Man kan ju tycka att det är tragiskt att granskningen av alliansregeringens "jobbpolitik" når väljarna från medierna efter valdagen. I dagens Agenda, med ersatt och ny programledare i form av Marianne Rundström i stället för arbetsmarknadsministers syster Karin, avslöjas en rapport från Riksrevisionen. Enligt den kan man inte säga om jobbpolitiken har funkat eller inte. Något som väl uttrycktes av regeringspartierna före valet?
Att Agenda ikväll belyser frågan är förstås viktigt. Sorgligt däremot, är att väljarna får vänta längst fyra år på att ta ställning till om Reinfeldts regering borde ha dömts hårdare för sin berättelse om jobben som alltså inte går att bekräfta sanningshalten i.
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, jobb, fredrik reinfeldt, agenda, arbetslösheten, riksrevisionen,
söndag 10 oktober 2010
Socialdemokratins förnyelse?
Första morgonen på ett par veckor som jag vaknar upp i ett Sverige som nyligen har haft val och som har en skadeskjuten arbetarrörelse förpassad till ytterligare tid i oppositionsrollens otacksamma harvande. Ska framöver försöka få en bild av det jag missat i eftervalstankar. Men borta i "värmen" på Mallorca fick jag i alla fall ihop ett dokument som jag kallat "valanalys", en del i netrootsbloggarnas samlade tankar och i min värd en uppställning av "eländen". Någon kanske kan uppfatta det som en alltför negativ ingång till något som borde vara framtidsinriktat. Då är det lätt, väldigt lätt, att i stället ta till ordet "Förnyelse". Så är saken biff. Programmet klart. Nya segrar i antågande. Är det så enkelt?
Nej, självklart inte. Och ibland känner jag behov av att varna för att det ofta stannar efter besvärjelseordet "förnyelse". Men vad är det konkret? Vad innebär det för politiken? Vad utgår förnyelsen från för värderingar och samhällsanalys? Här kan mycket göras lockande, spännande och bygga något starkt. Men om man stannar vid begreppet blir det noll och intet.
Tre perspektiv på detta med "förnyelse" som jag tror det finns anledning att fundera över. Skolförnyelsen, välfärden och vinster och så ett område där (S) förnyelse kan ställas i stark kontrast mot den borgerliga: synen på "arbete" och "bidrag" som det avspeglats i sjukförsäkringsdebatten.
Redan förra gången det begav sig (det där med "förnyelse) sattes skolfrågor högst upp på förnyandeagendan. Så skedde också i ganska rask takt och jag vill minnas att väligt få kritiska synpunkter kom fram. Vi var alla ganska nöjda med att kunskaper nu sattes i fokus. Min egen, mindre invändning, var att jag menar att socialdemokratin är mer avancerad än att bara ha en sak i huvudet samtidigt för oss borde den benfasta betoningen på kunskaper också innebära att vi lyfter fram det som är skolans största "misslyckandeproblem". Att skolan avspeglar ett klassamhälle där en del elever utifrån klass hamnar efter. Men i stort var programmet både bra och starkt.
Tyckte väljarna det? Ja, i den mån de kände till att vi hade förnyat oss så visades ingen tacksamhet på valdagen. Skolan, den fråga som var den viktigaste för väljarna enligt VALU:n, blev ingen stark S-fråga. Enligt samma VALU (hela dokumentet här) var frågan lika viktig 2010 som 2006. I årets val tyckte 52 procent att allianspartierna hade bäst skolpolitik medan 40 gillade den rödgröna.
Om det är dags för "förnyelse" i valets viktigaste fråga- igen - vad innebär då det??
Det andra perspektivet: Om skolan var den fråga där förnyelsen var konstruktiv och genomgripande blev nog (min gissning) den mest synliga delen av förnyelsen i debatten det som under förra sommaren debatterades flitigt: ska (S) acceptera vinster i välfärden eller inte? Och som ett brev på posten för den debatten nästan alltid tillbaks till grundfrågan, som enligt min mening är ganska "ute" nu med tanke på hur verkligheten ser ut: "accepterar (S) alternativ i välfärden". Partikongressen var enig om att "resurserna ska stanna i verksamheterna" men debatten som föregick beslutet fördes i termer av "förnyelse" eller inte. Om man nu ser valresultatet som ett sätt för väljarna att visa omdöme om (S)-politiken på välfärdsområdet: vilka är våra slutsatser?
Det tredje "förnyelseområdet" är en kontrast mot de borgerliga som enligt min mening hade ett oerhört trist motsatspar som också bryter mot mycket av de solidaritetstankar som har byggt välfärden: "arbete" kontra "bidrag". Konkret uttryckt i försämringar av sjukförsäkringen som enligt ett nu före detta statsråd var nödvändiga för att finansiera sänkta skatter. Det som möjligen skapade trovärdighet för alliansens linje var ett trummande av det felaktiga påståendet att den tidigare (S)-regeringen "bara" hade förtidspensionerat människor och inte satsat på rehab. Oavsett verkligheten var det nog detta, snarare än slag på de sjuka, som väljarna röstade för. Samtidigt berör frågan det som har varit arbetarrörelsens kärnområde under hela sin historia: arbetet som grunden för välfärden. Också med en moral om att "arbeta för brödfödan". Kanske blev bilden hos väljarna också den som alliansen ville sätta om ett "bidragsparti" när det i grunden handlade om att slå vakt om tryggheten för den som hamnar i sjukdom eller arbetslöshet men där arbetslinjen var och är en självklarhet.
