Min blogg varudeklareras från nu med märket Ren bloggning!

För mig har bilderna på mediernas drev mot ett par politiker fastnat i minnet. Det var länge sen men blev ett så skrämmande exempel på när politiken dumpas överbord och mediedrevet på något outtalat sätt bestämmer sig gemensamt för att "krossa en politiker. För att upprepa: det här handlar inte om sakfrågor. Det handlar om hur medierna bör eller mer riktigt, inte bör, bete sig. Fler än så har förstås drabbats och kanske värre. Det är samma skit vem det än är man slår emot. 

Efter Thomas Hartmans artikel i Aftonbladet har bloggare från olika partier bestämt sig för att gemensamt markera: De nya medierna, exempelvis bloggarna, ska inte följa "gammelmediernas slaskjournalistik. Reaktioner kommer därför idag från bl.a. Johan Westerholm på Aftonbladets orimliga "Avslöjande" om Sven-Otto Littorins vårdnadstvist. Ser att också Hartman skriver om detta, liksom Mary Jensen, Scaber Nestor, Kent Persson, Annika Beijbom, Emma "Opassande, Erik Laakso.

Som några andra gör jag det med stor medvetenhet om att ibland själv ha gått över, eller i alla fall snuddat de gränser för vad som inte är på den nivå man kan kräva av en värdig och kanske till och med konstruktiv demokratisk debatt.

Min grundsyn - och till och med övertygelse - är att tuff debatt om politikens sakfrågor är viktigt för demokratin. Min syn är också (det går att kombinera!) att politiken tjänar på konstruktiva samtal och dialog och även långsiktiga överenskommelser över blockgränser ibland. Min syn är att det är helt möjligt och rimligt att med stor respekt för politikers person ändå ställa ansvariga till svars för deras politska ansvarsområde. Min självklara syn på politiska motståndare är att detta mycket väl går att kombinera med (djup) personlig vänskap.

Kristian Krassman väljer att varumärka sin blogg om fri från personfixering. Jag väljer en knapp med en deklaration om "Ren bloggning" som för mig innefattar samma åtagande. Med REN BLOGGNING som "varudeklaration" kommer några punkter att styra mitt bloggande:

* Tillsammans med andra bloggare reagera när medier gör personliga förhållanden hos poliska förträdare till huvudsak.
* Avstå från blogginlägg / tweets på Twitter, Facebook-inlägg som positivt lyfter upp den typen av nyheter
* Inte själv skriva inlägg i dessa medier utifrån negativa, personliga perspektiv av politiska motståndare
* I mina inlägg tänka till "en gång till" och pröva innehållet mot dessa "etiska principer".
* Där jag kan bidra i debatten om relationen mellan politik och medier, inklusive de sociala medierna. 

 Jag vill och förbinder mig från denna stund att verka efter dessa ganska enkla regler och hoppas att fler följer efter. Oavsett om man "petar in" Krassmans eller min knapp som "varudeklaration". :-)

Kolla bloggar via NetRoots och Politometern
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, sociala medier, netroots, journalistik, mediadrev, bloggosfären,

Vad tycker partierna behövs för ensamföräldrar?

Idag såg jag att Expressen hade ett TT-meddelande som verkar vara en återvunnen nyhet från mars. Då hade såväl bloggosfären som etermedierna nyheten om de ensamstående med barn halkar efter i välfärden och till och med blir fattigare. Allt enligt en undersökning som Riksdagens utredningstjänst har gjort på uppdrag av Vänsterpartiet. Såg på Twitter ett tips från Helene Sigfridsson om att GP har gjort en sammaställning av partiernas förslag för de ensamstående. (även i Helens inlägg)

Mitt eget parti har svarat om följande reformer:
- Förskola på obekväma arbetstider.
- Höjt underhållsstöd med 125 kr i månaden.
- Barntillägg för studenter, 250 kronor mer i månaden för ett barn, 400 kronor för två barn.
- Rätt till heltid.

