Ilija Batljan till storms mot slöseriet i landstinget

Ilija Batljan som startade sin landstingsbana med att spara hem miljarder till stockholmarna genom att räkna om kalkylerna för Nya Karolinska går vidare med reformagendan.

[uppdaterad]Idag ställde han slöseriet i landstinget i fokus med en rapport om hur skattebetalarna inte får ut optimalt för de pengar de avsätter till skatt. Rapporten berättar om en svinn på driftbudgeten som kan uppgå till nära en och en halv miljard. En jättelik byråkrati, dyr och dålig mat som också kostar i form av sämre vård och undernäring, pengar till sjukhusen trots att de inte ger den vård de får ersättning för, felaktiga upphandlingar och en oförsvarlig samling konsulter inom SL är några av punkterna som Ilija Batljan och socialdemokraterna vill angripa.

Slöseriet i form av en "jättelik byråkrati" bedömer Batljan kosta skattebetalarna 450 miljoner per år. Landstingets förvaltningar och staber har 1.500 anställda och har tillåtits växa medan vården fått allt knappare resurser. Den centrala byråkratin ska halveras till 2015, enligt (S) mål.

Maten, en av vårdens stora skandaler under den borgerliga alliansen, ska bli både bättre och billigare genom att man går över till "hälsokök". Ilija Batljan kritiserar det borgerliga matsystemet där leverantören Sodexo får pengar om patienterna väljer bort maten, en kompensation för ofta uselt smakande mat. I rapporten pekar man också på att dålig mat har negativa effekter för vårdresultatet. Blir maten bättre minskar också undernäringen i vården som idag drabbar mellan tio och tjugo procent av patienterna. Socialdemokraterna räknar med att övergången till hälsokök enbart på Karolinska kommer spara mellan 20 och 30 miljoner. En försiktig uppskattning visar att kostnader som vården idag har på grund av undernäring kommer att spara ca  70 miljoner per år.

Pengar för vård som aldrig ges är ett dåligt system menar (S). Idag får sjukhusen en stor del av ersättningen även för åtgärder som inte utförs! Det handlar, menar (S), om en överkompensation på drygt 50 miljoner. "Vi rödgröna tänker sätta stopp för slöseriet och i stället göra det mer lönsamt att producera mer vård för att korta köerna", heter det i rapporten.

I agendan för att stoppa slöseriet pekar (S) också på de dyra avknoppningar och försäljningar som landstinget genom ett särskilt "utvecklingskansli" har pysslat med. Ett exempel är att landstinget enbart på fem avknoppade vårdcentraler har gått miste om, lågt räknat, 20 miljoner. Som alternativ till de ideologiskt drivna privatiseringarna vill (S) utveckla de egna verksamheterna och bli "regionens bästa arbetsgivare". Man ser också ett ökat samarbete med "non-profit-vård" som angeläget.

I "slöserirapporten" tar (S) också upp fusket med fakturor som landstinget har betalat för tjänster som inte har utförts. Där ska en bättre granskning av entreprenörer ske. Städningen på sjukhusen brister vilket kostar pengar i form av vårdkostnader för infektioner. Där är bland annat privata St: Görans sjukhus ett föredöme därför att man sköter städningen själva. Upphandlingar ska förbättras i landstinget. Konsultberoendet i SL ska halveras och i stället ska SL få en egen upphandlings- och trafikkompetens. 

Man kan utan tvekan påstå att det drar förändringsvindar över landstinget. Slöseriet i sak är viktigt att angripa men jag tycker också att Ilija Batljan och (S) gör det utifrån en ganska bastant ideologisk grund, hela tiden med utgångspunkt från patienten och resenären. Alltid med insikten från Gustav Möllers dagar att "varje förslösad skattekrona är en stöld av folket". Det blåser redan positiva väljarvindar för Ilija Batljan och (S) i Stockholms län. De varma vindarna torde blir ännu mer kännbara fram till valdagen efter dagens reformförslag.

Rapporten finns här. 

