Ett elände varje dag - med ljusglimtar

Forskare och politiker har ibland fört fram tankar på ett direkt förbud mot att publicera mätningar de närmaste veckorna före valdagen. Har själv varit mycket tveksam men frågan är om inte frågan borde upp till debatt igen efter valdagen. Affärsmässigt är det förstås en mycket attraktiv marknad för opinionsföretagen. Tidningarna kan med rätt vinklingar på rubriken sälja lösnummer. Frågan är hur det påverkar det demokratiska samtal som borde vara valrörelsens huvudsak.

Aftonbladet gör mätningseländet till ett dagligt dito. Resultatet fångas upp av andra medier. Och i stället för politik och en granskning av valdagens vägval speglas valet i termer av "vinnare" / förlorare", som en boxningsmatch ungefär. Kritiken till trots kan jag väl nämna att dagens mätning visar att det är jämnt mellan blocken. Bara att köra på med kampanjen, alltså. Ända in i kaklet.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, val 2010, opinionen,

Maktspekulationer

I raden av artiklar och nyhetsrubriker från den borgerliga pressen gör Svenska dagbladet i dag ett ytterligare försök att underminera det rödgröna samarbetet. I artikeln är det ganska uppenbart att också regionala företrädare för Mp sluter upp bakom det rödgröna samarbetet. Det blir förstås inte huvudvinklingen. I stället ska Reinfeldt räddas till varje pris, även om Sverigedemokraterna tar platser i riksdagen. I stället för den majoritetsregering mellan de rödgröna och kanske C eller Fp, vill tidningen hylla ett infogande av Mp i den moderata maktborgen.

Spekulationer som får tas i skarpt läge efter valdagen, möjligen. Men värt är att notera vad Mp:s Magnus Johansson säger till TT, något som också flera journalister har försökt få klarhet i det senaste året.

– Statsminister Reinfeldt har tydligt deklarerat att han kan tänka sig att sitta kvar i en minoritetsregering med indirekt stöd av Sverigedemokraterna.

Jag tror inte beskeden om detta blir särskilt mycket klara fram till valdagen. Tyvärr.

Mer: DN, SVD1, SvD2, SvD analys,
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, val 2010, alliansen, moderaterna, sverigedemokraterna, fredrik reinfeldt

En finansministers tomma tyckande

[uppdaterad] Finansminister Borgs inlägg på DN debatt är helt väntat, oavsett retorikens svagheter. Mannen som har skött pengarna de senaste fyra åren hävdar att den rödgröna regeringsplattformen är underfinansierad. Argumenten är lika hypotetiska och konstlade som Borgs egna kalkyler för jobbeffekter av sänkta skatter. Den som läser plattformen hittar konkreta förslag, också vad gäller finansieringen. Och frågan är om svenska väljare går på Borgs bluff. Möjligen vet man att Borg fick ärva en ekonomi i ordning och ett inflöde av nya jobb och således knappast själv kan gör anspråk på något medalj för hanteringen. Den egna presationen tycker jag att Marika "avrättar" på ett strålande sätt i ett inlägg om den svindyra och mycket osäkra "jobbskaparpolitiken".

Att använda ett politiskt ESS som att låta en finansminister med trovärdighet hos allmänheten avrätta motståndarnas kalkyler är en självklar giv. Men när man, som Borg, själv har underpresterat jämfört med de löften han och moderatledaren Reinfeldt ställde ut till väljarna 2006, finns risker att sticka ut näsan. Det största sveket, missen med jobben, borde debatteras och utvärderas mer de dagar som återstår fram till valdagen.

Fler bloggar. Hållplats Hådén,
 Alliansfritt, Johan Westerholm, Annika Högberg, Bo Holst, S-buzz, Martin Moberg,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, val 2010, rödgröna,

Maud Olofsson och det förvirrade budskapet

Missade åter en partiledarutfrågning men ser analyserna i medierna. Centerledaren Maud Olofsson verkar ha förvirrat svenska folket på flera punkter i gårdagens utfrågning. Mest "snurr" var tydligen hennes obekräftade siffror om hur många jobb som kan skapas med ett uppluckrat anställningsskydd. 10.000 nya jobb lär det handla om men Olofssons uppgifter verkar vara stående på väldigt lös kvicksand.

