tisdag 30 juni 2009

Tio röster om rättvist vårdval - sommarläsning för Filippa Reinfeldt

Stockholms eget vårdval hade tagit sig över Östersjön. När socialdemokraterna i landstinget igår hade vårdvalsmingel i Visby presenterades också en ny antologi med olika röster om "vårdvals-"reformen". Redan titeln är en viktig signal: "10 röster om rättvist vårdval" kan med trovärdighet tolkas som att arrangören socialdemokraterna gärna ser ett vårdval på plats men att det just ska uppfylla ett viktigt kriterie: att vara rättvist. Så är det inte idag.

Antalogin visar hur snett det kan slå och hur motsatt "rättvist" det kan gå om man gör först och tänker sen. Genom röster från olika delar av vården lyfts kritik fram men också - och kanske främst - konstruktiva förslag till hur vårdval faktiskt kan bli rättvisare.

Lasse Källström, Carema, uppskattar S-initiativet och bidrar gärna med erfarenheter från andra landsting där man har jobbat med vårdval. Carema uppskattar förstås både valet i sig och den möjlighet det finns till fler utförare. Carema gillar förstås etableringsfrihet och är inte rädda för att det ger en sned fördelning av vårdens resurser. Där har man en viktig reservation när man inte befarar över- och underetbleringar: ersättningssystem måste ta hänsyn till behov. I antalogin pekar på att många landsting valt en modell som heter ACG.

En kommentar till i Lasse Källströms inlägg är viktigt. Den som följt vårdvalsdebatten i landstinget, Stockholm, vet att oppositionen har upprepat detta många gånger:
"Vi menar också att en så pass omfattande reform som vårdval måste vara beständigt över tid och tåla evetuella politiska successioner"
Paul Erling, läkare, bidrar med ett brev till politikerna i landstinget. Han betonar att han 2006 stödde Alliansen, men har ändå stark kritik mot vårdvalet:
"För mig är det alldeles tydligt att vårdvalet prioriterar "lätta" patienter...
Ni hänvisar ofta till att detta har lett till ökad tillgänglighet. Det är självklart.." Vi tvingas ju ta emot tex en yngre person...som egentligen inte behöver annat än egenvård". "..:Ersättningssystemet spelar ut vårdcentralerna mot varandra. Det lönar sig bäst att ibland bedriva närmast oseriös verksamhet".
Andra röster upprepar viktiga erfarenheter om vårdvalet, inte sällan där varningar har funnits från opposition och personalgrupper sedan starten:

Bosse Burström
, professor och överläkare vid KI skriver att behovet av att resurser måste fördelas efter sjuklighet. Har man en patientsammansättning som har större vårdtyngd så måste resurser fördelas efter det.

PRO:s företrädare
berättar om en medlem som tog sig till vårdcentral med färdtjänst. Trots många olika problem och färdtjänstbehov tvingas patienter återkomma därför att vården inte går igenom fler "åkommor" åt gången.

VD:n för Pfizer AB, Nikolaj Sörensen, är i grunden positiv till vårdvalet men lyfter fram behovet av kvalitetsstyrning och tycker att regeringen måste ge tydliga regler om hur ersättningar ska betalas till vårdenheter.

Elisabeth Hammarstedt, Kommunal, pekar på att nyetableringar görs "där pengar finns. Bland de välmående i innerstaden. Inte där vårdbehoven finns". Hon pekar också på att landstinget måste ta tillvara alla yrkesgrupper. "..den borgerliga landstingsledningen...har en övertro på att allt måste utföras av läkare och sjuksköterskor". "Det är dags att återupprätta undersköterskornas status", menar hon.

Hasan Dölek, Turkiska riksförbundet, bidrar till analogin med rubriken "Se hela människan, inte bara enskilda symptom". Fler personal, bättre bemötande, fler personal än läkare för att utföra tex hälsokontroller, fler utbildade sjukvårdstolkar och behandling av "hela människan - fler diagnoser" vid samma besökstillfälle. Det är inslag i vården som Hasan gärna önskar.

Per Wändell, distriktsläkare i Hallunda, lyfter fram att boendesegregationen måste få effekter för resursfördelningen. Lagen säger faktiskt att den som har störst behov ska ha företräde. Han säger att det finns goda kunskaper om behoven men att vårdvalet innebar att resurser försvann från socioekonomiskt svaga områden och talar om en "omvänd Robin Hood-effekt.

Kristina Blommé, vice ordförande i Distriktssköterskeföreningen, kritiserar vårdvalet därför att det förebyggande arbetet och stöd till patieters egenvård har "ansetts som oväsentligt". Områdesansvaret är bort. I praktiken är nu ingen ansvarig för det förebyggande hälsoarbetet. Annars ligger hennes kritiska punkter på samma delar som andras: ersättningssystem som styr fel, många och korta besök där stöd till patienters egenvård inte ges ersättning.
"Patienter med de största behoven prioriteras inte, utan det är efterfrågan som styr. Inte minst personer med låg autonomi, personer med långvariga sjukdomar och psykiskt sjuka hamnar i kläm i vårdval Stockholm".
Vårdförbundet och Anna-Karin Eklund lyfter fram liknande synpunkter: fokus har varit på det medicinska men vården behöver fler kompetenser som också jobbar förebyggande.
"Det är viktigt att den offentligt finansierade vården uppfattas som rättvis och att resurserna fördelas efter behov. Så är det tyvärr inte idag".
Filippa Reinfeldt om andra sjukvårdspolitiker har all anledning att läsa antologin. Där finns mycket man borde ta hänsyn till innan man sjösätter något så viktigt som en reform för sjukvården.

Läs mer om vårdval Stockholm:
- DN;s repotage. DN om besöksutveckling.
- Sanna och Katrine intervjuar Filippa Reinfeldt i Korseld.
- Egna tidigare inlägg om
vårdvalet.
- Annat om vård
i Almedalen
- SvD: kvalitetsjämförelser.
Bloggar: Wemind, Ledarbloggen, Anders Utbult bloggar på Jytte Gutelands blogg, HBT-sossen,
Omvård.se

Intressant?Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,