Alliansen - en minoritetsförsamling?

Idag sägs det avgöras: i tre "matcher" om riksdagsmandaten blir det klart (?) om Sverige kommer att ledas av en alliansmajoritet eller om Reinfeldt tvingas fortsätta i ett rörigare parlament med ett främlingsfientligt parti att hela tiden ta hänsyn till. Sedan valnatten har medierna skrivit om ett uppvaktat miljöparti som, enligt Reinfeldts förhoppning, skulle kasta det rödgröna samarbetet på sophögen, vända politiska ställningstaganden och värderingar ryggen, för att i stället ägna fyra år till att vara stöttepelare för borgerlig politik. Jag tror det är helt uteslutet. Det handlar både om politiken som helhet men också om enskilda sakfrågor. Direkt när pratet om "Mp som stödparti" började fick jag också upp bilden av en stoppad Förbifart Stockholm på näthinnan. Eller?

För socialdemokratin börjar den intensiva eftervalsdebatten, något jag skrev ett första inlägg om i går. Den kommer många fler både från mig och andra. Ser att Broderskaps Peter Weiderud skriver på DN debatt. Värdefullt men det krävs mer av konkretion den här gången. Att den kommande diskussionen bara ger floskler som "vi måste förnyas" eller ens "vara i vardagen" håller inte. Det krävs minst tre perspektiv i analysen utöver att allt måste börja i värderingar och samhällskritik: (S) sjäva, de rödgröna och förhållandet till inte minst moderaterna. Att just 2010 blunda för mediekritik vore mycket märkligt. I en framtidsstrategi måste ligga också tankar om hur det kloka som tänks och det konkreta som föreslås ska nå fram till väljarnas öron. Med den mediala bild som årets valrörelse har uppvisat blir det oerhört knepigt.

Mer: Johan Westerholm skriver om spelteorier,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, val 2010, socialdemokraterna, mona sahlin

Jag gillar olika! Jag ogillar Sd!

Sverigedemokraterna, partiet som enligt egen utsago slåss för att rädda våra fornminnen och julafton, är invalda i riksdagen. Är det ett resultat av att partiet stärkts genom att vara "offer" i svensk politik? Eller finns andra förklaringar? Och är det  rätt eller fel att stänga ute det främlingsfientliga högerpartiet med upprepade nazistkontakter och nazistprofiler i sina led från riksdagens utskott? "De kan ju öka ännu mer"?

Jag är oerhört tveksam till tesen att "ta debatten med Sd", att behandla partiet som vilket som helst och att helt enkelt köpa den smörkletiga variant av en samling för rasister som Sd har blivit och som gett nuvarande positioner.

En följd av resonemanget "se SD som ett parti som andra" kunde den som såg Kvällsöppet tidigare i veckan se. Jimmie Åkesson i studion, han får en fråga, han vräker ur sig någon drapa om muslimer - "och så är det reklam". TV4 står som förmedlare av ett direkt vidrigt uttalande som inte bemöts, inte ges perspektiv. De ska behandlas som andra. Jag spyr.

De svenska partierna har inte ett dyft att skämmas för om de i riksdagen ser till att minimera partiets möjligheter att påverka så mycket de nu kan. Ta gärna diskussionen med de väljare som har röstat på partiet om vad de i grunden står för men låt "eländet" sitta i ett hörn så ensamma de nu kan. Det finns ett aber som är principiellt och det är att partiet har fått så pass starkt väljarstöd att man ändå har valts in av väljarna. Enligt min uppfattning tack vara denna veka syn på att hålla rasismen stången för att i stället leva efter övertygelsen att "får de vara med vill ingen ha dom". Svenska väljare ansluter sig nu i strida strömmar till olika upprop för mångfald och mot rasism. Det är viktigt och angeläget nu och framöver. Och jag vågar lova svenksa folket: vare sig fornminnen, julafton eller midsommarafton är hotade, som SD-ledaren i Filipstad varnar för på youtube-klippet som i sig är en god upplysning om vad väljare nu har valt in i riksdagen. 

