Som man frågar får man svar, heter det i talesättet. En vinkling åt ett eller annat håll kan få svaren att svänga hit eller dit. Så är nog frågeställningen "är du för eller mot en delning av Huddinge" mer lockande till JA-svar för några än den lika relevanta frågan "vill du öka antalet politiker med 150". Där är nog entusiasmen inte lika stor, även om jag personligen har en positiv grundsyn till fler förtroendevalda.
När Aftonbladet redovisar svar på webbenkät med i skrivande stund en övervikt FÖR delning bör man ha detta i åtanke. Huddinge kommun har aldrig tvångssammanslagits som i en del fall. Den ser ut som den gjorde 1860-talet. Visst: i en storstadskommun i Stockholmsregionen är det mer kommunikationsleder och arbetsplatsen som styr resandet, handlande och kanske också tillhörighetskänslor. Det är inget man ska nonchalera. Men tron att var och varannan människa går och bär på inre drömmar om ändrade kommungränser är väl lite väl patetsik. Snarare är känslan av åsidosättande, tron eller förhoppningen att kommunens service blir bättre vid delning och möjligheterna till större inflytande som bär upp tankarna på egen kommun.
Det finns vansinnigt mycket som sakligt talar emot delning. Resonemanget går i övriga Sverige i motsatt riktning: Man behöver vara större för att ha råd med investeringar och för att slåss i konkurrens mot regioner i övriga Europa. Större kommun ger tillgång till specialister som i ett delat Huddinge kommer att upplevas som försämringar, exempelvis inom modersmålsundervisningen. En delning kräver som sagt fler politiker, dubblering av administration och annat.
Man måste ta känslor av utanförskap på allvar. Det utesluter inte att känslornas grogrund ibland kan vara fel i sak. Att kommunen inte har investerat i "öster" är en sådan spridd men ack så felaktig syn. De senaste åren har Skogås och Trångsund fått investeringar på någon miljard, en utveckling som knappast skulle ha varit möjlig om man varit "egen".
I hela denna kommundelningssoppa är dock frågans hantering av den moderatledda kommunledningen det värsta. I vårens eventuella folkomröstning ska bara den östra kommundelen få delta, trots att en delning påverkar och berör hela Huddinge. Det är demokratiskt skrämmande! Förklaringen är enkel: för att vinna makten har moderaterna i Huddinge tvingats ta med Drevvikenpartiet. Priset blev folkomröstning, även om också många moderater saknar den där riktiga kärleken till "en egen kommun". Men för maktens skull lät man kommundelningsfrågan komma ända in i maktens korridorer.
Möjligen hyser de lokala moderaterna stor tilltro till att regeringen vid en prövning säger nej till delning. Där finns de sakliga fakta som visar att en delning kostar. Därtill hoppas man självklart på statsrådet Odell som är ansvarig minister. När han åt mat med lokala företrädare och fick höra om Huddinges spektakel med att bara en av fyra får rösta, och att områden som Mellansjö och VIdja får rösta om de i en folkomröstning visar att de ska säga ja, så blev han enligt trovärdiga källor väldigt förvånad över Huddinges agerande: "Självklart ska hela kommunen få folkomrösta", menade Odell. Han har så så rätt.
Gå gärna med i Facebook-gruppen Håll ihop Huddinge
Intressant? Andra bloggar om: politik, huddinge, kommundelning, alliansen, moderaterna, folkomröstning, aftonbladet