Annars är utfallen mot socialdemokratin och vänsterns Lars Ohly inte förvånande men lika ledsamt att se. Olofsson som i Almedalen vräkte ur sig om "Nordkorea och Kuba" dömde i går ut samarbete för att styra Sverige och placera de främlingsfientliga Sverigedemokraterna utanför inflytande. Maud Olofsson verkar ha tyckt att kampen mot kommunismen är viktigare än att SD inte ges inflytande i svensk politik, något som förstås är häpnadsväckande men - i det här fallet - föga förvånande.

Centern gör ansträngningar för att ses som "alliansens gröna röst". Därför är det för Maud Olofsson säkert plågsamt att Naturskyddsföreningen har dömt ut den politik som den regering hon sitter i för: Eller för att upprepa:

I sammanfattning har regeringen tagit allvarliga steg tillbaka i den miljöpolitik som successivt byggts upp under decennier. Att utvecklingen av en ambitiösare miljöpolitik går för långsamt är en vanlig kritik, men att miljöpolitiken går åt fel håll i centrala frågor bakåt är unikt och djupt beklagligt

Det påstås i en del väljarundersökningar att Maud Olofsson kommer att ha chans att få fortsätta regera. Det är att beklaga. Å andra sidan verkar osäkerheten vara stor hos en tredjedel av väljarna. Det tala om "katastrof" som några hänfaller sig åt kan på valdagen visas sig vara minst sagt förhastade slutsatser.

Mer att läsa: AB1, AB2, Exp1, Exp2, SvD1, SvD2, SvD3
Fler som bloggar: Katarina Nyberg Finn, Mats Engström,
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, centern, val 2010, maud olofsson,

Det är kört för förorten i Reinfeldts Sverige

Ja, jag erkänner utan omsvep: Det hade varit oerhört värdefullt att ha det inspelat. Det hade nu inte killen från högstadieskolan i Solna som igår berättade om det blå partiets åsikter om segregerade bostadsområden. "De är körda" var tydligen den moderata valarbetarens uppfattning. Killen verkade vara ganska upprörd över det svar han fått och jag förstår honom. Om moderater mer eller mindre generellt ser storstädernas utsatta bostadsområden som "körda" vet jag inte. Nu är det ganska många år sedan partiet stämplade områden som Flemingsberg, Rosengård och Rinkeby som "Ghetton". Och på tal om Rinkeby...

Idag släpper socialdemokraterna i Stockholms stadshus en rapport om hur just Rinkeby har utvecklats de senaste fyra åren. Carin Jämtin skriver om detta i Dagens Arbete och för den som önskar ett Sverige och ett Stockholms län där klyftor minskar och livschanser förbättras för alla, är det en dyster läsning. Det mest tragiska är att resultatet som redovisas är effekterna av en medveten politik, en medveten omfördelning och ett medvetet bortval av ambitioner för förorten. Rapporten handlar konkret om Rinkeby men vad gäller utvecklingslinjerna torde samma förhållanden gälla i fler segregerade stadsdelar och bostadsområden.

Om utvecklingen i Rinkeby under Reinfeldts tid vid makten skriver Jämtin:

Hälften av de vuxna i Rinkeby saknar ett jobb att gå till. Hälften av barnen växer upp i fattigdom. Ingen annanstans i Stockholm är ohälsan så hög som i Rinkeby, och skolresultaten hör till Stockholms lägsta. Detta är också de stockholmare som drabbats hårdast av den borgerliga politiken.

Så sent som i går upprepade Filippa Reinfeldt i landstinget sin envetna uppfattning att människor i utsatta bostadsområden har fått en bättre vård med hennes vårdval. "Besöken har ju ökat", säger hon och vägrar se att förklaringen kan ligga i att vården nu tar en "krämpa" åt gången. Allt för att kompensera i pengar för det man har förlorat på vårdvalet. I dagens rapport om Rinkeby berättas att vårdcentralen har fått i det närmaste en halvering av personalstyrkan, från 36 anställda 2007 till 20 anställda 2009, i ett område drabbat av ett av länets högsta ohälsotal.