Vad innebärt "förnyelsen i synen på arbetslinjen kontra trygghet vid sjukdom?
Förnyelsedebatten och eftervalsanalyserna må gå vidare och alla kloka förslag måste fram. Men ibland känner jag behovet av en större tydlighet i debattinlägg. Talar vi förnyelse - vad menar vi då? Med värderingarna? Med sakfrågorna? Med folkrörelsen Socialdemokraterna som parti och i vårt sätt att jobba? Det är inget snack om att förnyelsen behövs men låt debatten också lyfta mer än rubriken.
Mer läsvärt.
- Kajsa Borgnäs artiklar om valförlusten.
- AiP intervjuar Anna Johansson.
- SNS eftervsalsseminarium med bla. Eric Sundström.
- Monica Green med eftervalstankar.
- Lena Sommestad om Aftonbladets "förnyelsekrav". (ledare)
- Peter Högberg med lördagsbetraktelse
- Johan Westerholm med krönika.
- Kent Persson om förnyelse i politiken.
- Björn Elmbrant i LO-tidningen - eftervalstankar.
- Åsa Westlund med eftervalstankar.
- Mary Jensen med lördagstankar.
- DN om "uppslutning kring partiledare"
- Rebella om "slacker-attityder".
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, val 2010, valanalys, eftervalsdebatt, mona sahlin
Nej, självklart inte. Och ibland känner jag behov av att varna för att det ofta stannar efter besvärjelseordet "förnyelse". Men vad är det konkret? Vad innebär det för politiken? Vad utgår förnyelsen från för värderingar och samhällsanalys? Här kan mycket göras lockande, spännande och bygga något starkt. Men om man stannar vid begreppet blir det noll och intet.
Tre perspektiv på detta med "förnyelse" som jag tror det finns anledning att fundera över. Skolförnyelsen, välfärden och vinster och så ett område där (S) förnyelse kan ställas i stark kontrast mot den borgerliga: synen på "arbete" och "bidrag" som det avspeglats i sjukförsäkringsdebatten.
Redan förra gången det begav sig (det där med "förnyelse) sattes skolfrågor högst upp på förnyandeagendan. Så skedde också i ganska rask takt och jag vill minnas att väligt få kritiska synpunkter kom fram. Vi var alla ganska nöjda med att kunskaper nu sattes i fokus. Min egen, mindre invändning, var att jag menar att socialdemokratin är mer avancerad än att bara ha en sak i huvudet samtidigt för oss borde den benfasta betoningen på kunskaper också innebära att vi lyfter fram det som är skolans största "misslyckandeproblem". Att skolan avspeglar ett klassamhälle där en del elever utifrån klass hamnar efter. Men i stort var programmet både bra och starkt.
Tyckte väljarna det? Ja, i den mån de kände till att vi hade förnyat oss så visades ingen tacksamhet på valdagen. Skolan, den fråga som var den viktigaste för väljarna enligt VALU:n, blev ingen stark S-fråga. Enligt samma VALU (hela dokumentet här) var frågan lika viktig 2010 som 2006. I årets val tyckte 52 procent att allianspartierna hade bäst skolpolitik medan 40 gillade den rödgröna.
Om det är dags för "förnyelse" i valets viktigaste fråga- igen - vad innebär då det??
Det andra perspektivet: Om skolan var den fråga där förnyelsen var konstruktiv och genomgripande blev nog (min gissning) den mest synliga delen av förnyelsen i debatten det som under förra sommaren debatterades flitigt: ska (S) acceptera vinster i välfärden eller inte? Och som ett brev på posten för den debatten nästan alltid tillbaks till grundfrågan, som enligt min mening är ganska "ute" nu med tanke på hur verkligheten ser ut: "accepterar (S) alternativ i välfärden". Partikongressen var enig om att "resurserna ska stanna i verksamheterna" men debatten som föregick beslutet fördes i termer av "förnyelse" eller inte. Om man nu ser valresultatet som ett sätt för väljarna att visa omdöme om (S)-politiken på välfärdsområdet: vilka är våra slutsatser?
Det tredje "förnyelseområdet" är en kontrast mot de borgerliga som enligt min mening hade ett oerhört trist motsatspar som också bryter mot mycket av de solidaritetstankar som har byggt välfärden: "arbete" kontra "bidrag". Konkret uttryckt i försämringar av sjukförsäkringen som enligt ett nu före detta statsråd var nödvändiga för att finansiera sänkta skatter. Det som möjligen skapade trovärdighet för alliansens linje var ett trummande av det felaktiga påståendet att den tidigare (S)-regeringen "bara" hade förtidspensionerat människor och inte satsat på rehab. Oavsett verkligheten var det nog detta, snarare än slag på de sjuka, som väljarna röstade för. Samtidigt berör frågan det som har varit arbetarrörelsens kärnområde under hela sin historia: arbetet som grunden för välfärden. Också med en moral om att "arbeta för brödfödan". Kanske blev bilden hos väljarna också den som alliansen ville sätta om ett "bidragsparti" när det i grunden handlade om att slå vakt om tryggheten för den som hamnar i sjukdom eller arbetslöshet men där arbetslinjen var och är en självklarhet.