Mer: Johanna Graf,

Läs mer: SvD ledarblogg, Anna Vikström, HBT-sossen,
Ilija Batljan på Facebook.
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, sjukvård, stockholms läns landsting, ilija batljan,

Skoldebatt

Jag missade den stora partiledardebatten om skolan igår. Av de mediala rapporterna att döma verkar det ändå, mitt i valrörelsehettan, ha funnits någon form av konstruktivitet om hur skolan ska utvecklas. Ordning och reda, friskolor, mätning av kunskaper mer än inhämtandet (dvs betyg) och annat välkänt verkar ha dominerat. Tyvärr ser det ut som om det som exempelvis Skolverket pekar på som en av de stora orsakerna till de områden som brister mest, segregationen, blev en parantes i debatten. Åter ett område där samhällsdebatten vrider och sätter fokus på något "medeltal" och glömmer den mindre grupp som ligger sämst till. En trist utveckling om det stämmer.

Skolverket visar gång på gång hur segregationen och sådant som föräldrarnas utbildningsbakgrund påverkar enskilda elevers resultat. Ska brister i elevens förutsättningar kunna pareras krävs resursförstärkningar, också sådanat som riktar sig till de elever som behöver extrastöd. När politiken missar det perspektivet kommer man heller inte att få upp de grupper av elever som ligger sämst till.

En något smålustig grej ser jag i citatform. Moderatledaren lär ha anklagat (S) för att "kopiera" allianspolitiken på skolområdet. Nu är det ju Reinfeldt som på hela den politiska skalan har snott socialdemokratisk retorik även om politiken i praktiken är den "gamla moderata". Därtill har ju borgerligheten tidigare skällt på (S) för att en omprövning måste ske. Man borde kanske vara nöjda i stället för att skälla.

Även om mycket verkar ha kretsat kring bredare perspektiv än valdagsresultatet och skolan så påverkar det i högsta grad förutsättningarna. Resurserna är en sak: väljer vi att avsätta pengar till fler lärare och stöd till elever eller väljer vi att gå vidare med sänkta skatter? Det är inget "flum": för vilken politiker som helst är det verkliga prioriteringar där det senare ger mindre resurser. Den som hävdar motsatsen har också bevisbördan.

För övrigt verkar faktiskt Maud Olofsson fått visst genomslag för ett positivt talesätt om att skolan behöver både "ramar och kramar".  Och så...skriver Rasmus Holmberg en bra redogörelse.

Fler som bloggar:
Roger Jönsson, Peter Högberg, Kulturbloggen. Mats Gerdau,
Mer att läsa: AB:; SvD2, Exp, AB Analys,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, val 2010, skola,

Socialdemokratisk Batljan-vind i Stockholm

Glädjande!! Ok, för att jag kanske har visst egenintresse av ett bra valresultat. En nu ordinarie plats i landstinget kan möjligen bli en ersättarplats under kommande period tack vare en framgångsvind som Ilija Batljan verkar ge åt (S) och de rödgrönas i landstingsvalet. En av förklaringarna gissar jag är det enastående jobb som Ilija Batljan gjorde för att spara pengar åt Stockholmarna i bygget av Nya Karolinska sjukhuset. Idag presenteras en mätning i City gjord av United Minds som visar på framgångsvindar. Och där ligger det viktiga: Landstinget kan komma att få en ny politik för sjukvården och för kollektivtrafiken.

Om partier som centern och kristdemokraterna är kvar återstår att se. Detsamma gäller om det främlingsfientliga Sverigedemokraterna också får platser i landstinget. Men oaktat detta blåser det positiva landstingsvindar i Stockholm.  