Läs mer:
Björn Nilsson, Kulturbloggen, Annarkia, Svensson,

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, sverigedemokraterna, val 2010,

Börja uppföljningen av Reinfeldts löften nu - ända fram till nyvalet

För socialdemokratin handlar den närmaste tiden efter valdagsbakslaget att gå igenom en delvis svår analys av resultatet, av förklaringar och inte minst med svar på "vad göra framöver"? Jag är helt övertygad om att det kommer att göras konstruktivt och till och med med entusiasm inför kommande val och kanske framför att för att fram till valet bygga nätverk och kontaktytor med väljare i olika sammanhang. Men visst: alla processer av den självspäkningstypen ger smärtor.

Det finns, utöver det, en uppgift som jag tror är viktig: att från första dagen av en ny regering under ledning av moderatledaren Reinfeldt (?) börja bokföra vad denna regering presterar i förhållande till löften före valet. Redan dagen före valet kommer, om inte ett svek i form av aktivt beslut, så ändå en bekräftelse på att kritiken före valet var helt berättigad om brist i mänskliga hänsyn när det gäller sjukförsäkringen. Reinfeldt smet från debatten i valrörelsens slutspurt men dagen efter återvalet sätter sig verklighetens smärtsamma upplevelser för utförsäkrade avtryck i nyhetsflödet. Den här gången Annica som inte verkar kunna hoppas på upprättelse.

Men hela löfteskatalogen måste följas upp. Löften om RUT-jobb är en sak. Hur många jobb blir det och hur många jobb tillkommer i stället de företagen därför att de får fler uppdrag av ex kommuner? Hur utvecklas ungdomsarbetslösheten? Hur kommer Reinfeldts regering och Filippa Reinfeldts landstingsledning att korta köerna i sjukvården? Kommer fattigdomen att fortsätta öka och hur utvecklas försörjningsstödet? Vilken fördelning får kommande sänkta skatter? Går merparten till låginkomsttagare? Och en möjligen het fråga framöver: kommer Förbifart Stockholm verkligen att byggas? Svaren måste i helhet och delar berättas för väljarna löpande ända fram till nästa valdag. 2014 eller tidigare.

Låt aldrig en regering, oavsett färg, komma undan en valrörelse utan granskning, det som nu skedde i årets val. Det är i hög grad demokratiskt oönskat och olämpligt.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, val 2010, fredrik reinfeldt, moderaterna,

Vi kan inte vänta....alltför länge på en ärlig eftervalsdebatt

United Minds Carl Melin skriver på DN Debatt om de socialdemokratiska väljarförlusterna. En av fler faktakällor som behövs i en valanalys framöver och som partiledningen tog beslut om igår. Calle visar att förklaringar till valfiaskot kan handla om direktövergångar mellan S och M också i detta val. Och för oss som tycker oss stå på en ganska fast ideologisk grund är ändå kunskapen om väljarnas beteende viktigt: Ett gillande av RUT, ett ogillande av Ohly och en saknad av besked om hur jobb skapas är frågor som verkar ha påverkat. Något annat är "för mycket högervridning" som ibland hörs som förklaringar verkar finnas där. Frågan är väl vad.

Såg på Facebook några råd från Nisha Besara inför den oundvikliga och viktiga eftervalsdebatten:

Okej S-vänner, kan vi enas om att eftervalsdebatten ska hålla högre nivå än följande utgångspunkter:
1. Allt är Monas fel, utan henne hade vi fått 45 procent, hon måste avgå.
2. Partiet är för vänster, vi måste anamma högerns politik i skatter, välfärdsvinster och skola. Då kommer vi minsann få 45 procent.
3. Partiet är för höger, vi måste prata klasskamp igen. Då får vi egen majoritet som in the good old days.

Jag såg och skrev i morse om ett av de inslag som är ett hot, inte ett värdefullt bidrag, till den socialdemokratiska valanalysen: personer som av alla andra anledningar än omtanke om en politiskt stark arbetarrörelse ger sig ut i debatten med sina nålstick mot (oftast) Mona Sahlin. Den typen av personer som ser alla krislägen som en chans att vila i offentlighetens strålkastarljus för den personliga bekräftelsens skull kan vi avvara. Däremot krävs mycket debatt, analys och nya steg framåt. Allt med insikten om att (S) inte har rasat från 35 till 4,5 eller sju procent. Inte ens tjugoåtta. Socialdemokratin är Sveriges största parti med mer än trettio procen av väljarstödet. Oavsett fiasko värt att minnas.

