En obegripligt ansvarsbefriad minister...

Kommunala Huge äger Huddingehuset.
Ett exempel på ett mycket bra bostadsbolag.

Mats Odell medverkade i kvällens Uppdrag granskning. Ämnet var bostadspolitik, eller kanske mer riktigt: bristen på densamma. Den här gången hade TV-teamet dragit till Malmö. Det gav statsrådet Odell en möjlighet. Genom att helt skylla allt på kommunen kunde han inte bara klara de kritiska frågorna. Det gav också möjligheter att skylla allt på de socialdemokratiska kommunpolitikerna.

Men när Uppdrag granskning i frågan om ombildningar ställde Uppsala mot Stockholm, två borgerligt styrda kommuner, brast strategin. Han bet sig ändå kvar vid talreglen att det är kommunerna som bestämmer. För Stockholm balanserar på gränsen till olagligheter när bostäder i allmännyttan säljs till underpris. I Uppsala vill samma borgare har avsevärt mer för en ombildad hyresrätt.

Men vad sa då Odells chef, statsministern? I regeringsförklaringen 2006 gavs den "order" som skulle bli främsta instruktion till Odell själv: "För att bryta bostadsegregationen bör bostadsrättsombildning i storstädernas förorterunderlättas och hyresboendet utvecklas."

Odell tog detta på stort allvar. Inget snack då om att detta var en fråga för lokala politiker. Här skulle regeringen ta initiativ. Den enda bostadspolitiska ambitionen i den då nyvalda regeringens förklaring till riksdagen och svenska folket handlade således om precis de galenskaper Uppdrag gransning nu avslöjar.

Jag har svårt att kritisera de familjer som kastar sig över lönsamma objekt. Som ser en livets chans att göra miljonklipp. Däremot är det ett orimligt beteende av de politiker som slumpar ut egendomar som vi alla har varit med och betalat under många år.

Möjligen kan man tycka att en politiker som är potent nog att sätta ombildningseländet i rörelse också kunde ta krafttag mot finansbolag som tillåter utsålda bostäder från allmännyttan förfalla till kackelacksinvaderade och förfallna kåkar. Jag har dock slutat hoppas på Odell.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om uppdrag granskning, mats odell, regeringen, alliansen, politik, bostadspolitik

Förskolelyft inte ens halva löftet

Så verkar det ändå som om regeringen har hittat pengar till förskolan. I en rad inlägg har jag länge efterlyst detta och gläds förstås även om jag inte alls tror att just mina bloggar har påverkat :-) Svd rapporterar att 200 miljoner (knappt en tjänst per kommun...) ska gå till kompetensutveckling av barnskötare som med bibehållen lön ska kunna vidareutbilda sig. Bra i sig, men alldeles för lite. Huddinges förskolor har låg andel förskollärare, 33 %. Ännu sämre är det hos de privata förskolorna, där ca 1/4 av barnen finns. Där är det ca 25 % som är förskollärare.

Jag tycker ändå att barnskötaren som intervjuvas i tidningen har en poäng. Självklart vinner förskolan och barnen på en utveckling av förskolans verksamhet. Det livslånga lärandet är viktigt att slå vakt om och stärka. Men samtidigt ÄR det inte skola. Det ÄR för tidigt att som en ledande moderat uttryckte det..."barnen i förskolan måste blir mer av entreprenörer och ta för sig". Förskolan ÄR en "institution (ursäkta benämningen) som måste hållas fri från Jan Björklund-batonger, skolkrapportering och annat som ansvarig minister ägnar sin dyrbara tid till. 200 miljoner är dock en satsning. Men 300 återstår för att vallöftet ska vara uppfyllt.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om förskola, regeringen, jan björklund, socialdemokraterna, alliansen

Filippas vårdvalsreträtt knappast värt en DN debatt

Orättvisorna med Vårdval Stockholm består. Mer vårdresurser till de friskaste delarna av Stockholm. De flesta nya vårdmottagningarna i innerstan. Ingen ny i Huddinge eller väldigt få på hela södertörn. Ingen nödvändig förstärkning där hälsoläget är svårast, där de privata specialisterna inte vill etablera sig och där det finns behov av mycket förebyggande insatser. Ersättningssystemet - betalt efter antal besök och högre ersättning om du träffar doktorn - raderar ut undersköterkor från vården samtidigt som läkaren sätter på plåster. Det ger högre ersättning än om "syrran" gör det.

Utvärderingen som idag behandlas av Hälso- och sjukvårdsnämnden visar också:

Analyserar man besöken per individ hos samtliga vårdgivarkategorier på husläkarmottagningen (husläkare, distriktssköterska, sjuksköterska och
undersköterska) skönjas en liten minskning år 2008.

Filippa Reinfeldts erkännande om (några av) bristerna i Vårdval Stockholm är dock välkommet. Visst: det kunde formulerats annorlunda. Och mycket tidigare. En rad av ämnena har jag själv tidigare berört i blogginlägg. Men tänk om man hade velat lyssna på oss: Tänker er Filippa Reinfeldt utbrista något i still med:

Jag lyssnade till socialdemokraterna under dagens debatt i landstinget. De pekade på att många med utländsk bakgrund blir allt sjukarer i yngre ålder än svenska äldre. Det ska jag ta till mig.

Eller kanske

Socialdemokraten Johan Sjölander har rätt. Det behövs ett bättre meddelandeskydd för de anställda i privata vårdbolag.

Eller varför inte:

Jag inser att Dag Larsson (s) har rätt i att vårdval Stockholm brister i att stödja det förebyggande arbetet.

Så låter det naturligtvis inte, även om det stämmer att de reträtter man nu gör från vårdvalsidén är saker som vi fört fram under ett års tid. I stället för att ge opposition eller kanske professionen rätt i sak, blir justeringarna på ytan av vårdvalet något som två moderater och tre andra landstingsråd står för. (en bild av maktfördelningen i nuvarande landstingsstyre?)

Dagens kovändning är om än viktig så bara ett sätt att mildra kritiken mot att man tog bort den särskilda ersättning som förut gick till de delar av länet som har högst sjuktal. De bärande skevheterna, ihåligheterna och djupa orättvisorna i Vårdval Stockholm består även efter de manifesterade ändringarna. Det är djupt olyckligt.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, vårdval, filippa reinfedlt, stockholms läns landsting, orättvisor, moderaterna, alliansen

Alliansens uppgivna supporters...

Dagens borgerliga ledarkommentarer andas uppgivenhet. Här fanns möjligheten. Här fanns behovet. Här fanns ett tillfälle då allianspartierna kunde nå ut med något "stort" som lyfter. Men icke! I stället ett utspel om regeringsdirektiv till en statlig myndighet. Det suckas på ledarsidorna som väntat sig mycket mycket mer. Eller som GP uttrycker:

lanseringen av stärkt konkurrensverk mot olje- och matkris illustrerar samtidigt alliansens kommunikationsproblem.

DN:s Ragnar Roos skriver kommentar under rubriken "Orangea ballongen lyfte inte" och menar att

precis som regeringspartierna har en förmåga att välja strid i fel frågor, som FRA-lagen, tycks de numera ha en förmåga att försöka lyfta med fel frågor.

I SvD noterar Göran Eriksson att alliansen samtidigt möter en socialdemokrati och miljöpartistisk opposition som kommer med förslag och börjar bygga en motallians. Med fokus på viktiga sakfrågor för viktiga väljargrupper i medelklassen. Och på ledarsidan ställer Svd frågan:

Agerar man på det sättet om man är riktigt angelägen om att bli omvald?

Jag skrev själv ett inlägg i går där jag förvånades över att alliansen under årets viktigaste politiska dagar avstod från gemensamma utspel av partiledarna på SvDs Brännpunkt. Efter gårdagens pressträff kvarstår frågetecknen. Fredagen är moderaternas dag i Almedalen och en chans att räta ut dessa. Inte främst för mig utan mest för dem som faktiskt har röstat på något av allianspartierna och som just nu inte ser något som helst skäl att göra om det misstaget.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, alliansen, almedalen, valet 2010,

Så vinner alliansen valet 2010?

Bilden som illustrerar debattinlägget på dagens Brännpunkt lyfter fram de fyra partiledarna för borgerligheten. De har inte själva undertecknat artikeln. I stället - mitt under Almedalsveckan - sänks alliansens varumärke till partisekreterarnivå. På Brännpunkt vill de fyra partierna ge energi till alliansbyggandet. Fyra punkter sägs ingå i en gemensam valstrategi som ska vända svenska folkets allt mer kritiska hållning till regerings- och maktpartierna.