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, val 2010, landstinget, sjukvård, ilija batljan, socialdemokraterna

Den som viskar i Reinfeldts öra

De fyra år som nu har gått av borgerligt högerstyre med Reinfeldt i ledningen har inte bara gett små justeringar på ytan i vårt Sverige. På många sätt har Sverige förändrats på ett sätt som väldigt få verkar vara medvetna om. Förändringar som handlar om en förflyttning av makten i samhället. Den så kallade svenska modellen, också hyllad av borgerliga vid högtidliga stunder, börjar brytas upp. De intressen som kan samlas under benämningen "Kapitalet" och inte helt felaktigt representerat av Svenskt Näringsliv, är nu inte bara ett särintresse bland många. Den stat och politik som annars kunde balansera olika maktcentra har nu krupit ner på durken i näringslivsskutan beredda att fatta årorna och ro för glatta livet åt det håll som önskas.

Nya marknader i och av tidigare delar i offentlig sektor, sämre lagstiftning för löntagarna när det gäller anställningstryggheten, beställningsbeslut om sämre a-kassa för att underminera fackföreningsrörelsen och mycket annat. Mitt i den kraftiga förstärkning av arbetsgivarnas muskler setts andra krafter i rörelse i ett högre tempo.

Fredrik Segerfeldt skriver på Svenska dagbladet ett inlägg som i stort är ett tidigare blogginlägg och kommentar till mig. Men Segerfeldt är inte bara bloggare utan en aktör i kretsen kring Svenskt näringsliv, med gedigen skolning i "direktörsrörelsen" och med oerhört tydliga avsikter. Segerfeldt som själv rör sig i kretsar där tydliga band finns mellan Svenskt Näringsliv, Timbro, Moderaterna, andra borgerliga partier och i mångt och mycket med hemliga finansieringar av verksamheter, höjer rösten mot den facklig-politiska samverkan. Föga förvånande anser Segerfeldt att sådant är "irrelevant" i sammanhanget. Jag förstår att han vill hålla de egna arenorna utanför strålkastarljuset. Ett sådant  skulle säkert bjuda på spännande information.

I stället menar Segerfeldt, en gedigen "arbetare i näringslivskretsar",  att följande beställning nu ska genomföras av alliansregeringen:

Alliansregeringen bör ställa LO inför ett ultimatum: "Antingen slutar ni upp med att agera partipolitiskt eller så klipper vi era band med staten." (*)

Som framgår av ovan är det här seriöst, skarpt och direkt. Beställningar av politiska beslut går till på det här sättet. Stat och kapital sitter i samma båt och ror i takt den svenska skutan i ny kurs med Svenskt Näringsliv som befälhavare. En ny råhet i tonen som inte handlar om att bevara den svenska modellen utan om att gå vidare med att "fucka facket" som borgerligheten nu uttrycker det.

Segerfeldt är helt ointresserad av maktbalanas. Därför är det inget problem att arbetsgivaren har avdragsrätt för sina "fackavgifter" medan motsvarigheten på löntagarsidan har varit att tvinga förbunden att höja avgifterna. Resultatet: ett kraftigt tapp i antalet medlemmar, något som inte bekymrar den Segerfeldt som säger sig måna om fackets funktion att företräda den enskilde. Segerfeldt har ingenting till övers för demokrati i fristående organisationer. Det som vanligtvis gäller, att medlemmar avgör hur organisationens angelägenheter ska skötas, gäller inte fackföreningsrörelsen. Där, menar Segerfeldt, ska svensk regering gå in och styra. Irritationsmoment nummer ett är att fackföreningsrörelsen har affischerat negativt om Segerfeldts borgerliga regering. Där överskred facket en gräns som näringslivslobbyn nu vill sätta stopp för.

Det har i bloggosfären förts en debatt kring högerns dominans i medier och om hur makten, politisk och ekonomisk makt, alltmer samverkar. Löntagarna trängs tillbaks, senast illustrerat genom regeringens förslag att löntagare som är i tvist med sin arbetsgivare ska förlora lön och i stället få en lägre a-kassa. De borgerliga tankesmedjorna där Segerfeldt rört sig under karriären får direkt politiskt inflytande och samtidigt vägrar det stora regeringspartiet att berätta om hur finansieringen av partiet ser ut.

