Ny dag, nya mätningar och nya opinionsspeglande staplar och kurvor. Denna dag från
DN/Synovate. Mätningen bekräftar i alla fal att valet blir en strid på kniven. Var femte väljare har ännu inte bestämt sig. 48,7 för de blå alliansen mot 44 för den med välfärdsinriktade
rödgröna. Alla "småborgare" ligger i den här mätningen över riksdagsspärren. SD utanför riksdagen, tack och lov.
Det känns, med några veckor kvar till valdagen, som en stor möjlighet att väljarna den 19 september förpassar Reinfeldt och hans allians från Rosenbad, över Strömmen, till riksdagshuset och lokalerna vid Mynttorget. Fyra år av oppositionströskande för den blivande förre statsmininstern?
Det finns en hinder. Under lång tid har Reinfeldt talat jobb men inte levererat. Tvärtom är arbetslösheten högre än när han tog över makten. Välfärden, som på alla sätt tillhör väljarnas viktigaste punkt på valdagen, har ställts längre ner på prioriteringslistorna än Reinfeldts stora mission: sänkta skatter. Trots det ett litet men dock opinionsmässigt försprång.
Samhällsdebattens tongivande aktörer som regeringen själv och dess närstående medier har onekligen varit lyckosamma att sätta bilden av något annat än var borgerlig politik faktiskt är. Det som bör vara ett av inslagen i en valrörelse, granskning av makten (nu Reinfeldt) görs i princip inte. Samtidigt har det blivit någon form av allmän sanning att sänkta skatter inte behöver finansieras, att sänkta skatter inte berör det skatterna betalar. Fördelningspolitik är ett slaktat begrepp. Det väljarna får samtidigt med detta är en reformlista som ganska smart delas upp i skarpa löften och "drömmar". Som framgår av Maud Olofssons kommentar i går ligger de förslag som regeringen tror ger jobb i det som kan betecknas som drömmar (eller reformambitioner)
Just den fristående skattedebatten som härskat länge ÄR inte (S) hemmaplansfråga. Därför ger inte heller självklara förslag som att minska skatteklyftan mellan lön och pension någon självklar draghjälp hur viktigt det i sig är. Därför blir också den faktiska sänkning av kostnader för många hushåll som de rödgröna förslagen om fastighetsskatt och avskaffad flyttskatt svaga röstmagneter.
De samhällsförändringar som har skett och de brott mot lång svensk tradition av välfärdspolitik som alliansens har genomfört blir när det når ner till valdebatten en fråga om retorisk konst och politiskt sminj, om kronor och ören, om procent och om antal. Värderingsförändringarna, de ökade klyftorna, utestängningen av de som hamnat sämst till, gynnandet av de grupper som redan nu har det ganska hyfsat, en starkare arbetsgivarpart och en svagare och av regeringen underminerat facklig dito - Det händer saker i Sverige som får långsiktiga följder men som knappast nämns i den mediala
högerkammaren. De borgerliga medierna har satt en glittrande gloria av guld på sin ledare, Reinfeldt, som gör honom fredad från ifrågasättande och maktgranskning. En farlig utveckling. En och annan
avslöjar dock moderaterna bakom retoriken från insidan.
Jag är helt övertygad om chansen för de rödgröna att ta över regeringsansvaret efter valdagen. Den stora utmaningen är att kunna nå ut till väljarna och berätta om politiska vägval och sakförslag utan någon som helst hjälp av de kanaler som når väljarna bäst. När mediernas maktgranskning gör halt så fort det närmar sig Reinfeldts Sagerska palats i Stockholm blir det förstås svårare. Men det går visst!
Fler som bloggar:
-
Per Ankersjö- en lättad centerpartist.
-
Andersson på Kungsholmen med samma glada uppvaknande.
Mer att läsa:
AB;
SvD;
Exp,
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, opinionen, val 2010,