Vad innebärt "förnyelsen i synen på arbetslinjen kontra trygghet vid sjukdom?
Förnyelsedebatten och eftervalsanalyserna må gå vidare och alla kloka förslag måste fram. Men ibland känner jag behovet av en större tydlighet i debattinlägg. Talar vi förnyelse - vad menar vi då? Med värderingarna? Med sakfrågorna? Med folkrörelsen Socialdemokraterna som parti och i vårt sätt att jobba? Det är inget snack om att förnyelsen behövs men låt debatten också lyfta mer än rubriken.
Mer läsvärt.
- Kajsa Borgnäs artiklar om valförlusten.
- AiP intervjuar Anna Johansson.
- SNS eftervsalsseminarium med bla. Eric Sundström.
- Monica Green med eftervalstankar.
- Lena Sommestad om Aftonbladets "förnyelsekrav". (ledare)
- Peter Högberg med lördagsbetraktelse
- Johan Westerholm med krönika.
- Kent Persson om förnyelse i politiken.
- Björn Elmbrant i LO-tidningen - eftervalstankar.
- Åsa Westlund med eftervalstankar.
- Mary Jensen med lördagstankar.
- DN om "uppslutning kring partiledare"
- Rebella om "slacker-attityder".
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, val 2010, valanalys, eftervalsdebatt, mona sahlin
fredag 8 oktober 2010
Den moderata maktkoncentrationen inte bara fel
Det ser ut som att makt överförs mer och mer till det största regeringspartiet. Alliansen blir mindre och mindre av en koalition och mer och mer av en renodlad moderat regering. Idag tillkännages att Anna Kinberg Batra tar över finansutskottet. Nyligen har också SvD följt upp den tanke jag hade tidigare i veckan om Filippa Reinfeldt som ny ledare för (m) i Stockholms läns landsting. Något som maken Fredrik kan ha grundat för genom sin regeringsutnämning och som skulle ge en unik samling av familjemakt. Lite "Täby" alltså över Sverige och Stockholms län.
En naturlig följd av valresultatet. Faktiskt mer demokratiskt rätt att en moderat leder riksdagens tyngsta utskott än en kristdemokrat. Jag har förstås mycket stor förståelse för en debatt som blommar upp om maktkoncentration. Den är tvärtom viktig och nödvändig i en demokrati även då moderater dominerar på makttaburetterna, inte socialdemokrater.
Ska man se det positiva i både hur koncentrerade maktpositionerma verkar bli och "spelet" omkring detta kan man lyfta fram tydligheten. Det blir tydligt att det är Reinfeldts parti som styr Sverige och exempelvis Stockholms län. Och förvisso har det Täby som med en befolkningsammansättning som nog passar just moderater verkat acceptera familjemakt koncentrerad till "Reinfeldt". Om eller när det övergår till att gälla hela Sverige är jag inte helt lika säker på att det accepteras så självklart. Men åter: det blir tydligt vem som bestämmer.
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, fredrik reinfeldt, filippa reinfeldt, moderaterna, val 2010,
En naturlig följd av valresultatet. Faktiskt mer demokratiskt rätt att en moderat leder riksdagens tyngsta utskott än en kristdemokrat. Jag har förstås mycket stor förståelse för en debatt som blommar upp om maktkoncentration. Den är tvärtom viktig och nödvändig i en demokrati även då moderater dominerar på makttaburetterna, inte socialdemokrater.
Ska man se det positiva i både hur koncentrerade maktpositionerma verkar bli och "spelet" omkring detta kan man lyfta fram tydligheten. Det blir tydligt att det är Reinfeldts parti som styr Sverige och exempelvis Stockholms län. Och förvisso har det Täby som med en befolkningsammansättning som nog passar just moderater verkat acceptera familjemakt koncentrerad till "Reinfeldt". Om eller när det övergår till att gälla hela Sverige är jag inte helt lika säker på att det accepteras så självklart. Men åter: det blir tydligt vem som bestämmer.
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, fredrik reinfeldt, filippa reinfeldt, moderaterna, val 2010,
En ny socialdemokrati växer fram
Sista dagen på Mallorca och jag läser medier och bloggar om förändringar i mitt parti därhemma. Och det första självklara: Ett jättegrattis till Maryam Yazdanfar och Micke Damberg från Solna som får uppgifter som talespersoner för (S).
Det gäller att kunna tänka två tankar (minst!) samtidigt! Har ett parti gjort det sämsta valet i modern tid krävs förändringar. Det enklaste och kanske ibland tryggast, är att peta på en eller annan ruta i organisationen. Flytta en eller annan funktionär. Ersätta en politisk företrädare med en annan. Delar av detta är alltid nödvändigt. En valförlust med 18 riksdagsmandat innebär tapp av pengar. Det kräver omorganisation. Stort. Svårt. Kanske tungt för många. Men ändå helt nödvändigt.