Så vad gör partiet nu? Jag tror inte på några enskilda faktorer utan mer att en rad faktorer samverkar i fel riktning. United Minds slutsats att mediernas bild inte påverkade tror jag är helt fel. Analys och åtgärder får inte börja i hur bilden blir men visst är den mastodonta borgerliga mediedominansen en av flera faktorer som avgör. Vi ser i andra mätningar hur medier i detta val har speglat (S) negativt och den borgerliga alliansen fått en positiv bild. Visst påverkar det. En åtgärd är att skapa motpoler till detta. Netroots och nätets aktiva kan inte enskilt vara den motkraften men ändå vara oerhört viktigt.

Valet mellan sänkta skatter ("för de rika"): frågan är väl hur denna stora konfliktfråga kommer att se ut i valet 2014? De nu ännu mer dominerande moderaterna kommer att få igenom det mesta, även fler fortsatta "jobbskatteavdrag". Detta oavsett om det leder till fler jobb eller inte, något som väldigt få verkar tro på. I det läget skulle möjligen de rödgröna ha ett alternativ kvar: att gå till val på skarpa skattehöjningar på riktigt. (inte bara i moderat lögnkampanj) En inte helt bekväm situation. Det ÄR teoeriskt möjligt eftersom väljarna ofta ser välfärden som viktigare. Men det förutsätter en mandatperiod där människor i vardagen upplever att välfärden blir sämre. Och inte bara för de som varit regeringen Reinfeldts måltavla den gågna perioden: de sjuka och arbeteslösa. Ska det budskapet kännas som angeläget av fler är det mer än kamp mot reformer "för de rika" eller "mot de svaga" som krävs för att det ska påverka valutgången. Sjukförsäkringen fiende nummer ett, moderaterna, är faktiskt valet 2010s stora vinnare även om den är en seger med visst smolk i bägaren.

Den rödgröna, moderna berättelsen som bland andra Helle Klein nämnde som framgångsfaktor i gårdagens Kvällsöppet. Jag är på. En omställning av Sverige kommer inte att klaras av under en Reinfeldtregering, där i stället kärnkraft blir svar på politikens ansvarstagande för omställningen. "Miljöpolitiken är inte vår fråga" som moderatledaren brukar säga. Livsfråga. Viktigt. Framtid. Tillväxt och jobb. Men frågan är om det är något som tydliggör skillnader för väljarna i något som också avgör val?

En nyckelfråga är hur partiet kan bli det självklara valet för den som bor i storstaden. Här talas ibland om "medelklassen". Den sistnämnda är inte möjlig att s.a.s "klara sig utan". Men i det sammanhanget kan socialdemokratin inte enbart räkna potentiella röster i villa- och radhusområden. De klassklyftor som växer med Reinfeldt växer mest i storstäderna och delar upp människor i fattig och rik. Att slåss för villkoren i socialt utsatta stadsdelar är kanske inte en "valvinnarfråga" på kort sikt. Till skillnad från en del inlägg i tidigare förnyelsedebatt måste (S) ha den pedagogiska och intelektuella förmågan att både tala "medelklass" och utsatta grupper och samtidigt ha lösningar på samhällsproblem. Så djävla svårt kan det inte vara, något som ibland förefaller vara en uppfattning.

Folkrörelsen: Socialdemokratin har en enda kraft som man själv äger och det är partiet självt. Just där har också styrkan funnits som har gett den politiska makten. Förankringen i Sverige. Inte bara som Reinfeldt, resor med regeringsplanet till vårdens kvinnor. Socialdemokratin har funnits där som en del av gruppen. Så har det sett ut i grupp efter grupp. Valet 2010 gör socialdemokratin ett uselt val i alla grupper. Enligt VALUn har också den facklig-politiska samverkan havererat rejält. Nedgången fortsätter och i årets val ger 51 procent av LO-medlemmarna sin röst till (S). Sedan 1991 har LO-medlemmar som röstar moderat fördubblats, nu 16 procent.  67 procent av LO-medlemmarna valde de rödgröna vilket förstås kan vara en följd av det nära samarbetet. Men facklig-politisk samverkan kan inte bygga på det. Det där kräver mycket självrannsakan inte minst inom de fackliga leden.

