Vem kan fråga Reinfeldt om "glåpordssamhället" ska införas?

Ask-affären rullar vidare. Det var bra att moderatledaren Reinfeldt satte retorisk punkt för Ask:s dumheter när han var med i Ekots lördagsintervju. Om att peka ut misstänkta offentligt tyckte Reinfeldt då:

"jag tycker dock det är viktigt att särskilja en sak. Här måste vi alltid lära oss att skilja på de som är dömda och de som är misstänkta.. annars få¨r vi ett glopordssamhälle .."
Fortfarande är dock frågan är vilken slutsats som Reinfeldt drar av Asks utspel men framför att av hennes syn på rättsamhället. Sanna Rayman skriver om "öppet mål" för Bodström. Avångskraven slår han bort med hänsyn till att Asks företrädare inte alltid har avgått när något har hänt. Men för att repetera: Reinfeldts deklaration i lördagsintervjun var en tydlig markering att Ask:s förslag leder till "glåpordssamhälle". Om det nu inte ska införas: vilken slutsats drar moderatledaren av sitt resonemang? Kan någon ställa frågan?

Några fler som bloggar:
- Anna Troberg som instämmer i avgångskravet.
- Göran Widham om en statsminister som väntar på lugnet...
- Peter Johansson om affären sett med ledarskapsperspektiv.
- Annarkia om ett rött kort..

Kolla bloggar via NetRoots och Politometern
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, val 2010, brott, kriminalpolitik, beatrice ask, fredrik reinfeldt

Jobben viktigast i valet och arbetslösheten ökar drastiskt

Jag skrev i går kväll ett inlägg om jobben. Då gällde det uppgifterna om hur arbetslösheten stiger i Stockholm. Dagens morgon ser jag i papperstidningen av Svd, näringsliv, rubriken "Alltfler unga blir utan jobb". Samtidigt publiceras en mätning gjord av Ekot som visar att jobben kommer att vara den viktigaste frågan inför valet. Det jag noterade i inlägg igår kan upprepas ofta: "

Att moderaterna 2006 intresserade sig för jobben kanske inte är något man idag vill påminnas om. Det där med "fler i arbete" och "färre i utanförskap" blev tvärtom"

Detta till trots försöker man ändå hålla i frågan och göra om succén från 2006. Konflikten ska sättas mellan "arbete" och "bidrag". Det sista vet vi vad det betyder i form av tuffare villkor för den som är sjuk eller arbetslös. Trots det verkar många väljare ännu inte ha bestämt "bästa parti", även om regeringspartiets moderaternas siffror kan tyda på att deras väljare bestämmer sig tidigare. Den stora gruppen är fortfarande de som inte har bestämt sig. Med ett halvår kvar till valdagen och med ett opinionsläge där de rödgröna har en stabil och uthållig ledning.

Det finns en viktig skillnad, också antydd i mitt gårdkvällsinlägg: Henrik Oscarsson säger till Ekot:

- Det är viktigt att uppfattas som det parti som har den bästa politiken på just det område som kommer att dominera valet. Det är sånt som kan generera röster i samband med valrörelsen.

För socialdemokratin har jobbfrågan och kampen mot arbetslösheten alltid varit överst på dagordningen därför att den är viktig för människor och viktig för tillväxt och välfärd. Den har aldrig stått överst på vår dagordning som en politisk "one-liner" som främst konstruerats för att vinna röster.

Läs mer:
- SIFOS mätning
- DN om jobben och statistiken
- DN om en jobbdebatt
- Peter Högberg som har bloggat
- Johan Westerholm har gjort detsamma

Kolla bloggar via NetRoots och Politometern
Intressant?Läs även andra bloggares åsikter om politik, jobb, arbetslöshet, val 2010, valet 2010, socialdemokraterna, moderaterna, opinionen, opinionsläget

Opolitiskt: En kulturhöjdare av och med Claes Eriksson

Presentation överflödig. Höjdare.
Kolla bloggar via NetRoots och Politometern
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om galenskaparna, bara ben, claes eriksson

Jobben från 1889 (S) - Jobben från 2006 (M)

"Arbetslösheten ökar drastiskt", berättar Svt:s ABC idag. Samtidigt skriver Sven Otto Littorin och (m)-kampanjbasen Per Schlingmann på Svd:s Brännpunkt.