Det andra steget som måste ske efter det man får fram i sina valanalyser kan vara väl så omfattande. Där kommer politiken in, diskussioner om värderingar och mål med samhällsutvecklingen. Där ser jag också en huvudfråga hur socialdemokratin verkligen ställer om till ett öppet och utåtfokuserat parti. Inte bara med enstaka funktioner eller vid enstaka tillfällen utan totalt, i allt vi gör.
Förhoppningsvis är dagens beslut att föra till det förstnämnda. En god tanke verkar vara att få ihop de dubbla, och vid regerande, trippla organisationer som finns i form av partihögkvarter, riksdagsgrupp och regeringskansli. En organisation som med hästlängder slår den ombudsmannaorganisation till vilken jag själv hör i partiets lokala led. Den som stannar vid att förändring där är "den enda vägen" tar gruvligt fel vägval. Valresultatet och förutsättningar för att stärka socialdemokratin framöver kräver mycket mycket mer än så. Inte minst måste det perspektiv som Peter Högberg om gälla, med politik och visioner först. Sen ska organisationen stödja i det arbetet och genomsyras av samma värderingar man vill nå med samhället. Där finns förvisso mycket att göra.
Jag tycker att Calle Fridén har en viktig poäng när han för fram hur viktigt det är med perspektiv utifrån. Möjligen är det minst lika viktigt att få inflöden av "tänk" och perspektiv när det gäller politiken som vad gäller valaffischeringens omfattning. Och varför inte på allvar låta det tankesätt som Johanna Graf skriver om (med humor) också få en seriös roll i jobbet framöver.
I min egen snabbanalys förde jag fram några tankar som jag tror måste finnas med framöver.Med god kännedom om socialdemokratin vet jag att det är sådant som kommer att granskas ordentligt i olika sammanhang. Och med perspektivet att det tar tid att förändra väljarnas bilder. Ska en ny bild (verklighetstrogen sådan) kunna etableras så att den också påverkar väljarnas sätt att lyssna på oss i nästa val MÅSTE det helt enkelt vara ett snabbspår. Ett grottande under år framöver eller genom att flytta en eller annan flygbladsproducerande ombudsman må vara ett enklare sätt att dra slutsatser av valförluster. Men den lösningen ger garanterat en ännu mer svidande bakdel om några år.
Fler som bloggar:
- Robert Noord, Natasa Mirosavic, Mattias Lundbäck, Thomas Böhlmark,
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, mona sahlin,
Det gäller att kunna tänka två tankar (minst!) samtidigt! Har ett parti gjort det sämsta valet i modern tid krävs förändringar. Det enklaste och kanske ibland tryggast, är att peta på en eller annan ruta i organisationen. Flytta en eller annan funktionär. Ersätta en politisk företrädare med en annan. Delar av detta är alltid nödvändigt. En valförlust med 18 riksdagsmandat innebär tapp av pengar. Det kräver omorganisation. Stort. Svårt. Kanske tungt för många. Men ändå helt nödvändigt.
Det andra steget som måste ske efter det man får fram i sina valanalyser kan vara väl så omfattande. Där kommer politiken in, diskussioner om värderingar och mål med samhällsutvecklingen. Där ser jag också en huvudfråga hur socialdemokratin verkligen ställer om till ett öppet och utåtfokuserat parti. Inte bara med enstaka funktioner eller vid enstaka tillfällen utan totalt, i allt vi gör.
Förhoppningsvis är dagens beslut att föra till det förstnämnda. En god tanke verkar vara att få ihop de dubbla, och vid regerande, trippla organisationer som finns i form av partihögkvarter, riksdagsgrupp och regeringskansli. En organisation som med hästlängder slår den ombudsmannaorganisation till vilken jag själv hör i partiets lokala led. Den som stannar vid att förändring där är "den enda vägen" tar gruvligt fel vägval. Valresultatet och förutsättningar för att stärka socialdemokratin framöver kräver mycket mycket mer än så. Inte minst måste det perspektiv som Peter Högberg om gälla, med politik och visioner först. Sen ska organisationen stödja i det arbetet och genomsyras av samma värderingar man vill nå med samhället. Där finns förvisso mycket att göra.
Jag tycker att Calle Fridén har en viktig poäng när han för fram hur viktigt det är med perspektiv utifrån. Möjligen är det minst lika viktigt att få inflöden av "tänk" och perspektiv när det gäller politiken som vad gäller valaffischeringens omfattning. Och varför inte på allvar låta det tankesätt som Johanna Graf skriver om (med humor) också få en seriös roll i jobbet framöver.
I min egen snabbanalys förde jag fram några tankar som jag tror måste finnas med framöver.Med god kännedom om socialdemokratin vet jag att det är sådant som kommer att granskas ordentligt i olika sammanhang. Och med perspektivet att det tar tid att förändra väljarnas bilder. Ska en ny bild (verklighetstrogen sådan) kunna etableras så att den också påverkar väljarnas sätt att lyssna på oss i nästa val MÅSTE det helt enkelt vara ett snabbspår. Ett grottande under år framöver eller genom att flytta en eller annan flygbladsproducerande ombudsman må vara ett enklare sätt att dra slutsatser av valförluster. Men den lösningen ger garanterat en ännu mer svidande bakdel om några år.
