tisdag 8 februari 2011

Det finns något riktigt obehagligt i svensk politik

Minns du valrörelserna 2006 och 2010? Jag tror inte att jag är ensam om bilden att det var jobben som fanns i debattens centrum. 2006: året då Göran Persson (S) tyckte att "jobben inte var en valfråga" därför att det skulle strömma in. Strax före valdagen kom också Konjunkturinstitutet med det budskapet. Men den dåvarande oppositionen vann valet genom att lyfta fram något helt annat. "Utanförskapet" som bestod i att människor "inte kom till sin rätt". Egentligen en politisk kampanj upplagd för att få mandat att sänka skatter och försämra villkoren för sjuka och arbetslösa. Men retoriken var den omvända. Och gåtan varför den med jobb och lön behöver stimulans medan den som inte har jobb ska piskas till detta förblev och förblir obesvarad.

2010 upprepades samma debattema med den skillnaden att allianspartierna då hade haft makten i fyra år. Ett problem fanns dock för den opposition som gärna ville ta tillbaka makten: de sjuka och arbetslösa var betydligt färre än den som hade jobb och hade fått lite eller i bland mycket mer i plånboken av Reinfeldts öppna skattesänkarbod. Alliansen vann valet trots det för Sverige så främmande och lite skrämmande: politiker som applåderar och gör vågen av lycka när de försämrar i tryggheten.

Aftonbladets
artiklar om hur antalet unga med förtidspension ökar dramatisk borde mot den bakgrunden slå oerhört hårt mot alliansregeringen. Det är ju tvärt om mot de löften man gav i den huvudfråga som faktiskt gör att man har fått väljarnas förtroende. Problemet är som förut: ett litet valsvek spelar kanske mindre roll om sveket gäller en ganska liten grupp jämfört med de "arbetande". Och valsveket spelar mycket mindre roll om man själv har moderatledaren ställa ut löften om ytterligare sänkta skatter. Yippi!

Regeringen gör som den har gjort förr. Retoriken låter som ett stöd och en omtanke om de som drabbas. Men det är samma regering som inte bara är ansvariga utan som medvetet har sjösatt politiken. Och medan allt fler drabbas sitter ansvarigt statsråd med sitt förstoringsglas för att se om systemet har brister. Ett delat Sverige, skriver AB. Själv beskrev jag det i ett inlägg i går som ett förakt för svaghet som gör mig illamående. I gårdagens fullmäktige talade en moderat ledamot och samtidigt riksdagsledamot om hur en politik som inte hade gynnat "de som lyckas" som var orsaken till de växande klyftorna. Det är inte utan att längtan efter nyval börjar växa inom mig.

Fler som bloggar.

- Martin Moberg om ett samhälle som slits isär.
- Ett hjärta rött om utsortering
- Röda Berget om kristdemokratiska insikter
- Kaj Raving om ökade klyftor
- Mattias Lundbäck till försvar...
- Veronica Palm om växande klyftor.
- Lena Sommestad om jämlika villkor.
- Marika Lindgren Åsbrink om den som makten haver.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,