På den borgerliga sidan verkar egentligen bara höjt flerbarnstillägg i barnbidraget ena partierna. Det är Kd:s enda punkt på listan. I övrigt vill man återkomma. Vad gäller moderaterna finns en anmärkningsvärd "nyordning".

Vill inte kommunicera egna förslag, utan hoppas återkomma i frågan när Alliansens grupp för familjepolitiska frågor presenterar sin politik.

Om det är en linje som (m) nu kör själva, dvs inte berätta om egna förslag utan infoga sig totalt i alliansens budskap, eller om en enskild "handläggare" av enkäten har missat vet jag inte. Det verkar märkligt att man inte berättar om egna förslag. Eller är det så illa att förslagen helt saknas på det området?

Mer läsning:
- DN hakar också på den gamla men viktiga nyheten.

Kolla bloggar via NetRoots och Politometern
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, ensamföräldrar, alliansen, moderaterna, val 2010, valet 2010, familjepolitik, barnbidrag

En lugn blogghelg med Knuff och Tokmoderaten

Helgen har sedvanligt bjudit på Kristian Krassmans analys av hur NetRoots-bloggarna placerar sig på Knuff-listans 50-top-lista. KK noterar att han själv har haft en vecka i nedförslut medan det går uppför för NetRoots egen samordnare, Johan Ulvenlöv. För egen del blir jag bara konfunderad över att inte ha fått ett rejält ras efter något av min bloggningars bottenvecka.

1. Alliansfritt Sverige (oför)
2. Peter Andersson (oför)
6. Mitt i steget (oför)
11. Rödgrönt samarbete (+1)
15. Röda Berget (+2)
16. Kulturbloggen (-2)
17. Peter Högberg (-1)
20. S-buzz (+3)
21. HBT-Sossen (oför)
22. In Your Face (-2)
26. Ett hjärta rött (+2)
34. Claes Krantz (+1)
39. Martin Moberg (oför)
42. Veronica Palm (-1)
47. Bodströmsamhället (-2)

Listor i all ära. Men helgkrönikor är text, tankar, innehåll och fördjupningar. För egen del har jag tappat mark , just för tillfället, vad gäller detta. Men läsvärt denna helg och i den kategorin finns på annat håll: Johan Westerholm, denna vecka om förlåtelse, Peter Högberg om politik, utvärdering och ett stundande val, Peter Johansson om Springsteen, Kent Persson om sömn, maktgranskning, frifräsare i politiken och välfärdsfinansiering, Mary Jensen om arbetsmarknaden, arbetssökande och tips till andra krönikor. Thomas Hartman skrev krönika i går och Per Ankersjö återkommer min sin veckolista över "snackisar".

Dessa krönikor i alla ära, men så finns Fredrik, "Tokmoderaten", bördig från en liten röd by norr om Slussen. Hans undertitel är "inte som alla andra". Idag skriver han sin egen bild av bloggosfären som ett schackparti och går här igenom blogg för blogg i det "röda" och "blå" laget, där var och en ställs mot en "likvärdig" på motståndarsidan. Fredrik ser mig själv i något av en retoriskt blodig kamp med Mary Jensen, som är två bloggar intill varandra på Politometerns rankning. Han får nog fel. Den som läser Marys inlägg, med en inriktning jag ställer upp på, inser att politiska samtal mellan de med olika syn på samhället kan vara konstruktiva och utan krigsstämning.

Titanernas kamp är den som jag avser Peter Anderssons "Med rätt att tycka" och Mary X Jensens "Mina Moderata Karameller" ta sig an. Mary skapar snabbt en trovärdig kopia till Peters framgångsrika blogg med undernamnet "Med rätt att hålla käft". Här skapas en snarlik, okritisk blogg där temat är medlöperi och partimegafonerande.