Att moderaterna 2006 intresserade sig för jobben kanske inte är något man idag vill påminnas om. Det där med "fler i arbete" och "färre i utanförskap" blev tvärtom. Ett av de stora valsveken i svensk politik. Men årtalen 1889 och 2006 är intressanta i sammanhanget. Sedan det första årtalet har socialdemokratin tillsammans med fackföreningsrörelsen haft jobben och kampen mot arbetslösheten högst på agendan.

2006 insåg Reinfeldt att det låg något vinnande i det politiska konceptet att ta "utanförskap" och "jobben" som budskap. Man funderar lite över de egna erfarenheterna av just utanförskapet, hos de strageger inom (m) och de "små borgerliga" som slipade på budskapet.

Talet om jobb och utanförskap blev en politisk one-liner att rabbla snarare än ett konkret samhällsproblem som slår rakt in i den egna själen, självkänslan och plånboken. För alla dem i arbetarrörelsen har just den bistra och påtagliga  närvaron och erfarenheten av arbetslöshetens förbannelse varit drivkraften i politiken. Djup snarare än yta. Sår och mänskliga skador snarare än studier av "krokar" för att fånga potentiella väljare.

Det är ganska patetiskt men också förlustbringande för det egna partiet när moderaterna försöker sätta "bidragsstämpel" på (S). Jag tror att folk börjar fatta vad det handlar om. Efter att ha upplevt förändringar i sjukförsäkringen, som beslutats av applåderande, borgerliga riksdagsledamöter, efter att ha sett hårdhandskarna mot sjuka när det skickats till arbetsförmedlingen, har nog trovärdigheten i att tala om "bidrag" contra "arbete" skjutits i sank. Och för att fler blir arbetslöshet inte bara "one-linern" utan konkret vardag. Hur mycket Reinfeldts regeringe än trixar med jobbsiffrorna.

Ps
En av författarna, Per, gav nyligen ut en instruktion till alla moderata företrädare. Den innehåller inte bara "order" att inte bära slips och pärlhalsband. Den ger också direktiv om hur partiföreträdarna ska tala:

Moderater säger
-  Det ska löna sig att arbeta  - inte sänka ersättningsnivån
-  Fler människor i arbete -  inte tillväxt
- Nya jobb -  inte riktiga jobb
- Människor som saknar jobb -  inte arbetslösa
- Utanförskap -  inte segregation

Man får onekligen en känsla av att det där talet om jobben inte har särskilt djup själslig botten...

Fler läsvärda:
- Ericas tillhåll om att jaga röster.
- André Assarsson för att lära sig motståndarargument...
- Adventskalendern om regeringens ansvar för förvirringen...
- Martin Moberg om "valfrihet och fattigdom"
- Ett hjärta rött om den sociala krisen i Sverige.
- Fredrik Olovsson om jobbmisslyckandet och ökat utanförskap
- Alliansfritts sammanställning över varför Reinfeldt har fler anledningar att deppa...
Kolla bloggar via NetRoots och Politometern
Intressant?   Läs även andra bloggares åsikter om politik, val 2010, valet 2010, moderaterna, utanförskap, arbetslöshet, jobb,

"Och här blir det reklam" - Politometern har tagit nästa steg

Någon har kanske märkt att jag med viss regelbundenhet länkar Politometern. En idé och sedan tjänst för oss bloggare, skapad av Martina Lind, som jag sedan dess "födsel" har känt mig hemtam med. Helt enkelt en kanonportal för oss bloggare. Dagens utveckling gör den ännu skarpare som alternativ till Knuff. Martina skriver:

Löpet är gravt beroendeframkallande. Det uppdateras många gånger i timmen, vilket gör det till en av de mest uppdaterade nyhetsplatserna på nätet.

