Tre skäl varför Borg och Reinfeldt aldrig fixar jobben

Sätter på TV 4-nyheterna. Det första jag hör är att 490 jobb ska bort från Sandvik. Det är en mörk dag för Sverige. KI:s senaste prognos ,bla citerad i DN, spår ännu värre, ännu mörkare tider. Fallande tillväxt, 250 000 jobb hotas fram till nån gång efter valet 2010. Arbetslösheten når 10,7 procent och KI skriver:

Antalet sysselsatta fortsätter att falla snabbt i näringslivet i år och nästa år, sammanlagt minskar sysselsättningen med ca en kvarts miljon personer

Det som slår mig när jag hör de svarta nyheterna är att de "ekonomiska proffsen" nu kräver samma offensiva åtgärder som vi tidigare hört från oppositionen och för den delen också från delar av bloggkollektivet. Inte minst att regeringen ska se till att kommuner och landsting slipper säga upp folk som behövs för vård, omsorg och utbildning har skallat högt utan att finans- eller statsministern reagerat. Det finns en rad hinder för att Anders Borg och Fredrik Reinfeldt kommer att hantera krisen klokt:

- de har satt hela sin politiska trovärdighet på fler jobb. Det fanns inga reservationer före valet. Då fick Reinfeldt och Co trixa med beräkningar och definitioner för att få upp arbetslöshetstalen och därmed ett läge att sparka på förra regeringen.

- de har sänkt skatter för de som redan har det ganska gott ställt. Det innebär att man har minskat möjligheterna att betala för den gemensamma servicen till medborgarna.

- de har en grundmurad ideologisk övertygelse att just sänkta skatter per automatik ger fler jobb. Om inte nu så sen. Om inte för alla så för några. Om inte här så i alla fall där. Någonstans, någon gång.

Det bådar inte gott för den som ser fram emot en offensiv arbetslöshetsbekämpning.

Socialdemokraterna presenterar partiets jobbrådslagsrapport i morgon men Luciano bloggar redan om delar av innehållet.

DN:s Johan Schück analyserar. Thomas Östros kommenterar.

Läs Ulricehamnsbloggen, Anna Vikström, Mitt i Steget, Alliansfritt Sverige,

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, arbetslöshet, jobbävning, välfärd, socialdemokraterna, mona sahlin, regeringen, alliansen, jobbpolitik,

Granskar granskarna makten på allvar?

Visst är det blandade känslor när ens förutfattade meningar eller känsla bekräftas i forskning. Redan före valet 2006 gick jag i taket gång på gång över mediernas totala ointresse av att granska den då nykonstruerade borgerliga alliansen. Aj, se där! Även jag gick på det. Så nydanande var man nu inte. Det var de fyra "vanliga" borgerliga partierna i ett vanligt regeringssamarbete. Med ett stort undandtag: Fredrik Reinfeldt hade valts till moderat ledare. Redan som ung hade han kommit till slutsatsen att val aldrig kan vinnas i Sverige på borgerlig politik. Man måste uppfattas lite "sossig" för att ha en chans". Resten känner vi. En valrörelse där Alliansen lyftes fram utan ett uns av granskning ledde till valseger. En moderat partiledare som över en natt strök bort år av reservationer i bl.a. riksdagens finansutskott blev statsminister på bilden av att han skulle föra den motsatta politiken.

Här fanns ett viktigt undantag som också visar att detta inte har något att göra med journalistens egen politiska uppfattning. Mats Knutssons intervju med Reinfeldt inför valet (bloggat om det här) innehöll bra försök att få svar på dubbelheten hos moderaterna och inte minst få fram de värderingar som vissa av förslagen illustrerade. Knutssons kritiska frågor ekade tomma i medieSverige.

Efter den olyckliga starten med statsrådsavgångar satte sig Regeringskansliet ner med radions Ekoredaktion för att tala samarbete. Tidigare medarbetare på radion hade ju rekryterats till RK så möjligen föreföll det naturligt med ett sådant samarbete mellan makthavare som ska granskas och granskarna själva. Det verkar ha smittat av sig i "kåren" och de borgerliga partiernas mediestrategier borde vara nöjda. Cisions senaste rapport som kommenteras av Henrik Brors lyfter fram några viktiga perspektiv på opinionsläget.

- Mediernas rapportering både speglar och driver på opinionsutvecklingen.
- Andelen negativ publicitet är också ovanligt liten för ett regeringsparti och Moderaternas företrädare får prata om sakfrågor i stället för politiskt spel.
- För (s) är bilden den motsatta: Nästan en fjärdedel av rapporteringen har varit negativ och mycket har handlat om sjunkande opinionssiffror.

Möjligen är jag ett barn att dåtidens (?) socialdemokratiska debatt: "varför skriver inte media om oss", var en återkommande fråga. Ofta ledde debatten också till en enda på förhand misslyckad slutsats. "Låt oss starta en egen tidning": Här fanns en betydande brist på förståelse för medias roll. Samtidigt en uppgivenhet när den borgerlighet som var så ekonomiskt dominerade därmed också dominerade medierna. Men var den verkligen ogrundad? Man får utan tvekan en känsla av att också professionella granskningar ger fördomarna visst stöd, milt uttryckt. Att socialdemokratin och arbetarrörelsen får löpa medialt gatlopp både från vänster- och högerpress, bra illustrerat här och här , är förbannat tråkigt för oss men inte det i sammanhanget mest viktiga. Det är däremot frågan: "Vem granskar makthavarna i dagens Sverige?" Svarar man då ryggradsmässigt "det gör vi ju - sossarna är makten" så blir brister i vår annars öppna demokrati ganska tydliga.

Väntade på Morians inlägg om detta :) som kom här.
läs också Magnus inlägg från igår.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, cision, politikbarometern, medier, regeringen, socialdemokraterna, fredrik reinfeldt, mona sahlin, opinionen

Ni har en blytung bevisbörda att bära!

Under dagen redovisades ny statistik från Arbetsförmedlingen om jobbkrisen. (också Svd och Ab berättar) En del rubriker talar om en positivare utveckling. Som replik till detta svarar Tord Strannefors, utredare på förmedlingen på frågan om han ser ett tredbrott:

– Nej, det kan man absolut inte göra. 15000 är ett väldigt högt varseltal. Varslen fortsätter att ligga på en hög nivå.Det ser inte ut att bli bättre utan arbetsmarknaden kommer att fortsätta att vara väldigt kärv.

Utvecklingen sen i höstas då jobbkrisen satte in på allvar ser ut så här, i antalet anställda som har varslats:

mars 14.671 (minus 2 dagar)
februari 15.800.

januari-08: 17 000

december 18 000

november 20.000

oktober-08 20.000

september 8.000

Självklart blir ingen ledsen om utvecklingen går åt rätt håll. Tvärtom! Sverige har under den moderatstyrda regeringen förändrats från ett land med högtryck i ekonomin, goda statsfinanser och fler jobb. Då talades det om utanförskapet och "jobbpolitik. I praktiken blev det skattesänkningar som var trollspöt som skulle göra allt till guld. Det blev precis tvärt om. Om antal varsel nu lugnat ner sig blir jag glad. Men nästa slag kommer när kommuner och landsting tvingas till uppsägningar, därför att regeringen vägrar ge goda förutsättningar för välfärden. Vi väntar intensivt på besked i vårpropositionen!