Annars känns det så här dagarna efter som att just partiet som kraft är på väg uppåt. Engagemanget i valrörelsen bådar mycket gott. Det gäller nu att ta tillvara det. Att i det praktiska arbetet göra allvar av allt prat om att "finnas i människors vardag" och "stå på vanligt folks sida". Det är (högst) fyra år kvar till nästa väl. Det kan låta som en evighet men är väldigt kort tid när en skadeskjuten arbetarrörelse ska repareras, finjusteras och få fulladdade batterier.



Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, val 2010, val 2014, förnyelse, mona sahlin

Valtragik och ett annat Sverige

Valvakorna har stängt för länge sen och jag vaknar upp i ett annat Sverige. Ett Sverige där ett främlingsfientligt parti har lyckats erövra riksdagsplatser och till och med lyckas grumla regeringsalliansens delvisa framgångar. Sverigedemokraterna har inget i riksdagen att göra, med sin mörka människosyn, sin historia med kopplingar till krafter jag aldrig trodde skulle nå det svenska parlamenetet. Men så har svenska väljare bestämt.

Reinfeldts allians förtjänade inte omval. Argumenten som jag och många andra skrev fram till igår gäller fortfarande. Men tyvärr inte för väljarna. Genom sitt val har de flesta, om än knappt, godkänt försämringar av sjukförsäkringen, godkänt att en regering kan väljas om som lovar jobb men släpper upp arbetslösheten och mycket annat. Väljarna har uppenbart markerat sitt gillande till sänkta skatter före resurser till välfärden och det ska bli särskilt intressant att följa utvecklingen framöver.  

Socialdemokratin gör det sämsta valet. Det räcker så. Jag tillhör de som tycker att man måste se hur väljarnas rörlighet har ökat. Allt är inte lika givet som förr. Men ett bakslag ska betecknas som bakslag, inget annat. Nu återstår inte alltför lång analys och bearbetning av baksmällan. Partiet får inte fastna i en mandatperiod fylld av interna bävningar om felsteg och misstag, sånt som alltid finns risk för i lägen som detta. Socialdemokratin vinner nya väljare och gör framsteg i Sigtuna, med Anders Johansson i spetsen. Varför? Svaret på den analysen kan ge framgångstips till partiet i övriga Sverige.
Men det handlar om tydlighet, om prioritering av frågor som väljarna sätter högst på dagordningen och om hushållning med skattepengar. Inte ett öre ska "tas ut" i onödan men kvaliteten i välfärden upprätthålls.

Jag kommer säkert att återkomma med många tankar och förklaringar. En av de stora tror jag är att den politiska debattens ram var helt fel för (S). Fram till några dagar före valdagen var sänkta skatter en bottenplatta för debatten som allt relaterades till. Med sjukförsäkringsdebatten och enskildas upplevelser av försämringar vreds fokuset. Problemet är att hur allvarlig frågan än är så berörs alltför få av förändringarna för att det ska få genomslag i valresultatet. Trist att solidaritetstanken sköts i sank i natt, om än med knapp majoritet.

I alla svåra stunder för (S) dyker de upp. Ofta samma skribenter och tyckare som alltid ser sin chans att få ljus på en egen personlighet. De är ganska ointressanta. En socialdemokratisk självrannsakan behövs. Där finns skribenter och debattörer som tillför debatten och som behöver få utrymme. Även om jag inte tror på Ulf Bjerelds slutsats att ett om än viktigt rådslag är förklaring till fiaskot så finns mycket klokskap i hans Newsmill-analys. Sen, hur mycket katastrof, kris och fiasko det är: socialdemokratin har inte fått sju, åtta eller ens tjugoen procent. Socialdemokratin har fått stöd av 30,9 procent av väljarna och är efter fiaskovalet fortfarande det största partiet. Lite perspektiv är viktigt också i svåra stunder.