Segerfeldt skriver på sin blogg ett inlägg under rubriken "Skadeglädje":

Jag har alltid sagt att jag snarare röstar mot arbetarrörelsen än för borgerligheten. Det är därför med ett stort mått av tillfredsställelse jag betraktar sönderfallet

Positivt är att de tidigare ganska dolda makthavarna och lobbyisterna kommer upp till ytan. Det är bra att Reinfeldts sufflörer blir mer kända.

(*) Med "staten" menar FS i det här fallet de "institutioner" som facket har genom lagstiftning som MBL; kollektivavtal och representation i div styrelser. Det ska, enligt min tolkning, fackföreningsrörelsen bli av med om inte "ordern" verkställs.
.
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, lo, svenskt näringsliv, val 2010, moderaterna,

Ohly i utfrågning

Jag gissar väl att Ohlys exempel med "bröstmjölkspumpen" blir kvällstidningsnyheten eller bloggarnas "klo" efter kvällens utfrågning. Annars pressades Ohly på väntade frågor om Afghanistan, höjda skatter, föräldraförsäkringen, friskolor, fotboll och mycket annat.

Det finns en ton i såväl journalistfrågor som i de inklippta frågorna från väljarna som oroar mig. Helt i linje med ett blogginlägg i morse som tog upp att skatterna inte idag är ett verktyg för finansiering av reformer i välfärden utan utgångspunkten för all politisk debatt. Och på ett helt orimligt sätt i sammanhanget blir ett komplement till skattesänkningspratet att politiken förväntas avstå ännu mer intäkter för att stimulera företagande, avstå helt från krav på hur statliga utgifter ska användas och även öka den andel av skatteutgifterna som omvandlas till vinster i privata företag som tar över tidigare offentlig verksamhet. Kravlöst. Utan rätt att ifrågasätta. En skrotat tanke om gemensamt ansvar genom en aktiv fördelningspolitik. Regeringen Reinfeldt har sannerligen lyckats påverka samhällsdebatten i den riktning som moderatledaren själv talade om i unga år.

Ohly klarade sig hyfsat, är min spontana reaktion. Inte lysande och något ansträngt men detta kan i och för sig bero på urvalet av frågor. Tyngdpunkten verkar inte ligga på de frågor som väljarna tycker vara viktigaste utan mer där "intervjuoffret" är lättast att angripa. Kanske inte rätt inriktning i en valutfrågning om man ser till väljarnas behov av underlag för sitt val.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, rödgrönt, val 2010, vänsterpartiet, lars ohly,

Vilka svar ger alliansens bloggare till väljarna?

Valrörelsen har en sak som mer än annat irriterar mig. Att medierna till mycket stora delar inte ställer regeringsalliansen till svars för den politik man fört och vill föra. På en rad punkter har de borgerliga i alliansen tänkt sig slippa att berätta om sin politik framöver eller förklara det man har beslutat om under mandatperioden. Idag riktar de rödgröna 18 frågor till allianspartierna, ett svar på allianspartiernas lilla utspel. Förhoppningsvis kan den press som de rödgröna idag sätter på "borgarna" tvinga fram svaren. Jag tror säkert att de borgerliga partiledarna kommer att svara. Men vilka svar ger de borgerliga "regeringsbloggarna"?