Jag läser att världens mer progressiva politiska ledare har träffats i Chile. Mona Sahlin höll tal och påminde om hur just metoden att använda sänkta skatter som skäl för fler jobb har utfallit i skandinavien.

According to a recent report of the Scandinavian Social democrats targeted public welfare investments create up to three times more jobs than attempts to stimulate the economy through direct tax reliefs.

Någonstans borde borgerliga företrädare känna bevisbördan vila som tung bly i armarna och inse att man faktiskt måste visa hur man kan driva tesen att mindre pengar till välfärden (sänkta skatter) automatiskt ger fler jobb. Kraven borde mullra ännu mer i det svenska folkdjupet att regeringens färdväg för Sverige leder helt fel. Den jobbpolitik och kamp mot utanförskapet man fick väljarnas förtroende att föra har man åsidosatt grovt. Det är ett bra skäl att redan den 7 juni, i valet till EU-parlamentet, markera detta för regeringen. Ett tips är väl i stället den valsedel som är märkt Arbetarepartiet - Socialdemokraterna .

Läs mer: Mer om S-bloggar hos Johan.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, arbetslöshet, jobbävning, välfärd, socialdemokraterna, mona sahlin, regeringen, alliansen, jobbpolitik,

Vem blir först att granska Svenskt näringsliv?

[Uppdaterad] Hela detta blogginlägg utgår från en grunduppfattning att de bonusar som förekommer i olika delar av näringslivet är en mer eller mindre sjuk företeelse. Vad gäller VD- och ledningsbonusar av det slag som har uppdagats i AMF förvisso men främst i privata näringslivet i övrigt är det att beteckna som sanslöst och utan rim och reson. ]

Efter nån halvtimmes presskonferens märkts besvikelsen hos de utsända reportrarna. Här var inte tillräckligt. Man hade vittrat ordentligt men fann inte mycket byte, så att säga. Wanja var för bra. Wanja svarade på de frågor som ställdes. Hon redovisade om för mycket i utbetalningar jämfört med vad styrelsen beslutat, något som INTE redovisats i årsberättelsen. Ett särskilt ersättningsutskott hade också hanterat frågan. LO sammanfattar sin syn i pressmeddelande. Man skriver bl.a.

- Vi kan också slå fast att vi styrelsen har blivit vilseledda. Beslut om pensionsavtal och beslut om utbetalningar har skett på sätt som innebär kringgåenden av bolagens ansvariga organ. Vilka som ska ställas till ansvar för detta ska utredas vidare.

Man tycker nästan synd om personer - också inom arbetarrörelsen - som i nån veckas till har läst löpsedlar, bloggar i ärlig ilska och aldrig tänkt tanken att verkligheten faktiskt kan inrymma andra dimensioner av sanning.

Man ska ha djup respekt för alla dem som på möten i fack och parti, i byggbodar, sjukhusmatsalar, i skolornas personalrum och på andra ställen har varit förbannade. Näringslivstoppar som trixar och fixar och skor sig är en sak. Det är nästan något väntat. Vreden finns där också. Men när de egna upplevs svika ideal och moral då protesterar man med rätta. Och där bygger reaktionen på den bild som ges där nyheten rapporteras.

Det som i affären AMF rör LO och Wanja Lundby Wedin verkar nu har nagelfarits ordentligt även om granskningen lär fortsätta. Bra! Det mest häpnadsväckande (eller kanske inte) i allt är ändå den totala glömskan att AMF pension har en styrelseordförande som representerar LO:s motpart Svenskt näringsliv. Samma pinsamma tystnad har gällt om ledamoten Bäckström, som ju är WLW:s motsvarighet på "andra sidan". När LO kallar till presskonferens kl 23 på söndagskvällen så kommer förstås alla. Under utfrågningen berättade Wanja att hon önskat att LO och Svenskt näringsliv hade hållit en gemensam presskonferens. Urban Bäckström av alla sa nej. Man behöver inte vara särskilt smart för att fatta. Ett politiskt-strategiskt beslut: "nu när mediedrevet går mot LO är det oerhört korkat att sticka ut." Eller kort och gott: "Låt LO och Wanja L W ta skiten."

Vem blir först att granska vilket särskilt ansvar Svenskt näringsliv, dess ordförande Urban Bäckström och inte minst Göran Tunhammar har haft? Han är faktiskt det omstridda AMF:s styrelseordförande.

Läs på Knuff. Fler artiklar i DN, Svd, Aftonbladet,
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, wanja lundby wedin, AMF, svenskt näringsliv, Urban Bäckström, Göran Tunhammar,

En "vanlig socialdemokrat" kan också duga

I går var det årsmöte med (s) i Solna. Utöver val och formella punkter hade vi besök av Anne-Marie Lindgren, utredningschef för Arbetarrörelsens Tankesmedja. Visst behövs det en sådan! Den ideologiska diskussionen är livsviktig för arbetarrörelsen. Naturligtvis finns grundvärderingarna med i så gått som alla diskussioner, även när man plöjer sig igenom de ofta tjocka sammanträdeshandlingarna. Men att ibland lyfta blicken, drömma, bli förbannad, ta ett steg framåt, betrakta samhället utifrån sina värderingar är alltid viktigt. Kollen på färdvägen behövs alltid. Fungerar politiken i relation till de politiska målen? Hur ser den politiska kartan ut? Hinder och genvägar? Stockar och stenar? Ska man göra det är Anne-Marie Lindgren utan tvekan en av de bästa inspiratörerna.

I anförandet fanns både resonemang och perspektiv på de grundläggande målen och utgångspunkterna: Frihet, jämlikhet och solidaritet, något AML utvecklat med Ingvar Carlsson i socialdemokraternas grundbok i ideologi, "Vad är socialdemokrati". Ur de ideologiska principerna växer förhållningssätt till sakfrågor. Vad innebär exempelvis en sänkt a-kassa? Ja, AML liknade det vid ett nationellt förmyndarskap. Idag kan staten enligt regelverket tvinga att arbetslös att på dagen överge familj och rötter i norr för ett arbete längst ner i söder. Frihetsbegreppet hänger intimt ihop med jämlikheten. De är varandras förutsättningar.

AML visade också att det går - och är absolut nödvändigt - att kombinera en djup ideologisk förankring med att hålla ordning på ekonomin och kunna säga nej till saker vi inte har råd till.
Hur mycket kan vi exempelvis acceptera av att med skattepengar skicka mångmiljonbelopp till internationella koncerner som utifrån vinstkrav från ägare driver friskolor? Ägare som faktiskt inte själva behöver satsa en enda krona utan bygger lönsamheten på ett rakt flöde från kommunernas kassakistor? Vårdvalet var ett annat bra exempel där de värderingar som nu styr politiken innebär en strikt utbudsstyrning, inte efter behov. Och om det är så att vi har begränsade resurser, som direkt kopplas till skatteuttag, hur kan man (läs borgarna) då kombinera en politik med kraftigt sänkta skatter å ena sida, och å andra sidan genomföra kostsamma "valfrihetsreformer" där inga begränsningar finns?

