fredag 16 april 2010

Prasselmedier får tydligen skriva vilket skit som helst

Jag hann inte fullfölja traditionen i går med inlägg om aktuella opinionsmätningar. Det finns anledning att påminna om läget. "Fortsatt ledning för de rödgröna". I går enligt Demoskop. Det finns trots det saker som inte handlar om politiken som gör att det skulle gå att förklara en ledning för "borgarna". Nej, jag tänker inte på politiken utan på den mediala bilden som ges. Ofta är den möjligen i närheten av sanningen men det finns trista undantag.

Expressen är ett sådant. I går med Marie Söderqvists fullständigt ogrundade inlägg som egentligen är sämre än ett partiflygblad. Hon skriver om en "kris i det rödgröna samarbetet" och dras den befängda slutsatsen:
Det finns inget som förenar dessa tre partiet förutom viljan att styra landet. Och bara maktanspråk är sällan en bra grund för att bygga gemensam politik.
Samma tidning har också en blogg. Man skrev bland annat om Mona Sahlins presentation av talespersoner. Expressenbloggen tycker att
Thomas Bodström – lika seriös som sockervadd.
Sven-Erik Österberg – svensk politiks egen Mr Noboby.
Carin Jämtin – har gjort en slät figur som oppositionsledare i Stockholm.
Leif Pagrotsky – mera känd för barhäng och vimmel än för politik numera..
Exempellistann kan förstås göras mycket längre. Ett sådant såg jag häromdagen. En karikatyr, som förstås är en speciell form av politiska inlägg, handlade om Sahlin och smink. Må så vara  att det är karikatyrens och satirens rätt att jobba med de bilderna. Men DN gjorde fet rubrik på webben. Sahlins mascara blev tung nyhetsrubrik. Så uselt.

Johan
Westerholm drömmer om en ren valrörelse. Jag själv har insett att det är viktigt att själv försöka bidra till en ren bloggdebatt. Därför har jag, med erkännande om tidigare övertramp i  fetstil, deklarerat min blogg med märket "Ren bloggning". Andra, som Annika, har markerat samma önskan. AB nämner fler:

Mary XJ, Kent Persson, Farmor Gun i Norrtälje, Erik Laakso, Emma Opassande och Johan Westerholm är några av de som de senaste dagarna tagit upp hur nätet på många sätt är ett mer generöst ställe att vara på.
Krassman deklarerade sin blogg som fri från personfixering. Martin Moberg tog upp vem som granskar granskarna. Thomas Hartman berörde frågan om "gammelmediernas" sätt att jobba. Frågan är om de stora tidningarna kommer att hänga på bloggosfärens initiativ? Ser du några tecken på det - skicka gärna en kommentar med länk till mig. Jag väntar ivrigt på deras upprensning.

Kolla bloggar via NetRoots och Politometern
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Klarspråk om arbetslösheten - Alliansfritt Sverige


Jag sökte men kunde inte hitta något på nätet. Synd. För minns jag rätt så är debattrepliken intressant i dagens debatt. Olof Palme i debatt mot Ulf Adelsohn, då moderatledare. "Hur hög är det nödvändiga arbetslösheten, Adelsohn". Minnet säger att Palme tog utgångspunkt i begreppet "borgerliga ekonomer" som just brukade tala om detta. "Nödvändig arbetslöshet."

Så var inte debatten upplagd 2006. I varje tal,  varje skrift och varje intervju använde de borgerliga - då samlade under namnet Allians för Sverige - samma "talregel": "Fler jobb och färre i utanförskap". Det torde ha varit helt omöjligt för någon väljare att 2006 ha missat det viktigaste löftet. Det kom i en tid när Konjunkturinstitutet skickade pressmeddelanden om att "jobben kommer".

Trots det lyckades "borgarna" ta över jobbfrågan: de som nyss börjat prata jobb ställde socialdemokratin, som pratat kamp mot arbetslöshet sedan bildandet 1889, mot väggen. Vallöftet gavs också utan reservationer. Det fanns ingen reservation för "om krisen kommer" eller så. Min tro är att man var och är så övertygad att de egna ekonomiska teorierna fungerar. "Lägre skatter ger fler jobb". Punkt!