Vad är det som sägs? Ja, kortfattat ska alliansen tillrättavisa svenska folket och tala om att det FAKTISKT går bra för landet. Oavsett folkets vrede över en djupt orättvis politik där de redan välbeställda får mer samtidigt som sjuka och arbetslösa får ta emot smällarna. Vidare ska partierna skriva ett valmanifest, ordna gemensam almedalsdag, ge ut en tidning och skälla på S-V-Mp.

De mer praktiskt delarna av strategin lär inte vara några problem. Det är på den första punkten som hela utgångspunkten borde inge oro för dem som sympatiserar med allianspartier.

För det första ska vi tydliggöra hur Sverige har blivit ett bättre land och hur det hänger ihop med alliansens politik

Så säger partisekretarna. Tydliggöra är nyckelordet. Folk har inte förstått hur välgenomtänkt och klok politiken nu är. Därför, tänker man, sjunker stödet från svenska folket. Med kunskapsförmedling från allians till folk ska detta vändas. Ännu har Sverige inte fattat klokskapen i att sänka skatter för dem som tjänar mest, sänka ersättningar för dem som får minst, sälja hyresrätter och statliga företag, skriva FRA-lag och öppna upp sjukvården för privata finanisärer.

På punkt efter punkt säger folket NEJ till den förda politiken. Den stora svårigheten för alliansen är att människors reaktioner inte bara är ett allmänt tyckande, som en debattartikel på Brännpunkt eller för den delen ett blogginlägg. Deras vrede över politiken beror på att man konkret och ofta personligt upplever och känner av politiken i den egna plånboken - i det egna livet, eller hos vänner och närstående.

Ska borgarna kunna väljas om är det om detta man ska tala med väljarna. Den uppgiften torde vara nära nog omöjlig.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, alliansen, moderaterna, almedalen, regeringen,

Inte bara FRA och fastighetsskatt i Monas tal...

Det är 19,8 kilometer som skiljer mig från händelserna i gotländska Almedalen. Tack och lov kan jag genom mediernas rapportering följa vad som sägs och görs. Vad sa exempelvis Mona Sahlin i sitt tal på tisdagen? Gav hon besked om framtida vägval? Hur beskrev hon den moderatledda alliansregeringens politik? Blev talet ett rejält avstamp inför valet 2010?

Att döma av huvudrubrikerna i Svt:s Rapport och i morgontidningarna uppehöll sig S-ledaren vid FRA-frågan och fastighetsskatten. I Rapports 21-sändning i går kväll dominerade FRA-frågan så stort att till och med försvarsminister Tolgfors (av mig uppfattat) fick betydligt mer utrymme i inslaget om Mona Sahlins tal än talaren själv.

SvD:s och DN:s rapporter har samma tyngdpunkt i rapporteringen. FRA-lagen rivs upp och en komman S-(mp/v)regering ökar rättvisan i fastighetsbeskattningen. De rikaste får betala mer. Det blir ingen skattechock för vanligt folk i radhus. För alla dem som fått uppskov ska beskattningen lättas. Bra, klokt och viktiga bidrag till ökad rättvisa.

Den som tar del av hela talet (ex på S hemsida) ser att det faktiskt hade en helt annan profil.
Totalt 3.532 ord. Av dessa handade 136 ord om FRA. 213 berörde fastighetsskatten. 349 ord (knappt en tiondel) av vad som egentligen sades blev således "Mona Sahlins tal" i medierapporteringen. Måhända en ganska teoretisk och löjlig beräkning? Ja. möjligen. Men i de så gott som orapporterade delarna av Monas tal berördes exempelvis välfärdspolitiken med 880 ord: såväl egen politik som kritik mot den nuvarande alliansregeringen. Här fanns förslag om jobben, om internationell politik, allt med viktiga ideologiska perspektiv och markering av skillnaderna mellan alternativen i svensk politik. Ämnen väl så värda att uppmärksammas.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om almedalen, mona sahlin, socialdemokraterna, FRA, fastighetsskatt, politik,

Ett statsråds knäppa tystnad om de egna lösningarna

Hur ska folkpartiet och alliansen minska segregationen? Svaret på den frågan borde upptagit integrationsminister Sabuni under den nu halva mandatperiod som har gått. Så verkar inte vara fallet. Ministerns kraft har i stället fokuserats på att knåpa ihop en rapport om den förra regeringens insatser/frånvaro av insatser på området. Den presenterades bla i morgonens DN.

Det ska erkännas: Rapporten avslutas med några punkter som benämns "En ny politik mot utanförskap": Några arbetsmarknadsåtgärder, SFI-lyft och att omvandla hyresrätter till bostadsrätter verkar vara det "nya". Det är väl högst tvivelaktigt om detta räcker för att lösa problemen.

Föga förvånande blir folkpartiets slutsatser att S-regeringen misslyckades med integrationen. Rapporten och slutsatserna kan förvisso analyseras, kritiseras och kommenteras på en rad punkter. Det är naturligtvis patetiskt att folkpartiet och alliansen totalt saknar egna förslag för ökad integration. Den nu ansvariga ägnar tid och företrädares tillkortakommanden. Att försöka ta mediautrymme från (S) dag i Almedalen och samtidigt slå på Mona Sahlin blir viktigare än att presentera egen politik. Att framställa sig som opposition trots att man själv har makten och ansvaret är strategin. Tråkigt, sorgligt och sannerligen inget som möter svenska folkets krav på besked från sina politiska företrädare.

Det som upprör mest blir ändå att Sabuni och folkpartiet inte gör ett enda försök att beskriva hur den egna politiken påverkar livet och vardagen för alla dem som bor i utsatta bostadsområden. I rapporten finns två områden med från min egen kommun, Huddinge: Vårby och Flemingsberg.

Sabuni borde berätta hur sänkta skatter för dem som bor i Täby, Danderyd, Lidingö och Nacka gör livet bättre för dem i Flempan och Vårby. Sabuni borde berätta hur sänkta ersättningar i a-kassan och utestängning från sjukförsäkring stärker de utsatta. Sabuni borde förklara hur allianspartiernas tidigare nej till extra stöd till skolor i dessa områden hade förbättrat skolresultaten. Sabuni borde beskriva hur deras nej till storstadssatsningar hade påverkat utvecklingen. Sabuni borde verkligen berätta hur kraftigt försämrade resurser till sjukvården i dessa områden gör livet bättre och minskar utanförskap. Sabuni borde också förklara varför hennes parti lokalt inte avsätter tillräckligt med resurser för att stärka barn och ungdomars språkutveckling.

Om detta är Sabuni knäpptyst...

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, integration, nyamko sabuni, folkpartiet, alliansen, mona sahlin

Konsten att tolka folkets vilja

I en kommentar till DN säger ledaren för kommundelningspartiet i Skogås/Trångsund även efter nej-segern: "Folk vill verkligen ha en delning."

Man får förstå hennes bitterhet när en så förkrossande majoritet faktiskt sagt tvärt om.(rapporters också av SvD) Nej. Nej. Nej till kommundelning. Och visst - man ska inte slå på den som ligger. Frågan är avgjord för andra gången i folkomröstning. Bortsopad av en majoritet av Skogås- Trångsundsborna själva som inte vill lägga tid, kraft och pengar på att bygga nya kommunalhus.

I ställer för att ödmjukt respektera väljarnas dom hänvisar alltså Drevvikenpartiets ledare till "folket" som vill ha en delning. Frågan inställer sig genast om definitionen av "folk". Allt var upplagt för JA-seger, trodde man. Tre fjärdedelar av kommuninvånarna nekades rösträtt för att säkra JA-seger. Delar av kommunen som ville säga ja, utesluts senare från rätten att rösta. Kretsen "folk" blev allt smalare i jakten på röster. Sällan har ett politiskt projekt mött sånt bakslag.

Vardagen kan nu gå vidare i ett sammanhållet Huddinge. Framtidsvisioner och samhällsbygge kan gnistra och stegvis förverkligas, inte minst i den östra kommundelen. Den politiska debatten kan handla om hur skolan, vården och omsorgen ska förbättras, mer än om kommungränsen. Skattebetalarnas pengar kan användas till viktig service, snarare än alla förberedelser för delning som annars hade tagit all tid och kraft. "Folket" i den mening som demokrater normalt menar i valsammanhang - ett flertal - har sagt nej. Grattis Huddinge!

Läs inlägg med valresultatet här.!