AML ifrågasatte också hur de marknadsliberala idéerna sökt sig in i offentlig sektor på ett olyckligt sätt. "Varför är det självklart att vi som enskilda konsumenter kan bestämma vad vi vill handla? När vi gör det gemensamt- i kommuner och landsting - så ställs helt andra krav." Hon tog ett aktuellt exempel från Göteborg där upphandling om konst nu prövas juridiskt. Man får uppenbarligen inte välja fritt. "Här ska inte köpas upp av någon speciell konstnär. Konst är varor och där gäller upphandlingsreglerna." Man undrar vilken samling av konst som ex Nationalmuseum hade haft om detta varit det centrala?? På något sätt sätts politiken, vårt sätt att fatta gemensamma beslut om det som vi gemensamt valt att lösa tillsammans, åt sidan till förmån för juridiken och de ekonomiska krafterna.

Tack, Anne-Marie, för ett inspirerande tal. Idedebatten inom socialdemokratin behövs. Särskilt viktigt är det i tider som nu. När allt fokus behöver läggas på krisbekämpning, röda siffror i kommunala budgetar, arbetslöshet och att parera slag mot välfärden är den ideologiska kompassen särskilt viktig. För ett oppositionsparti handlar det också om att inte bara fylla sin uppgift som "opponent": Den egna färdriktningen måste vara det viktiga. Sen är kontrasten mot motståndaren viktig för att göra skillnaderna tydliga.

Tänker på avslutningen av Ekots lördagsutfrågning i går när Östros fick frågan om fortsatt förändring av S. Denna ständiga fråga där jag ibland får intrycket att det enda svar som duger är när politiken anpassas till höger. Absurt! Visst måste ett ledande parti som fått sparken av väljarna lära av detta, förnyas, förändras, moderniseras. Men väljarnas sparkar handlade inte om krav på högerpolitik utan främst på att S glömde jobben.

Thomas Östros kommentar kan då användas med stort självförtroende: "jag skäms inte ett ögonblick för att låta som en vanlig socialdemokrat. Jag tror att de flesta människor tycker att det känns bra med vanliga socialdemokrater".

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, mona sahlin, idedebatt, frihet, jämlikhet, solidaritet, val 2010, förnyelse

Folkets vrede?

Funderar över om det kan vara samplanerat. Troligtvis är det väl bara så att de har rört sig i samma kretsar och lärt sig samma språkbruk. På fredagen postar valledarbloggen ett inlägg om "skattechock". På lördagen följs begreppet upp av Svd-ledaren. Man får lätt intrycket att svenska folket nu ska resa sig som en kvinna/man och vråla ut sin vrede. Frågar är om det i folkdjupet finns underlag för en sådan manifestation?

Precis som jag beskriver i ett tidigare inlägg ger S i artikeln både några jobbförslag och förslag till finansiering av det som är gemensamma åtaganden. Det är synd att jobbförslagen inte verkar få fäste i mediarapporteringen. Fokus är skatterna. Beskrivningen om skattechock haltar betänkligt om något som till stora delar handlar om att försöka återta något av principen "skatt efter bärkraft" i det svenska skattesystemet. Man kan säkert vrida och vända på enskildheter, byta det ena mot det andra, ge för- och nackdelar med en skatt jämfört med en annan (eller ingen). Grunduppgiften handlar inte om ett självändamål att ta ut skatt för att det är allmänt trevligt utan för att betala för välfärden. Hur ser de borgerligas alternativ ut?

Vi minns hur alliansen vann valet. De "gamla" moderaterna som bara rabblade sänkt skatter sattes i karantän. Retoriken blev "sossig" och man skulle tala mer om välfärden. Det gillade väljarna och man vann valet. Mot det bakgrunden kan återtåget till ett rent skatteprat utan koppling till vad skatten ska finansiera vara mycket negativt för alliansregeringen. Idag kommer en ny opinionsmätning. (och här) Trots den ganska kaxiga tonen hos många på den högra sidan är faktiskt S, V och Mp i gemensam ledning. Det verkar vara stiltje mellan blocken och rörelser inom. Det kan förändras igen när krisen når kommuner och landsting, när varsel blir arbetslöshet och pinsamt låg a-kassa och när regeringen samtidigt sitter handfallen. Att då prata skatter på ett sätt som förr, under Bo Lundgrens tid som moderatledare, kan bara gynna oppositionspartierna. Bra!

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, jobbävning, arbetslöshet, fredrik reinfeldt, utanförskap, jobben, regeringen, alliansen, socialdemokraterna, mona sahlin, förmögenhetsskatt, skatter, rättvisa, opinionen

Per Schlingmanns munhäfta om jobbkrisen

Föga förvånande har DN-debattinlägget om jobbsatsningar och att något återställa skattenivåerna för de med högst inkomster lockat till blogginlägg. 76 bloggar på Knuff och 95 länkar till artikeln. Det flesta verkar vara skattekommentarer, mer än om artikelns jobbavsnitt. (se mitt tidigare inlägg) Med tanke på situationen i Sverige borde kanske fler bidra till insatser för jobben. Men möjligen är det hos en del bloggare som hos regeringen: En benfast övertro att den politik som nu har havererat ska ge jobb.

Därför är det helt naturligt att också Per Schlingmann på valledarbloggen utgår från att sänkt skatt ger fler jobb och höjd skatt ger färre jobb. Den totala ideologiska låsningen får många svenskar idag betala dyrt för. På samma sätt betalar alldeles för många för låsningen sänkta bidrag ger fler jobb och omvänt. Om Schlingmanns inlägg i övrigt kan man säga:

• Det är anmärkningsvärt att moderaternas partisekreterare /valledare inte med ett ord är intresserad att kommentera jobbförslagen i Mona Sahlins och Thomas Östros artikel. Det säger det mesta om den tystnadens strategi som moderaterna nu har när arbetslösheten biter sig fast och utanförskapet ökar.
  
  
• Schlingmann vänder de nya moderaterna ryggen och går tillbaks till Lundgrenepoken. Det "nya stuket" med sosseprägel man vann valet på är som bortblåst. Åter är tesen att skatter driver folk och kapital ut ur landet.
  
  
• Schlingmann betonar noga att skatternas återställande till rimliga nivåer (det han betecknar som "skattechock") ger 5 miljarder men har ingen siffra på "en massa utgifter". Därmed faller hans teori om att förslagen skulle ge "knäckta statsfinanser och krav på nedskärningar..." I själva verket är det just det som har blivit resultatet av Schlingmanns egen politik.
  