Oavsett om FA hamnar rätt eller kanske snett i analysen är han utan tvivel läsvärd för den som har rätt ingång i läsandet, vill säga. Man får inte ta "livet" allt för allvarligt ibland.

- Även HSB-sossen uppmärksammar Fredrik Antonsson

Kolla bloggar via NetRoots och Politometern
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, knuff, bloggosfären, tokmoderaten, netroots, sociala medier,

Reinfeldts regeringstid utvärderad

Snart är den slut, Fredrik Reinfeldts tid som statsminister. I alla fall den första mandatperioden. Valet i september måste förstås handla om vilka nästa steg ska vara i politiken, vilken färdriktning Sverige ska ta framöver. "More of the same" eller "Change", kanske. Men politik och val handlar också om att stå för det man har gjort: rätt eller fel. Eller stå för det man inte har presterat. Just därför är utvärderingar ett viktigt underlag för väljarna.

Man kan ha olika syn på resultatet, allt efter vilka intressen man vill värna och efter värderingar. När de rödgröna har granskat Reinfeldt period blir domen ganska hård. Ett Sverige med större klyftor, med högre arbetslöshet och tuffare villkor för den som är sjuk eller arbetslös. Men hur ser en mer "opartisk" utvärdering på läget? Tidningen Fokus (Claes Lönegård) har gjort ett försök att granska löften mot resultat.

Generellt är bedömningen det som faktist ofta är statsvetarnas bild av politk och kanske en motsats till det "folk" ofta säger. Politiker är allmänt sätt duktiga på att hålla det man lovar. Så också Reinfeldt, enligt Fokus. Generell menar man att regeringen har

... hållit majoriteten av sina vallöften, men politiken har inte fått den utlovade effekten. Sämst har det gått med jobben, bäst på området offentliga finanser

Campain dossiers sammanfattning:

1. Klimatet.
Regeringen har gjort större insatser mot klimathotet än utlovat och enats om att bygga ny kärnkraft. (…)

2. Integriteten
Statens övervakning har vuxit, trots löften om att skydda den personliga integriteten. (…)

3. Skatterna och bidragen
Skatterna sänktes för många – höginkomsttagare gynnades mest. Sjukförsäkringen blev tuffare och social­bidragen ökade. (…)

4. Familj och jämställdhet
Vallöftena, som inte var så omfattande, har genomförts. Men jämställdheten har inte ökat. (…)

5. Utrikes
Carl Bildt gjorde comeback. I både bistånds- och försvarspolitiken gick regeringen längre än utlovat. Två svenska soldater avled i strid. (…)

6. Brott och straff
Fler poliser och hårdare tag – men inte mindre brottslighet. (…)

7. Migration och integration
Stramare flyktingpolitik, generösare regler för arbetskraftsinvandring och fortsatta integrationsproblem. (…)

8. Vården
Minskade köer och fler privata alternativ. Regeringen har uppfyllt nästan alla löften från valrörelsen. (…)

9. Offentliga finanserna
Regeringen lyckades hantera den ekonomiska krisen bättre än många andra europeiska länder. Trots att tillväxten varit negativ är de offentliga finanserna jämförelsevis starka. (…)

10. Skolan
Stora delar av de ambitiösa löftena har uppfyllts, men resultaten i skolan har ännu inte förbättrats särskilt mycket. (…)

11. Jobben
Med några få undantag genomförde regeringen sitt omfattande program för fler jobb. Men resultatet blev inte det önskade. (…)

Det finns nog rejält med underlag för att återkomma med lite reflektioner på listan och i vissa fall fördjupning. För egen del handlar det förstås om sjukvården och jobben där mycket finns att säga. Men också om brottsligheten, om miljöpolitiken och om helheten i politiken. För vem har den varit till? Hur har det gått med jämlikheten och klyftorna? Om detta finns åtskilligt att säga. I den mån väljarna säger sitt genom opinionsmätningar hade Henrik Oscarson en illustrativ bild..

Läs mer
- Campaign Dossier, en favoritblogg, har förstås uppmärksammat.