En anmärkning: Nej, ingen provision har utgått för denna postning. Ibland kan man skriva reklam enbart med hjärtat...Politometern är värd det.

Fler som skriver:
- HBT-sossen gör det...
- S-buzz konstaterar att Politometern blir allt viktigare.
- Lars-Erick som är arg men som får positivt svar-...
- Mark Klamberg som gillar portalen...

Kolla bloggar via NetRoots och Politometern
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, knuff, politometern, marika lind, bloggosfären

Dagens positiva beslut om sprutbyte

Idag fattade vi beslut om ett program om en, som ärendet heter, "Samlad strategi för att begränsa smittspridning bland intravenösa missbrukare". I det ligger som en av flera åtgärder en försöksverksamhet med sprutbyte för missbrukare. På en plats i länet under fyra år. Efter några års engagemang i frågan känns det förstås utmärkt att de som nu styr landstinget har samlat sig. Nja, inte riktigt. Det blev votering och programmet fick Hälso- och sjukvårdsnämndens stöd med röstsiffrorna 8 mot fem moderata röster.

Jag tror inte att de som följer sprutbytesdebatten behöver mer information om hur Birgitta Rydberg har ställt sig under mycket lång tid. Att det är positivt att hon har släpats fram till dagens beslut är förstås klart. Och i motsats till det Rydberg påstod om min syn på frågan vid senaste landstingsdebatten tycker jag att det är helt rätt att "sprutan" bara är en liten del av väldigt många insatser. (Hon påstod: "Du stirrar dig blind på föreställningen om att om man bara inför sprututbytesprogram så är alla problem lösta.) Så inte fallet, alltså. Däremot: Hade Rydberg själv i alla fall sneglat lite på sprutbytet tidigare - som ett åtgärd- så hade det införts för bra länge sen.

Jag har respekt för den som tvekar. Tyvärr handlar det ofta om att man ser det som ett steg på vägen mot en liberalare narkotikapolitik. Så är det inte. Det handlar om smittskydd. Det handlar när det kopplas till vård och behandling också om detta. Det handlar om att genom kontakter med missbrukare kunna erbjuda insatser i tid.

Fler bloggar:
- Andersson på Kungholmen med en härlig entusiasm för centerns roll i politiken.
- Helen Törnqvist bloggade lika centerhärligt, tidigare.
- Mats Reimbertsson med en rubrik jag studsade för...
- Mark Klamberg som också bloggat tidigare

Kolla bloggar via NetRoots och Politometern
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, sprutbyte, sprututbyte, smittskydd,

Centerparti med ryktesbaserade sjukvårdsförslag?

För en tid sen föreslog de rödgröna att vårdval Stockholm utvecklas till ett Hälsoval Stockholm. Utöver att ställa om till en vård som är mer förebyggande handlar det om att ordna till de tokigheter som vårdvalet innebar. Inte valfriheten. Men att områden där människor är sjukare får mindre resurser är en tokighet. Att vården pressas till allt kortare besök en annan. Det totala fokus på "husläkare" en tredje. Den fria etableringsrätten som gör att det är omöjligt att använda landstingets pengar / skattepengar utifrån patientbehov. I stället styr vårdgivarens önskan att få verka på en viss adress, oavsett behovet i området.

Ser att Centerpartiet nu gör ett eget utspel och splittrar den borgerliga landstingsalliansen. Något om kvalitetsmått. Något om distriktssköterskor. Och så ett klokt men märkligt motiverat förslag. Det handlar om hur den press som vårdcentralerna har fått ekonomiskt där en lösning har blivit att korta besöken och be patienten komma tillbaks för att prata om en annan diagnos. Centern och alliansen har tidigare förnekat de negativa effekterna. Men nu skriver (C):

 I debatten om vårdvalet florerar uppgiften att läkarna eftersträvar många korta besök hellre än att undersöka två hälsoproblem vid samma besök. Utvärderingar som har gjorts har inte kunnat visa någon sådan utveckling. Men vårdgivare som på detta sätt vill skumma grädden i ersättningssystemet kan faktiskt premieras genom nuvarande modell. Centerpartiet vill därför ge en rättighet för patienter till ett femton minuter långt besök.