  
• Självklart tycker PS sig se splittring i det röd-gröna blocket. Att samma partier gemensamt har presterat åtskilligt fler budgetöverenskommelser än de borgerliga i skapt regeringsinnehav förträngs. Förstås.

Schlingmann avslutar med de moderata motsatsparen där verkligheten är precis tvärt om mot vad han tänkt sig. Det är hans egen regering som ärvt överskott och förvandlat det till underskott. Det är hans egen moderatledda regering som nu driver bidragsberoendet i taket och arbetslösheten till rekordhöjder. Det är hans egna moderater som prioriterar sänkta skatter för dem som tjänar mest och samtidigt accepterar 1000 lärarvarsel, hundratals uppsägningar i vården, en utveckling som bara fortsätter medan regeringen sitter passiv.

Kanske kunde Mona och Thomas ha skrivit ett separat inlägg om jobb och ett annat om skatter. Då kanske jobbförslagen hade fått bättre uppmärksamhet också hos bloggare. Men jag tror mig förstå varför det blev en artikel om båda: jobb och välfärd hänger intimt ihop med hur vi betalar den. Skatt efter bärkraft är en viktig princip att återupprätta. Ekonomiskt moras slår alltid hårdast mot de svagaste. Krisens bördor måste delas av alla, inte bara av arbetslösa och sjuka. Om detta har Per Schlingmann inte ett knyst att säga.

Mer i Aftonbladet.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, jobbävning, arbetslöshet, fredrik reinfeldt, utanförskap, jobben, regeringen, alliansen, socialdemokraterna, mona sahlin, förmögenhetsskatt, skatter, rättvisa

Den som kläckt ur sig ett A för följa upp med ett B

Dagens debattämne är självfallet den DN-debattartikel med Mona Sahlin och Thomas Östros som jag bloggat om tidigare. I skuggan av jobbförslagen och förslagen att rätta till de orimliga orättvisor som regeringen har skapat i skattesystemet har Centern tydligen börjat leta besparingar. Centern vill "vända på alla stenar", och fredar bara försvaret (!) och energi/klimat. Annars är läget i kommuner och landsting allt annat än besparingsvänligt. Fallande skatteintäkter på grund av jobbkris och sänkta skatter som inte funnits täckning för gör läget mörkt. Mer resurser krävs om välfärden ska kunna tryggas. Pensioner, sjukförsäkring, a-kassa är socialförsäkringar som rimligen borde ge mer ersättning, inte mindre. Även inom alliansen finns viljor som kostar pengar. Och i Stockholm har nu alliansvännerna vaknat om skatteutjämningen. Man skrek om det förra perioden när förra regeringen styrde men har nu hållt knäpp tyst. Då -när S styrde - sa man varje landstingsmöte att stockholmsregionen skulle få fyra miljarder bara borgarna vann valet. Det gjorde man. Men nån miljard kom inte.

Så vad tänker då Centern? Och när centern har tänkt klart, vad tänker de övriga allianspartierna? Man ställer sig onekligen frågan om tillsättandet av en besparingsgrupp är signaler om kommande regeringsförslag?

Man kan läsa sig till att det är nästa år som detta ska ge utrymme för att möta bl.a. den höga ungdomsarbetslösheten. Nästa år?? I dagarna kom siffror som visar att Sverige under Reinfeldts ledning har Europas näst högsta arbetslöshet bland de unga. Det är nu som åtgärder behövs.
Det som känns...för att åter travestera Littorin (föresten var är han??) så är det "skit" att centerpartiet först medverkar i en extremt skev fördelningspolitik där man genom sänkta skatter till redan ganska välsituerade frånsäger sig resurser till välfärden. Detta ska nu betalas av annat, och om detta ska centern grupparbeta. Det ska bli rysligt spännande att följa jobbet.

Andra bloggar: Mitt i steget, Krassman, Högberg, Westin, Röda Berget,

Följ sammanfattningarna av S-bloggar genom Johans blogg.
Följ Jobbävningen också på Knuff.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, centern, centerpartiet, välfärd, besparingar, skatteutjämning, jobbävning, arbetslöshet,

(S)karpa förslag för fler jobb- Mona Sahlin

Debattartikeln från Mona Sahlin och Thomas Östros på DN debatt är viktig därför att den handlar om både jobb, välfärd och rättvisa. Till skillnad från moderaternas alliansregering är politiken en helhet: det går inte att prata "sänkta skatter" utan att samtidigt koppla till jobb, ekonomi i balans och god välfärd. Just detta missar de borgerliga och just därför havererar politiken så fort de får chansen. Regeringen förtjänar knivseggsskarp kritik för att man sitter handlingsförlamade när arbetslösheten och utanförskapet ökar. Som kontrast till det innehåller Sahlin/Östros artikel också förslag för jobben:

• Unga måste få möjlighet till jobb, praktik eller utbildning. Paket i partiets vårbudgetmotion med jobb, praktik och utbildning till Sveriges unga.

• Kommunerna måste få mer resurser. Jobbkrisen har redan utvecklats till en kvalitetskris i välfärden. Minst 5 miljarder kronor skjuts till kommunerna och landstingen 2009. För 2010 krävs än större resurser.

• Ett brett kunskapslyft med 50 000 nya utbildningsplatser. Förslag om ett brett kunskapslyft i vårbudgetmotionen.

•" Investera i gröna jobb. Parallellt med jobbkrisen står hela världen inför en omfattande klimatkris. Vi vet att vi behöver ställa om Sverige. Bostäder, skolor och äldreboenden behöver rustas upp och energieffektiviseras. Nya hyresbostäder behöver byggas. Infrastruktur behöver byggas och underhållas. För att dämpa ökningen av arbetslösheten föreslår vi att nödvändiga investeringar tidigareläggs. På så sätt minskar vi arbetslösheten nu och undviker arbetskraftsbrist inom vissa konjunkturkänsliga sektorer som byggsektorn i framtiden."

• Reparera arbetslöshetsförsäkringen. Förslag om en reparerad arbetslöshetsförsäkringen genom att införa ett skatteavdrag som kraftigt sänker avgifterna och höja ersättningen och taket så att de allra flesta får 80 procent i ersättning vid arbetslöshet

Det är viktigt att förslagen i artikeln i grunden inte handlar om "höjda skatter" utifrån någon självklar nivå: Den politik med sänkta skatter bara i staten på 85 miljarder har fördelats oerhört skevt och bara kommit vissa grupper till godo. Det är helt rätt att också använda skatteinstrumentet för att återta rättvisan. Borgerliga företrädare knystar ibland i alla fall något om hotet som kommuner och landsting står inför: 15.000 jobb kan förloras om inte regeringen för ändan ur landån och ger mer pengar till välfärden. Problemet är att de själva har tryckt på knapparna för minskade intäkter till välfärden genom att prioritera sänkta skatter man egentligen inte haft råd till. Det är denna röra som förslagen också ska försöka rätta till.

