onsdag 1 april 2009

Jobbävning och ilska över pånyttfödda samhällsklyftor

Så har ordet "massarbetslöshet" kommit till Sverige. Det land som leds av makthavare som lovade dess absoluta motsats. Samma dag som regeringens fullständiga kapitulation presenterar socialdemokraterna resultatet av sitt jobbrådslag. Ett brett program för nya jobb, utbildning och trygghet som resultatet av att partiet i valrörelsen 2006 fick sparken därför att man glömde jobbfrågan. Kontrasterna blir ännu tydligare mellan en regering som pratat sig till en positiv bild när det gäller jobbskapande men som i praktiken inget gör och ett offensivt oppositionsparti som alltid satt jobben först men som faktiskt trodde att högkonjunkturen skulle ge framgångar.

SvD:s Göran Eriksson beskriver dagens presentation av finansministerns prognoser et som en "Skräckfilm i overhead-version”. Samtidigt som krisen skakar om oss alla sägs att pengar saknas för snabba insatser för att få fart på ekonomin och rädda jobben. Då plötsligt är pengarna slut. Men som Karin mycket riktigt skriver i ett inlägg så har inte Borg snålat på allt: !"
.. snålar gör han ju inte när vi kommer till det. Skattesänkningarna alltså.."
Samma tema lyfter Åsa fram. Här går en djup ravin mellan de politiska alternativen i Sverige. Borg och Reinfeldt kan utan att blinka snacka om "slut på pengar" och "kris" i ena sekunden och strax därefter göra helt motsatt bedömning att det flödar av överskott som ger utrymme för sänkta skatter och nästan allt av detta till folk som redan har det ganska bra.

Varningarna är nu tydliga till finansministern SKL:s Stefan Ackeby beskriver det som att:

– Det kan handla om att lägga ner skolor och vårdcentraler. Människor får längre resväg och det blir längre köer till vården. Personalen kommer att få en hårdare arbetsbelastning, säger Stefan Ackerby
Mitt i alla bedrövelse kan jag känna ett hopp till de som resonerade som den byggnadsarbetare som yttrat sig på ett möte: "Visst, hade han sagt, kan jag se att det är mer kvar när skatten är betald. Men det är förbannat svårt att känna annat än vemod när min mamma samtidigt, trots små marginaler, har fått sänkt pension". Solidariteten finns kvar i Sverige, förstås inom familjer men också i stort. Jag tror att det är en förklaring till att den nuvarande regeringen faktiskt har sämre stöd i opinionen än den rödgröna oppositionen. Väl är väl det. Och Anders Löwdin, Arvid Falk, fångar det bra:
Att mildra jobbkrisen och ge människor hopp i vardagen, ja det är i högsta grad att ta ansvar för Sveriges ekonomi. Ska det vara så svårt att förstå?


Läs också inlägg av bloggarna Ett hjärta rött, Sjölander, Mitt i steget, Kalle Sandström, Peter Swedenmark,


Aftonbladets Lena Mellin. DN,
Johan förmedlar fler blogginlägg om den viktiga jobbävningen.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , ,

3 kommentarer:

Markus Blomberg sa...

Känner igen mig i din bild av solidariteten mellan människor.

I en boomande högkonjunktur lyckades kanske moderaterna rucka på den grundläggande känslan, för att folk kände att många "var med" och klarade sig.

Idag hör jag många i min egen ålder som till exempel går och svär över pensionerna - dels pensionärsskatten och dels över de kommande sänkningarna.

Hur går det ihop med liberalernas "var och en för sig själv"?

Anonym sa...

Det är fel att säga att vi pensionärer fått ökad skatt - vi har inte fått sänkt skatt som många andra. Med min ålders erfarenhet unnar jag ffa de unga som arbetar detta jobbavdrag. Hade det själv som fattigast när jag och min man var småbarnsföräldrar efter 5 års högskolestudier. Det är bra att jobbrådslaget kommit fram med idéer men det får inte förta vår analys av det som orsakar att vi med stor sannolikhet kommer att få massarbetslöshet - den finansiella kollapsen. Synd att Nuder gav sig av. Han borde(?) vara en av dem som kan sätta fingret på detta gigantiska problem.

Anonym sa...

Det enda Alliansregeringen tillfört det arbetande folket i Sverige är ett dasspaper som redan är använt.Det är kort och gott skit rakt igenom.

NetRunner