Resultatet är som vallöftet fast tvärt om. Arbetslösheten har ökat. Fler befinner sig i utanförskap, om man för ett ögonblick accepterar detta begrepp trots att det kan ifrågasättas. Därför är det ganska obegripligt att gårdagens vårbudget inte innehåller något som kan kallas jobbpolitik. Inte i "riktig" bemärkelse, dvs med kraftfulla satsningar på utbildning, företagande eller aktiva åtgärder. Men inte ens den borgerliga "jobbpolitiken" överlevde gårdagen. Det som nyligen nödvändigt för jobben - sänkta skatter- beskrivs nu sekundärt. Anders Borg snor åter en socialdemokratisk retorik, som i Aktuellet. "Det ska löna sig att ha arbetat" säger han. Välfärden påstås komma före jobben trots att regeringen inte ger en spänn mer till kommuner och landsting.

Idag
publicerar Alliansfritt Sverige en rapport om jobben: "Dags för klarspråk". Ur den är bilderna ovan hämtade: För att citera en sammanfattning:

  • Arbetslösheten var hög i början på 00-talet, under Socialdemokraternas styre. Den började dock vända nedåt under våren 2005.
  • Nedgången i arbetslösheten fortsatte under Alliansens styre, men avtog för att sedan nå nivåer som är betydligt högre än vid maktövertagandet.
  • Sysselsättningsgraden är sonika bevisligen betydligt lägre, och andelen arbetslösa betydligt högre än vid maktövertagandet 2006.
I går ljöd larmet när finansministern talade. Så klockrent, så att säga.

Fler inlägg:

- Claes Krantz om när arbetslinjen började..
- Johan Westerholm om en ren valrörelse.

Kolla bloggar via NetRoots och Politometern
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

torsdag 15 april 2010

Väntar fortfarande på en riktigt vårbudget

Har alltför mycket på jobbet för att just nu kunna skriva något mer kvalitativt och analytisk om vårpropositionen, som om jag såg rätt på Twitter, presenterades till brandlarmsringning.En illustration i sig som heter duga. De två frågor som kommer att avgöra valet, jobben och välfärdens kvalitet, får stryk i Reinfeldt och Borgs budget, om man med det menar att rejäla satsningar saknas. Det är anmärkningsvärt. Regeringens löften -06 om jobben blev i stället ökad arbetslöshet. Att i det läget avstå från politiska initiativ är oväntat. Eller också ligger en annan faktor bakom: att man lever i förvissningen om de sänkta skatterna som jobbskapande. Mer behövs inte.

Den andra punkten att verkligen lyfta fram är att regeringen verkar nöjd med kvaliteten i skolan, vården, omsorgen om äldre, förskolan och andra viktiga välfärdsverksamheter. Att man i praktiken drar ner resurserna nästa år är oerhört märkligt. Och, vilket kommer att visa sig på många håll, får effekter på verksamheterna. Antingen kan inte kvaliteten öka där det behövs eller så påverkas verksamheterna av direkta besparingar.

Det är val i september. Det är som om budgeten fortfarande var okänd. För utöver en viss kompensation till pensionärer, ett i sig bra förslag om lärarlegitimation och en ny myndighet "mot skadlig mediepåverkan" är det väl inte så mycket mer? Jaja, något mer. Men långt ifrån vad som behövs för jobb och välfärd.

Mer läsvärt
- Göran Eriksson, Svd, analyserar.
- Oppositionen kritiserar..
- Min egen gissning i morse

Kolla bloggar via NetRoots och Politometern
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Håller man koll på riksdagen med DN:s nya funktion?

Ser att DN idag presenterar den så kallade "riksdagskollen". Efter en första glädjekänsla av att få ett lätthanterligt verktyg att få "koll" på riksdagsarbetet blir jag besviken. Jag är ohyggligt bra på att ha koll på DN:s sida. Däremot missar jag ofta i rutinen att besöka riksdagshemsidan om det inte är något speciellt. DN:s funktion hade kunna bli riktigt bra om det inte vore för en sak. En total fokus på att riksdagspolitik bara är motioner från ledamöterna. Motioner som till absolut största del avslås.