Moderaterna får godkänt av väljarna i Stockholms län för en politik som förstärkt sjukvården i redan ganska välförsedda stadsdelar och samtidigt försämrats i områden med högre ohälsa. Christer G. Wennerholms ständigt stulande pendeltågstrafik är accepterad av majoriteten. Moderaterna gick fram en aning i landstingsvalet. Djupt sorgligt. Eller kanske är valresultatet där och på andra ställen mer ett genomslag av rikstrenden? För mig som har jobbat i valrörelsen i Solna är det intressant. Där backar moderaterna kraftigt, S tappar ett mandat.

I Huddinge slår rikstrenden igenom och vår redan segregerade kommun verkar bli ännu tydligare uppdelad mellan rött och blått, rik och fattig, villa och hyresrätt. Vi tappar tre mandat i fullmäktige, SD, som tidigare har haft två mycket passiva ledamöter, får ännu en sådan.

Huvudet är fullt av tankar. Tröttheten efter natten och ännu mer efter den långa valrörelsen är plågsam. Men det hjälper inte. Valstugan ska bort, valaffischer ska väck, papper i massor ska slängas. Och politiska sår ska om möjligt läkas så fort som möjligt för att i stället ge energi för framtida segrar.
Jag tror att analyserna framöver kommer att ge själva valrörelsen överbetyg! Det var ett otroligt "drag" i det jag såg hos de som gjorde stordåd under valrörelsen. Och möjligen visar också analyserna att (S) för nästan första gången går fram i en valrörelse. Det där som borde kunna ge hopp åt framtiden finns! Men oaktat det är denna måndag en dag mer rätt att sörja. Det finns mycket i den vägen.

Mer att läsa:
- DN från S-valvakan. Svd, Göran Erikssons analys, AB med S-analys, AB om det parlamentariska läget. GP om (S) kvar i ledningen i gbg?
- Marika Lindgren Åsbrink med valanalys i Dagens samhälle.
- Mats Engström, Peter Högberg, Fritt ur hjärtat, Johanna Graf, Johan Westerholm, S-buzz, Annarkia, Niclas Strandh om ett förintat Piratparti.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, val 2010, valet 2010, socialdemokraterna, moderaterna, rödgröna, mona sahlin, fredrik reinfeldt,

Gardell som valtalare

Ett sista budskap till väljarna från det "blå partiet".
Även Peter Högberg och Annika Högberg skriver.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, val 2010, jonas gardell

Då röstar jag på socialdemokraterna!

Valdag! Sedan länge något som har varit i mitt totala fokus. Jag ska som andra väljare med min röst bakom skynket påverka Sveriges framtid. Jag tar ansvaret på allvar, prövar alternativ mot mina värderingar, granskar både givna vallöften och det som har presterats tidigare. För väldigt många väljare kommer rösten att läggas på socialdemokraterna. Förr gjorde väljare det för att "man är arbetare" och för att "man alltid har gjort det". Så är det inte längre. Varje röst måste vinnas med goda argument och genom tydlighet i det man står för. Just DÄR fyller gången tid en roll. Genom att granska politiken bakåt får man fakta bakom retoriken.

Jag röstar (S) ocj rödgrönt därför att det stämmer med mina värderingar om jämlikhet, om rättvisa och solidaritet, de där vackra orden som faktiskt kan vara skarp politik. (S) har förslag om jobben och om utbildningen - det som är fundament för tillväxt. Partiet har omprövat och utvecklat synen på företag och företagande. Det kompletteras med en politik som håller ihop Sverige och som angriper samhällsklyftor. "Vård efter behov" är inte bara en princip utan tillämpas också. I synen på skolan är (S) styrka ett nytt fokus på kunskaper och fler lärare, inte bara på att mäta kunskaper. Och en stor kontrast mot alternativet: (S) och de rödgrönas skola som ger fler chanser att plugga. Dörren stängs inte igen efter 16,17 eller 18årsdagen. Det och mycket annat gör att jag röstar (S). Som vanligt.