Kolla bloggar via NetRoots och Politometern
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, fokus, fredrik reinfeldt, jobben, val 2010, valet 2010,

Jämlikhetsanden explosivt underlag för väljare med rättvisepatos

En del litterära produkter tycks besitta större sprängkraft än andra. Just så verkar det vara med Richard Wilkinsons och Kate Pickets "Jämlikhetsanden". Den farliga tesen som i boken beläggs med vetenskaplig evidens är att jämlika samhällen har stora fördelar i jämförelse med samhällen med större klyftor. Eller som Dan Josefsson i Aftonbladets slutsats låter:

Enda sättet att få ett rikt land att fungera bättre är att aktivt öka den ekonomiska jämlikheten.

Eller med Henrik Berggrens ord i DN:

På nästan alla områden blir utfallet detsamma. I länder med relativt låga inkomstskillnader – främst Skandinavien och Japan – är människor över lag friskare, nyktrare, smalare, bättre utbildade och lyckligare än i länder med stora sociala klyftor, i första hand Storbritannien och USA

Det explosiva i slutsatserna får "vänstern" att känna sig stärkt. "Så har vi alltid sagt". Omvänt verkar boken få "höger" till ett dubbelt agerande. Dels försöker man sätta etiketters om "klasskamp" på forskningen och gör trevande försöka att belägga att slutsatserna är fel eller till och med förfalskade, som Svenskt Näringslivs Stefan Fölster. Men samtidigt verkar man mån om att visa på ett Sverige med mindre klyftor. Säkert berorende på att man vet att väldigt många inte accepterar orättvisor. I Expressen vill Fölster tona ner klyftorna mellan grupper i Sverige och gör det bland annat med att skriva:

I inkomststatistiken omfattar "låginkomsttagare" exempelvis läkarstudenten som snart får en hög lön resten av livet, miljonären som slutat jobba och lever på sparat kapital, eller äventyraren som reser världen runt men tillfälligt har små inkomster.

I dagens Expressen bemöts Fölsters angrepp av Richardson. Det handlar om vetenskaplig forskning och det är teorier som till och med lär ha fått upp ögonen på de brittiska konservativa. Jojo. Lite mer insikt där, möjligen än motsvarande i Sverige. Den svenska finansministerns teorier går lite andra vägar: "Vi ökar klyftorna för att minska dom".

Det är nog som ofta. Den vetenskapliga, teoretiska debatten kan pågå med skarpa inlägg. Men när teorierna jämförs med det som sker praktiskt, på riktigt, i vanlig, hederlig politik, blir det allvar på riktigt. Väljarna som får kunskap både om teorierna i Jämlikhetsanden och om hur fördelningspolitiken faktiskt ser ut i Sverige 2010 kan komma att reagera med valsedeln på valdagen. Då är det knappast märkligt att Fölster och Svenskt Näringsliv ger sig ut i försvarskamp. Ordet "jämlikhet" har de inte mycket till övers för.

Läs mer:
-  Marika Lindgren Åsbrink om Jämlikhetsanden.
- Anna Vikström om Fölsers inlägg.
- HBT-sossen om ett möte jag själv trodde jag skulle medverka vid..

Kolla bloggar via NetRoots och Politometern
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, jämlikhetsanden, svenskt näringsliv, fördelningspolitik, anders borg, val 2010, valet 2010

Välfärdspolitikens egen klimatfråga

Svenska Dagbladets PJ Anders Linder fortsätter i en krönika idag den viktiga diskussionen om hur välfärden ska kunna finansieras framöver. Nja, problemet med inlägget är väl att utgångspunkten är den helt motsatta mot det som många analytiker, politiker och ekonomer idag försöker ge svar på.