Intressant? Andra bloggar om: politik, huddinge, kommundelning, folkomröstning, demokrati

Härligt förkrossande kommundelningsNEJ i Huddinge

Kommunens hemsida meddelar:

58,8 procent av de som röstade i söndagens folkomröstning röstade nej till en delning av Huddinge kommun. 40 procent röstade ja. Valdeltagandet var 52,6 procent. Invånarna i övriga Huddinge har fått säga sitt genom en opinionsundersökning som visar att 72 procent inte vill att kommunen ska delas.

Resultatet av den preliminära röstsammanräkningen.

Valdistrikt	Röst- berät- tigade	Ja	Nej	Blank	Ogilt	Summa	Valdel- tagande
Hammartorp	1 349	238	458	7	1	704	52,2%
Trångsunds centrum	1 438	239	492	3	0	734	51,0%
Stortorp	1 198	364	315	7	1	687	57,3%
Västra Skogås norra	1 334	215	422	4	0	641	48,1%
Västra Skogås centrum	1 430	160	419	7	3	589	41,2%
Västra Skogås västra	1 058	96	246	2	1	345	32,6%
Västra Skogås södra	893	163	295	6	0	464	52,0%
Östra Skogås centrala	1 164	226	443	12	2	683	58,7%
Östra Skogås norra	1 388	312	430	10	5	757	54,5%
Östra Skogås södra	1 403	309	480	10	0	799	56,9%
Fållan-Nytorp	1 290	364	403	13	1	781	60,5%
Sjöängen	873	344	217	4	1	566	64,8%
Länna	1 030	303	278	4	0	585	56,8%
Summa antal	15 848	3 333	4 898	89	15	8 335
Summa procent		40,0	58,8	1,1	0,2	100	52,6%

S moderna framtidsberättelse måste skrivas

Ny opinionsmätning idag. 54,8 för S/V/Mp mot 41,6 för allianspartierna. Men det skiljer över landet. DN-rubrikerna talar om "ras för S" och berättar att S i storstäder rasat från 40,6 till 26,8. Moderaterna har enligt undersökningen ökat i samma områden från 25,5 i januari till 36,2.

Eller annorlunda uttryckt: Där arbetslösheten är lägst verkar talet om jobb och bryta utanförskap (dvs lägre ersättningar i akassan) ha störst stöd. I delar av landet där arbetslösheten biter sig fast sker inga dramatiska övergångar från S till alliansen. Där sjukvårdens resurser är mest utbyggda får (m) en uppgång. I landsting där vårdköerna är mer omfattande än i Stockholm har man inte samma framgång. Så om inte två av väljarnas viktigaste frågor är förklaringen till dagens opinionsläge, vad är det ?

Solidariet mellan svenska folket? I Täby köper man inte arbetslöshet i norra Sverige? Möjligen men det låter lite väl långsökt och utipiskt. Eller är det att stockholmarna förbannar avstånden till vård i landstinget Jämtland? Kanske, men knappast troligt. Svaret på alliansväljarnas uppstigning från soffan där i stället en del S-väljare har lagt sig får nog sökas genom andra förklaringar. Har Allianspolitiken gett positivt utfall för hela landet eller finns det regionala variationer? Ja, den omvända fördelningspolitiken som ger mer till de som har och mindre till resten av befolkningen gynnar fler i storstäder än i övriga landet. Där finns en viktig förklaring.
Men lika allvarligt för S och en stor utmaning antyds av Eva-Stina Bolin från Nacka i en enkät i DN (ej på nätet) Hon tror möjligen att framgången för moderaterna är

att moderaterna är ett modernt, framåtblickande parti som inte är rädda för nya idéer och förändring. De känns moderna, de lyfter fram vissa frågor som man kanske inte hört så mycket om förut

Man ryser vid tanken att det där sista är som i klimatpolitiken: statsministern som våren 2007 bjuder in medierna och uttalar att "man har sagt mig att klimatet försämras". Om det är ett exempel på de nya frågorna så blir jag rädd. Hur det rent faktiskt är med den saken spelar mindre roll. Det viktiga är om bilden har satt sig, om upplevelsen av partiets politik skiljer mot det man faktiskt gör i verkligheten. Väldigt få tycker att det är modernt att sätta åt arbetslösa och sjuka, väldigt få ställer upp på orättvis fördelning av sjukvårdens resurser och reaktioner mot sänkta skatter för de mest välbeställda väcker ilska. Men om BILDEN är den motsatta och positivare, den som Eva-Stina berättar om , känns förklaringarna till opinionsförändringen mer relevanta.

Samtidigt ger det ett akut uppdrag till S: att faktiskt skriva klart framtidsberättelsen som klarar att både utmana orättvisor och möta människors drömmar. En berättelse som länkar samman, inte delar upp, stad och glesbygd. En berättelse som omfattar hela nationen utifrån regionernas olika förutsättningar. En dröm om framtiden där inte bara Perssons Katrineholm är utgångspunkt utan också Huddinge, Tensta, Alby, Solna och Nynäshamn.

intressant? Andra bloggar om: politik, opinionen, socialdemokraterna, val 2010, moderaterna

Har regeringen sparkat psykchef i Stockholmslandstinget?

Medierna berättar att Anna Åberg Wistedt, verksamhetschef för Norra Stockholms psykiatri, får sparken. Bakgrunden sägs vara de ekonomiska problem som finns i verksamheten, något jag tidigare bloggat om. Det finns förstås tillfällen då chefsbyten är nödvändiga, ja till och med önskvärda. Och framför allt är det en fråga för tjänstemannaledningen i landstinget, inte för mig som förtroendevald. Däremot har jag både en plikt och ett ansvar att reagera om avsked och tystnad läggs över landstingets anställda av ideologiska skäl. Då måste jag bara skrika till.

Psykiatrin har mycket att jobba med för att förbättra vården. Det kräver ledarskap, engagemang och ansvarstagande från chefer och övrig personal. Det kräver en tillåtande miljö med utrymme för konstruktiv kritik. Här finns en djupt olyckligt utveckling om det är "locket på"-mentalitet och tystnadens ledarskap som nu har agerat. Där måste vi sätta stopp.

Frågan har också en annan dimention. Ansvarig för psykiatrin är P-O Sjöblom, biträdande sjukvårdsdirektör och psykiatrisamordnare på Stockholms läns landsting. Samme Sjöblom är sedan i höstas anställd av regeringen Reinfeldt som koordinator för psykfrågor på socialdepartementet. Naturligtvis är det uteslutet att statsministern skulle ha något att göra med den sparkade psykiatrichefen. Men det är mycket olyckligt att regeringen haft det dåliga omdömet att tillåta dessa dubbla uppdrag. Är chefspetningen en signal till hela Sveriges anställda psykiatrichefer om hur man beter sig eller inte? Har regeringen en uppfattning i frågan? Har Göran Hägglund nån syn på frågan, som chef för Sjöblom? Agerar Sjöblom som tjänsteman i Stockholm eller som regeringsanställd? Sällan är dubbla stolar någon lyckosam lösning.

Intressant? Andra bloggar om: politik, stockholms läns landsting, psykiatrin,

Dick Erixons förhastade vårdvalsslutsatser

Dick Erixon bloggar om vårdvalet som är på väg att införas i Västra Götaland, en region styrd av bland annat S. Hans slutsats är att detta innebär att Mona Sahlin saknar trovärdighet i vårdvalsdebatten. Erixon verkar kasta sig i nära nog exalterande omfamning av det som han ser som en möjlighet att slå på s-ledaren.

Jag tror Erixons glädje över "sin upptäckt" ganska skyndsamt kommer att bytas till besvikelse. S i västsverige sa ju redan före valet till väljarna att de önskade vårdval. Det Mona Sahlin och vi socialdemokrater i Stockholm kritiserat är INTE valfriheten. Det vi riktat kritik mot är att den moderatledda alliansen gör annorlunda och mer fel än Hallands allians. Det vi kritiserar är den totala oviljan att ta hänsyn till var vårdbehoven finns när nya vårdenheter ska etableras. Det vi har kritiserat är också tiden och paniken: att på ett halvår införa ett system som Halland jobbade med i tre år. Och det vi med kraft vrålar emot är den soppa av nedläggningar, listningsröra och närakutsnedläggningar med namnbyten till lättakuter.