Reinfeldt (Fredrik) talar om "jobbpolitik", något som inte har märkts i Rinkeby. Arbetslösheten biter sig fast och det särskilt kraftigt i områden som Rinkeby. Carin Jämtin beskriver det:

Mellan 2006 och 2008 försvann 409 arbetstillfällen i Rinkeby, en minskning på hela 19 procent – samtidigt som antalet arbetstillfällen i Stockholm totalt ökade. Vi ser nu att arbetslösheten ökar betydligt snabbare i Rinkeby än i Stockholm totalt.

 Reinfeldt talar om "bidrag" med förakt i stämman. Många av oss beskriver det hellre som en del av tryggheten om man råkar hamna i en svår situation. Och vår statsministers ord faller särskilt tungt på de som bor i Rinkeby och andra utsatta stadsdelar. Medelförvärvsinkomsten i Rinkeby nåter inte ens hälften av vad den är för genomsnittet i staden. Realinkomsten sjunker medan den ökar i andra stadsdelar. Varför? Ja, den borgerliga regeringen använde trygghetssystemen för att skrapa ihop finansiering till sina sänkta skatter. I områden som Rineby har försämringarna av a-kassa och sjukförsäkring slagit särskilt hårt. Här är det genomsnittliga antalet sjukdagar per år mer än dubbelt så högt som i Stockholms innerstad.

Framtiden då? Kanske kan dagens unga stärka Rinkeby och andra områden? Bli en positiv kraft som får använda alla de inneboende styrkor och färdigheter som trots svårigheterna ändå frodas hos unga? Tveksamt. Grunden för de ungas framtid läggs ju i skola och förskola. Den politik som har förts har slagit direkt mot skolor i stadsdelar som Rinkeby. Där man egentligen behöver mer resurser per elev för att nå målet "lika möjligheter" har man fått mindre.

Carin Jämtin berättar om effekterna av politiken:

År 2006 blev 75 procent av niorna på Bredbyskolan behöriga att läsa på gymnasiet. År 2009 hade andelen sjunkit till 60 procent.

Den moderata valarbetaren i valstugan tyckte att Rinkeby och andra stadsdelar är "körda". Ett ord som med skärpa illustrerar synen på förorten i det gamla högerpartiet. Det värsta är dock inte enskilda ord som råkat slinka ur moderata tungor i en valstuga. Det värsta är att politiken ger de här effekterna för människor i förorten. Det tragiska är den totala avsaknaden av vilja att med politiken som verktyg ge människor bättre livschanser på samma sätt som gäller för andra. Men på punkt efter punkt går utvecklingen i motsatt riktning. En lämplig åtgärd är att byta regering och ledning för Stockholm och landstinget den 19 september.

Fler som bloggar.
Johan Westerholm,
- Peter Johansson om borgerlig politik mot skolor i Skåne.
- Peter Högberg om ett delat land.
- Marika Lindgren Åsbrink om a-kassans utveckling.


Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, skola, rinkeby, val 2010, moderaterna, fredrik reinfeldt, filippa reinfeldt, sjukvård, vårdval, segregation, carin jämtin, na" rel="tag">socialdemokraterna,

Bra med ärlighet om moderata lögner

På morgonen fick jag en liten avhyvling av min moderatgranne i landstingssalen. Skälet var en annons i lokaltidningen med rubriken "Moderaterna ljuger". Hmm, tänke jag. Hade ju själv gett en befogad skarp kritik i ett par inlägg. Det är helt enkelt inte okey att säga att (S) är emot Förbifart Stockholm när (S) är för. Det är inte okey att påstå att (S) är emot rätt att välja läkare när (S) är för. Det är också något moderaterna vet. Att då trycka affischer med moderatledaren som kommunikatör för sådana budskap är lika med stor och medveten lögn. Trist.

Så i morse verkar ett erkännande ha kommit. Moderaternas kandidat till riksdagen, Maria Abrahamsson, verkar enligt bloggar som S-buzz och Alliansfritt, ha erkänt lögnkampanjen. Två veckor före valet och när kampanjen har genomförts får man möjligheten säga "bättre sent än aldrig". Men de glömde devisen "ärlighet varar längst":



Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, val 2010, moderaterna, negative campaigning

Ilija Batljan till storms mot slöseriet i landstinget

Ilija Batljan som startade sin landstingsbana med att spara hem miljarder till stockholmarna genom att räkna om kalkylerna för Nya Karolinska går vidare med reformagendan.