I stället för att bidra till lösningar på frågan blir inlägget ett blint försvar för det motsatta: att med allehanda spekulationer visa att de intäkter som samhället i form av stat, kommun och landsting behöver för att betala för det gemensamma kan minska. Det vi i dagligt tal kallar skattesänkningar. Just det föranleder också PJAL till en kort känga till delar av bloggosfären. I sig hedrande att SvD-ledaren återkommande involverar oss bloggare i debatten. Heder!

Det gick inte många minuter från att SKL-materialet blev känt till att ivriga, S-märkta bloggare slog fast att (även) detta var den slutgiltiga dödsstöten för allt vad skattesänkningar heter.

Jag vet inte om han har tagit del av mitt inlägg. Kanske. Det var i alla fall en reflektion på en rapport från Sveriges kommuner och landsting. En arbetsgrupp har funderat över hur välfärden framöver ska kunna betalas.

Enligt beräkningarna i rapporten kommer gapet mellan behov och offentliga resurser, i dagens prisnivå, vara runt 200 miljarder kronor år 2035. Det motsvarar en kommunal skattehöjning på cirka 13 kronor, det vill säga om gapet enbart skulle finansieras med skatt

SKL skriver vidare:

Problemet med den framtida finansieringen av våra välfärdstjänster är inte att det saknas resurser totalt sett, utan hur dessa ska kunna kanaliseras till välfärdstjänster

Även regeringens experter försöker seriöst ge några svar om framtiden. Ett exempel är Per Borgs rapport förra året till ESO i vilken han liknar frågan om välfärdens finansiering "välfärdspolitikens klimatfråga". Ett räkneexempel blir här inte SKL:s 200 miljarder utan något lägre, 150.

En utgångspunkt för den framtida politiken bör vara att medborgarna är bredda att betala för en konsumtion av välfärdstjänster som ökar i åtminstone samma takt som ekonomin växer. Ett räkneexempel visar att om ökningen ska vara lika med BNP-tillväxten så ska 150 miljarder kronor tillföras välfärdstjänsterna fram till 2030, utöver de skattemedel som tillförs området enligt Långtidsutredningens framskrivningar.

Inte ens en successiv avveckling av det svenska försvaret, den högre utbildningen och forskningen samt den internationella biståndsverksamheten skulle motsvara den utgiftsökningen. Om den skulle skattefinansieras krävs ökade kommunalskatt med cirka 11 procentenheter. Kommunalskatten skulle överstiga 42 procent.

Men det som PJAL nämner: Effektiviseringarna då? Glömdes det bort? Nej, ESO har också beräkningar på det. Och man presenterar beräkningarna med en viktig reservation:"Utbildning, social omsorg och sjukvård består av personliga tjänster. Produktion av sådana kan inte effektiviseras på samma sätt som annan produktion."

Genom räkneexempel visas således att hälften av den eftersträvade konsumtionsökningen om 150 miljarder kronor kan finansieras genom effektivisering och ökad sysselsättning.

Jag vet i och för sig att varje aktiv kommunalpolitiker har i princip varje år sett hur kommunala budgetar räknas upp mindre än var pris- och löneskillnader kunde motivera. Någon form av "löpande besparingar" som smygs in år efter år och som de kommunala verksamheterna hela tiden tvingas hantera. Ibland med konsekvenser i verksamheter som olika brukare och anhöriga inte sällan reagerar negativt på. Men åter till teorierna och framtidsberäkningarna. Det handlar om halva behovet, om vi för ett ögonblick antar att det första är "sannt". Hur den andra halvan ska hanteras återstår att ge svar på.

Även ESO tar upp en av huvudpunkterna i problematiken. Hur vi avväger fördelningen av de resurser vi som nation "kammar in".

Före 1980-talet växte den offentliga konsumtionen ungefär dubbelt så snabbt som den privata. Därefter har dock den privata konsumtionen ökat mer än den offentliga. Med ett skatteuttag ungefär på dagens nivå bedöms välfärdstjänsterna i bästa fall kunna växa i samma takt som demografin kräver – inte mer.