18 frågor till högeralliansen – väljarna förtjänar besked
1. Varför prioriterar ni fortsatta skattesänkningar – mest för dem som tjänar bäst – framför fler lärare i skolan och minskade barngrupper i förskolan?
2. Varför döljer ni för väljarna hur mycket ni ska sänka skatterna med efter 2011?
3. Ska Sverige bli det sista landet i Europa som tillåter hemliga bidrag till partierna?  DN
4. Socialbidragen ökar i åtta av tio kommuner. Varför anser ni att klyftorna minskat när den rikaste hundradelen av befolkningen fått lika mycket i skattesänkning som en fjärdedel av svenska folket fått tillsammans?
5. Varför ska sjuka människor tvingas söka jobb eller gå på socialbidrag? Hur många kommer att utförsäkras om ni fortsätter en mandatperiod till (Aftonbladet)
6. Vad händer med frågan om ett svenskt medlemskap i Nato om ni vinner valet?
7. Varför ska pensionärer fortsätta betala högre skatt än löntagare?
8. På vilket sätt får vi fler jobb av att sjuka och arbetslösa blir fattiga?
9. Är det inte pinsamt att svensk klimatpolitik rankas sämre än Kina och Indiens enligt Climate Action Network?
10. Ska uranbrytning vara tillåtet i Sverige?
11. Varför ska Sverige ha långsammare tåg än övriga Europa?
12. Hur kan ni säga att ungdomsarbetslösheten är en synvilla?
13. På vilket sätt hjälper ett aktivitetsförbud på Arbetsförmedlingen arbetslösa ungdomar?
14. Varför skulle er jobbpolitik som uppenbarligen har lyckats sämre än EU-genomsnittet och resulterat i motsvarande 100 000 färre i sysselsättning nu plötsligt fungera?
15. Vad tänker ni göra med arbetsrätten? Centerpartiet fortsätter att insistera på att den ska försvagas. Kan ni lova att det inte sker?
16. Blir det eller blir det inte en obligatorisk a-kassa med straffbeskattning av företagare och låginkomsttagare om ni vinner valet?
17. Vad betyder ”välfärdens kärna”? Fyra partiledare ger fyra olika svar och ingen verkar veta vad det handlar om. Är det egentligen inte bara ett sätt att dölja de nedskärningar som måste till för att bekosta era skattesänkningar?
18. Ska ni verka för en ny folkomröstning om EMU under nästa mandatperiod?

Fler som bloggar.
- Martin Moberg

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, val 2010, valet 2010, alliansen, rödgröna,

Valet viktigt för miljön oavsett debatt eller ej

En nyhet som inte är det. Ekot rapporterar om valnyheternas nästan totala frånvaro av miljöperspektiv. Samtidigt är varje val ett miljöval. Ska Sverige ha en offensiv miljö- och klimatpolitik som ställer om till ett hållbart samhälle, som skiftar energisystem, bygger om till miljö- och klimtasmarta bostäder och som använder den gröna omställningen för jobb och tillväxt? Eller ska vi tuffa på med den borgerliga utgångspunkten: Sverige har gjort tillräckligt, nu ska de fattiga länderna bära ansvaret, kompletterat med en kärnkraftsutbyggnad som enda åtgärd som ser i en offensiv klimatpolitik?

De rödgröna är, tack vare miljöpartiets trovärdighet i klimatfrågan, helt outstandning jämfört med Reinfeldts allians. För de senare är det mörkare. Den som minns den moderna historien vet att Reinfelt så sent som valet 2006 deklarerade att miljöfrågor inte var något för moderater. Därför var säkert Naturskyddsföreningens granskning riktig. När man efterlyste miljödebatten gav man samtidigt följande sammanfattning av de borgerligas insatser:

I sammanfattning har regeringen tagit allvarliga steg tillbaka i den miljöpolitik som successivt byggts upp under decennier. Att utvecklingen av en ambitiösare miljöpolitik går för långsamt är en vanlig kritik, men att miljöpolitiken går åt fel håll i centrala frågor bakåt är unikt och djupt beklagligt.

Det är tyvärr tyst om miljöpolitiken. Det kan på sikt kosta väldigt mycket för Sverige.

Mer: DN,
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, miljö, klimat, val 2010, socialdemokraterna,

SIFO - en spegling av EGO-valet?

Dagens SIFO kan kanske  speglas på olika sätt. Av helt subjektiva skäl läser jag hellre Ekots rubrik, helt enkelt för att den har en mer angenäm "tuch" än mycket annat. "Knapp majoritet..." ger ändå en känsla av möjligheter. Även om SIFOs Toivo Sjörén säger att den tydligaste slutsatsen är att allianspartierna ändå har ett försprång i väljarkåren de senaste veckorna. I SIFOn ökar både V och Mp medan S når under 30 procent. Kanske en (S)-kostnad för det rödgröna samarbetet. Väljarna verkar vara blocktrogna men kan friare än tidigare vandra inom olika partier i samma block. Än så länge ser det ut som att en av många rysare kommer att bestå ända in på valdagens valvaka: kommer KD att få vara kvar i riksdagen? Ett ras ut och Reinfeldts regering tappar sitt underlag, möjligen. Som SIFO säger: vi vet inte om KD är inne eller ute idag.