[uppdaterad]Idag ställde han slöseriet i landstinget i fokus med en rapport om hur skattebetalarna inte får ut optimalt för de pengar de avsätter till skatt. Rapporten berättar om en svinn på driftbudgeten som kan uppgå till nära en och en halv miljard. En jättelik byråkrati, dyr och dålig mat som också kostar i form av sämre vård och undernäring, pengar till sjukhusen trots att de inte ger den vård de får ersättning för, felaktiga upphandlingar och en oförsvarlig samling konsulter inom SL är några av punkterna som Ilija Batljan och socialdemokraterna vill angripa.

Slöseriet i form av en "jättelik byråkrati" bedömer Batljan kosta skattebetalarna 450 miljoner per år. Landstingets förvaltningar och staber har 1.500 anställda och har tillåtits växa medan vården fått allt knappare resurser. Den centrala byråkratin ska halveras till 2015, enligt (S) mål.

Maten, en av vårdens stora skandaler under den borgerliga alliansen, ska bli både bättre och billigare genom att man går över till "hälsokök". Ilija Batljan kritiserar det borgerliga matsystemet där leverantören Sodexo får pengar om patienterna väljer bort maten, en kompensation för ofta uselt smakande mat. I rapporten pekar man också på att dålig mat har negativa effekter för vårdresultatet. Blir maten bättre minskar också undernäringen i vården som idag drabbar mellan tio och tjugo procent av patienterna. Socialdemokraterna räknar med att övergången till hälsokök enbart på Karolinska kommer spara mellan 20 och 30 miljoner. En försiktig uppskattning visar att kostnader som vården idag har på grund av undernäring kommer att spara ca  70 miljoner per år.

Pengar för vård som aldrig ges är ett dåligt system menar (S). Idag får sjukhusen en stor del av ersättningen även för åtgärder som inte utförs! Det handlar, menar (S), om en överkompensation på drygt 50 miljoner. "Vi rödgröna tänker sätta stopp för slöseriet och i stället göra det mer lönsamt att producera mer vård för att korta köerna", heter det i rapporten.

I agendan för att stoppa slöseriet pekar (S) också på de dyra avknoppningar och försäljningar som landstinget genom ett särskilt "utvecklingskansli" har pysslat med. Ett exempel är att landstinget enbart på fem avknoppade vårdcentraler har gått miste om, lågt räknat, 20 miljoner. Som alternativ till de ideologiskt drivna privatiseringarna vill (S) utveckla de egna verksamheterna och bli "regionens bästa arbetsgivare". Man ser också ett ökat samarbete med "non-profit-vård" som angeläget.

I "slöserirapporten" tar (S) också upp fusket med fakturor som landstinget har betalat för tjänster som inte har utförts. Där ska en bättre granskning av entreprenörer ske. Städningen på sjukhusen brister vilket kostar pengar i form av vårdkostnader för infektioner. Där är bland annat privata St: Görans sjukhus ett föredöme därför att man sköter städningen själva. Upphandlingar ska förbättras i landstinget. Konsultberoendet i SL ska halveras och i stället ska SL få en egen upphandlings- och trafikkompetens. 

Man kan utan tvekan påstå att det drar förändringsvindar över landstinget. Slöseriet i sak är viktigt att angripa men jag tycker också att Ilija Batljan och (S) gör det utifrån en ganska bastant ideologisk grund, hela tiden med utgångspunkt från patienten och resenären. Alltid med insikten från Gustav Möllers dagar att "varje förslösad skattekrona är en stöld av folket". Det blåser redan positiva väljarvindar för Ilija Batljan och (S) i Stockholms län. De varma vindarna torde blir ännu mer kännbara fram till valdagen efter dagens reformförslag.

Rapporten finns här. 