Utan att nedvärdera PJAL:s bidrag till den viktiga debatten förefaller ändå hans utgångspunkter en aning verklighetsfrånvända i jämförelse med de försök som andra gör att bidra till lösningar på "den nya klimatfrågan". Det handlar inte, som exempelvis ESO-rapporten belyser, bara om att demografin ändras och att fler äldre ska försörjas av färre. Inte heller om ökade vårdkostnader för fler äldre. I mångt och mycket är det svenska folket i allmänhet som kräver högre kvalitet i välfärden. ESO beskriver det nästan som jag själv i mitt inlägg:

Opinionsundersökningar visar att medborgarna prioriterar konsumtionen av vård, omsorg och grundläggande utbildning högt och är beredda att betala för att öka den – via skatten eller enskilt. Samhällsdebatten om dessa frågor kretsar uteslutande kring frågan om hur välfärdstjänsterna ska kunna förbättras

Var och en får förstås dra sina slutsatser om vad det här betyder för dagens politik och kanske till och med för valet i höst. Möjligen är det relevant att fundera över trovärdigheten i de vallöften som ges. Kanske kan till och med moderatledarens ord vara en nyttig påminnelse. Då var det en uppmaning till de då (2005) "nya moderaterna", men den kan säkert vidgas till fler som debatterar välfärdsfinansiering och skatter.

Jag vill varna er för att göra moderaterna till en sorts skattebod, där man går in och shoppar sin egen lilla skattesänkning, sade han. ..Reinfeldt uppmanade ombuden att tänka på att varje krona i sänkt fastighetsskatt också är en krona mindre för att amortera statsskulden, sänka inkomstskatten eller förbättra skolan. En del måste stå tillbaka.

Läs mer:
- Material från SKL om "Framtidens utmaning".
- Huvudrapporten "Framtidens utmaning"
- Dick Erixon som vill folkbilda...
- Göran Pettersson om att ledarskapet prövas när förändringarna ska genomföras.

Kolla bloggar via NetRoots och Politometern
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, välfärd, skatter, svenska dagbladet, skl,

Fanpage för Politik 2.0 - konsten att använda sociala medier

Mitt i en viss skakighet i känslan för de egna prestationerna på min blogg ser jag ändå något som lyser upp tillvaron. Rejält. Att får den stora äran att medverka i en bok är sannerligen inte något som tillhör vardagen. Men när boken "Politik. 2.0 - om konsten att använda sociala medier" presenteras den 6 maj är jag på plats. Boken ges ut av Beijbom Books med Brit Stakston som författare och Annika Beijbom som redaktör. Inför lanseringen har bland annat en fansida skapats på Facebook.

Så här beskrivs bokens innehåll som innehåller tre delar:

1. Sociala medier i ett sammanhang. En bred insyn i nätets påverkan på oss som individer, konsumenter, patienter och medborgare. Denna del innehåller också en mer praktiskt inriktad genomgång av de sociala medietjänster som finns.

2. Politiker som i den kommande valrörelsen använder sig av sociala medier. De svarar på ett antal frågor om detta och ger en inblick i ett vardagsarbete med sociala medier som ett av kommunikationsverktygen.

3. Framtidsreflektioner. Om nätet i stort och om nätets påverkan på partistrukturer och organisationsformer.

Ska förstås bli mycket spännande att se produkten! Men möjligen också något som skapar visst tryck på undertecknad att också leva upp till det som möjligen kommer att förväntas av den som visar sitt anlete i en dylik publikation.

Medverkande politiker, aktiva i sociala medier:
Maria Ferm, Anders Wallner (mp), Eva-Lena Jansson, Peter Andersson (s), Rossana Dinamarca, Ali Esbati (v), Mary X Jensen, Kent Persson (m), Annie Johansson, Fredrick Federley (c), Lilith Svensson, Göran Hägglund (kd), Annika Beijbom, Seved Monke (fp), Gun Svensson, Johnny Olsson (pp)

Utöver Brit som bokens författare; bl.a. Erik Laakso.
- politometern listar fler inlägg om detta.

