onsdag 1 juli 2009

Mona Sahlin i full fart mot rödgrönt Rosenbad

Avslutningen var egentligen det riktigt nya och unika: En uppmaning från en S-ledare till publik och tittare att precis som hon kämpa för en regering med fler än socialdemokrater. Peter Eriksson och Lars Ohly var där och applåderade. Mer sånt kommer säkert framöver.

Att det redan finns erfarenhet att bygga på illustrerade Mona med att nämna de 35 överenskommelser som redan finns mellan de rödgröna samarbetspartierna. Det - tillsammans med sådär 15 överenskommelser om Sveriges budget - borde sopa bort varje uns av möjligheter för motståndarna att slå in kilar.

Det är tre samarbetande partier som ger och tar där helheten ändå blir det bästa för svenska folket. Möjligen var också detta nya anledningen till att Mona mycket sparsamt berörde miljö- och klimatfrågorna. Där finns ändå den stora trovärdigheten inom samarbetet. Men se upp: Socialdemokratin må har stort förtroende för Mp: men vi måste ha en "partiets" miljö- och klimatpolitik också, även om den hamnar väldigt nära Mp:s. Hoppas man.

Värderingar och ideologi
kombinerades med konkreta sakfrågor och förslag. Monas resonemang om hur välfärden är en förutsättning för frihet (verklig frihet - för alla) var viktigt och påminde om Ingvar Carlssons "stora" frihetstal i Göteborg 1983. Därför en välfärd för alla gör det möjligt för allas framgång, hela Sveriges framgång. Hon nämnde risken för det "sorteringssamhälle" som den sittande regeringen håller på att skapa med en halv miljon människor som åker ur a-kassan och väldigt många utförsäkrade för rätten till sjukförsäkring.


Ibland tappar vi det i de vardagliga debatterna om detaljer, skattesatser och miljarder hit och dit. "Frihet för vem och till vad"- en klassisk frågeställning som med den gemensamt finansierade välfärden blir konkret. För "solidaritet" är inte bara teori. Att betala skatt efter bärkraft och att avstå till andra efter förmåga är solidaritet i praktiken. Därför var också löften om a-kassan så viktigt. Socialdemokratin vill ha ett Sverige där vi håller ihop. Där kommer också hennes betoning av progressiviteten i skattesystemet in. När regeringen sänker skatter nationellt och tvingar upp skatterna i kommunerna urholkas principen "skatt efter välfärd".

Jobben och kampen mot arbetslöshet och utanförskap blev både konkret S-politik och kritik mot Reinfeldtsregeringens felsteg och bristande förmåga att göra tillräckligt och rätt. Viktigt var att hon betonade att en riktig arbetslinjer inte får vara detsamma som en bidragslinje. Det måste handla om utbildning. Det handlar mycket om att människor och företag ska våra satsa, på personal och i sitt jobb. Våga satsa på varandra i Sverige. Och lika viktigt att markera mot ett "nästan rättvist välfärdssamhälle" där en ganska väletablerad majoritet glömmer de sista procenten av befolkningen. Alla ska, som sagt, med.


Att framtiden ligger nära illustrerade Mona med de studenter som kastade mössorna i luften nyligen som är ca 28 år om två mandatperioder. Det handlar om att nu lägga en bra grund för deras framtid. Skolan och sen jobb. Avskaffa de misslyckade bidragsåtgärder som regeringen har infört och satsa på jobbstart för unga. Och gör det hellre än att ge skattesänkningar för
" redan rika vuxna." Sahlin kombinerade det med kravet som framförts tidigare under dagen om r
ätten att arbeta för äldre.


EU-ordförandeskapet
berördes helt kort, denna startdag. Mona krävde en offensiv politik av Reinfeldt för jobben och inom klimatpolitiken, med konkreta och bindande mål som också kan betalas inför det viktiga mötet om klimatet i Köpenhamn
i slutet av året.

Det som kommer att följas upp mest av bloggosfären blir kanske Monas besked att en ny regering river upp FRA-lagen, "för att sen göra om och göra rätt". Vad detta "om och rätt" innebär i praktiken kommer säkert många att spekulera kring.

Inför Reinfeldts tal på lördag kommer frågan om Sverigedemokraterna att hänga obesvarad i luften: Mona upprepade att S aldrig någonsin kommer att styra med Sd. Hur tänker Reinfeldt göra? Är hans parti beredda att bilda regering på stöd av Sverigedemokraterna?

Den dag en socialdemokratisk ledare tar utgångspunkten i solidaritet med människor i andra delar av världen så är det riktigt illa. Att Mona började med krav om demokrati, verklig demokrati i Iran, var kanske självklart men ändå så viktigt. Att höra en socialdemokratisk partiledare kräva rättigheter för Palestina utan att alltid göra reservationen typ "vi tycker också Israel har rätt.." var befriande.

Den kvarvarande känslan är att talet var idéburet, hade framtidsperspektiv men också handfast i vardagen, att det var egen politik med ett hyfsat tillskott av regeringskritik. Citatet från Trollhättebon hamnade i politikens historieböcker: "Bättre en SAAB på parkeringen än Maud Olofsson i regeringen." Högt betyg, Mona. Och väl i nivå med mina förväntningar.

Läs mer i
: DN 1, DN 2, H.Brors,
Läs fler bloggar: SvD Almedalsbloggen, HBT-sossen, Tord Oscarsson, Olle Thorell, Johan, Björn Wadström,

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

2 kommentarer:

Anonym sa...

Lustigt att en socialdemokrat använder uttrycket "verklig frihet" när allt socialdemokratisk politik syftar till är att begränsa individens möjligheter för att istället styra alla i samma riktning, nämligen likriktning till låg medelklass utan möjlighet att uppnå verklig frihet, dvs ekonomisk frihet!

Peter Andersson sa...

jaja, "anonym". (sorgligt att folk inte kan stå för vad de tycker)

Jag känner igen retoriken. Egentligen tycker jag att man ska vara mer precis och konkret i vad och hur friheten har inskränkts under S styre? det är då lättare att invända. Med tanke på att S har haft regeringsmakten under större delen sen rösträtten infördes ser jag i alla fall ett Sverige med utrymme för människor att växa och skaffa sig ekonomiskt oberoende. Den som har varit arbetslös exempelvis vet vad det handlar om att inte vara ekonomiskt fri. Där håller jag med dig. Om du syftar på skatter så är ju svensk politik ganska enig, även om det skiljer lite hit o dit. Nu finns det ju egentligen bara partier som säger säg vilja behålla välfärd, öka den ännu mer och betala genom skatter.

Peter