Det vi också är motståndare till är den totala folkpartistiska husläkarnojan som gör att partiet låser sig totalt vid en drömmodell för vården. Det som också finns stor anledning att kritisera är, till skillnad från Halland, den totala ovilja till dialog som majoriteten i Stockholms har visat. Detta när man jobbar fram ett vårdsystem som när det gäller rätten av välja lär stå sig också efter att de borgerliga i Stockholms läns landsting förlorat valet i september 2010. En av förklaringarna till detta kommer att vara just sjukvården, orättvisorna i det system man inför (ett producentfixerat snarare än patientfokuserat system) och att Mona Sahlin och andra S-företrädare har fått en rik argumentsamling med in i debatten. Det Du, Dick Erixon.

Läs också mina tidigare inlägg kring vårdval Stockholms-röran.

Intressant? Andra bloggar om: stockholms läns landsting, politik, alliansen, Mona Sahlin, Filippa Reinfeldt, sjukvård, vårdval stockholm,

Fördubblat eller avskaffat barnbidrag? Vad lovade Centern?

Maud Olofssons barnbidragsutspel tillhör förstås de flitigast bloggade ämnena dessa dagar. Idag också föremål för DN:s försvar. Frågan är vad utspelet egentligen det står för? Är det i grunden bara en rejäl klantighet utan större taktiska avvägningar? Har centern valts ut för att flytta strategiska gränser för vad alliansen kan lägga för förslag? Eller är det ett ideologiskt styrt centerförslag? Och i så fall: Varför lovade partiet fördubblat barnbidrag före valet:

Centerpartiet har en rad förslag för att förbättra barnfamiljernas ekonomiska situation och därigenom underlätta för mer tid med barnen....Fördubblade barnbidrag under förskoleåldern ( 1 – 4 år ) är ett starkt konsumentstöd för familjer att kunna välja t ex kortare arbetstid.

Löftet kommenteras också klokt av Sydsvenskans ledare:

Hur tänker centerledaren? Om Olofsson inte värnar alliansregeringens sammanhållning kan hon tänkas prioritera sitt eget partis politik. Men: I valrörelsen 2006 krävde centern en fördubbling av barnbidraget. Olofssons tankebanor är alltså svåra att följa: om inte en fördubbling är politiskt möjlig så får det istället bli ett slags halvering ¿ eller? Idén rimmar inte ens med centerns traditionella vurm för grundtrygghet – lika för alla oavsett inkomst.

Jag har vid åtskilliga tillfällen mött frågan på exempelvis skolpresentationer? "Varför får de rika barnbidrag"? Inte minst mötta jag sådant när Sverige befann sig i ekonomiska krislägen. Svaret kan förstås ges som "plånbokssvar" eller med tal om administrativa kostnader eller marginaleffekter. Den djupa värderingsfrågan är viktigare: vilket samhälle vill vi ha? Hur håller vi ihop? Och framför allt: Hur starkt är stödet för en gemensamt finansierad välfärd och förhållandevis höga skatter?

Det avgörs av om man känner delaktighet och om man känner att man får del av systemen. Så fungerar barnbidraget som en bro mellan samhällsskikt. Forskningen är också ganska tydlig: Stöd som barnbidraget har ett brett stöd hos svenska folket. Sämre är det med de behovsprövade bidragen till "de fattigaste", som socialbidrag och bostadsbidrag. Just därför är den alltid leende Maud Olofssons tanke så urbota dum. Och ett stort svek mot dem som röstade på Centerpartiet.

Intressant? Andra bloggar om: politik, maud olofsson, alliansen, centerpartiet, barnbidrag, valsvek

Bloggplikt från maktens slutna rum...

De flesta av mina inlägg handlar om sakpolitik, värderingar eller reaktioner på motståndares tokigheter. Egentligen startade jag med större ambitioner: att ge min bild av vad som sker i maktens salar utifrån mitt perspektiv. Låt vara inte "direkt från Rosenbad". (bloggstartade ju efter valförlusten) Men ändå från mitt "enkla" perspektiv som fritidspolitiker och förtroendevald i kommun och landsting. Som ett ansvar mot dem som gav mig sitt förtroende. Ett sätt att i all fall försöka redovisa "min vardag" i politiken. Ibland sätts mål alltför högt. Ibland når inte de egna prestationerna upp i himlen. Så var det i alla fall med de bloggtankarna.

Jag tröstar mig med att inspriationen till en del inlägg i alla fall hämtas innifrån makthavarnas sammanträdesrum. Visst: demokratin tjänar verkligen inte på att allt man upplever där når svenska folket. De förtjänar ibland mycket bättre. Eller borde det kanske vara en obligatorisk uppgift för alla förtroendevalda att skriva av sig, att spegla det politiska spelet. Att bidra till en djupare bild av hur diskussionerna går och besluten fattas. Och visst finns det tillfällen som skulle göra politiken en tjänst att berättas om på andra ställen än i medierna.

Bloggplikt för politiker? Kanske inte. Men vem vet vilka krav kommande generationer av väljare ställer på sina valda företrädare.

Intressant?Andra bloggar om: politik, bloggar, makthavare, väljare, demokrati, samhälle

Vårdvalssnurren fortsätter med närakutskarusell

Stockholms läns invånare tvingas betala dyrt för Vårdval Stockholm och folkpartiets nästan religiösa husläkarfixering! Den utveckling av närsjukvården som startade förra mandatperioden har avbrutits. Då ville vi utveckla vårdcentralerna mer fler kompetenser hos läkarna. Det var särskilt viktigt för de äldre och för kroniker som behöver tätare och regelbundna besök. Samtidigt satsade vi på närakuter för dem som hade behov av mer akuta och mindre täta besök hos läkare. De mycket populära närakuterna läggs nu ner. Samtidigt lovades jourmottagningar i stället som nu bytt namn till ....närakuter...samtidigt som exempelvis närakuten vid Huddinge sjukhus blir lättakut.

Det är inte namnbyten som slår värst mot patienterna. Det är försämringar i öppettider och mindre personal. Det är också att den borgerliga majoriteten hänvisar till nyöppnade vårdcentraler! För Huddingeborna - och för de flesta som bor söder om Slussen - finns knappast några nya vårdcentraler alls. Jag ser med viss bävan emot kommande rapporter från landstingets revisorer om vad detta elände har kostat länets skattebetalare.

Intressant? Andra bloggar om: politik, stockholms läns landsting, vårdval stockholm, sjukvård

S-förnyelse, frysboxar och oaptitlig alliansröra

Debatten om socialdemokratins förnyelse fortsätter också under påsken. Den som orkar bege sig bort från de licensierade åsiktsmaskinernas kommentarer i TV, på en del bloggar och ledarsidor, kan se och höra ett parti med många engagerade medlemmar som lägger fast politiken inför valet 2010. Här finns stor anledning för de borgerliga att känna oro: den underliggande kraften i folkrörelsen är betydande. Här förs samtal och här föds idéer. Här kanaliseras också mycket av den vrede över den borgerliga politiken som saknas på borgarnas ledarsidor. Kraften i detta ska inte underskattas! Den har oftast en direkt koppling till hur svenska folket i övrigt reagerar.

Förvisso kan man som Aftonbladets Lena Askling efterlysa mer debatt, mer visioner och tydligare färdriktning: I helgen skriver hon:

Det finns en offensiv som Sahlin borde dra igång nu, en ideologisk offensiv. Den borde handla om hur socialdemokratins tidlösa värderingar om jämlikhet och rättvisa kan försvaras och finna nya former i globaliseringens obarmhärtiga strukturomvandling på 2000-talet. Hur kan jämlikhet förenas med förändring? Hur kan trygghet kopplas med förnyelse och rättvisa ersätta den starkes rätt? Det är dags för en ideologisk diskussion och idédebatt om socialdemokratins roll som befrielserörelse.

Jag kan i och för sig känna sympati med tankarna. Men för det första pågår mycket redan nu. För det andra hade Asklings ledare haft mer relevans om den publicerats dagarna efter valet 2006. Nu måste partiet klara uppgiften att kombinera sakfrågor och ideologi i en sammanvävd helhet, med utgångspunkt i framtiden. Där känner jag inte det minsta oro.

Den gnagande oroskänslan borde dock infinna sig hos dem som får sin försörjning av att skriva positivt om borgerligheten. En allians som vann väljarnas stöd genom en logotype och genom att i retoriken ta till sig just den politik som dagligen skåpas ut på ledarsidor. En allians som mötts av så många bakslag för den egna ideologin, och som för makten skull måste framställa sig som goda sossar. En sådan allians har alla skäl i världen att ha dåligt självförtroende. I botten ligger samma gamla värderingar där sänkta skatter i sig är ett självändamål. Då glöms Reinfeldts ord väldigt snabbt:

Det är också en krona som ställer anspråk på finansiering av ett ansvarsfullt parti. Den måste matchas av en utgiftsminskning eller besparing, som någon i vårt samhälle kommer känna effekten av att vi genomför. Det finns en baksida.

