För nästan ett år sedan skrev jag ett inlägg om det jag kallade "politiska varumärken" som exempelvis sjukvårdens alla garantistämplar som utfärdas och utlovas. "Garantier". Det låter tryggt. Det ger bilden av handlingskraft och kanske också av kvalitet. I debatter har dock den medicinska professionen fört fram tveksamheter. Om behovet ska styra, det vill säga hälso- och sjukvårdslagen, riskerar garantier att ge fel prioriteringar.
I veckan presenterade Gustav Tinghög vid Hälsouniversitetet i Linköping resultatet av forskning som ger allvarliga signaler om en vård som ibland bortser från behovsbilden: Det blir lättare att få en behandling om man är starkare på andra sätt, exempelvis ekonomiskt mer välsituerad. Forskningen visar nu att det inom hjärt-kärlsjukdomar, gynekologi, urologi och ögonsjukvård inte finns några påtagliga skillnader. Där verkar principen om jämlik vård fungera.
Men i övrigt finns det nog anledning att göra mer för att få till en verkligt jämlik vård. Jag menar att vårdgarantier av olika slag måste utvärderas mycket bättre mot hur systemen lever upp till det som alla verkar tycka är självklart. Att den som har störst behov av vård kommer först. Jag är inte övertygad om att den principen alltid står sig i ett vårdsystem som använder sig av garantistämplar.
Fler: Alliansfritt.
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, sjukvård, vårdgaranti, jämlik vård,