Jag tror att det är bra att enskilda politikers insatser följs mer och bättre än vad vi kanske har gjort i det svenska systemet där partikulturen dominerar så totalt. Men att just riksdagsmotioner blir det "yttersta" verktyget och betyget på att driva en fråga, göra något nyttigt och därför ska vara det som granskas är mycket tveksamt. Minst lika viktigt hade det varit med en motor som ger en tydligare bild av var olika frågor ligger i beslutsgången och en tydligare bild av utskottens behandling. Varför inte en funktion där olika lobbygruppers aktiviteter redovisas och kanske en öppenhet om riksdagsledamöternas kontakter med samhällspåverkare?

Riksdagen är inte bara beslutsorgan. Det är också en central plats för politiska debatter, genom interpellationer, frågor, statsministerns och andra statsråds frågestunder, aktuella debatter och partiledardebatter. Det hade varit värdefullt att få bättre "koll" på. Men okey. Det är en början och man får se fram emot ett fortsatt produktutvecklande.

Mer: Redaktionsbloggen.
Kolla bloggar via NetRoots och Politometern
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Vårprop med krafttag mot arbetslöshet och ökade klyftor?

jobbpolitik i vårpropen?


Johan
Westerholm väntar på besked och postar i avvaktan på finansministers vandring över Strömmen en testbild. Man funderar: kommer VÅPen att ha ett innehåll som gör det värt att ersätta testbilden med livesändning från riksdagen? Kommer förslagen från regeringen att möta de stora samhällsproblem och de ökade klyftor som nu drar fram över nationen? Blir VÅP:ens förslag ett skarpt paket för att pressa arbetslösheten? Inser regeringen fem i tolv att ett minskat utrymme med tolv miljarder för kommuer och landsting kommer att försämra välfärden?

Ekonomen Cecilia Hermansson kommenterar det kända förslagen i Ekot. Där verkar det finnas en skeptisk ton till effekterna av politiken. Näringslivets villkor uppmärksammas inte tillräckligt. Regeringen har inte fokus på "akilleshälarna" i svensk ekonomi. Och politiken med jobbpolitikens ögon beskrivs inte särskilt ljust:
Förslagen gör vardagen lättare för vissa, enligt Cecilia Hermansson, och kan vara en bra politisk prioritering. Men för regeringens huvudmål: att minska arbetslösheten och stärka ekonomin, är inte effekten så stor, menar hon.
– Det är väl högst marginellt skulle jag säga.

Finansminister Anders Borg erkänner att vårpropositionens hittills kända förslag inte är så effektiva ur jobbsynpunkt.
Av förhandsbeskeden att döma verkar det som att de som vunnit de tre senaste åren kommer att vinna igen. Och omvänt: de som har den svagaste sitsen, som har förlorat de senaste åren, får se på "från sidan". De arbetslösa verkar få vänta på en höjning av ersättningarna i a-kassan. Thomas Östros (S) minns i en Svd-artikel Anders Borgs ungdom:
”Han är sig väldigt lik. Han kunde i timmar envetet argumentera för sänkta skatter. Han har precis samma huvudfokus idag. Han har lärt sig att polera sitt budskap men det är fortfarande sänkta skatter.”
Det är sannerligen inte något som bara Borg står för. Just kravet på sänkta skatter har förts fram med enfas av moderater långt innan man kallade det jobbskatteavdrag. Sedan 1921, typ.

I dagens DN (papperstidningen) går man igenom "vinnare och förlorare" på regeringspolitiken hittills. De sänkta skatterna visar sig för många med jobb i form av ett plus i plånboken. Samtidigt finns förlorare, enligt en DN/Institutet för privatekonomi: Swedbank: Back vad gäller sjukpenningen, back var gäller a-kassan,. Futtiga 320 kronor för en garantipensionär och futtiga 392 kronor för en student. Något bättre för ett pensionärspar: 480 kronor.