Fler som bloggar:
- Robert Noord, Natasa Mirosavic, Mattias Lundbäck, Thomas Böhlmark,
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, mona sahlin,
torsdag 7 oktober 2010
Statsrådsskifte gör inte sjukförsäkringen mer human
Stora förändringar, likt sjukförsäkringsreformen, kan leda till att enskilda drabbas av orimliga och icke avsedda konsekvenser. Det är viktigt att vara ödmjuk inför detta. Regeringen kommer fortsatt att följa utvecklingen. Vi kommer att se över om regelverken och deras tillämpning fått icke avsedda konsekvenser för enskilda individer. En parlamentarisk utredning har tillsattsTill och med han ger alltså, att par veckor efter valdagen, rätt till den opposition som så länge har pekat på absurda och omänskliga effekter av försämringarna i sjukförsäkringen. Allt medan regeringens egna partiföreträdare har gjort vågen och riksdagsledamöter applåderat. Men ett skifte av statsråd på posten som ansvarar för eländet räcker inte. Jag menar förstås att väljarna borde ha varit hårdare i sin dom mot hela regeringen för det slag man utdelade mot de sjuka, allt för att, enligt den sparkade ministern, finansiera sänkta skatter. Det är inte minst Reinfeldts personliga ansvar som nu inte kommer att utkrävas.
"Icke avsedda konsekvenser." Så benämner moderatledaren det elände som ändå får fortsätta och som en knapp men ändå majoritet av väljarna på något sätt har gett acceptansen till. Det är orimligt att som Reinfeldt försöka smita från ansvar och skylla på andra, nu kanske på en sparkad minister eller försäkringskassan.
Fler som bloggar:
Martin Moberg, Kulturbloggen, Alliansfritt Sverige , Johan Westerholm , Ett hjärta RÖTT, Ann-Sofie Vågström / Martin Moberg2, Veronica Palm, In your face, Rasmus Lenefors,
Media
Försäkringskassan replikerar i DN; Centerföreträdare utan ansvar??
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, sjukförsäkringen, fredrik reinfeldt, alliansen,
Propagandaminister Schlingmann
Här gäller det att se upp! Många tog det kanske för givet att Per Schlingmann skulle få en statsrådspost när han lämnade över partisekreterarjobbet till Fia Arkelsten. Men inte. I stället fick vi vänta ett par dagar extra på beskedet: Schlingmann blir ny PR-chef hos statsministern, en sorts alliansregeringens propagandaminister, kan man tänka.
Under den förra mandatperioden hade Reinfeldt uppenbara problem med kommunikationen. Tidvis märktes frustrationen påtagligt. Som när Regeringskansliets politiska ledning träffade radions ekoredaktion för överläggningar. Eller som när Reinfeldt plågades av frågan om sitt förhållningssätt till Sverigedemokraterna: "Sossarna ringer runt till redaktioner", var motangreppet.
Det ska bli slut på de mediala missarna nu. Med den förre partisekreteraren ska kommunikationen bli mer samordnad och slagfärdig. Här gäller det för den opposition som så gärna vill få uppmärksamhet på kritik av regeringen i vissa frågor och på sitt alternativ att se upp ordentligt. Redan i ingången är högerns dominans total när det gäller resurser för kommunikation. När Schlingmann nu ska samordna också den främsta regeringstaburettens formella offentliga kommunikation blir säkert resurserna ännu större och mer samlat, stat och parti. I det här fallet stat och moderater. Lägg till det hela näringslivets propagandaresurser och vi ser en framtid där kommunikationen glider ihop, där det är svårt att se skillnad mellan parti och stat och där den ekonomiska och politiska makten samlat, läs Reinfeldt och den politiska högern, lägger grunden för att på allvar styra samhällsdebatten. För oppositionen och dess begränsade resurser är läget värt eftertanke. Det behövs sannerligen motkrafter även till "propagandaminister" Schlingmann framöver.
Mer att läsa:
Svd,
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, regeringen, per schlingmann, fredrik reinfeldt, moderaterna, netroots,
Under den förra mandatperioden hade Reinfeldt uppenbara problem med kommunikationen. Tidvis märktes frustrationen påtagligt. Som när Regeringskansliets politiska ledning träffade radions ekoredaktion för överläggningar. Eller som när Reinfeldt plågades av frågan om sitt förhållningssätt till Sverigedemokraterna: "Sossarna ringer runt till redaktioner", var motangreppet.