Karin har tips om andra (S)karpa förslag för fler jobb

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, jobbävning, arbetslöshet, fredrik reinfeldt, utanförskap, jobben, regeringen, alliansen, socialdemokraterna, mona sahlin, förmögenhetsskatt, skatter, rättvisa

Skriv om klimatartikeln med krav på Reinfeldt, Wijkman

I Svd skriver Anders Wijkman, kd:s EU-parlamentariker, om EU-toppmötets brist på egna initiativ klimatpolitik. "Situationen är pinsam" menar Wijkman.

De rika länderna har med sina utsläpp skapat klimatproblemet och har ett moraliskt ansvar att stödja de fattiga länderna när deras utvecklingsansträngningar allvarligt försvåras

Visst pekar Anders Wijkman på något viktigt. Därför saknar jag också det självklara: Kritiken mot den egna moderatledda regeringen i Sverige, EU:s nästa ordförandeland! Det tål att påminnas om att tre statsråd för en tid sedan redovisade den svenska klimatpolitiken,

Sverige står dock bara för 0,2 procent av världens samlade utsläpp av växthusgaser. Resultat i klimatpolitiken kan bara nås om vi kombinerar trovärdiga nationella åtgärder med gemensamma åtgärder på internationell nivå

Naturskyddsföreningens Svante Axelsson har också uppfattat mörka signaler från den svenska regeringen.

– Vi har tvärtom har fått signaler om att Sverige har motsatt sig att ens referera till omfattningen av det globala behovet för att stödja klimatinsatser i u-länder.

Anders Wijkman ska ha kredit för att han för svenska folket visar de stora brister som finns i solidaritetsfrågor och miljöfrågor i ett EU där de svenska moderaterna har majoritet tillsammans med sina partikamrater i EU-länderna. Däremot är det nästan häpnadsväckande att han inte "landar" en minut innanför Sveriges gränser med krav på sin egen regering. Jag ser fram emot att Wijkman återkommer närmare valdagen till Eu-parlamentet den 7 juni och berättar mer om hur ihåligt det borgerliga programmet är för Europa. Särskilt på klimat- och miljöområdet.

Läs mer om klimat, miljö och EU på Åsa Westlunds blogg och hemsida

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, EU, klimat, miljö, kristdemokraterna, eu-val, regeringen, fredrik reinfeldt

Alliansen 56% - Oppositionen ras till 40,6.

Härligt med valrörelser. Vi som har den något bisarra kärleken till dessa politikens högtidsstunder har många timmars njutning framför oss. Ända till september 2010!
Och visst har vi ett rejält beting. Läser på Svd om en Novusmätning. Den är, för att något underdriva, väldigt tråkig. Den nu styrande moderatledda majoriteten, som misslyckats med valets viktigaste fråga jobben, har i storstäderna stöd av 56% av väljarna. Det rödgröna blocket av lite drygt 40 %. Kan det verkligen vara sant?

För att lyfta det positiva: svaret är nej. Om det (verkligt) blåa blocket får dessa siffror i september 2010 så är det så. Illa! Om man redan i valet till EU-parlamentet den 7 juni i år får det resultatet. Illa. Detsamma förstås kyrkovalet. Illa. Som jag bloggade i går så ser jag mycket stora möjligheter till valframgångar för socialdemokratin. Visst vinner jag hellre val på att väljarna har en positiv bild av mitt parti. Men dumt vore att klaga om det sker därför att skillnaderna blir så tydliga genom att motståndarens politik beskrivs. När jag jämför de frågor väljarna säger är viktigast och den nu styrande regeringens politik på de områdena så tycker jag att det ser just ut, tvärt emot siffrorna från storstäderna. Som avgör valet! Ska det bli en framgångsfaktor för S,V, Mp så behövs förstås att media lägger av med sitt allianskramande och börjar sköta sitt jobb som maktens granskare!!

En oro gnager dock med vassare gaddar i mig. Signalerar storstadssiffrorna att den förnyelse, lärdom och omprövning som talades om, inte upplevs som verklig i storstadsbornas ögon? Och jag som ställer min tilltro till att skillnader i alternativ är tydliga: borde det inte vara särskilt framträdande i storstadsregioner? Vad säger då utvecklingen till socialdemokratiska strateger, bloggare och valarbetare? Ett budskap är: ut och prata med dina grannar. Ut och berätta om politiken. Ut! SItt inte inne!! Men jag har inte alla svar. Men jag hoppas förstås att du har det och lämnar detta som kommentar till detta inlägg. Dina råd behövs nog.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, moderaterna, alliansen, opinionen, val 2010,

Bonusar och lönesänkningar - det handlar om mer än så

Medan Sverige är upphetsat av bonusdebatter - i sig viktigt när det är som det är - tror jag att något större än så är på gång att hända. Något som i stället eller i alla fall i högre grad borde vara fackföreningsrörelsens fokus för tillfället. Högern, dvs de borgerliga partierna med moderaterna i spetsen håller tillsammans med Svenskt näringsliv på att vinna en storseger. Trelleborg i Forsheda har valt sänkta löner för de anställda.((Abladet) Hotbilden har varit tydlig: "välj det eller så får 35 jobbarkompisar gå". Öppningen kom naturligtvis med IF Metalls uppgörelse med arbetsgivaren.

Varför händer detta i Sverige 2009? Varför kan arbetsgivaren flytta fram positionerna så pass kraftigt att sänkta löner är möjliga? Att vi har en moderatledd regering är en förklaring. Att arbetslösheten nu seglat upp som ett hot för många är ett annat. Frågan är vad det här leder till på lite längre sikt.

I den svenska modellen ingick att företagen betalade avtalsenliga löner. Om inte detta bar sig så försvann man från marknaden. Nya företag i nya branscher växte fram och med dem de nya jobben. Samtidigt fanns samhället där med en arbetslinje i arbetsmarknadspolitiken och med utbildning och kompetenshöjning. Men också med direkt hjälp till den som drabbades i form av a-kassa som skulle täcka en rimlig del av den tidigare lönen. Den regering vi nu har valt, har på några få år rivit sönder ett fundament i hela välfärdspolitiken. Det är nämligen inte sunt för samhället med företag som använder sänkta löner som konkurrensmedel. Därtill drar det ner hela ekonomin i en olycklig spiral när människor faktiskt blir fattigare.

Var sätter vi gränsen? Vi vet att nästa år blir mycket svårt för kommuner och landsting? Ska vi tillgripa lönesänkningar, Ylva Thörn? Vi vet att handeln drabbas när folk har mindre att konsumera för? Lönesänkningar, Lars-Anders Häggström? Vi ser effekter av Mats Odells skrotande av bostadsbyggandet? Sänkta löner, Hans Tilly?

Jag tänker inte döma ut de fackliga företrädare som sliter som djur för att på något sätt försöka ta tillvara medlemmarnas intressen. Och kanske har man inte haft något som helst val. Men även då måste man vara rysligt medveten om att detta inte är någon krisåtgärd utifrån arbetsgivarens perspektiv. Det är en förändring av svensk arbetsmarknad som näringslivet och de borgerliga partierna har drivit oavsett konjunkturläget. Prata gärna bonusar ett tag till, som på något sätt blir än mer orimligt utifrån lönesänknings"vågen". Men var ohyggligt medveten om vad som händer i folkhemmet Sverige.