Oavsett hur kraftfullt DN eller SvDs ledare skriker om att socialdemokratisk förnyelse måste vara liktydigt med borgerlig politik kommer deras förhoppningar att grusas. Det är inte och kommer inte att vara förnyelsens lockelse för socialdemokrater. I nämnda tidningars tappning är förnyelse liktydigt med försämringar för arbetslösa och sjuka och med sänkta skatter och därmed mindre till välfärdssatsningar. Den förnyelsen har ingen plats i socialdemokratin.

Samtidigt är kanske SvD:s frysboxtanke inte så tokig ändå. Just det exemplet skulle kunna utvecklas till andra områden: hur just frysboxens och kylskåpets utbredning fick fart i Sverige genom ett bostadsbyggande som samhället tog ansvar för, därför att just de krafter SvD sätter sin tillit till, hade sviktit. Just det får vänta till ett annat blogginlägg. Men den som minns Olof Palme ser kanske sammanhanget:

De har inte bara ätit opp vad som fanns på bordet. De har tömt skafferiet, ätit sig igenom visthusboden, låtit åkrarna ligga i träda och tuggat sig igenom andra länders bankmatsalar på kreditkort utställda av de svenska skattebetalarna.

Möjligen använde vi frysboxen redan då. Må socialdemokratin under en tid spara och skydda sina värderingar och förslag i tryggt och kyligt förvar. Upptidningen och tillagningen kommer inför valdagen! För den allianstillagade måltiden är läget värre: Råvarorna har legat i alltför ogynnsam temperatur, kryddorna ter sig alltför starka för de flesta och efterrätten lagas endast till några få. Frysboxen förtjänar en hyllning.

Intressant? Andra bloggar om: politik, samhälle, socialdemokraterna, förnyelse, valet 2010, regeringen, alliansen

Hedersvåld - en valvinnande fråga??

Jag tillhör dem som älskar politisk debatt. Jag menar också att det är ett krav och en plikt för partier att tydliggöra skillnader för väljarna. Vi ska profilera partierna. Men ibland tycker till och med jag att blockpolitiken går FÖR långt. Så var det igår i Huddinges fullmäktige när vår motion om insatser mot hedersrelaterat våld behandlades. Egentligen är ju alla helt överens: (undantag Sd förstås).

Kommunen har ett ansvar för att kunskaper om hedersvåld blir bättre. Det behövs mer samverkan med exempelvis landstinget - vårdcentraler, ungdomsmottagning, BVC osv. Hur vi gemensamt ska uppmärksamma och stävja hedersrelaterat våld och hur vi gemensamt ska kunna ge stöd till de flickor OCH pojkar som drabbas borde vara något som enar oss.

Icke. Fullmäktiges majoritet röstade ner förslagen.

Som av en händelse drabbades också min egen motion i landstinget av samma öde. Jag vill att vi skulle göra mer för att sprida kunskaperna. En ung tjej som lever under ett patriarkaliskt förtryck eller drabbas av våld använder sällan begreppet i kontakterna med vården. Därför borde Stockholms läns landsting, precis som Skåne eller Östergötland, ha samma ambitioner för att öka medvetenhet och kunskapsnivå. Och inte minst se till att de som drabbas får vård och omvårdnad.

Icke. Hälso- och sjukvårdnämnden avslog förslaget. Och jag befarar att det också blir fallet senare i landstingsfullmäktige. Så har blocktänkandet passerat alla anständigheters gränser.

Intressant? Andra bloggar om: politik, hedersvåld, alliansen, socialdemokraterna, huddinge kommun, stockholms läns landsting, våld mot kvinnor

Samma krav på privata och kommunala förskolor?

Jag hade förväntat mig besked att regeringen nu skulle infria löftet till landets barnfamiljer om mer resurser till förskolan. I dagens nästan sifferlösa DN debatt talas mycket om satsningar på förskolan och pedagogisk utveckling. Men inget nämns om de utlovade pengarna som jag tidigare bloggat om. Bortsett från det bakåtsträvande vårdnadsbidraget så innehåller artikeln en del bra ambitioner. Problemet är att politiken inte hänger ihop. Ett exempel är de privata förskolorna och de pedagogiska ambitionerna. I min kommun går vart fjärde barn i dag i en fristående förskola. Här är således inte de i och för sig diskutabla förslagen om att "stimulera företagande" inom välfärdsområdet/förskolan något nytt.

I den kommunala förskolan har vi alldeles för låg andel förskollärare, ungefär 35%. (trots många år av alliansstyre i Huddinge kommun) Problemet är att andelen hos de privata förskolorna bara är 25%. De står således inför ett stort beting för att höja sig vad gäller pedagogisk kompetens. Frågan är om det låter sig göras utan mer resurser och som bekant är sänkta skatter mer lockande för de borgerliga än satsningar på välfärden. Och kommer regeringen här ställa samma krav på pedagogisk kompetens hos de privata som hos kommunala förskolor?

Samma med det regeringen beskriver om språket. Viktigt. Angeläget. Men inget som kan klaras om inte mer resurser tillförs. Heller ingenting om regeringen här avser svenska språket eller om också modersmålet ingår (viktigt för barnens utveckling också av svenskan) Och i artikeln nämns tyvärr ingenting om vikten av att få färre barn i förskolans barngrupper. Det kräver mer personal. Tyvärr och sorgligt not verkar inte heller barnskötarnas roll uppskattas av regeringen. Att exempelvis satsa mer på deras kompetensutveckling vore "guld värt" också för barnen.

Intressant? Andra bloggar om: politik, familjepolitik, alliansen, regeringen, vårdnadsbidrag, förskolan

Vårdval Stockholm hot mot familjecentraler

Under månader har vi försökt få svar av den styrande majoriteten i landstinget: Hur blir det med familjecentralerna när vårdvalet införs? Svaren har varit diffusa, men oftast med beskeden att inget hotar familjecentralerna. Samtidigt har vi i verkligheten kunnat se det motsatta: Tjänster dras in och lokaler utryms. I Nacka får kommunen nej till landstingsstöd för familjecentral i Fisksätra därför att det sägs "hota konkurrensen" mellan olika BVC när det nu är vårdval.

I stället hänvisar den borgerliga majoritetens företrädare till den så kallade regelbok som styr vården. Nån mening om att vårdgivaren ska samarbeta med andra används generellt som argument för att inga särskilda beslut eller uppdrag (eller pengar!) om familjecentraler behövs. Idag berättar DN om hur vårdvalet riskerar att slå hårt mot familjecentralerna.

Familjecentraler är inte bara en bra "uppfinning" för barnen och föräldrarna. Det är viktigt för att ställa om från akuta insatser till mer förebyggande arbete. Men det är också ett föredöme när det handlar om att spränga byråkratiska gränser och se till människors behov av service och stöd, oavsett vem som råkar vara huvudman och ansvarig. Fler verksamheter borde följa familjecentraleras exempel.

Jag kan möjligen ha en invändning mot hur samordnaren Carina Nyström uttrycker det i DN-artikeln i användningen av ordet "politiker" i generella termer. Faktum är att det finns politiker som under ett halvårs tid har jobbat för familjecentralernas framtid. De politikerna sitter just nu i opposition.

Intressant? Andra bloggar om: politik, alliansen, vårdval stockholm, stockholms läns landsting, familjecentraler, familjepolitik

Socialdemokratin står stark inför framtiden - eller?

Om svenska folket i september 2010 har bilden av en framgångsrik allians och en socialdemokrati utan politik, ja då ligger vägen till återval öppen för Reinfeldts regering. Hittills har också det varit Reinfeldt strategi att vinna på svagheter hos motståndaren mer än egna på meriter. Frågan är vad han gör nu när strategin har havererat så kapitalt. Efter Mona Sahlins första år som partiledare summerar SvD partiets politiska förnyelse: till skillnad från den bild Alliansen vill sprida har en hel del hänt. Mona Sahlin summerar också på DN debatt. Sahlin konstaterar bl.a:

Under mitt första år som partiordförande har vi socialdemokrater lagt fram 150 parti- och kommittémotioner och över 800 reservationer och särskilda yttranden i riksdagen. Rådslagsarbetet inom socialdemokratin har också nått tusentals engagerade människor och vi har samlat en stor mängd nya förslag och idéer

Det är vare sig något konstigt eller någon källa till skryt. Det är vardagligt politiskt arbete i parti, kommuner och landsting, riksdagsutskott och kammare, förankrat utifrån värderingar och formerade positioner i sakfrågor. 93 förslag för bättre skola. 40 för en bättre äldreomsorg. Förslag för fler jobb, tillväxt, välfärd, klimat och forskning. Måhända inte lika glamoröst som de "nya moderaterna"- fernissan som havererat därför att den önskade bilden inte är i närheten av människors upplevelser av verkligheten. Det Sahlin redovisar är politik på riktigt. Seriöst och allvarligt därför att det berör människors vardag.