Det ska bli slut på de mediala missarna nu. Med den förre partisekreteraren ska kommunikationen bli mer samordnad och slagfärdig. Här gäller det för den opposition som så gärna vill få uppmärksamhet på kritik av regeringen i vissa frågor och på sitt alternativ att se upp ordentligt. Redan i ingången är högerns dominans total när det gäller resurser för kommunikation. När Schlingmann nu ska samordna också den främsta regeringstaburettens formella offentliga kommunikation blir säkert resurserna ännu större och mer samlat, stat och parti. I det här fallet stat och moderater. Lägg till det hela näringslivets propagandaresurser och vi ser en framtid där kommunikationen glider ihop, där det är svårt att se skillnad mellan parti och stat och där den ekonomiska och politiska makten samlat, läs Reinfeldt och den politiska högern, lägger grunden för att på allvar styra samhällsdebatten. För oppositionen och dess begränsade resurser är läget värt eftertanke. Det behövs sannerligen motkrafter även till "propagandaminister" Schlingmann framöver.
Mer att läsa:
Svd,
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, regeringen, per schlingmann, fredrik reinfeldt, moderaterna, netroots,
onsdag 6 oktober 2010
Dyrt pris att hålla käft före valet
Precis som förra valet förvånas jag av en del bostadspolitiska "lobbyister" och intressenter. Då, när jag själv hade förmånen att sitta i politikens fokus i regeringskansliet, var det tämligen sorgligt att se valrörelsens totala tomhet på bostadsdebatt. Ett par undantag på debattsidorna: HSB som tog upp segregationen, där kritiken riktades med dåvarande S-regering och Hyresgästerna som också riktade kritik eller kanske snarare krav mot S-regeringen som gäller beskattningen av olika upplåtelseformer. Ser nu att historien upprepar sig, denna gång med Stockholms Studentkårer som veckorna efter valet agerar för en aktivare bostadspolitik.
Sorry, studenter. Ni borde före valet ha känt till den bostadspolitik, eller snarare bristen på densamma som igår också framkom när Reinfeldt presenterade regeringsförklaringen. Oscar Lavelid: Reinfeldts bostadspolitiska program är nu: Fler bostadstillfällen, inte minst för unga, skapas genom att uthyrning av privatbostad stimuleras.
Som sägs i artikeln behöver Sverige en ny bostadspolitik och minister för detta. Dels saknar alliansen bostadspolitiska ambitioner. Dels tar Odell ett uselt ansvar för detta område. Han har, som jag också citerat vid ett antal tillfällen, uttryckt att Sverige inte har någon minister för lastbilar. Därför behövs inte någon dito för bostäder. Begåvat!
Peter Soilander skriver om Stefan Attefall som ny minister. Jag tror inte att det förbättrar läget. Det är samma usla politiska utgångspunkter som gäller för honom som för företrädaren. Möjligen kan det som nu händer göra att några aktörer slår bort patetiska principer om att vara "opolitiska" inför ett val. Vem som leder Sverige avgör vardagen för många. Den här gången är det studenter, unga bostadssökande och familjer som vill starta sin boendekarriär som har val ett regering vars enda initiativ är att se till att dem med lite större bostäder än de behöver kan göra sig en hacka på uthyrningar. Som ett anti-tröstens ord: det kan bli värre. Ser nu att marknadshyror förespråkas i debatten, av till moderaterna anknutna organisationer. Men efter att Reinfeldt varit noga med att stryka allt sådant ur moderat retorik har även mer tunga företrädare åter börjat tala om det. Före valet, något som hedrar Anna König Jerlmyr, som i Handelskammarens tidning i Stockholm berättade öppet om den moderata linjen. Möjligen får Attefall nu order att gå vidare på marknadshyresspåret. Grattis, bostadsSverige!
Fler som skriver:
- Egon Frid om torftig bostadspolitik
- Martin Moberg om avsaknaden av viktiga politikområden.
- Hållplats Hådén med talande diagram
- Röda Berget om samma ihålighet, liksom Johan Westerholm.
- Barbro Engman om regeringens bostadspolitik
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, bostadspolitik, mats odell, stefan attefall, regeringen, alliansen, hyresgästföreningen,
Sorry, studenter. Ni borde före valet ha känt till den bostadspolitik, eller snarare bristen på densamma som igår också framkom när Reinfeldt presenterade regeringsförklaringen. Oscar Lavelid: Reinfeldts bostadspolitiska program är nu: Fler bostadstillfällen, inte minst för unga, skapas genom att uthyrning av privatbostad stimuleras.
Som sägs i artikeln behöver Sverige en ny bostadspolitik och minister för detta. Dels saknar alliansen bostadspolitiska ambitioner. Dels tar Odell ett uselt ansvar för detta område. Han har, som jag också citerat vid ett antal tillfällen, uttryckt att Sverige inte har någon minister för lastbilar. Därför behövs inte någon dito för bostäder. Begåvat!
Peter Soilander skriver om Stefan Attefall som ny minister. Jag tror inte att det förbättrar läget. Det är samma usla politiska utgångspunkter som gäller för honom som för företrädaren. Möjligen kan det som nu händer göra att några aktörer slår bort patetiska principer om att vara "opolitiska" inför ett val. Vem som leder Sverige avgör vardagen för många. Den här gången är det studenter, unga bostadssökande och familjer som vill starta sin boendekarriär som har val ett regering vars enda initiativ är att se till att dem med lite större bostäder än de behöver kan göra sig en hacka på uthyrningar. Som ett anti-tröstens ord: det kan bli värre. Ser nu att marknadshyror förespråkas i debatten, av till moderaterna anknutna organisationer. Men efter att Reinfeldt varit noga med att stryka allt sådant ur moderat retorik har även mer tunga företrädare åter börjat tala om det. Före valet, något som hedrar Anna König Jerlmyr, som i Handelskammarens tidning i Stockholm berättade öppet om den moderata linjen. Möjligen får Attefall nu order att gå vidare på marknadshyresspåret. Grattis, bostadsSverige!