Jobbävningen är oerhört viktig i sig, för att bidra till att regeringen vaknar. Det handlar om familjers och enskildas försörjning, men också om delaktighet, självkänsla, utvecklingsmöjligheter och annat. Det räcker som drivkraft för att också bloggare engagerar sig i jobbävningen. Att arbetslösheten därtill används som ett sätt att kasta om hela den svenska välfärdsmodellen (i alla fall på sikt) gör dessa inlägg livsviktiga!

Röda berget, Johanna Graf, Eva-Lena, Åsa Westlund,
Johan har uppdateringar om jobbävningen.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, jobbävning, arbetslöshet, fredrik reinfeldt, utanförskap, jobben, regeringen, alliansen, socialdemokraterna, mona sahlin, lönesänkningar, bonusar, Wanja

Rädda friidrotten kvar på Stadion!

Så har det rykte jag tidigare vägrat tro på blivit SvD-nyhet. Även DN, som med sitt namn har en given plats på Stadion i form av sponsor för DN-galan, tar naturligtvis upp detta också. Friidrotten hotas med flytt från Stockholms stadion! Det är naturligtvis en fullständigt horribel tanke. Den 30 december köpte jag årets biljetter till den 31 juli. Från att ha funnits på K-läktaren många år har jag nu prövat med lite alternativ. H-läktaren blir det i år. Som vanligt vackert väder. Som alltid världskvalitet på tävlingarna. Som alltid den bästa stämningen man, enligt min erfarenhet, kan hitta i friidrottsSverige. Ja, världsstjärnor säger ibland att DN-galan och Stadion slår allt. Ska man flytta detta??? Glöm det!

Gå med i Facebooks viktigaste grupp: FRIIDROTTEN KVAR PÅ STOCKHOLMS STADION http://www.facebook.com/group.php?gid=41650155923

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, stockholm, stadtion, friidrott, höjdhopp, löpning, nationalarenan, Stockholms stadion, DN-galan

Nattmörker för alliansen när väljarna säger sitt

Statsminister Fredrik Reinfeldt måste rimligen bli en smula nervös. När DN idag redovisar om de frågor som väljarna tycker är viktigast är det inte mycket som talar för att regeringspolitiken får godkänt. Den absolut viktigaste frågan är regeringens absoluta haveri. Varslen forsar fram. Arbetslösheten stiger. Ungdomsarbetslösheten näst värst i Europa. Akuta hot mot jobben i välfärdssektorn när regeringen sitter handlingsförlamad och tittar på när ekonomin förvärras.

Tvåa på väljarnas lista ligger miljö- och klimat: ett område där moderaterna av tradition saknar trovärdighet och där den praktiska politiken, eller avsaknad av densamma, motiverar den usla placeringen. Främsta invändningen på området är att "alla andra ska göra allt - Sverige har gjort nog", med en särskild spark i baken på de fattigaste länderna. Det och att regeringen i princip satsar varje krona på väginvesteringar och stryker i kollektivtrafiken gör det låga förtroendet än mer motiverat. Trea på listan är sjukvården. För de som bor i stadsdelar som Östermalm och Norrmalm kan den frågan säkert vara ett plus för moderaterna. I övrigt är det illa ställt. Så mycket mer vård har inte kommit invånarna i länets övriga kommuner till del. Värst i de stadsdelar med högst ohälsa. Orättvis fördelning är inget som svenska folket gillar. Här får moderaterna också stryk.

Följer Reinfeldt sen listan nedåt, punkt för punkt, så blir det inte värst mycket bättre. Skolan: mycket prat och lite verkstad. 1000 lärare sägs upp över landet. Äldreomsorgen som direkt hotas av regeringens ovilja att ge mer resurser till kommunerna. Svensk ekonomi som gott från överskott, över skattesänkningar på 85 miljarder till de mest välbeställda, till underskott. Barnomsorgen med stora barngrupper och i min egen moderatstyrda kommun: med hundratals barn i kö. Familjepolitiken med vårdnadsbidraget som knappt nån vill ha. Pensionärerna som fick 68 kronor i sänkt skatt. Och på slutet av listan energifrågan där man driver en helt omöjlig teori om utbyggd kärnkraft. Moderaterna svänger om försvaret och vill tydligen se en återuppbyggnad. Ingen fråga för väljarna. Skattesänkningar är bort från topplistan och där sätter man rekord också i sned fördelning, trots att man före valet beskrev det som en låginkomstsatsning. Så vad ska då regeringen greppa tag i för halmstrå? I det ljuset framskymtar kanske en förklaring till att det verkar vara hårda angrepp mot person snarare än politik som ska rädda alliansregeringen kvar vid makten. Granskningen av politiken förtjänar dock att fokuseras.

Läs mer hos tex Åsa Westlund, Fredrik Olovsson, Jonas Morian, Alexandra Einerstam
Följ sammanfattning av s-bloggar hos Johan Ulvenlöv. Läs Ett hjärta rött om andra smällar mot regeringens politik.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, jobbävning, arbetslöshet, fredrik reinfeldt, utanförskap, jobben, regeringen, alliansen, socialdemokraterna, mona sahlin, ekonomi, kommunerna, miljö, klimat, skola, förskola

En moderat EU-parlamentariker utan program för jobben

I bruset av de i sak viktiga bonusdebatterna kommer fler rapporter om regeringens misslyckande med jobbpolitiken. Sverige näst sämst i Europa när det gäller att få ungdomar i jobb. På Nyhetskanalen hittar jag följande:

Sverige hade 22,9 procent unga arbetslösa i januari. Snittet för EU är 17 procent.I januari 2008 var 19,2 procent unga i Sverige i åldrarna 15-24 år arbetslösa. I januari i år var andelen 22,9 procent. Ungdomsarbetslösheten i Sverige var hög redan innan den internationella finanskrisen hunnit ge effekter på arbetsmarknaden

Rapporten har en reservation. De unga som gett upp hoppet om att få ett jobb är inte medräknade. Förra året var det ytterligare 65.000 unga i utanförskap. Hur många det är nu saknas uppgift om. Anders Löwdin på Arvid Falk ställer frågan varför borgerliga sympatisörer och aktivister som också bloggar undviker jobbdebatten. Jag instämmer i frågan. Men självklart är det minst lika viktigt varför regeringen och dess ledare Reinfeldt flyr från debatten. Och nu, ett par månader före valdagen 7 juni: var i debatten är de moderata kandidaterna till EU-parlamentet i debatten? med förslagen? med politiken för jobb?

Är det så att det i grunden handlar om värderingen att samhället inte ska ta ansvar? Moderaternas första namn på listan till Eu-parlamentet, Gunnar Hökmark, beskrev syn syn i boken En ny giv på 80-talet.

