Man börjar onekligen fundera över hur vanligt det är med Timbrotexter..till
borgerliga ledamöter av parlamentet som skriver motioner, frågor och interpellationer.
Att besöket i riksdagen fyller en debattsida kring konstitutionella frågor och personvalstankar ska nog inte i sig klandras. Men att den delvis skattefinansierade tidningen väljer att slå på tre namngivna ledamöter som enligt tidningen verkar ta upp "fel" frågor är anmärkningsvärt. Och oavsett personvalskryss har de valts in i parlamentet på en bas av förtroende hos sina partier. Det folkliga stödet saknar Timbro och deras rapporter, en insikt som Svenska Dagbladet möjligen har svårt att ta till sig. Jag har själv svårt att tro att Timbos alster gör riksdagen så mycket häftigare och så mycket roligare.
Intressant? Andra bloggar om: politik, demokrati, riksdagen, svenska dagbladet, samhälle, timbro
1 kommentar:
Du verkar tro att det räcker med att skriva "Timbro" 20 gånger för att få läsarna att huttra och skaka av obehag inför den ruskiga "SvD-journalisten". Det biter inte på mig dock.
Vet du om att Timbro har en omfattande och högkvalitativ bokutgivning? Rekommenderar starkt Fredrich von Hayeks "Vägen till träldom" och "Frihetens grundvalar".
Skicka en kommentar