Kolla bloggar via NetRoots och Politometern
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, medier, sociala medier, twitter, facebook, politik 2.0,

Politiska siffror som ger självkänsla - och något om bloggande..

Det ska möjligen vara en opinionsmätning som får mitt nedåtgående bloggande att återta något av kraften. Ibland är inspirationen inte särskilt lätt att hålla uppe men dagens mätning ger i alla fall någon form av detta. Jag får se vad det blir framöver. Under veckan har bloggen i alla fall varit mentalt nedlagd..


Dagens mätning som främst presenteras i Expressen handlar om stödet för partierna och politiken. Som Krassman bloggar om har personmätningar regnat över oss en tid, föga upplyftande för en engagerad sosse. Att de rödgröna i dagens Demoskop har en klar ledning är ger kraft till valarbetarna. Blockmässigt 52,4 för de rödgröna mot 43,7 för den borgerliga alliansen. (S) som om man tror en del kommentarer tidigare är ett parti i kris visar sig när politiken mäts ha stöd av mer än var tredje väljare, idag 35,6. Mp med "alll time high" och på den borgerliga sidan ett moderat parti med styrka medan kd och c gör allt för att klara spärren till riksdagen.

Det här kommer precis i ingången till ett par veckor där politiken och alternativen inför valet kommer att fokuseras ännu mer. Det är budgettider, först med vårpropositionen på torsdag och därefter det rödgröna alternativet. Sakfrågorna som jobben och sjukvården och förstås hur man vill att det ska betalas blir viktiga. Även slutsaldot i budgeten har stor betydelse för valdebatten eftersom det handlar om regeringsdugligheten och ansvarstagandet. Ser man till att plus och minus går ihop?

Trots att mediernas utrymme säkert kommer att speglar enskildheter handlar det om mer när väljarna gör sitt val. Trots att en genomsnittlig väljare ägnar en bråkdel av tid till att "tänka politik" jämfört med oss "politiska nördar" är det ändå riktningen i politiken som måste kännas "rätt" för att man ska få väljarstödet. En riktning som prövas efter hur man ser på "verklighetens Sverige". Att döma av dagens mätning är det de rödgröna som bäst ger svar på väljarnas önskemål om hur politiken ska föras och i vilken riktning. En bra ingång till den skarpa valrörelsen.

Fler som skriver:
- Tokmoderaten som väntar och längtar efter vändpunkt...

Kolla bloggar via NetRoots och Politometern
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, opinionen, opiniponsläget, val 2010, bloggosfären, netroots

Vården i Stockholm får inte för mycket pengar

För vården i Stockholms län betyder S-budgetens ytterligare 400 miljoner ganska mycket. De resurserna blir möjliga efter en höjning av skattesatsen där vägvalet är ganska klart: högre kvalitet i vården och även i kollektivtrafiken med höjningen. Eller motsatsen om landstinget inte kan öka sina intäkter. Och just motsatsen gäller de borgerligas budgetalternativ. Också i landstinget blir de sänkta skatterna ett allt annat överskuggandet mål. I medierna lovar alliansen att sänka "en tioöring år för år" och Catharina Elmsäter-Svärd understryker att det handlar om något annat är sjukvård:

- Det handlar om ett frihetstänk, att ge människor mer makt över sin egen vardag

Nåväl. Visst är det härligt om friheten kan öka. Om mer av det man tjänar in kan stanna på det egna bankkontot i stället för att gå till skatt. En föga uppseendeväckande idé som jag tror att stockholmarna ställer upp på om sjukvård och kollektivtrafik har nått den kvalitetsnivå som de samtidigt kräver. Så är det inte idag. Läget inför nästa år beskriver Filippa Reinfeldts tjänstemän i ett underlag till förra sjukvårdsnämnden:

De ekonomiska förutsättningarna för HSN 2011 är mycket strama. Det ekonomiska ökningsutrymmet 2011 enligt landstingsfullmäktiges beslut i budget 2010 uppgår till 1,0 procent att jämföra med faktisk kostnadsökning 2009 på 5,1 procent och budgeterat ökningsutrymme 2010 på 3,2 procent.