Varje ingrepp från statens sida i näringslivet består definitionsmässigt av att man tar från de företag som förtjänat sin vinst och ger till dem som inte lyckats göra det, att man offrar det livskraftiga för det konkurrensmässiga, och att man på sikt utarmar vårt näringsliv, vårt land och våra medborgare.

I sak har Hökmark inte fattat att den svenska modellen har byggt på att tryggheten genom arbetsmarknadspolitiken gör att de anställa och deras fackliga organisationer har medverkat och inte motverkat viktiga strukturförändringar för att näringslivet ska kunna stärkas och utvecklas. När hotet om arbetslöshet pareras med aktiva insatser och ett tryggt försäkringssystem när man drabbas, så har förändringarna i Sverige genomförts i en helt annan samförståndsanda än i andra länder. Det har varit en styrka för Sverige. Med den borgerliga regeringens politik havererar detta. Och frågan är om inte de värderingar om att det gemensamma ska hålla sig borta som Hökmark skrev som MUF-ordförande fortfarande lever i de moderata leden. Det kanske är därför som tystnaden är så kompakt?

Koll på heta S-inlägg hos Johan Ulvenlöv.
Kryssa Åsa till parlamentet.
Knuff har fler inlägg.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, jobbävning, arbetslöshet, fredrik reinfeldt, utanförskap, jobben, regeringen, alliansen, socialdemokraterna, mona sahlin,

Hur mycket får en ideologi kosta?

Dagens DN debatt från LR är viktig. Det finns hos svenska folket en grundmurad klokskap. Ett uttryck för det är att många säger ja till valfrihet i exempelvis skolan. Men man är inte beredd att låta driftsformen gå före kvalitet. Man accepterar inte att skattepengarna slösas bort på orimliga vinster till ägarna. I Förskolenämnden i Huddinge har vi nu ett ärende som illustrerar hur snett det kan gå när ideologin om privatiseringar tillåts komma före sunt förnuft, god kvalitet och hushållning med skattepengar.

I en kommun som har ett par hundra barn i förskolekö betyder varje ny avdelning oerhört mycket för barn och föräldrar. En ny förskola var planerad till det nya området Västra Balingsnäs i Huddinge. Men den borgerliga majoriteten ville ändra planeringsmodellen: i stället för att som vanligt använda det egna fastighetsbolagets kompetens på området skulle privatiseringen finnas med redan från byggstart. Därför ändrades förutsättningarna och bygget gick ut på anbudstävlan, enligt beslut i början av maj förra året. Anbudstiden gick ut i november och nu, nära ett år efter utsändning ser vi att endast ett anbud kommit in. Pysslingen. Vår förvaltning föreslår dock att detta inte antas. Det är för dyrt i jämförelse med vad det kommunala företaget Huge skulle greja projektet för.

Det här påminner om den upphandling borgarna gjorde av närakuten vid Astrid Lindgrens barnsjukhus. Då ett halvårs försening enbart av det skälet att landstinget INTE skulle driva verksamheten. I Huddinge har utbyggnad av en förskola drabbats av samma öde, när beslut om viktig service till barnfamiljerna blir föremål för ideologiska experiment. Dumt, bara dumt!

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, privatiseringar, huddinge kommun, skola, förskola, välfärd, pysslingen,

Fler i arbete - mer att dela på

Drygt två veckor före valet 2006 skickade konjunkturinstitutet ett pressmeddelande om läget i Sverige.

Konjunkturuppgången fortsätter. BNP växer snabbt och sysselsättningen ökar med 162 000 personer från 2005 till 2008. För en fortsatt hög tillväxt måste arbetskraftsutbudet bli högre. Antalet personer som försörjs med sociala ersättningar minskar med 100 000, men 2008 är nästan 1 miljon i arbetsför ålder försörjda med ersättningar. De offentliga finanserna är starka och det finns ett reformutrymme 2010 på 15 miljarder kronor som ur stabiliseringspolitisk synvinkel bör sparas till den dag konjunkturen vänder ner.

Det var mitt under en intensiv slutspurt inför valet. Jobben och utanförskapet stod i fokus. Socialdemokratin var något bortkommen från den spelplanen. Redan före sommaren hade partiledningen sagt att frågan inte var någon valfråga. Sannolikt berodde bedömningen på att det såg ganska gott ut. Men Allians för Sverige döpte och vann valet 2006 genom valmanifestet "Fler i arbete - mer att dela på". Trots det goda läget lyckades man driva jobben till en valvinnarfråga, möjligen med drivhjälp också att visst förnyelsebehov i väljarkåren.

Idag läser jag i DN o SvD att arbetsförmedlingen räknar om sina prognoser till än mörkare: över 10 procent utan jobb nästa (val)år. Idag hör jag på ekot om ett ökat bidragsberoende, Alliansen, den som styrs och domineras av moderaterna, talade mitt i högkonjunkturen om "massarbetslöshet". Hur beskriver man nu situationen??. De som döpte alliansmanifestet hade rätt: det blir mer att dela på när fler arbetar. Omvänt: det blir mindre att dela på och stora samhällskostnader och kostnader för enskilda när arbetslösheten ökar. Just det händer nu i Sverige.

Egna inlägg om jobben.
Andra bloggare: Eva-Lena, Johan Ulvenlöv,

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, jobbävning, arbetslöshet, fredrik reinfeldt, utanförskap, jobben, regeringen, alliansen, socialdemokraterna, mona sahlin,

(S)karpa förslag för fler jobb - Solna

Solna. Socialdemokraterna i Solna jobbar för närvarande med en särskild jobbkommission som ska ta fram konkreta förslag för fler jobb. Arbetet görs tillsammans med lokala aktörer som företagare, och fackliga organisationer. Förslagen kommer att presenteras löpande. Solna (S) har nyligen lagt ett förslag i fullmäktige om att alla nior och gymnasieelever ska erbjudas sommarjobb. Det tycker man är särskilt viktigt när Sverige möter en lågkonjunktur. Läs motionen här.

Läs mer hos Johanna Graf.
Bakgrunden till blogginlägget: läs här

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, jobbävning, arbetslöshet, fredrik reinfeldt, utanförskap, jobben, regeringen, alliansen, socialdemokraterna, mona sahlin, Solna

(S)karpa förslag för fler jobb - Huddinge

Huddinge: I Huddinge lade Socialdemokraterna tillsammans med V och Mp nyligen en motion med förslag för att möta den ökande arbetslösheten. Några punkter ur förslagen.

- Vi vill tidigarelägga investeringar för att få igång hjulen igen.
- Vi vill rusta upp och energieffektivisera bostäder men också bygga nytt - även hyresrätter som vanligt folk har råd med.
- Vi vill investera i vår fysiska närmiljö så att våra medborgare känner sig trygga, att sätta upp belysning vid mörka gångstråk, slyröjning, områdesstädning etc.
- Vi föreslår uppsägningsstopp i kommunen. För att kunna behålla en god kvalitet i skola, vård och omsorg i kommunen bör vi inte säga upp personal i detta läge.
- För att kunna garantera såväl välfärdens kvalitet som ett uppsägningsstopp behöver Huddinge i likhet med övriga kommuner tillskott av statsbidrag.

