tisdag 7 februari 2012

Fredrik Reinfeldt och Ivanhoe - ett drama om en pensionsålder

från Folkhälsoinstitutets rapport "Hälsa på spåret". Min pendeltågslinje
Min första bild av hela resonemanget fick jag från Ivanhoe. Slutscenen där den vackra Rebecca hotas av bålet. Uppgörelsen där Ivanhoe kämpar för hennes liv mot tempelherren Brian de Bois-Guilbert, i  min generations film spelad av Sam Neill. Kampen är hård, Ivanhoe tappar svärdet. Hotas till livet. Så plötsligt sjunker de Bois-Guilbert ned på knä, med händerna kramande om det svärd som nu sitter i honom själv. De församlade tittar på varandra: "Why"?

Varför gör
moderatledaren ett utspel om att människor framöver bör arbeta till 75 års ålder? Någon tanke om medialt fokus? Ja, då har det sannerligen lyckats. Vidga möjligheterna att föra samtal om att jobba längre upp i åldrarna? Möjligen, men då borde någon annan ha tagit uppgiften att provocera. Med dagens utspel låser Reinfeldt hela diskussion och har tveklöst skadat förtroendet.

Grunden till den folkstorm som har rasat under dagen är en intervju i DN. Reinfeldt talar om ett arbetsliv som ska sträcka sig till 75 år. Intervjun saknar fullständigt tankar om hur det ser ut på vanligt folks arbetsplatser, saknar reservationer, saknar ambitioner att ställa krav på bättre arbetsmiljö och saknar insikt om att väldigt många inte ens jobbar till 65 år idag. Inte för att de, som Reinfeldt tro, är slöa och längtar efter ålderns alla sötsaker, utan därför att arbetsplatserna ofta är alltför tunga för att människor ska orka. Visst. Han talar om "byta karriär", men bara i generella termer. Inte ett uns förståelse för alla som träffas av budskapet.

Dagens tydligaste illustration av moderatledarens utspel kom möjligtvis på Ledarbloggen: Med hänvisning till siffror från SCB"I Pajala är medellivslängden för en man 74,5 år, enligt SCB". Och för att komplettera: För kvinnorna i Älvdalens kommun är medellivslängden 79,6 år. Och fler medellivslängder från Stockholms län på bilden ovan, hämtad från rapporten Hälsan på spåret.  Rubriken ovan skulle således, med stark korrekthet, kunnat handla om att "jobba ända in i döden". Det är nog den vetskapen som upprör. Nedan en bild från olika stadsdelar och kommuner i mitt län.

Vi kan säkert
behöva diskutera ämnet. Demografiska förändringar som gör att färre ska försörja fler är ett oerhört viktigt ämne, angeläget för att välfärden ska kunna tryggas på längre sikt. Problemet redan tidigare har varit att "jobba längre"-fokuset helt har sopat bort dess motsats från den politiska dagordningen. "Hur ska människor kunna jobba längre än dagens 60, 61, 62 eller 63? Hur ska arbetet bli mer anpassat till människor? Vilka krav ska vi ställa på arbetsgivare? Det sistnämnda är viktigt men där har regeringen inte gjort tillräckligt. I stället riskerar arbetsmiljöarbetet ta stryk om Sverige lyder EUs nya krav på "regelförenklingar". (!)

Dagens budskap
har alltså varit. "Jobba tio år till". Som LOs Per Bardh och Kjell Rautio skriver på Aftonbladet Debatt, så orkar idag inte var femte svensk ens jobba till 65.

Det handlar om sjukvårdsbiträdet som dagligen tvingas göra tunga lyft som sliter på nacke, rygg och axlar. Det handlar om byggnadsarbetaren som, högt uppe på en byggställning, måste leva upp till skärpta produktivitetskrav. Eller om kassörskan som har att hantera monotona rörelser och ökad psykisk press. För dessa löntagare, som i dag ofta tvivlar på att de ens kommer att orka arbeta fram till 65-årsåldern, känns statsministerns utspel närmast som ett hån.

Det finns mycket att säga om detta. Ett perspektiv till är det som avslutar LO-artikeln ovan och som också Pensionsmyndigheten har varnat för tidigare. Höjd pensionsålder kräver uppdatering av andra socialförsäkringar. Det blir dyrare. Ett annat är det som med vanligt språk kallas att prioritera. Det är verkligen relevant att ställa de gjorda skattesänkningarna på 100 miljarder i relation till detta. Hade det inte varit bättre med satsningar på utbildning, på arbetsmiljö och på att underlätta utbildning senare i livet än dessa återkommande jobbskatteavdrag? Och en garanti: jobbskatteavdragen har verkligen inte haft någon profil så att de bäst har gynnat den som har svårast att ens jobba till 65 år.

På många sätt är dagens utspel av Reinfeldt det största klavertrampet han har lyckats med. Jag kan inte förstå hur det skulle vara möjligt att göra utan vetskap om reaktioner. Men i stället för att öppna för samtal om välfärden framöver, visar Reinfeldt sin totala frånvaro från den verklighet som vanligt folk utanför statsministerns egna "sfär" lever. Det borde rimligen få politiska kostnader.

I Aktuellt intervjuas betongarbetare som berättar att de är 55 år och har jämnåriga som inte orkar längre. "Nån gång får det räcka" säger en annan. Och när vårdpersonalen intervjuas blir det ganska uppgivna skratt när förslaget ska kommenteras. Förmodligen med en klump i halsen i vetskap om hur det ser ut. Till och med han från finansbranschen vill gå vid 65...Det är verkligheten, Reinfeldt.

Ett stöd fick Reinfeldt för sin idé: Av Ian Wachtmeister, före detta Ny Demokrati.

Mer att läsa: AB,  AB Reinfeldt kan sluta vid 50, AB, Tomas Eneroth, SvD, DN, Ylva Johansson, Ekot, bland annat Per Bardh, LOs kommentar,

Fler som bloggar: Mikael Persson, Ett hjärta rött, Pierre Ringborg, Röda Berget, TCO Utredarna, Olas tankar, Kulturbloggen, Göran Johansson, Signerat Kjellberg, Parkstugan, Mitt i Steget, Annarkia, Mattias Lundbäck, Martin Moberg, Mikael Andersson,

Från landstingets folkhälsorapport,


Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,