Det är resultatet på valdagen som avgör vem som styr. Opinionsmätningar ska inte användas för att försöka rucka på väljarnas dom bakom valbåsen. Men frågan är hur länge man som grundmurat övertygad om detta kan vänta med reaktioner när det ser ut som den nu gör. DN som visar att s,v,mp närmar sig 60% av väljarkårens stöd.
Finns det en gräns när man faktiskt måste börja ifrågasätta sitt existensberättigande som alliansregering? Att Reinfeldt själv skulle överväga sånt är löjligt att tro men en så förkrossande utskåpning av en orättfärdig politik borde ge kraftiga skakningar i den tidigare så kaxiga allianskonstruktionen.
Dagens partiledardebatt visade utan tvekan att väljarna gör riktiga bedömningar. Alliansens politik klarar inte på en punkt ett möte med verkligheten. Teorierna om fler jobb genom slag mot sjuka och arbetslösa faller sönder. Så fortskrider sönderfallet till fler områden. Maud pratar och pratar och gör ingen gladare. Hägglund talade om Sahlin som "tyst som Berlinmuren" och fick inte riktigt ihop tråden. En debatt av många. Men en rasande seger för Mona som bekräftar det rimliga i att vänsterblocket når 60 procents väljarstöd. Måtte det hålla i sig.
Intressant? Andra bloggar om: politik, socialdemokraterna, moderaterna, alliansen, regeringen, mona sahlin, opinionen