GP har en analys om kärnväljare. Om detta får jag och andra återkomma efter valdagen. Men jag tror att tidningen är inne på rätt spår. Valdebatten har från dag ett haft ett spår där skattefrågan har legat som en plattform. En utgångspunkt för politiken som är (S) bortaplan eftersom skatten ses som ett verktyg snarare än som en fristående fråga. Men skattesänkningarna har oavsett vad man tycker om dem gett några hundralappar mer i plånböckerna till många väljare. Det är konkret och rakt, även om de motiveras med "jobb" som är en högst tveksam sak i sammanhanget. Även om fördelningsprofilen är usel och ack så moderat kan känslan av tacksamhet ändå ha tagit över den nraditionella rättvisehandling som väljarna i val brukar ge uttryck för. De sjuka och arbetslösa som har förlorat dramatiskt på politiken är inte och kommer inte att vara flest i väljarkåren utan är beroende av solidariteten från andra väljare. Kanske har Reinfeldt tillsammans med mediernas extrema hyllningar till moderatledaren och frånvaron av kritisk granskning gett oss ett EGO-val. Väljare som mer än vanligt röstar efter hur kalkylerna visar för den egna plånboken än efter vilken samhällsmodell man önskar.

En helt undanskymd sak i valrörelsen är intressant mot bakgrund av hur (S) kärnväljare sägs svika (S), exempelvis LO-medlemmarna. Den öppna enkät som LO-distriktet i Stockholm gjorde till LO:s medlemmar och som avslutades i våras fick ett entydigt resultat att LO-medlemmarnas åsikter även nu stämmer bäst överens med (S) och de rödgröna. Men vad gör, om det nu är fallet, att man lämnar (S) och de rödgröna för allianspartierna? Kanske tanken på den egna plånboken tillåts styra där också?

Reinfeldts allians har misslyckats med jobbet, inte klarat löften om bättre skolresultat, inte klarat av att ordna till problemen med köer i vården, skurit ner på utbildningsplatser, försämrat ersättningar och villkor för sjuka och arbetslösa, skrotat begreppet fördelningspolitik och mycket annat. Jag skrev för en tid sedan om de intressen som Reinfeldts regering jobbar för. Senast uttryckt i ett förslag som kommenterades i går av Maud Olofsson: framöver ska den som har en tvist med sin arbetsgivare om anställningen tvingas gå på en lägre a-kassa i stället för med bibehållen lön. En ren beställning av  Svenskt näringsliv och bara en liten pussselbit som läggs i ett nytt Sverige där maktbalansen mellan löntagare och arbetesgivare förskjuts till den senares fördel. Hela strategin dessutom dold i en kaskad av retoriska piruetter som de "nya" moderaterna gömmer sig bakom. En del medier talar om fastighetsskatten som förklaring: människor TROR att det blir ett dråpslag även om inte förslagen i  sig innebär det. Där har moderaternas rena lögnkampanjer tydligen gått hem.

Jag tror inte på min rubriks slutsats. Jag tror fortfarande att svenska väljare gör som man ofta gör: väljer välfärd före sänkta skatter och ser minskade klyftor som viktiga. Eftersom allianspolitiken är den motsatta borde rimligtvis också väljaropinionen vara annorlunda. Men om den vet vi ingenting säkert förrän vallokalerna har stängt. Jag vet bara att det är högst möjligt med en rödgrön valseger, rubrikerna i vissa medier till trots.

Fler som bloggar.
- Thomas Hartman om högern och facket.
- Lena Sommestad om saknade analyser kring högers och deras stöttepelare...
- Roger Berzell om mobiliserade borgerliga väljare.
- Robert Noord om hemliga kampanjpengar.
- Röda Berget om en sjukförsäkring.