DN:s "typfamilj Persson" från Hallsberg som intervjuas tillhör vinnarna, tycker förstås det är trevligt men har svårt att känna lyckorus över de tillskjutna pengarna. Annat, som bensin och mat har blivit dyrare, menar man. Samtidigt lyfter Patrik Persson, pappan i familjen, fram att de arbetslösa har fått det sämre. Det där är viktigt. Det finns i Sverige en känsla för rättvisa som möjligen ska beskrivas mer som "rättfärdighet". Inte bara siffror och räknesnurror. Också en moral och etik om hur samhället bör se ut. Också en insikt att det blir bättre för alla om klyftor mellan människor minskar, inte ökar.

Om
detta och annat finns uttryckt konkret i Borgs budget får vi veta om två timmar. Då är det skarpt - inte bara lösa spekulationer som i detta inlägg....

Kolla bloggar via NetRoots och Politometern
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

onsdag 14 april 2010

Vem är den ansvariga politikern för sjukvården?



I gårdagens frågestund i landstinget ställde jag en fråga med en önskan att den som är politiskt ansvarig för sjukvården i Stockholm skulle "träda fram". Bakgrunden var signaler i medierna om att det varit svårt att få uttalanden från "ansvarig" när uppgifter om hot mot patientsäkerheten på Karolinska Huddinge innebar att landstinget hotas av vite. Det efter inspektioner av Socialstyrelsen och Arbetsmiljöverket.

Vem är politiskt ansvarig för sjukvården? Frågan borde vara enkel med tanke på att det finns ett sjukvårdslandstingsråd, Filippa Reinfeldt. Men så enkel är inte. Landstinget har en uppdelning i beställare och utförare och Filippa ansvarar för den förstnämnda delen. För utförandet är Maria Wallhager ansvarig. Hon bloggar förvisso om överbeläggningarna och att hon tar initiativ för att lösa frågan. Samtidigt är Maria Wallhager nogrann med markeringen att inte vara ansvarig för "eländet".
"Jag som ägaransvarig, eller andra politiker, detaljstyr vare sig Karolinska eller något annat sjukhus. Vi är nog alla glada för att politiker håller sig till övergripande styrning, är med och ger sjukhusen uppdrag och ställer krav men inte blandar sig i exakt hur arbetet läggs upp.
Att svara på frågan i landstinget var inte heller hennes bord. I stället gick det uppdraget till kristdemokraternas Stig Nyman som har djupa kunskaper om och ett (äkta och ärligt) engagemang för patientsäkerhetsfrågor. Man kan tycka att det ändå var något taskigt av allianskollegorna att låta Stig framstå som ansvarig. Eller är han egentligen det? Vad ansvarar då Wallhager och Reinfeldt för?`Och vem ska väljare och medier ställa sina frågor till och utkräva ansvar för om så krävs?

Ser att Ilija Batljan (S) nu börjar intervjuas inför sin kommande period i landstinget, förhoppningsvis som nytt finanslandstingsråd. Redan nu ger han signaler om att landstinget behöver en effektivare organisation. Det är bra och det behövs och inte bara i vårdens organisation. Den situationen att höga politiker (oavsett parti) "bara" ansvarar för beställningar medan den som upplever brister i vården får söka sig till något annat "råd" håller inte. Det duger inte heller med att bara hänvisa till att landstinget har vårdavtal. Politiken måste alltid ta ansvar. Att medier och väljare inte tydligt kan se var det politiska ansvaret ligger för sjukvården är olyckligt.

Kolla bloggar via NetRoots och Politometern
Intressant?    Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Fokus på jobben eller irrfärder i skattesänkarmarker?