Den som lyssnat på den borgerliga alliansen kan ha hört saker som inte stämmer med verkligheten. Nej, jag tänker inte på ofoget att det svenska högerpartiet som i alla år har röstat emot reformer på arbetsmarknaden som stärker löntagarnas rättigheter har börjat kalla sig "det enda arbetarpartiet". Det där är lätt att avslöja. Men jag vill inte ha den politik som alliansens står för i praktiken, som ökar klyftor och som representerar helt andra intressen än de jag vill ska vara i politikens fokus. Debatten om sjukförsäkringen har inte bara visat starka brister och orättvisor i sak. Det har också visat på värderingar som i min värld är helt tokiga. Den som har väldigt mycket behöver enligt den synen, sänkta skatter (= mindre resurser till välfärden) medan den som är utsatt och drabbat av sjukdom behöver piskas till jobb. Alliansregeringen ska falla därför att man står för den politiken som skapar ökade klyftor. Man ska falla därför att man misslyckats med löften om jobben, därför att man satt välfärden på undantag och därför att man saknar en hållbar politik på miljöområdet.

Det finns många fler skäl för (S) och rödgrönt och många fler argument mot Reinfeldt som statsminister. Nu går i alla fall jag och röstar på socialdemokraterna.

Mer att läsa:
- om gårdagens statsministerporträtt...

Bloggar:
- Peter Högberg om valet.
- Peter Johansson om "nya moderater".
- Johan Ulvenlöv om att rösta för ett solidariskt samhälle.
- Martin Moberg om vägvalet.
- Åsa Eriksson om valdagen.
- Johan Sjölander om "enskilda fall".
- Johan Westerholm om försvar av system.
- Anna Vikström om valspurt.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, val 2010, socialdemokraterna, mona sahlin

Bloggaren Kenzas råd till dig som ska rösta

Det kommer rapporter om att partier ger betalt för bloggare att skriva. Jisses, kan man möjligen säga, som en i Netrootsgänget som har fått så mycket skit av borgerliga bloggare för att vara "partimegafon" (en stolt sådan) och utan betalning.

Hur ser det ut bland de stora modebloggarna? Jag blev nyfiken och började titta. Två exempel:. Kissie är moderat men kritisk sättet att använda betalda bloggare. Kenza skriver ett inlägg med rubriken "Lets vote".

Jag har haft lite svårt för att bestämma mig men är nu säker efter att ha lyssnat, läst på och följt debatterna. Jag vill inte bo i ett land där pengar är viktigare än människan, så jag röstar med hjärtat. Det känns bäst så, det känns rätt för mig

Ett klokt råd. Tänkte direkt på ett inslag i valdebatten. Reinfeldt som viftar med en femhundralapp för att möta kritik mot försämringar att exempelvis sjukförsäkringen. Om detta sedelviftande skrev Maria Ferm och Jakob Dalunde, Grön ungdom, på Svd i veckan.

Idag lämnar vi över en symbolisk femhundralapp till Fredrik Reinfeldt och alliansen. Vi säger tack men nej tack. Det räcker nu. Vi tänker inte sälja ut våra barn och barnbarns framtid för femhundra spänn

Vad Kenza röstar på framgår inte och är inte det viktiga heller. Men rådet att inte rösta efter sedelviftare utan med hjärtat och för ett samhälle där människor är viktigare än pengar är desto mer angeläget just detta val. Att sedan min egen tolkning av Kenzas råd leder åt ett rödgrönt håll är en helt annan sak.

Mer: Röda Berget, Kulturbloggen.

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, bloggare, val 2010, netroots, moderaterna, kenza,

Expressen - en publikation man klarar sig utan

Jag har i en rad inlägg fört fram min subjektiva och självupplevda syn på tidningen Expressens sätt att bedriva kampanj mot (S) och Sahlin. Även Alliansfritt har gått igenom tidningens förstasidor och dragit slutsatser. Idag blir dessa möjligen partiska inlägg också bekräftade av forskningen. Kent Asp skriver:

Expressen skiljer sig inte enbart från de andra tidningarna i tendens, utan också genom rapporteringens stora omfattning och starka fokusering på Mona Sahlin. Något liknande har jag inte sett i de nio tidigare val jag har undersökt.