Fler som skriver:
- Egon Frid om torftig bostadspolitik
- Martin Moberg om avsaknaden av viktiga politikområden.
- Hållplats Hådén med talande diagram
- Röda Berget om samma ihålighet, liksom Johan Westerholm.
- Barbro Engman om regeringens bostadspolitik
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, bostadspolitik, mats odell, stefan attefall, regeringen, alliansen, hyresgästföreningen,
tisdag 5 oktober 2010
En ny regering - och Filippa Reinfeldt tar över landstinget?
En stor överraskning i dag var i alla fall för mig den ganska stora förändring som Reinfeldt gör av regeringen. En del handlar om politik i de former som brukar beskrivas ganska "rått" och trist (men som ju är en del av konkret maktutövning, inget att förfasas över: Husmark-Persson som får sparken som socialförsäkringsminister. Inget snack om saken att det inte handlar om att hon enligt moderata mått har misslyckats. Däremot får Reinfeldt med förändringen bort en politisk belastning. Nu för han över allt ansvar för alliansens tuffa politik mot de sjuka på en sparkad minister. En ny minister får öppna med lite sammet från regeringsförklaringen. Att se över de "icke önskvärda effekterna". Reinfeldt får undan ljuset från sig själv efter att i valrörelsen ha upplevt frågan som pressande.
Politik i koalitioner är också kohandlande. En vanlig utväg när man inte fått en viss post är att få något annat, exempelvis ett nytt departement."Landsbygdsdeppet": Ska bli spännande att läsa mer om detta framöver. Just nu verkar det vara lite oklart.
Ett stort personligt grattis till min "trätobroder" från ungdomens politiska debatter, Ulf Kristersson, som får efterträda den sparkade Husmark-Persson. Ett särskilt grattis också till Cathis Elmsäter-Svärd som blir statsråd i Näringsdepartementet.
Frågan är nu given: När nu gruppledaren för (m) i landstinget går över till regeringsarbete: vem tar då över? Att Fredrik Reinlfeldt får till en utmaning som gör Filippa Reinfeldt till ledare i huvudstadsregionens landstings - är det en helt ogrundad spådom? Det återstår att se.
Fler : Mats Engström, Kent Persson, Alliansfritt om skillnader mot 2006, Peter Högberg, S-buzz med ordmoln
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, val 2010, regeringen, fredrik reinfeldt, filippa reinfeldt,
Politik i koalitioner är också kohandlande. En vanlig utväg när man inte fått en viss post är att få något annat, exempelvis ett nytt departement."Landsbygdsdeppet": Ska bli spännande att läsa mer om detta framöver. Just nu verkar det vara lite oklart.
Ett stort personligt grattis till min "trätobroder" från ungdomens politiska debatter, Ulf Kristersson, som får efterträda den sparkade Husmark-Persson. Ett särskilt grattis också till Cathis Elmsäter-Svärd som blir statsråd i Näringsdepartementet.
Frågan är nu given: När nu gruppledaren för (m) i landstinget går över till regeringsarbete: vem tar då över? Att Fredrik Reinlfeldt får till en utmaning som gör Filippa Reinfeldt till ledare i huvudstadsregionens landstings - är det en helt ogrundad spådom? Det återstår att se.
Fler : Mats Engström, Kent Persson, Alliansfritt om skillnader mot 2006, Peter Högberg, S-buzz med ordmoln
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, val 2010, regeringen, fredrik reinfeldt, filippa reinfeldt,
Reinfeldts regeringsförklaring
"Arbetslinjen ligger fast", sa moderatledaren i Regeringsförklaringen. Argumentationen kunde säkert ha hämtats från många tidigare statsministrar med S-stämpel. Det som borde vara Reinfeldts stora trovärdighetsproblem, den ökande arbetslösheten under hans tid vid makten, fick ju inget genomslag i väljarkårens bedömning av alliansens trovärdighet på valdagen. Därför kunde statsministern hålla fanan den blå hög också på detta område.
Reinfeldts besked om fortskatta skattesänkningar inramades med utvägar för att kunna säga nej om man ser det ekonomiska utrymmet inte finns. Sjukförsäkringen togs upp i förklaringen. Regeringen ska se över det som ger "icke önskvärda konsekvenser" för enskilda. Med det och genom att förändringar i regeringen med bland annat att sparka sin socialförsäkringsminister avlastar Reinfeldt sig själv från ansvaret från det hans tidigare regering har drivit igenom. Smart, kanske några tycker. Oanständigt, menar möjligen andra.