Mer: Johanna Graf,

Läs mer: SvD ledarblogg, Anna Vikström, HBT-sossen,
Ilija Batljan på Facebook.
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, sjukvård, stockholms läns landsting, ilija batljan,

Skoldebatt

Jag missade den stora partiledardebatten om skolan igår. Av de mediala rapporterna att döma verkar det ändå, mitt i valrörelsehettan, ha funnits någon form av konstruktivitet om hur skolan ska utvecklas. Ordning och reda, friskolor, mätning av kunskaper mer än inhämtandet (dvs betyg) och annat välkänt verkar ha dominerat. Tyvärr ser det ut som om det som exempelvis Skolverket pekar på som en av de stora orsakerna till de områden som brister mest, segregationen, blev en parantes i debatten. Åter ett område där samhällsdebatten vrider och sätter fokus på något "medeltal" och glömmer den mindre grupp som ligger sämst till. En trist utveckling om det stämmer.

Skolverket visar gång på gång hur segregationen och sådant som föräldrarnas utbildningsbakgrund påverkar enskilda elevers resultat. Ska brister i elevens förutsättningar kunna pareras krävs resursförstärkningar, också sådanat som riktar sig till de elever som behöver extrastöd. När politiken missar det perspektivet kommer man heller inte att få upp de grupper av elever som ligger sämst till.

En något smålustig grej ser jag i citatform. Moderatledaren lär ha anklagat (S) för att "kopiera" allianspolitiken på skolområdet. Nu är det ju Reinfeldt som på hela den politiska skalan har snott socialdemokratisk retorik även om politiken i praktiken är den "gamla moderata". Därtill har ju borgerligheten tidigare skällt på (S) för att en omprövning måste ske. Man borde kanske vara nöjda i stället för att skälla.

Även om mycket verkar ha kretsat kring bredare perspektiv än valdagsresultatet och skolan så påverkar det i högsta grad förutsättningarna. Resurserna är en sak: väljer vi att avsätta pengar till fler lärare och stöd till elever eller väljer vi att gå vidare med sänkta skatter? Det är inget "flum": för vilken politiker som helst är det verkliga prioriteringar där det senare ger mindre resurser. Den som hävdar motsatsen har också bevisbördan.

För övrigt verkar faktiskt Maud Olofsson fått visst genomslag för ett positivt talesätt om att skolan behöver både "ramar och kramar".  Och så...skriver Rasmus Holmberg en bra redogörelse.

Fler som bloggar:
Roger Jönsson, Peter Högberg, Kulturbloggen. Mats Gerdau,
Mer att läsa: AB:; SvD2, Exp, AB Analys,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, val 2010, skola,

Socialdemokratisk Batljan-vind i Stockholm

Glädjande!! Ok, för att jag kanske har visst egenintresse av ett bra valresultat. En nu ordinarie plats i landstinget kan möjligen bli en ersättarplats under kommande period tack vare en framgångsvind som Ilija Batljan verkar ge åt (S) och de rödgrönas i landstingsvalet. En av förklaringarna gissar jag är det enastående jobb som Ilija Batljan gjorde för att spara pengar åt Stockholmarna i bygget av Nya Karolinska sjukhuset. Idag presenteras en mätning i City gjord av United Minds som visar på framgångsvindar. Och där ligger det viktiga: Landstinget kan komma att få en ny politik för sjukvården och för kollektivtrafiken.

Om partier som centern och kristdemokraterna är kvar återstår att se. Detsamma gäller om det främlingsfientliga Sverigedemokraterna också får platser i landstinget. Men oaktat detta blåser det positiva landstingsvindar i Stockholm.  

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, val 2010, landstinget, sjukvård, ilija batljan, socialdemokraterna

Den som viskar i Reinfeldts öra

De fyra år som nu har gått av borgerligt högerstyre med Reinfeldt i ledningen har inte bara gett små justeringar på ytan i vårt Sverige. På många sätt har Sverige förändrats på ett sätt som väldigt få verkar vara medvetna om. Förändringar som handlar om en förflyttning av makten i samhället. Den så kallade svenska modellen, också hyllad av borgerliga vid högtidliga stunder, börjar brytas upp. De intressen som kan samlas under benämningen "Kapitalet" och inte helt felaktigt representerat av Svenskt Näringsliv, är nu inte bara ett särintresse bland många. Den stat och politik som annars kunde balansera olika maktcentra har nu krupit ner på durken i näringslivsskutan beredda att fatta årorna och ro för glatta livet åt det håll som önskas.