En eller annan kanske hade hoppats att det svåra läget skulle lättas upp något genom förstärkta statsbidrag. Men även den borgerliga regeringen har gått den blinda skattesänkningens väg, det vill säga inte först tänkt tanken om vad skatter används till. Därför blir det inga ökade statsbidrag och sjukvården får det än svårare.

Idag tvingas alltför många stockholmare stå i köer till en behandling. I höstens redovisning av hur landstinget har klarat kampen mot köerna göms 12.000 undan i något som heter "självvald väntan". Man kan diskutera köer i sak men de visar också på behovet av resursförstärkningar. Ska vården bli mer jämlik, jobba förebyggande och kunna förbättras där det brister i dag krävs de intäkter som skatterna ger. Att i det läget minska utrymmet för kvalitetsförstärkningar med löften om skattesänkningar känns inte riktigt riktigt. 

Kolla bloggar via NetRoots och Politometern
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, sjukvård, val 2010, stockholms läns landsting

Gammal kärlek rostar aldrig - samhället ska inte slå sönder den

Den socialdemokratiska regeringen införde en parbogaranti. I propositionen skrev man:

Regeringen anser att det är rimligt att äldre par, som kanske levt tillsammans i flera decennier, kan fortsätta bo tillsammans även sedan de beviljats särskilt boende. Att kunna fortsätta leva tillsammans ökar i många fall trygghetskänslan.

Gårdagens artiklar i Aftonbladet har med rätta fått många att reagera. Att kommunerna vid tillämpningen av reglerna kan tvinga äldre som har levt ett helt liv tillsammans att separera när en i paret behöver plats på ett äldreboende är bara FEL.

Det hade kunnat vara annorlunda. Som Roger Jönsson påminner om, fanns det med i många lokala S-program inför valet 2006, allt för att den dåvarande regeringens uttalade politik skulle kunna bli verklighet för landets äldre. Det finns anledning att upprepa det kommande val, gärna med en tydlighet att det gäller hela Sverige. Den förra regeringen förstärkte alltså socialtjänstlagen. Det har den nuvarande regeringen haft fyra år på sig att utveckla. Så också folkpartisterna som idag presenterar en rapport. De är, minns det, svenska makthavare och borde kunna "göra", inte bara lova.  

Kravet om parboende fanns visserligen inte med i deras valmanifest. Men enskilda partier har möjligen gett bilden av att man står för förslaget. Utspelet från Maria Larsson i Aftonbladet visar med all tydlighet att det är en behjärtansvärd reform men knepigt när det ska genomföras. Men hon gör det trots allt till en vallöfte:

Är det ett vallöfte att ni kommer att göra något åt detta?
– Ja, det är ett löfte från vår sida. Det har varit för många sådana här fall nu under kort tid.

Så när kan de nya förutsättningarna börja att gälla?
– Det tar lite tid att få fram allt, som säkert också du vet. Det ska ju först beredas och utredas innan det kan bli klart. Det kan nog ta ett par år, men i alla fall under nästa mandatperiod.

Den som lever få som ofta se. Men som i många fall hamnar man ofta till frågan om hur det ska betalas. Med sänkta skatter? Knappast.

Läs mer:
- C-uppsats från Luleå om förra S-regeringens parboendegaranti. Uppsatsen har samma namn som dagens folkpartirapport. "Tills döden skiljer oss åt".
- Peter Högberg om ett vallöfte..

Kolla bloggar via NetRoots och Politometern
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, äldre, parboende, regeringen, folkpartiet, socialdemokraterna, äldreomsorg, val 2010, valet 2010