Arbetskraftsundersökningen (AKU), februari 2010:
Gårdagens artikel på DN Debatt där Mona Sahlin skrev om mål för S-politiken framöver blev utan tvekan det hetaste debattämnet i bloggosfären, där Knuff nu har 85 bloggar registrerade med inlägg. Ett är mitt. "Gammelmedia" följer förstås upp, bland annat av Maria Eriksson, SvD, i ett närmast föraktfullt inlägg idag där inte mycket ges för ambitionerna. Tesen är att Sahlins lag av politiker är som förr och att målen aldrig har uppnåtts. 

Arbetarrörelsens mål om full sysselsättning har ju funnits med länge, som en bärande värdering av vad som är viktigt att uppnå. Om det är ett överambitiöst mål så lever jag hellre med det än om man glömmer hur grundläggande det är med jobben för tillväxten och för resurserna till vår välfärd. Så även om målet inte uppnås helt och hållet ger det fokus och styrning.

I jämförelse med de borgerliga kan man ändå känna självförtroende. Den borgerliga retoriken var genial 2006 och bar politisk vinstfrukt. Samtidigt fanns goda förutsättningar att lyckas: Göran Perssons olyckliga kommentar att "jobben inte är någon valfråga" hade förklaringen i att de positiva ökningen av jobben kunde skönjas sedan något år tillbaks. Konjunkturinstitutet jublade i sina pressmeddelanden lagom inför valrörelsen.

Sämre är det med praktiken, inte bara nu utan även när man tidigare har "pryat" som regering. Tar lite snabbt bara Wikis eminenta beskrivningar av riksdagsvalen. 1982 års valrörelse där ett ras för de då tunga och regerande centerpartisterna förklarades av arbetslösheten. Inför valåret 1994 noterades 600.000 arbetslösa efter Carl Bildts statsministertid. Att arbetslösheten har ökat under borgerliga regeringar har alltid förklarats med "otur". Möjligen finns också en faktor av fel fokus i det politiska arbetet. Den faktor som nu har lett de borgerliga vilse och stört kompassen är skattesänkarnojan. En närapå biblisk övertro på att sänkta skatter ger fler jobb har gjort att man trampat bort sig.

Svenska dagbladet får nu nya uppgifter för sin politiska bevakning. I gårdagens moderata "rättvisekampanj" är målet "full sysselsättning" kommunicerat. Jag ser fram emot hur SvD-ledaren framöver kommer att följa upp hur målet utvecklas. Och kanske också formulerar en eller annat snutt med text som fokuserar på hur de som nu styr Sverige har lyckats eller misslyckats. Här finns en ivrigt väntande bloggare...
Kolla bloggar via NetRoots och Politometern
Intressant?   Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

tisdag 13 april 2010

Får vi se en vårproposition där "rättvisan rockar"?



Igår talade finansminister Anders Borg om rättvisa. Man frågar sig om det är något som kommer att prägla den komman vårpropositionen. En gång skarpt budgetförslag, nu mer ett politiskt dokument och valår mer av "manifest".

På många sätt avgörs människors levnadsvillkor av hur det går med jobben. Det handlar inte bara om försörjning utan också om självkänsla, utvecklingsmöjligheter och karriär. Ett samhälles praktiska tillämpning av begrepp som "rättvisa" och förutsättningarna för enskilda att uppleva detta, avgörs inte minst av jobbpoltiken. 2006 var det som bekant de borgerliga vinnarfråga. Mitt i en pånyttfödd högkonjunktur, när jobben började komma, fick man stöd för sin "jobbpolitik. I huvudsak bestod den av två saker: sänkta ersättningar till sjuka och arbetslösa. Sänkta skatter utan fördelningspolitiska ambitioner vilket gjorde att de med redan ganska välmående plånböcker fick en större andel av de ofinansierade skattesänkningarna. Knappast något "rättvisemärkt" på en enda punkt.

I början av året visade DN på den misslyckade jobbpolitiken. I går visade också SvT en mätning där svenska folkets förtroende för allianspolitiken har sjunkit.