Samtidigt berättar bl.a. SvD om opinionsläget. I Sifo får partiet 43,3%. Allianspartierna når 39,9 procent mot oppositionspartiernas 56%!. Socialdemokraterna är störst bland de unga väljarna, något som bådar gott för framtiden. Om det beror på att borgarna är dåliga eller socialdemokratin bra får väl vara källa till fortsatta gissningar och analyser. Jag gissar på en blandning. Däremot tror jag att Göran Erikssons slutsats i SvD-analysen är allt för enkel. Han menar att de sakpolitiska beskeden är mindre värda utan besked i regeringsfrågan. Visst är regeringskompetens och förmågan att ta politiskt ledarskap en grundpelare i politiken. Avgörande för väljarna är ändå den politiska färdvägen, värderingarna och hur dessa omsätts i sakpolitiken. Att Alliansen klarar leveranserna till de egna kärngrupperna är väl tydligt. Problemet för dem är att svenska folket inte ställer upp på den vägen.

Intressant? Andra bloggar om: politik, regeringen, opinionen, socialdemokraterna, mona sahlin, regeringen, alliansen

Fp:s husläkarblockering bakom vårdkaos

När Dagens medicin presenterade sin "maktlista" för 2008 hamnade Filippa Reinfeldt på prispallen som god trea. Först på 22 plats placerades folkpartiets Birgitta Rydberg. Frågan är om det inte är en alldeles för låg placering. Mycket av det som nu sker inom sjukvården i Stockholm kan förklaras av just folkpartiets extrema fixering vid husläkartanken: bilden av doktorn med väska och stetoskop som gör hembesök till familjens sjuklingar. Ack så vackert! Men oj så korkat att låta det styra hela vårdens utveckling.

Just husläkaridén, ett begrepp som föresten strukits ur lagstiftningen av riksdagen, är nu på väg att rasera de framgångsrika närakuter som byggs upp i Stockholms län. Beslut om stängning fattades och i stället skulle "husläkaren" ta ansvar för jourtider. (en timme kortare på kvällen) Sent om sider har de borgerliga insett att närakuterna är populära med en kvarts miljon patientbesök. Men att återuppväcka de socialistiska närakuterna är inte att tänka på. I stället har man nu kommit på idén att starta "lättakuter".

Peter Hultström, verksamhetschef vid Jakans närakut är förstås förbannad, precis som väldigt många patienter. Och visst är det snurrigt! Och allt därför att Folkpartiet ser närakuten som ett brott mot husläkardrömmen. Frågan är väl hur omfattande den ideologiska notan blir för skattebetalarna.

Intressant? Andra bloggar om: politik, sjukvård, stockholms läns landsting, vårdval stockholm, filippa reinfeldt, birgitta rydberg, folkpartiet, husläkare

Uppdrag granskning - viktig klimatupplysning trots researchmissar

Dagens Uppdrag granskning tillförde som ofta viktiga bidrag till samhällsdebatten. Idag var temat hur maten och framför allt köttkonsumtion/produktion påverkar klimatet. För många var det säkert nyheter. Jag skrev för ett år sedan om frågan, efter att det uppmärksammats av DN:s krönika.

Man hoppas att den nu sittande regeringen, trots ibland hårt knutna band till storbönderna, kan ta initiativ för en klimatsmart jordbruksproduktion. Förhoppningsvis kommer också fler initiativ som stärker konsumenternas möjligheter att välja klimatsmart mat. Kanske, men inte troligt, kommer det hårdare lagar som förbjuder försäljning av mat i stora externa köplador som byggs upp för att nås med bil. Som bekant: den tredjedel av hushållen som har börjat ta bilen till handelscentrum har ökat sina koldioxid med mellan 200 och 1000 procent.

På ett par punkter fanns en felaktighet som bör rättas till. 1) Socialdemokraterna HAR tagit upp klimat och mat. Uppdrag granskning sökte i ett gammalt miljöprogram. Hade man läst rådslagsmaterialet om klimat , som ju handlar om framtiden, hade man i alla fall hittat ett stycke text.

I programmet nämndes också, väldigt kort den mycket läsvärda utredning som Stefan Edman (medlem i rådslagsgruppen också) skrev och som fick titeln Bilen, biffen, bostaden. Vill minnas att det blev en prop eller skrivelse som i huvudsak låg på Jordbruksdeppet, just i delar som handlade om maten och hållbar produktion och konsumtion. Men trots allt, programmet var viktig för miljö- och klimatdebatten.

Intressant? Andra bloggar om: politik, miljö, klimatet, uppdrag granskning, socialdemokraterna

Val i vården lika självklart som vård efter behov

Jag är övertygad om att väljarna kräver en sak av politiken: Se till att strukturer och övergripande organisationer kan ligga fast över mandatperioder, oavsett vem som styr. Organisationsförändringar kostar, både i pengar och på personalens kraft och energi. Därför hade en långsiktig överenskommelse om valfrihet i vården varit viktig i Stockholms län, precis som den överenskommelse som finns i Halland mellan borgerliga partier och socialdemokraterna. Den dörren slog allianspartierna igen, spikade igen och murade in i och med det ensidiga beslutet om Vårdval Stockholm. Medborgarna får betala kalaset. Långsiktigheten saknas.

Utöver vikten av dialog handlar debattinlägget från S i landstinget om två saker: Se till att vårdens resurser finns också där sjukligheten är högst och ersätt vårdgivarna efter det. Se till att politiken kan påverka var vårdenheter etableras. Egentligen inte ett dugg konstiga krav, för vare sig sossar eller borgare.

De fyra alliansledarna i landstinget markerar åter i sitt svar att dörren ska förbli stängd. Men därmed stängar man inte bara ute sossar! Man säger också till professionen och till forskningen är deras kunskaper och erfarenheter är ointressant. "Alla" är eniga att vården i utsatta områden behöver mer resurser än ett genomsnitt om lagens krav om vård på lika villkor ska uppfyllas. Det, rent ut sagt, skiter borgarna i. Man tar inte det politiska ledarskapet i en fråga som inte är helt enkel utan kör ett entaktat, retoriskt spår som bara leder till elände.

Sjukvården kan inte styras med gamla avdankade ungmoderatslogans från 80-talets mitt. Filippa Reinfedlt slår retoriskt mot S om "detaljstyrning" av politiker. Problemet är ju att politiken inte tar tillräckligt ansvar gentemot väljarna! Vi som bor på södertörn betalar för sjukvården i hela länet men får idag inte i närheten av vår andel av vården som ohälsoläget kräver. Det bortser moderaterna helt ifrån.

Notera det egentligen häpnadsväckande i repliken. Alliansen "beräknar" att si och så många nya vårdcentraler ska starta. Att man som ansvarig för ekonomi, skattepengar och vårdens kvalitet inte har koll på detta i mars 2008 visar hur snurrigt systemet är. Och för egen del, som en av 90.000 huddingebor, väntar vi ju på vår enda nya vårdcentral som fått auktorisation men inte startat. Ryktet säger dessutom att den inte lär starta...

Det är självklart att fler vårdcentraler (eller doktorer och syrror, om vi äntligen ska bortse från benämningar och lokaler) behövs. Vi blir fler i länet och dessutom äldre. Dessutom stänger borgarna närakuterna. Då behöver ungefär 250.000 vårdbesök föras över till vårdcentraler. Filippa Reinfedlt har också en egen utredning som visar att 120.000 besök idag görs vid sjukhusens akuter som egentligen är så "lätta" att de bör "föras över" till vårdcentraler eller tom egenvård. Bara ett par exempel på vårdpolitikens vardag är oändligt mycket mer mångfacetterad än vad retoriska debattinlägg på Brännpunkt ger intryck av.

Mina tidigare sjukvårdsinlägg hittar du här.
För att lära dig mer om vården i Stockholm, 2007: Årsredovisning från HSN här.

Intressant? Andra bloggar om: politik, samhälle, sjukvård, pc jersild, filippa reinfeldt, stockholms läns landsting, vårdval stockholm

Statsminister och finansminister med olika statsbudgetar?