Läs hela motionen här.
Bakgrunden till blogginlägget: läs här
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, jobbävning, arbetslöshet, fredrik reinfeldt, utanförskap, jobben, regeringen, alliansen, socialdemokraterna, mona sahlin, huddinge

Berätta om socialdemokratiska förslag för fler jobb

Jobben blir den viktigaste frågan inför valen till Europaparlamentet den 7 juni i år och självklart i de tre valen september 2010. De svenska väljarna kommer att kräva konkreta förslag av partierna. De behövs för möta det allvarliga läge som Sverige befinner sig i med en stigande arbetslöshet och ökat utanförskap. Den moderatstyrda regeringen verkar ha drabbats av total handlingsförlamning. Samtidigt leds man av ideologisk blindhet med en nästan religiös tro på att sänkta skatter för dem som har redan har mest också leder till fler jobb. Den orättvisa politiken kombineras med slag mot arbetslösa och sjuka som får sämre ersättningar. Sverige går med Fredrik Reinfeldt som statsminister från ett land där aktiva insatser mot arbetslösheten har varit en framgångsrik metod till ett land där utanförskapet och beroendet av bidrag ökar. Det slår i ett nästa steg hårt mot välfärden, som skolan, vården och omsorgen om barn och gamla. Och regeringen helt blundar för arbetslöshetens kostnader.

Runt om i Sverige läggs samtidigt skarpa förslag från socialdemokrater. Ibland gör vi det själva. I bland tillsammans med andra partier. Men det verkar finnas en brist i vårt sätt att berätta om våra förslag. Jag läser att moderaternas partisekreterare, Per Schlingmann, tror att vi kommer att lägga krutet på att tala illa om deras moderata icke-politik för jobben. Det är en signal att inte ens politiskt uppdaterade personer verkar ha koll på läget. Per Schlingmann har fel. Vi kommer att berätta för väljarna om de förslag vi socialdemokrater har för fler jobb. Och vi kommer att berätta om den kritik mot moderat handlingsförlamning som de som nu har makten uppvisar. Varför inte göra detta med hög intensitet också genom våra bloggar?


S-bloggar: Se hos Johan Ulvenlöv.
Knuff om jobbävning.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, jobbävning, arbetslöshet, fredrik reinfeldt, utanförskap, jobben, regeringen, alliansen, socialdemokraterna, mona sahlin,

Energipolitik för jobb, tillväxt och ett grönare Sverige

Att Sverige har chans att få en långsiktig överenskommelser om energipolitiken är central. Som Åsa Westlund skriver så handlar det om en modern energipolitik. Det handlar om jobbpolitiken. Det är en grundläggande fråga i klimatpolitiken. Det handlar om forskning och teknikutveckling som ger tillväxt och jobb. Att nu de rödgröna tar upp den fallna samarbetsmanteln om energipolitiken som dumpades av borgarna, och främst centerpartiet, är viktigt för Sverige. Förhoppningsvis blir förutsättningarna för verkliga samtal bättre när partier som håller sig längst folkomröstningsresultatets stig tar initiativ till dialog. Möjligen bör inriktningen vändas från den oro och ibland skräck för kärnkraften som avspeglade sig i dåtidens omröstning 1980. I stället är det utmärkt att S, V, Mp lyfter blicken framåt och ser omställningen som en möjlighet, både för jobben och för miljön.

Dagens utspel är inte bara positivt i sak. Det kan ge självförtroende till socialdemokrater över hela landet att faktiskt berätta om goda exempel, skarpa förslag och verklig satsningar för att sätta jobben först. Se bara på Mattias Josefsson, oppositionsråd (S) från Ulricehamn som i en film här presenterar några skarpa jobbförslag (S). Fram med alla såna exempel. Det kryllar av dem.

" - Läs mer om energiöverenskommelsen: Aftonbladet, DN Debatt, SvD, Analys Henrik Brors DN. - Andra bloggare på Knuff. Sjölander, Röda Berget, Jonas Morian,
- Ett grattis till dagens fyraåring: Bloggen med namnet Promemorian.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, jobbävning, arbetslöshet, fredrik reinfeldt, utanförskap, jobben, regeringen, alliansen, socialdemokraterna, mona sahlin, kärnkraft, energipolitik,

Jobben som hjärtefråga eller simpel valstrategi?

"Prisökningarna ska bekämpas med stram ekonomi. Inte med arbetslöshet! " Det var texten på en av socialdemokraternas valaffischer 1970. Samma år föddes moderaternas partisekreterare Per Schlingmann i Borås. I tidningen Expressen kommer han idag till tals. Han upprörs över att socialdemokratin klart och tydligt kommer att tala jobb och utanförskap inför de kommande valen. Samma tidning avslöjade denna "plan" i går. Han upprepar budskapet på sin "valledarblogg". Kort sagt är denna debatt om debatten löjlig. Socialdemokratin bildades av arbetarklassen och redan då, 1889 var rätten till arbete och goda villkor i arbetslivet en av våra viktigaste frågor. Vi startade som parti den kampen långt innan moderaterna bildades 1904. Som framgår av valaffischtexten fanns jobben på vår dagordning också det val som ägde rum samma år som den moderate partisekreteraren föddes.

Det som nu händer är att Sverige har en högerledd regering som i ett val, 2006, drev jobbfrågan utan att ha den i själ och hjärta och utan att brinna för den på riktigt. Jobben och de följder arbetslösheten får blev krass valstrategi. Det var för Reinfeldt, Littorin med flera en vinnarfråga för att nå makten. Just nu ökar arbetslösheten. Fler tvingas leva på bidrag. Arbetslösheten är en katastrof för enskilda i sig men slår också mot välfärden och samhällsekonomin. Arbetslöshet kostar. Men Per Schlingmans parti som har regeringsmakten gör inget åt den. Detta SKA man ha kritik för och detta måste debatteras. Socialdemokrater och andra i opposition har en demokratiskt skyldighet att spegla detta i debatten så att väljarna kan döma på valdagarna.

Vi hade något dokument förra valet av en ledande moderat från "norr". Han hade spridit strategidokumentet där uppmaningen var att till sådär 70 % tala negativt om sossarna. Jag förstår att moderaterna utgår från sitt eget tänk när man kritiserar oss. Men så länge man inte handlar och nu inte ens pratar om jobb och utanförskap så kommer man att få skarp och hård kritik. Det har man förtjänat. Även om bilden är att vänster går ner och höger upp så är S, V, Mp större i opinionsmätningar. När väljarna börjar döma handlingar så förvånas inte jag om "höger" kommer att bli mycket mycket besvikna.

Knuff: Andra bloggar: Arvid Falk, Johan Ulvenlöv, Jonas Morian,

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, jobbävning, arbetslöshet, fredrik reinfeldt, utanförskap, jobben, regeringen, alliansen, socialdemokraterna, mona sahlin,