Den kommunala välfärd som vi betalar gemensamt med (de lägre) skatterna = mindre välfärd om inte skatteintäkterna ökar på grund av tillväxten, är i högsta grad med och bidrar till rättvisa. Eller dess motsats. "Välfärd" i den här meningen är en skola som ska ge en bra grund för livet, en vård som ska se till att människor blir/hålls friska, en värdigt omsorg om äldre som så behöver osv. Nyligen läckte en del om detta ut: Regeringen kommer inte - mot alla tänkbara odds - att bidra med mer resurser till välfärden nästa år. Det innebär 12 miljarder som i stället försvinner från "sektorn" eftersom det är engångsbelopp 2010.

Det går inte att åstadkomma ett rättvisare Sverige utan att klara jobben. Det går knappast att "prata" rättvisa samtidigt som det sker en omfördelning i Sverige där de mest sämst levnadsvillkor får bidra, och till och med får det sämre. Oavsett hur låst man är vid att sänkta skatter ger lycka för alla borde den ekvationen vara omöjlig att kombinera. De signaler jag ser om vårproppen gör att jag spår: Den kommer inte att "rocka" om rättvisa.

Kolla bloggar via NetRoots och Politometern
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Moderat rättvisa döms ut som "oborgerligt"

Moderaternas "stöld" av begreppet rättvisa får kritik av centerns Christer Jonsson. I ett inlägg skriver Jonsson:

Vi måste som Alliansföreträdare och Centerpartister vända och vrida på rättvisebegreppet så att vi kan vrida det vapnet ur händerna på vänstersidan, men det är klart vi är inte hjälpta om våra moderata vänner, i sin trianguleringsiver,  tolkar rättvisebegreppet "oborgerligt". Därför är det viktigt att om nu moderaterna gör sin röst hörd i debatten om rättvisa att den kompletteras med fler från Allianssidan!
Oborgerligt, således och jag kan bara hålla med.

Vid en hastig titt i mina två morgontidningar kan jag inte se något om moderaternas kampanj som presenterades igår. Kanske en signal om "plattheten" i budskapet, att vare sig DN eller SvD skriver något. Det gör förvisso bloggosfären, i en blandning av jubelrop, irritation och ironi. Att Reinfeldt och Schlingmann ska sno rättvisebegreppet är förstås anmärkningsvärt. Att så rak sno (igen) "Full sysselsättning" som stått på huvudmotståndaren Socialdemokraternas dagordning sen "hedenhös" är förstås utmanande.

Att inte tidningarna verkar tycka att kampanjen ens är värt trycksvärta tror jag hänger ihop med det Claes Krantz tar upp i ett inlägg med en rubrik om marknadsföringsbrott.
Man kan bara beundra fräckheten att komma med detta när Sverige har nästan 300000 fler arbetslösa och en lägre sysselsättningsgrad än vad vi hade under den förra krisen på 90-talet.
Just där ligger (m):s risk där partiet kan uppfattas rent patetiskt: det måste finnas något fragment i alla fall som håller ihop den politiska kommunikationen med det som är partiets själ, hjärta och konkreta politik. Jag har svårt att hitta de kopplingarna. Däremot är motsatsen ganska lätt att lyfta fram. Sen kan säkert begrepp diskuteras och analyseras. Ser länkningen från HBT-sossen till Stockholmstidningen där en i dess rätta bemärkelse "lärd man", Bengt Göransson, skriver om begreppet "rättvisa" och jämför det med "rättfärdighet".
Rättfärdigheten tvingar den som använder ordet att vidga sitt perspektiv, att se inte bara till egna intressen utan också till andras. Rättvisan däremot riskerar att reduceras till något som kan åstadkommas med enkel mätteknik, precis som det går till när barnen ska ha exakt lika mycket läsk i sina glas. Råkar något av dem spilla ut, är det den klumpiges ensak. Alla fick lika mycket från början.
Det där är mycket värt eftertanke. Så trots att en och annan som drabbats av politiken säkert kan ta allvarligt på moderaternas retoriska utsvävningar till vänsterkanten är det kanske ändå så grovt att det är alltför lätt att avslöja. För egen del noterade jag bilden minst lika mycket, en bild som onekligen för tankarna till Första maj, Arbetarrörelsens dag.