Det är alltså inte några utvärderingar som gör att Centern backar. Det är inte heller den kritik som vi i oppositionen talade om redan när vårdvalet sjösattes. Det inte heller de erfarenheter och varningar som personalen har berättat om för länge sen som orsakar omvändningen. Det är "uppgifter som florerar" som får Centern att tänka till.

Det må vara hur det vill med centerns egen insikt, bara skevheterna rättas till. Men att i politiken arbeta med "ryktespolitik" inger inte trovärdighet. Snarare inser centern att stockholmsväljarna blir ganska förbannade av att bli utskyfflade från vårdcentralen innan man känner att besöket är klart, allt för att ekonomin på vårdcentralen ska gå ihop. Här känns det rödgröna Hälsovalet som ett utmärkt alternativ.

Kolla bloggar via NetRoots och Politometern
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, sjukvård, vårdval stockholm, hälsoval, centern, centerpartiet

Sverige kan inte ha en laglös justitieminister som inför glåpordssamhället

Att ett halvt år före valdagen få en regeringskris där ett statsråd avgår är inte bara illa för en regering. Det är något av katastrof. Att Thomas Bodström som (S) talesperson i "brott o straff"-frågor kräver avgång är en sak. Om än rätt så kanske väntat. Gör man det som borgerlig bloggare eller som Svenska dagbladets Sanna Rayman idag på ledarsidan, vittnar det inte bara om politiskt mod. Det vittnar också om en syn på politiken som ska ses med respekt. Värderingar och principer är viktiga och kan inte alltid få stå tillbaks av valtaktiska skäl. Sanna skriver om "affären Ask" jämfört med annat:

Mediedrev triggas uppenbarligen bara när ministrars vandel är i fokus. Vad är väl ett svek mot rättsstatens grundidéer mot en obetald tv-licens, liksom?

Ask andas uppgivenhet, menar Rayman och pekar på vad det riskerar att leda till:

Det är då man låter sig förföras av idéer om straff utöver straffen, som är värre än straffen själva.
Det är då man börjar sudda ut gränsen mellan dömd och oskyldig.
Det är då man vredgat börjar drömma om att ta lagen i egna händer.

Tydligare än så kan det knappast bli. Möjligen ligger ett citat från Reinfeldt i Ekots lördagsintervju på samma höga tydlighetsnivå: Cirka 15.20 in i lördagsintervjun säger moderatledaren

"jag tycker dock det är viktigt att särskilja en sak. Här måste vi alltid lära oss att skilja på de som är dömda och de som är misstänkta.. annars få¨r vi ett glopordssamhälle .."

Jag delar Reinfeldts syn.

Mer läsvärt;
- DN om affären
- Lena Mellin, Aftonbladet, var budskap är...??
- Expressen noterar..
- Eget inlägg från igår.
- Peter Johansson resonerar...
- Tokmoderaten om att släppa ut en pudel..
- Peter Karlberg om hets...
- Thomas Hartman om intergritetspolitiken i sammanhanget, som öppnar för PP
- Peter Högberg om avgångskraven.
- Kulturbloggen om Asks alternativ
- Johan Westerholm om "vämjeligt"

- Tidigare länkade inlägg:
- Göran Widham på Newsmill. GW utvecklar resonemanget och kritiken på bloggen.
- Magnus Andersson bloggar om CUF-protesterna.
- HBT-sossen skriver och länkar till andra som kräver Asks avgång: "I bloggosfären höjs röster för att hon ska avgå. "
- Sanna Rayman på SvDs ledare.
- Fredrik Pettersson om en facebook-grupp på temat "avgå..." Med SvD-ledarstöd...
- Mia som skäms för Ask.
- Niklas Frykman om ett idiotiskt förslag.
- Louise Perssons inlägg är sedvanligt knivskarpt. Adjöss, Ask.
- Hanna Wagenius skriver på Aftonbladet och bloggar om lila kuvert

Kolla bloggar via NetRoots och Politometern
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, val 2010, brott, kriminalpolitik, beatrice ask, fredrik reinfeldt

Sociala medier orsak till all världens elände??

