måndag 10 augusti 2009

Tung S-ideolog: "Pröva förbud mot vinstutdelning"

Genom Johan Sjölanders tips på Facebook ser jag att det händer mer i debatten om vinster i välfärden, där mycket har kretsat kring fristående skolor. I morse skrev jag om uttalandet från Marie Granlund med tydlighet om att "skattepengar ska gå till välfärden, inte betalas ut till enskilda i form av utdelningar".

Idag får förkämparna för den linje som Carin Jämtin angav på DN debatt stöd. I Veckans analys från Arbetarrörelsens tankesmedja skriver partiets tunga idedebattör Ann-Marie Lindgren en analys av frågan. Hennes slutsats är efter en argumentation:
Men det finns klara skäl att därutöver pröva ett förbud mot just vinstutdelning. För det handlar om skattepengar. Och varför ska skattepengar gå till vinst till privata aktieägare, när det handlar om verksamheter som precis lika gärna kan drivas i offentlig regi, utan någon vinstmarginal, och den kostnad den utgör?

För, som sagt, det är en myt att privat verksamhet gör allt så mycket bättre och effektivare så att vinsten betalar sig själv. Det gör den inte.

Ann-Marie Lindgren har tidigare citerats i ett av mina inlägg. Då i en rapportanalys till Skolverket.
Debatt lär följa.

Intressant:äs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

2 kommentarer:

Stig-Björn Ljunggren sa...

Socialdemokraterna håller nu på att måla in sig i ett indolent hörn, som går ut på att partiet motsätter sig vinster genererade av skattemedel, trots att utgångspunkten från början var att motsätta sig slöseri av skattemedel.

Vinst är inte det det centrala problemet, utan det är att offentliga verksamheter missbrukar gemensamma resurser.

En kommunal verksamhet som får nys om kommande neddragningar i budgeten och därför beställer allt de kan för de slantar de spart in under året, så att de har ett tjusigt minus i slutet av året, de går inte med vinst. Men ska de ha socialdemokratins välsignelse?

Populistiskt går det kanske att driva hem vinsthetsen, men vad händer om Alliansen kan göra detta till att (s) egentligen är ute efter friskolorna, vill dra ner på valfriheten, vill verka för en stel offentligsektor-supremati? En återgång till 80-talets vänstrism?

Då blir det inte bara ideologiskt fel, utan också ett taktiskt haveri som lägger storstäderna och medelklassen i händerna på Fredrik Reinfeldt.

För vi vet att många av dem som nu gläfser om vinst egentligen är ute efter friskolor och annat som förknippas med "nyliberalism" och förnyelse av offentlig sektor.

Och om vi som finns här vet det, så kommer nog borgerlighetens valrörelsetaktiker att kunna lyfta fram det.

Peter Andersson sa...

jag tror inte "saken" tjänar på att man "soppar ihop" allt man kan i argumentationen för alternativ. Och ett dundermisstag är när man, som du också nalkas i retoriken, inte argumenterar för alternativens förträffligheter utan mot reella/påstådda vansinnigheter i offentlig sektor.

Att borgerliga partier i snart sagt varje debatt visar att man saknar ambitioner för att utveckla den egna verksamheten drar i mina ögon ner trovärdigheten i resten av pratet också.

Skulle man vara seriös i konkurrens och effektivitet så borde man "ha en plan" för egen regi också, speciellt om man i ett valfrihetssystem tillmäter de samma betydelse i befolkningen som faktiskt VILL VÄLJA en kommunal förskola eller skola eller
landstingsdriven vårdcentral.
Såna unikum finns faktiskt.

Vad gäller verksamheten i brukarnas/kundernas ögon så ligger kundnöjdhetsindex inom de flesta verksamheter på tal som även näringslivet skulle bli lite avis på.

Ex Vårdval Stockholm: Utvärderingarna visar att ca 15 procent av befolkningen har använd sig av valet. Det är ingen massflykt bort från landstingets vård.

Utvärderingarna av vårdvalet kan inte på något sätt påstås visa att den privata vården är mer produktiv, snarare lite tvärtom men marginellt.

Ett antal år av besparingar gör att det där överskottet att slösa för inte är särskilt stort på en förskola, en skola eller vårdcentral.

Hanteringen av överskott/underskott som i huddinge kommun sen länge regleras med överföringar gör att problemet inte finns kvar.

Debatten om vinster: med tanke på konkurser i både friskolor o vård så är andra perspektiv kanske mer aktuella där.

Vikten av vinster för alternativ har varit en mikroskopisk parentes i argumentationen från de borgerliga partierna. Det har alltid handlat om engagemang, valfrihet, egenmakt o en rad andra positiva inslag som jag bara kan applådera. NU finns ju verksamhet som bygger på dessa ingredienser exklusive vinst. Inom non-profit sektorn kämpar man ju för att få uppmärksamhet. Och detta är väl etablerat i Sverige men trängs helt ut i debatten om vinster eller inte. Tråkigt.

Vad är det för vinstskapande åtgärder vi pratar om? JAg är för diskussionen om vinstbegränsning därför att vare sig (S) väljarna i allmänhet eller Stockholmarna kommer att acceptera sämre service av det skälet.

Så kärleksfulla är man inte till ägarna av företag men ser positivt på alternativ där det passar barnen ex.

Jag tror att väljarna har svårt att acceptera en socialdemokrati som stänger ner alternativ men är inte ett dugg rädd för Stockholmarnas syn på att sköta pengarna, hushålla, ge stöd / vård efter behov.

Vinsten kan alltså inte vara tillåten att genereras fram (av skattepengar) genom neddragning av kvalitet och åtgärder som leder till sämre resultat för eleverna eller sämre vård.

Givet samma förutsättningar (dvs elever med ungefär samma förutsättningar, ansvar för elever med behov av särskilt stöd osv: Om en privat aktör hittar smartare och bättre vägar inom samma ramar och ger lika eller till och med bättre utbildning eller vård så har jag mycket svårt att förstå att inte det skulle vara ett överskott i bolaget. Och en ägare sköter ju sitt bolag och delar förstås inte ut vinst om pengarna behövs för att utveckla verksamheten.

Jag förstår att en styrelseledamot i ...tex Academica tycker att vinstbegreppet glittrar vackert och "det kan väl inte vara något problem". Samtidigt borde den politiker som ger ersättningar på en nivå som "blir över" i skola, förskola eller vård och som samtidigt tvingas säga nej till barn och elever som behöver särskilt stöd därför att pengarna är slut, känna visst missmod.

För även om en viss andel pengar öronmärks med "till ägaren" så är det skit samma för den elev som inte fick stödet i matte eller den patient som bara fick fem minuter med doktorn när man egentligen hade behövt 15. Styrelseledamoten kanske kan bortse från det. Det kan inte den som är förtroendevald.

Ibland är verkligheten enkel för några och mer komplicerad för andra.