söndag 29 mars 2009

En "vanlig socialdemokrat" kan också duga

I går var det årsmöte med (s) i Solna. Utöver val och formella punkter hade vi besök av Anne-Marie Lindgren, utredningschef för Arbetarrörelsens Tankesmedja. Visst behövs det en sådan! Den ideologiska diskussionen är livsviktig för arbetarrörelsen. Naturligtvis finns grundvärderingarna med i så gått som alla diskussioner, även när man plöjer sig igenom de ofta tjocka sammanträdeshandlingarna. Men att ibland lyfta blicken, drömma, bli förbannad, ta ett steg framåt, betrakta samhället utifrån sina värderingar är alltid viktigt. Kollen på färdvägen behövs alltid. Fungerar politiken i relation till de politiska målen? Hur ser den politiska kartan ut? Hinder och genvägar? Stockar och stenar? Ska man göra det är Anne-Marie Lindgren utan tvekan en av de bästa inspiratörerna.

I anförandet fanns både resonemang och perspektiv på de grundläggande målen och utgångspunkterna: Frihet, jämlikhet och solidaritet, något AML utvecklat med Ingvar Carlsson i socialdemokraternas grundbok i ideologi, "Vad är socialdemokrati". Ur de ideologiska principerna växer förhållningssätt till sakfrågor. Vad innebär exempelvis en sänkt a-kassa? Ja, AML liknade det vid ett nationellt förmyndarskap. Idag kan staten enligt regelverket tvinga att arbetslös att på dagen överge familj och rötter i norr för ett arbete längst ner i söder. Frihetsbegreppet hänger intimt ihop med jämlikheten. De är varandras förutsättningar.

AML visade också att det går - och är absolut nödvändigt - att kombinera en djup ideologisk förankring med att hålla ordning på ekonomin och kunna säga nej till saker vi inte har råd till.
Hur mycket kan vi exempelvis acceptera av att med skattepengar skicka mångmiljonbelopp till internationella koncerner som utifrån vinstkrav från ägare driver friskolor? Ägare som faktiskt inte själva behöver satsa en enda krona utan bygger lönsamheten på ett rakt flöde från kommunernas kassakistor? Vårdvalet var ett annat bra exempel där de värderingar som nu styr politiken innebär en strikt utbudsstyrning, inte efter behov. Och om det är så att vi har begränsade resurser, som direkt kopplas till skatteuttag, hur kan man (läs borgarna) då kombinera en politik med kraftigt sänkta skatter å ena sida, och å andra sidan genomföra kostsamma "valfrihetsreformer" där inga begränsningar finns?

AML ifrågasatte också hur de marknadsliberala idéerna sökt sig in i offentlig sektor på ett olyckligt sätt. "Varför är det självklart att vi som enskilda konsumenter kan bestämma vad vi vill handla? När vi gör det gemensamt- i kommuner och landsting - så ställs helt andra krav." Hon tog ett aktuellt exempel från Göteborg där upphandling om
konst nu prövas juridiskt. Man får uppenbarligen inte välja fritt. "Här ska inte köpas upp av någon speciell konstnär. Konst är varor och där gäller upphandlingsreglerna." Man undrar vilken samling av konst som ex Nationalmuseum hade haft om detta varit det centrala?? På något sätt sätts politiken, vårt sätt att fatta gemensamma beslut om det som vi gemensamt valt att lösa tillsammans, åt sidan till förmån för juridiken och de ekonomiska krafterna.

Tack, Anne-Marie, för ett inspirerande tal. Idedebatten inom socialdemokratin behövs. Särskilt viktigt är det i tider som nu. När allt fokus behöver läggas på krisbekämpning, röda siffror i kommunala budgetar, arbetslöshet och att parera slag mot välfärden är den ideologiska kompassen särskilt viktig. För ett oppositionsparti handlar det också om att inte bara fylla sin uppgift som "opponent": Den egna färdriktningen måste vara det viktiga. Sen är kontrasten mot motståndaren viktig för att göra skillnaderna tydliga.

Tänker på avslutningen av Ekots lördagsutfrågning i går när Östros fick frågan om fortsatt förändring av S. Denna ständiga fråga där jag ibland får intrycket att det enda svar som duger är när politiken anpassas till höger. Absurt! Visst måste ett ledande parti som fått sparken av väljarna lära av detta, förnyas, förändras, moderniseras. Men väljarnas sparkar handlade inte om krav på högerpolitik utan främst på att S glömde jobben.

Thomas Östros kommentar kan då användas med stort självförtroende: "jag skäms inte ett ögonblick för att låta som en vanlig socialdemokrat. Jag tror att de flesta människor tycker att det känns bra med vanliga socialdemokrater".

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,