Nya marknader i och av tidigare delar i offentlig sektor, sämre lagstiftning för löntagarna när det gäller anställningstryggheten, beställningsbeslut om sämre a-kassa för att underminera fackföreningsrörelsen och mycket annat. Mitt i den kraftiga förstärkning av arbetsgivarnas muskler setts andra krafter i rörelse i ett högre tempo.

Fredrik Segerfeldt skriver på Svenska dagbladet ett inlägg som i stort är ett tidigare blogginlägg och kommentar till mig. Men Segerfeldt är inte bara bloggare utan en aktör i kretsen kring Svenskt näringsliv, med gedigen skolning i "direktörsrörelsen" och med oerhört tydliga avsikter. Segerfeldt som själv rör sig i kretsar där tydliga band finns mellan Svenskt Näringsliv, Timbro, Moderaterna, andra borgerliga partier och i mångt och mycket med hemliga finansieringar av verksamheter, höjer rösten mot den facklig-politiska samverkan. Föga förvånande anser Segerfeldt att sådant är "irrelevant" i sammanhanget. Jag förstår att han vill hålla de egna arenorna utanför strålkastarljuset. Ett sådant  skulle säkert bjuda på spännande information.

I stället menar Segerfeldt, en gedigen "arbetare i näringslivskretsar",  att följande beställning nu ska genomföras av alliansregeringen:

Alliansregeringen bör ställa LO inför ett ultimatum: "Antingen slutar ni upp med att agera partipolitiskt eller så klipper vi era band med staten." (*)

Som framgår av ovan är det här seriöst, skarpt och direkt. Beställningar av politiska beslut går till på det här sättet. Stat och kapital sitter i samma båt och ror i takt den svenska skutan i ny kurs med Svenskt Näringsliv som befälhavare. En ny råhet i tonen som inte handlar om att bevara den svenska modellen utan om att gå vidare med att "fucka facket" som borgerligheten nu uttrycker det.

Segerfeldt är helt ointresserad av maktbalanas. Därför är det inget problem att arbetsgivaren har avdragsrätt för sina "fackavgifter" medan motsvarigheten på löntagarsidan har varit att tvinga förbunden att höja avgifterna. Resultatet: ett kraftigt tapp i antalet medlemmar, något som inte bekymrar den Segerfeldt som säger sig måna om fackets funktion att företräda den enskilde. Segerfeldt har ingenting till övers för demokrati i fristående organisationer. Det som vanligtvis gäller, att medlemmar avgör hur organisationens angelägenheter ska skötas, gäller inte fackföreningsrörelsen. Där, menar Segerfeldt, ska svensk regering gå in och styra. Irritationsmoment nummer ett är att fackföreningsrörelsen har affischerat negativt om Segerfeldts borgerliga regering. Där överskred facket en gräns som näringslivslobbyn nu vill sätta stopp för.

Det har i bloggosfären förts en debatt kring högerns dominans i medier och om hur makten, politisk och ekonomisk makt, alltmer samverkar. Löntagarna trängs tillbaks, senast illustrerat genom regeringens förslag att löntagare som är i tvist med sin arbetsgivare ska förlora lön och i stället få en lägre a-kassa. De borgerliga tankesmedjorna där Segerfeldt rört sig under karriären får direkt politiskt inflytande och samtidigt vägrar det stora regeringspartiet att berätta om hur finansieringen av partiet ser ut.

Segerfeldt skriver på sin blogg ett inlägg under rubriken "Skadeglädje":

Jag har alltid sagt att jag snarare röstar mot arbetarrörelsen än för borgerligheten. Det är därför med ett stort mått av tillfredsställelse jag betraktar sönderfallet

Positivt är att de tidigare ganska dolda makthavarna och lobbyisterna kommer upp till ytan. Det är bra att Reinfeldts sufflörer blir mer kända.

(*) Med "staten" menar FS i det här fallet de "institutioner" som facket har genom lagstiftning som MBL; kollektivavtal och representation i div styrelser. Det ska, enligt min tolkning, fackföreningsrörelsen bli av med om inte "ordern" verkställs.
.
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, lo, svenskt näringsliv, val 2010, moderaterna,