Valutspelet ekar från statsministern i Göteborg. Inte helt oväntat står sänkta skatter på dagordningen. SvD kommenterar och till Aftonbladet säger han:

– ..det kan röra sig i storleksordningen av det andra jobbskatteavdraget, nästan 13 miljarder kronor.

Den som lever i tron att politiker måste välja och prioritera bland till synes outtömliga behov och alltid begränsade resurser får sannerligen sin verklighetsuppfattning reviderad av de nya moderaterna. Nu har vi råd med både och. Aftonbladet rapporterar:

I sitt tal inför nära 2 000 moderater från hela landet lyfte Reinfeldt återigen fram välfärden som nästa stora fråga för regeringen. Närmast på tur står en tandvårdsreform, mer pengar till de fattigaste pensionärerna, till förskolan och till psykiatrin.

Så långt allt gott och väl. Sverige går bra. Inga faror hotar. PSykiatri, sjukvård, äldreomsorg, skola och förskola är tillsammans med järnvägar och vägar och bostäder sådant vi verkligen behöver satsa på. Men här kan vi få Välfärd och sänkt skatt samtidigt. Förhoppningsvis långsiktigt hållbart. Det måste man i alla fall utgå från. Samtidigt kommenterar finansministern till Ekot en sänkning av bolagsskatterna:

Jag föreställer mig inte att vi kommer att ha några jätteutrymmen i den kommande budgeten, givet att vi har så viktiga prioriteringar med infrastruktur och skolan och så, men på sikt på måste vi komma tillbaka till frågan, säger finansminister Anders Borg

Man får hoppas att de har koll på siffrorna. Att detta inte är ett första steg mot det ekonomiska moras som borgerliga regeringar har som vana att leverera. Varje parti ska ha sina reformer. Skatter ska sänkas och utgifter ökas. Det har ofta slutat i elände. Onekligen andas finansministern en helt annan bedömning av budgetutrymmet än statsminister. Han ska "peta ner" bolagsskatten, som motiveras av att det är viktig för jobb och konkurrenskraft. För statsministern verkar det vara skarpa kapningar av skatten snarare än petningar som gäller. Undrar vems budget som blir verklighet?

Intressant? Andra bloggar om: politik, regeringen, moderaterna, anders borg, fredrik reinfeldt, skatter

Psykiatrins vardag och snurriga politiska beslut

I Dagens nyheter försvarar Birgitta Rydberg den borgerliga landstingsledningen. "Det blir inga nedläggningar av enheter inom psykiatrin" är budskapet. Samtidigt markerar landstingsrådet att

Norra Stockholms psykiatri hade ett underskott på 20 miljoner kronor förra året och vi belönar inte underskott

Om den synen är förklaringen till att nedläggningar faktiskt kan hota, kommenteras inte. Möjligen kan Rydberg ge svar på tisdag i landstingsfullmäktige då ersättningssystemet till psykiatrin ska debatteras. Ingela Nylund Watz har ställt en interpellation till Catharina Elmsäter Svärd som ska svara. Det är som är klart redan före debatten är att borgarnas klantiga sätt att leda landstinget skapar stor oro. Inom psykiatrin har man exempelvis först belsutat om ett ersättningssystem och sjösatt detta. Därefter beslutat om utförsäljning av psykiatri. Och först som ett tredje steg tar man del av slutsatser och förslag i en genomförd översyn. Helt omvända världen i sättet att leda och fatta beslut. Samtidigt avslog man S-förslag i budget 2008 om 45 miljoner kronor mer till psykiatrin i Stockholms län.

Vid sidan av politiken ligger psykiatrins vardag. Efter ett tidigare blogginlägg fick jag ett mail från en kvinna som arbetar i psykiatrin. Hon ville gärna att jag skulle förmedla hennes ord till dig som läsare. Så här skriver hon:

"Min" mottagning, Ekerö psykiatriska mottagning, tillhör alltså de nedläggningshotade. Och detta besked kommer nästan på dagen 2 veckor efter att vi fått veta att vår mottagning är DEN BÄSTA PSYKIATISKA ÖPPENVÅRDSMOTTAGNINGEN I HELA LÄNET enligt senaste patientenkäten som SLL gjort!! Hur smart klinikledning har man då??

Inte klokt alls - fullständigt korkat - och dessutom totalt oprofessionell ur ett rent företagsledningsperspektiv. En smart ledning skulle i stället använda denna utmärkelse som Brandfackla för att äska MER pengar till verksamheten (Norra Stockholms Psykiatri i stort) och inte bara snällt gå i politikernas ledband och skära ned. Dessutom borde man använda det som reklam för sin fina verksamhet. Men nej. Man tiger om det, berättar det inte ens för medarbetarna på kliniken förrän skriftliga "hot" inkommit från oss, och man ger oss ingen som helst bonus för detta fina resultat. Nej, man lägger ner oss istället.

Bor man på Adelsö har man drygt 5 mil bara till Brommaplan, i Stenhamra drygt 2 mil. Hur kul är det att tillhöra en psykiatrisk mottagning som ligger upp till 5 mil bort, när du bor i Stockholms närförort? Hur många andra invånare i Stockholms närförorter har så långt till sin psykiater??? INGEN. Men bor man på landet får man tydligen skylla sig själv, för man är ju uppenbarligen FULLSTÄNDIGT OINTRESSANT som människa när det inte är valår!!

För den som fattar beslut om sjukvård och psykiatri är verklighetsbilderna oerhört viktiga. Men den som tillämpar en ordning där besluten fattas utan att man försökt beskriva effekterna gör inte bara fel. Då utsätts också vårdens personal och patienterna på ett sätt som inte är rimligt.

Intressant? Andra bloggar om: politik, psykiatrin, sjukvården, stockholms läns landsting, birgitta rydberg, alliansen

PC Jersildkrönika viktig läsning för sjukvårdspolitiker

PC Jersilds krönika i dagens DN har viktiga budskap till de styrande vårdpolitikerna i Stockholm. Jersild har stor trovärdighet i alla läger när det gäller vårdfrågor. Så även om hans budskap i dag är exakt detsammma som oppositionen försökt säga under ett års debatt i landstinget är krönikan viktig. Hans huvudbudskap är att vården, för att komma människor till del efter behov, också måste utgå från sociala hänsyn. Dvs just det som varit den stora striden i vårdval Stockholm. Oppositionen har krävt det under ett år. Vårdcentralschefer har högljutt protesterat, där inte minst Elisabet Svensson från Vårby, idag intervjuad i SvD, har sänt mail efter mail till Filippa Reinfeldt för att beskriva effekterna. Pc Jersild skriver:

Grovt räknat har människor i Rinkeby och förorterna söder om Söder ett större vårdbehov än andra. I den mån folk på Östermalm har ett stort vårdbehov är det i första hand knutet till ålder, inte till klass. Klassfrågan kan man inte strunta i när man organiserar öppenvården. Det är dessvärre precis vad Filippa Reinfeldt gör.

Jersild stannar inte där. Han komplicerar debattten ytterligare ett snäpp, helt nödvändigt och viktigt perspektiv. Där gäller det skillnaden mellan vårdkonsumtion och medicinska behov. Slutsatsen att vård inte som andra varor kan erbjudas på en marknad.

Men om läkarna måste locka till sig patienter, ungefär som privatskolorna lockar elever, blir risken att efterfrågan kan dominera på behovets bekostnad.

Och just där avrättar PC Jersild en av de bärande tankarna i Vårdval Stockholm. Hela tanken är ju att ekonomin ska gå runt genom så många "pinnar" / patientbesök som möjligt utan hänsyn till hur vårdbehovet påverkar mötet mellan doktor och patient. Hans avslutning blir inte mindre läsvärd och samtidigt så talande:

På riksplanet har moderaterna lyckats göra sig av med en rad gamla högeridéer. Därför kan det förvåna att Filippa Reinfeldt är så rigid. Bättre än att låta marknaden styra fritt vore att förutom ålder också ta hänsyn till klass, segregation och risken att efterfrågan tar över på vårdbehovets bekostnad.

I papperstidningen av DN (ej på nätet) frågar sig den nye moderatledaren i landstinget, Catharina Elmsäter- Svärd, "varför ändra något som ännu inte är något problem"?
Välkommen till landstingspolitiken, Catharina. Läs gärna PC Jersilds krönika idag och låt den påverka hur Vårdval Stockholm ska förändras.

Intressant? Andra bloggar om: politik, samhälle, sjukvård, pc jersild, filippa reinfeldt, stockholms läns landsting, vårdval stockholm

Internt allianskrig om vårdval Stockholm - reträtt på gång?