I ett inslag i Aktuellt spås att den här valrörelsen, underförstått(?) på grund av nätet, kommer att blir råare, hätskare och  skoningslösare. Man tar på något självklart sätt just nätet som en ingång när man ska tala "negative campaigning". Man behöver inte gå dit (hit). Partier som exempelvis bjuder in den negativa kampanjens mästare Karl Rove tänkter sig nog ha detta som ett inslag, oavsett var det ska ageras.

Men visst finns det åtskilliga exempel på det negativa även svensktillverkad. Bilden ovan från 1928. Högern skrämde med kommunismen för den som röstade (S).  Jag tänker också på Olof Palme. Han besökte sig mamma på sjukhus vid något tillfälle. Snabbt spreds rykten om Olof som "sinnessjuk", kanskle sprungna från någon "Östermalmsvåning". Jag har nyligen bloggat om två andra exempel. Moderatkvinnorna som gör Mona Sahlin som "röd djävul". Och Svenska dagbladet som menar att kaos i krisinsatser till Haiti är de rödgrönas fel.

Det finns säkert det omvända - från andra sidan. Vi sossar brukar få "skit" för Roy Anderssons film om sjukvården i ett borgarSverige, som kördes något val. Kultur eller negativt...? Ett kanske alltför undanskymt exempel hade jag missat. Littorin som tydligen skrivit skit om Bosse Ringholm som "Pest eller kolera?" på Facebook. Ett snäpp värre, när statsrådet gör det.

Visst finns mer elände på nätet. Blogginlägg på verklig skräpnivå. Övertramp på twitter. Felaktiga uppgifter, youtube-filmer med bara negativa syften och en massa annat. Men i stort, bland de 1.507 bloggar med politisk "färg" som Politometern hade i sin ranking är tonen på respektfull nivå, oftast sakligt och med goda syften. Jag kan förvisso bli oerhört trött på anonyma kommentarer som går över gränsen och inte respekterar önskemål om en god ton. Det är som sagt väldigt sällan någon med "ansikte" som begår övertrampen.    

Mobbstämning, menade vännen Per Ankersjö är något som kännetecknar nätdebatterna. Jag är inte säker på att det ska sättas generellt på just nätet. En del av det jag har sätt i politiken "AFK" är långt mer ruttet än mycket av de bottennapp som "nätpolitiken" uppvisar. Även om det är en liten del av en ganska positiv total.

Kolla bloggar via NetRoots och Politometern
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, sociala medier, facebook, twitter, bloggosfären, val 2010, negative campaigning,

Bodström och SvD-ledarredaktionen kräver Asks avgång

[uppdaterad] Skrev direkt efter fyrans nyheter kl 19 ett inlägg om Beatrice Asks upprepning av att endast en misstanke ska räcka för att de färgglada kuverten ska börja spridas för att peka ut möjliga sexförbrytare. Jag skrev inlägget utan att inslaget var utlagt, efter ett par bekräftelser att mina öron inte hörde fel. Nu ser jag att Thomas Bodström, som i en kommentar var ganska förlåtande, nu kräver återtagande av upprepningen eller avgång. Detsamma som SvD:s ledarskribenter.

S-buzz skriver också, liksom Ab,Svd
Kolla bloggar via NetRoots och Politometern
Intressant?Läs även andra bloggares åsikter om politik, val 2010, kriminalpolitik, sexförbrytare, beatrice ask