Man kan notera att regeringsföklaringen bekräftade att man vill "fortsätta korta vårdköerna". Ett upprepat löfte f rån 2006 då det talades om "köfri vård". Reinfeldts löften om ökade satsningar till kommunerna. Som tidigare blev bostadsavsnittet ganska patetiskt i förklaringen. Regeringen vill som förra gången satsa på att hushåll med "överytor" ska hyra ut dessa till unga som söker bostad. En trist effekt av den borgerliga valsegern är definitivt att bostadspolitik framöver kommer att vara ett undanskymt område.
Reinfeldt ska ha beröm för de tydliga markeringarna att ett mångkulturellt Sverige berikar oss. Sändningen från riksdagens kammare visade strax därefter en bild av Sd-Åkesson som dock satt kvar i kammaren. Under biskop Eva Brunnes tal om rasism i Storkyrkan gick man ju ut.
Jag gissar rakt ut och utan källhänvisning att detta var en av de längsta regeringsförklaringarna någonsin. Det politiska innehållet var dock knappast i paritet med tidslängden.
Mer: SvD: Ny mätning, ganska ointressant så här efter valdagen.
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, regeringsförklaringen, fredrik reinfeldt, alliansen, val 2010
Reinfeldts besked om fortskatta skattesänkningar inramades med utvägar för att kunna säga nej om man ser det ekonomiska utrymmet inte finns. Sjukförsäkringen togs upp i förklaringen. Regeringen ska se över det som ger "icke önskvärda konsekvenser" för enskilda. Med det och genom att förändringar i regeringen med bland annat att sparka sin socialförsäkringsminister avlastar Reinfeldt sig själv från ansvaret från det hans tidigare regering har drivit igenom. Smart, kanske några tycker. Oanständigt, menar möjligen andra.
Man kan notera att regeringsföklaringen bekräftade att man vill "fortsätta korta vårdköerna". Ett upprepat löfte f rån 2006 då det talades om "köfri vård". Reinfeldts löften om ökade satsningar till kommunerna. Som tidigare blev bostadsavsnittet ganska patetiskt i förklaringen. Regeringen vill som förra gången satsa på att hushåll med "överytor" ska hyra ut dessa till unga som söker bostad. En trist effekt av den borgerliga valsegern är definitivt att bostadspolitik framöver kommer att vara ett undanskymt område.
Reinfeldt ska ha beröm för de tydliga markeringarna att ett mångkulturellt Sverige berikar oss. Sändningen från riksdagens kammare visade strax därefter en bild av Sd-Åkesson som dock satt kvar i kammaren. Under biskop Eva Brunnes tal om rasism i Storkyrkan gick man ju ut.
Jag gissar rakt ut och utan källhänvisning att detta var en av de längsta regeringsförklaringarna någonsin. Det politiska innehållet var dock knappast i paritet med tidslängden.
Mer: SvD: Ny mätning, ganska ointressant så här efter valdagen.
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, regeringsförklaringen, fredrik reinfeldt, alliansen, val 2010
De främlingsfientliga i SD har avslöjat sig själva
Läser i medierna hemifrån att Sd:s nyvalda ledamöter i riksdagen lämnade Storkyrkan under dagens riksdagsöppnande. Vet inte riktigt vad de så kallade strategerna i partiet tänker. Det de samlat gjorde i dag var att bekräfta riktigheten i att de gamla ränderna sitter kvar. Partiets valda riksdagsledamöter kunde uppenbarligen inte lyssna på ett biskopstal som hade betoningen på människors lika värde och mot rasismen. Sd såg kyrkans ord, viktiga sådana, som ett direkt och personligt påhopp på deras "rörelse".
Förhoppningsvis kommer uttåget att redan från början ses av många som en viktig gräns mellan demokrater som, valda för Sveriges folk, kommer att jobba för ett bättre Svergige, och de ledamöter som valts in på ett program som trots dess finputsande genom åren, är skapat av rasister och främlingsfientliga med syften som är mycket mörkare än det partiet har gått till val på. Redan det senare räcker för avståndstagande. Bra, biskop Eva Brunne! Som både Kent Persson och Peter Högberg redan noterat i blogginlägg: SD är verkligen inte ett parti som andra. Jag hoppas att en del krafter läggs från de andra partierna att under kommande år konkretisera det så att partiet nästa val förpassas så långt bort från riksdagens kammare som partiets värderingar berättigar.
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, riksdagen, val 2010, sverigedemokraterina, svenska kyrkan, rasism, främlingsfientlighet,
Förhoppningsvis kommer uttåget att redan från början ses av många som en viktig gräns mellan demokrater som, valda för Sveriges folk, kommer att jobba för ett bättre Svergige, och de ledamöter som valts in på ett program som trots dess finputsande genom åren, är skapat av rasister och främlingsfientliga med syften som är mycket mörkare än det partiet har gått till val på. Redan det senare räcker för avståndstagande. Bra, biskop Eva Brunne! Som både Kent Persson och Peter Högberg redan noterat i blogginlägg: SD är verkligen inte ett parti som andra. Jag hoppas att en del krafter läggs från de andra partierna att under kommande år konkretisera det så att partiet nästa val förpassas så långt bort från riksdagens kammare som partiets värderingar berättigar.
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, riksdagen, val 2010, sverigedemokraterina, svenska kyrkan, rasism, främlingsfientlighet,
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)