SvD har ringt runt till ledamöter i Hälso- och sjukvårdsnämnden. Bakgrunden var morgonens artikel om hur vårdvalet slår mot utsatta områden. (jag kommenterade här) Granskningen visade bl.a. att två av tre nya vårdmottagningar har öppnat i områden med inkomster över genomsnittet i Stockholms län.

Nu har tydligen ett litet krig uppstått inom alliansen. Några ledamöter säger sig nu vara oroliga för vårdvalets effekter. Några vill införa en tidstaxa. Kristdemokraterna säger till SvD att det är deras idé:

– Det var kd:s idé från början, eftersom det är uppenbart att det tar längre tid att exempelvis behandla psyksjuka. Tyvärr fick vi inte med oss de andra partierna när systemet klubbades.

Men folkpartisten Olof Lindkvist uppger att det var han som såg problemen tidigt och säger till City:

– Jag kunde redan då peka ut vilka vårdcentraler som skulle få problem med ekonomin, och det har de även fått. Vårdcentralchefer hoppar av och jag får signaler om att det är svårt att rekrytera nya läkare.

Man frågar sig varför Olof Linkvist släppte fram och röstade för förslaget i fullmäktige när han visste effekterna? Fortfarande försvaras systemet av de moderata ledamöterna som verkar tro att allt löser sig:

Lars Joakim Lundquist (m), biträdande sjukvårdslandstingsråd, tror att den ojämna fördelningen av vård till viss del kommer att lösa sig genom att patienter väljer vårdmottagningar på andra ställen än där de bor.

Än så länge verkar man inte nått fram till slutsatsen att det tidigare fördelningssystemet inte var så illa i jämförelse med det nya. Ibland var det faktiskt bättre förr...

Intressant? Andra bloggar om: politik, samhälle, sjukvårdspolitik, stockholms läns landsting, Filippa Reinfeldt, Mona Sahlin, moderaterna, socialdemokraterna

Psykiatrin får skära ner - trots 53 miljoner i överskott

53 miljoner. Det var överskottet 2007 i psykiatrin i Filippa Reinfeldts och Birgitta Rydbergs landsting. Trots det ska psykiatrin nu skära ner, något som berättas i DN. Tidigare har Radio Stockholm rapporterat om en omfattande privatiseringskampanj inom psykiatrin.
I september skrev jag ett inlägg efter en debatt i landstinget där Birgitta Rydberg i stället lovade satsningar på psykiatrin. Återigen blir verkligheten tvärt emot retoriken.

Det behövs mer resurser till psykiatrin, inte mindre. Men också förändrat sätt att arbeta, inte minst med vårdprogram, vårdplanering och samarbete med kommunerna. Tillgänglighet, bemötande och psykiatrisk kompetens på vårdcentraler är andra områden som behöver förbättras. Visst finns det goda exempel. Jag var igår på besök i Södertälje, som har en psykiatri som kan vara förebild för andra. En av de viktigaste framgångsfaktorerna är att man har bra samarbete och samlokalisering med kommunen. Patientens hela person ses i vården, också boende, sysselsättning och socialt nätverk.

Landstingets ledning har börjat i helt fel ände. Först röstade man ner vårt förslag om mer resurser och valde skattesänkning med 700 miljoner. Sen beslutade man om nya ersättningssystem. Också här pengar efter antal besök mer än hur den viktiga behandlingen sker. Sen beslutade man sälja ut psykiatri i norra länet och sydöstra länet. Därefter kommer den översyn av psykiatrin som ska vara till hjälp för förändringar. Och där emellan skärs 30 miljoner bort i norra Stockholms psykiatri. Fel, fel, fel igen!

Intressant? Andra bloggar om: politik, psykiatri, sjukvård, birgitta rydberg, filippa reinfeldt, alliansen, stockholms läns landsting

NYHET! Moderaterna ser verkligheten!?

Finansministern sjunger dagismelodin "Tuppen Ture " och talar barnspråk på Ur&Skur-dagis i Borås. Statsministern möter elever i Göteborg. Listan på moderata statsråd som gör besök runt om i Sverige verkar lång. Det är inte alla förunnat att få resescheman upplästa av stjärnreportern Mats Knutsson i TV. Så tillvida var första delen av inslaget i dagens Aktuellt ganska obegripligt. En nyhet att minsistrar besöker verksamheter!?

Möjligen ÄR det faktiskt så. Man har faktiskt inte har gjort det förr. Det ÄR en nyhet! Men också en illustration på den fortsatta retoriska "sossefieringen" av partiet som nu också ska omfatta partiets verksamhet. Nu med målgruppen kvinnor i offentlig sektor, som blir så avgörande nästa val.

"Vad man gör och vad man säger måste hänga ihop", kommenterade Knutsson och träffar så rätt. Reinfeldt och hans statsrådskollegor må fortsätta turnéerna runt om i Sverige. Finansministern må tala så väl om förskolan. Så länge politiken är så blå, omfördelningen i samhället så skärande orättvis och retoriken så häpnadsväckande tom kommer inte sunda ,tänkande svenska väljare att återvända till Reinfeldts parti. Allra minst kvinnor som vill utveckla välfärden.

Intressant? Andra bloggar om: politik, samhälle, nya moderater, fredrik reinfeldt, val 2010

Rätten att knipa käft om klyftor i vården?

Socialstyrelsen har granskat sjukvården, och redovisning görs på Brännpunkt och här. I rapporten beskrivs en svensk vård som generellt håller mycket hög kvalitet. På några områden förbättras läget ännu mer. Patientsäkerhetsarbetet går framåt. Behandlingsresultaten blir bättre när det gäller de stora folksjukdomarna. På minussidan pekar Socialstyrelsen på att vården fortfarande inte är jämlikt fördelad.

Jämlik hälso- och sjukvård innebär att vården tillhandahålls och fördelas på lika villkor. Det är grunden i hälso- och sjukvårdslagen: ”Målet för hälso- och sjukvården är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen.

”I rapporten heter det vidare:

Våra analyser tyder på ett ojämlikt utnyttjande av vården – personer med högre utbildning gör fler läkarbesök än lågutbildade, trots högre sjuklighet bland lågutbildade personer.

Samtidigt fortsätter medierna att granska effekterna av Vårdval Stockholm. SvD har tillsammans med SCB granskat hur inkomstnivåerna i länet förhålller sig till nya vårdenheter. Deras analys är tydlig: vården får nyetableringar (25 av 38) i områden med högre inkomstnivåer samtidigt som försämringar och stängningar sker i fattigare områden där sjukligheten samtidigt är större.

Sjukvårdslandstingsrådet Filippa Reinfeldt (m), vill inte kommentera skillnaderna i inkomster i SvD:s undersökning.

Man måste verkligen fråga sig om man som politiskt ansvarig har rätt att låta bli att kommentera viktiga analyser av den politik man för. Hennes märkliga svar blir i stället att den styrande landstingsledningen inte tittar på medelinkoms­ter, "vi tittar på vårdbehov.

SvD:s kartläggning visar att så inte är fallet. Tvärtom. Men ännu allvarligare är vad som händer på längre sikt. Socialstyrelsen skriver att vårdetableringarna är mycket skevt fördelade och tar exempel att det i Stockholm finns tre gånger så många psykiatriker per invånare som i norra och sydöstra Sverige. Det styrelsen inte skriver är att det inom Stockholms län är gigantiska skevheter i utbudet. Exempelvis ligger nästan alla privata psykiatriker redan i dag i innerstaden. Därför krävs egentligen en politik som styr vårdutbutet mer enligt hälso- och sjukvårdslagen: Grovt sett från norr till söder, från innerstad och utåt, från rikare och friskare till fattigare och sjukare. Filippa Reinfeldt svarar:

– Om det uppstår vita fläckar där ingen vill bedriva vård, så kommer landstinget gå in och göra det.

Perspektivet har sannerligen förändrats i sjukvårdpolitiken. Ambitionerna är nu att förhindra avsaknad av vård snarare än att rätt till klyftor och orättvisor som redan finns. Landstinget ska ha beredskap att gå in och agera städgumma där de privata aktörerna inte ser tillräckligt lönsamma vårdinvesteringar. "Det är inte konstigt att väljarna flyr eder", som Olof Palme uttryckte det en gång.

Intressant? Andra bloggar om: politik, samhälle, sjukvårdspolitik, stockholms läns landsting, Filippa Reinfeldt, Mona Sahlin, moderaterna, socialdemokraterna