Hittills
har moderaterna oftast respekterat Första maj som ju varit arbetarrörelsens dag sedan 1890. Undantaget brukar i Stockholm vara en liten grupp yngre MUF:are som i trakterna kring Stureplan brukar samlas i klunga för att peka finger åt "såssarna". Grunnar lite på om Schlingmann tänker organisera den fräckheten om lite tråkiga respektlösheten detta valår? "Ropen skalla - RUT-avdrag till alla" kanske?

Fler bloggare om moderat "rättvisa".
- Roger Jönsson gör "floskelanalys" av Borgs presentation
- Fredrik Lundh Sammeli om misshandel av språket.
- Karin Bergh med exempel på den saknade rättvisan i (m)-politiken.
- S-buzz om "rättvisa" jämfört med förd, verklig politik.
- Martin Moberg om Borgs försvar för ökade klyftor. Rättivsa?
- Peter Högberg om röstfiske med tveksamma nappmöjligheter.
- Alliansfritt med illustrativa citat.
- Eva-Lena Jansson om retorisk fernissa..
- Linuz Aggeborn om vänsterns politik som kan "upplevas" mer direkt rättvis.
- Kent Persson om begreppet rättivsa i ett moderat Örebro*
- Tokmoderaten med samma "läskexempel" som Bengt Göransson
- Magnus Andersson, (C), som tycker moderaternas prat är för likt (S) (!)
- Ulrika Falk om kaffe i halsen - och med en videosnutt...

Kolla bloggar via NetRoots och Politometern
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

DN Debatt med (S)ahlinska mål för "Möjligheternas Sverige"

Idag skriver Mona Sahlin om den socialdemokratiska bilden av "Möjligheternas Sverige" på DN Debatt. I artikeln sätter hon upp några mål som tillsammans ska bidra till att minska klyftor och öka enskildas möjligheter att göra "klassresor". Här finns förstås den viktiga kritiken mot regeringens politik. Men också ett besked om den förnyelse av politiken som utlovades efter valförlusten 2006. För oss som är sossar djupt i hjärtat har den genomlysningen av politiken inte utgått från de krav som ställdes av exempelvis borgerliga ledarsidor. Förnyelse kan också vara att erkänna att politiken inte har haft en tillräckligt skarp udd mot samhällsproblem. Sahlin skriver:

Perioder när vi inte tillräckligt offensivt har bekämpat orättvisor. Därför har vi omprövat vår politik. Därför har vi vässat våra förslag för att stärka individens frihet genom fler jobb, högre kvalitet i välfärden och minskade klyftor.
I artikeln presenteras några särskilda mål. I sig inte särskilt nytt men frågan är om det är särskilt önskvärt. Målstyrning är bra men får inte omöjliggöras med alltför mycket retoriska utsvävningar.
* Jobbmål:
Full sysselsättning med delmål att höja sysselsättningen till 80 procent i reguljär sysselsättning i åldersgruppen 20–64 år
* Utbildningsmål:
 Vårt mål är att hälften av varje årskull ska ha påbörjat högre studier innan de fyller 25 år.

* Barnfattigdomsmål (!)
Vårt mål är att minska antalet barn i familjer som går på socialbidrag med 50 000 till år 2015.
* Socialbidragsmål
Vårt mål är att minska andelen som går på socialbidrag med en fjärdedel till år 2015, därefter ska den halveras.
Det var målen: Nästa steg är förstås att klä dessa i konkreta åtgärder, i skarp politik. På en eller annan punkt kan säkert socialdemokratin hitta nya lösningar. Jag tror att det bland annat behövs för att klara målet om halverat socialbidrag. Den kraftiga ökning som har skett de senaste åren har mycket att göra med arbetslösheten. Men ju mer man lyckas få männsiskor från bidrag till jobb, desto svårare blir det att fortsätta minska. Den grupp i vårt samhälle som står längst bort från arbetsmarknaden. Människor som ofta trots kompetens och erfarenheter inte släpps in i samhället. Det kräver mer än fler handläggarjänster till AMS.

Kolla bloggar via NetRoots och Politometern
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,