Mer att läsa:
- SvD: Göran Erikssons analys.
- SvD om PR-spelet i valrörelsen.
- DN,  AB; Exp, om mätningen.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, val 2010, sifo, opinionen, moderaterna, fredrik reinfeldt, socialdemokraterna, mona sahlin

Moderat valstugeprat ger (S) fler medlemmar

I dag skriver jag in en ny medlem i Socialdemokraterna. En av många som "alltid"  röstat (S) men som inte varit aktiv eller visat det utåt. Men som nu blev så förbannad att hon tog steget: Moderater vid valstugan i Huddinge som har ett märkligt sätt att försöka vinna röster: "Rösta moderat så vi blir av med Mona Sahlin".

Att moderaterna bedriver en organiserad kampanj som inte handlar om kritik mot (S) politik utan mot partiets förträdare personligen är välkänt. Vi minns moderatkvinnornas rapport om Sahlin som "liten djävul". Vi minns det förfalskade brevet som mailades runt av moderata förtroendevalda. Vi har sett åtskilliga inlägg på allianstrogna bloggar som medverkat i försök att underminera (S) företrädare i stället för att tala om egen politik. En del med snyftande inlägg när den borgerliga politiken angrips.

Vem minns inte valet 2002 när bland andra (ja, fp och S-företrädare också...) moderater i valstugor talade som goda Sverigedemokrater? Idag försöker moderater i Huddinge att värva röster med skälet att "Sahlin måste bort". Det verkar som den ökände experten på negative campaigning, Karl Rove, som på sin meritlista har jobb för moderaterna, har lyckats sätta avtryck i den svenska valrörelsen.

För egen del tänker jag fortsätta prata och skriva om politiken. Mitt eget partis men också om motståndarens. Det sista därför att så många punkter av det jag tycker är fel i dagens samhälle handlar om effekter av beslut som fattats av den borgerliga regeringen. Därför är det också helt naturligt att jag vill lyfta av Fredrik Reinfeldt titeln statsminister och förpassa honom över Strömmen till riksdagens oppositionskorridorer. Men jag tänker aldrig försöka värva röster på det pinsamma sätt som moderaterna just nu verkar göra i Huddinge och som partiet i en del andra sammanhang verkar ägna sig åt. Att det usla sättet sen ger fler (S)-medlemmar är gott i sig men ingen förmildrande omständighet.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, moderaterna, fredrik reinfeldt, mona sahlin, huddinge, val 2010,

Jämnt mellan blocken trots medial helgonförklaring av Reinfeldt

En dag är mätningar trevliga, andra dag det motsatta. Men åter: det är valdagen som gäller. Demoskops senaste mätning tar inte heller hänsyn till den nära katastrof som Reinfeldt presterade i SvT:s utfrågning. En del av "analyserna" (om man nu kan tala om det) av mätningen idag bekräftar mina gissningar: de små blå partierna har gott hopp om att stödröster ska få de kvar i riksdagen.

Med bara två veckor kvar till valdagen kan man nog slå fast en sak som påverkar mätningarna: Reinfeldts regering kommer att bli den första i historien som genomför en valrörelse utan att någon större granskning av politikens löften i förhållande till resultat finns i de stora medierna, undantaget SvT-utfrågningen. Den högerdominans som finns i medierna ser i stället till att producera löpsedel efter löpsedel, ledare efter ledare och rubrik efter rubrik som ska slå fast Reinfeldts förträfflighet. Samtidigt drivs högerpartiets kampanj av dolda, hemliga bidrag som i många andra fall skulle ge "skandalrubriker" men som, när det är den helgonförklarade Reinfeldt, bemöts med tystnad.

Trots detta kommer valet att bli jämnt. Och skälen är många för att lägga rösten på socialdemokraterna.

Fler om mätningar.
Högberg, Krassman, Svensson,
Soilander, Altenberg,  Andersson,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, val 2010, mona sahlin