Jag hoppas och tror att valet kommer att gå bra trots det. Mätningar visar ju som bekant att kvällstidningsdravlet inte har särskilt stort förtroende hos medborgarna och det är inte märkligt. Men jag tror ändå att det påverkar och i det här fallet negativt. Ett medvetet agerande av den tidning som för drygt ett år sedan ville ge bilden av sin egen redaktion som en som på allvar såg negativ journalistik mot Sahlin som något som borde diskuteras öppet. Lite hyckleri, känns det som.

I övrigt menar Asp att balansen är ganska hyfsad och mindre Reinfeldt-positiv än 2006. Men ändå överväger de negativa artiklarna mot Sahlin.

"43 procent av artiklarna i de fem tidningarna om de rödgröna hade en negativ vinkling. Motsvarande andel för alliansen är 27 procent. Skillnaden mellan statsministerkandidaterna är större – 53 procent negativt vinklade artiklar för Mona Sahlin mot 30 procent för Fredrik Reinfeldt."
Trots det trista resultatet ger det ändå kraft att blogga vidare. Man inser att det Netroots-boken bland annat tar upp om betydelsen av motvikter till den borgerliga mediala dominansen är en viktig demokratisk insats.

Mer: Johan Westerholm om detta.
Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, val 2010, mona sahlin, expressen, mediekritik, medier, journalistik,

Något av seger i de rödgrönas blickar

Partiledardebatten var på ett sätt en mycket sen vändning bort från det ensidiga fokuset om de verktyg vi har valt gemensamt att använda för att betala för välfärden. Fram till i går kväll har jag känt att det centrala om jobb, utbildning, skola, miljö och annat förvisso har debatterats men alltid utifrån en bottenplatta av skattesänkningar. Nästan som en religion. Och man må komma med den ena efter andra bortförklaringen i rad: fakta är att samtidigt som skatterna har sänkts, med en urkass fördelningsprofil dessutom, har också fler blivit arbetslösa och hamnat i utanförskap i Sverige. Sjukvårdsdebatten handlade mycket om etableringar, där de rödgröna menar att politiken måste ta ansvar för att vårdens resurser används efter behov. Maud Olofsson tog priset i bäst illustration av borgerlig politik när hon tog jämförelsen mellan Stockholm och Hoting.

Kvällen slog också sönder de borgerligas försök att begränsa välfärden. Den kärna man talade om omfattade inte trygghet vid sjukdom och arbetslöshet. Att det inte är en "kärna" motiverade, kanske fram till kvällen, att man gav sig på systemen för att kunna få råd med skattesänkningar.

De rödgröna lyckades få fram den mer offensiva jobbpolitiken. I stället för subventioner av alla företag får den som anställer arbetslösa ungdomar en borttagen arbetsgivaravgift. Kunskap ska kunna erövras hela livet och med rödgrönt vid makten är det slut på de stängda dörrar som borgerligheten slänger igen. Skolan som ett befäst klassamhälle där du som jobbar med händer inte anses behöver så värst mycket teoretisk kompetens debattterades där de röda står med förslag som höjer utbildningsnivån, ger fler chanser och ökar resurserna till skolan.

Personligen tycker jag att hyckleriet inte har några gränser när Reinfeldt ibland talar. Som analysen i DN skriver så höll han sig så gott han kunde borta från heta ämnen som sjukförsäkringen. Men när Reinfeldt yttrade sig var det ibland med den omvända retoriken som är hans särdrag: Hans regering har försämrat för sjuka människor men han vill låta som det har blivit bättre. Och tyvärr fortsätter han det nya i årets valdebatt: Rena lögner. Att det är först sedan 2006 som arbetet för att bryta långvarigt behov av sjukpenning med exempelvis rehabilitering är fakta. Reinfeldt talar det motsatta. Det märktes när de tre rödgröna ledarna pressade honom. Reinfeldt svarade att försämringarna har syftat till att skapa ett mänskligare Sverige, och just där borde moderaterna ha tappat många väljare.

Mycket bra insatser av de rödgröna i debatten. Tydliga skillnader om vilket Sverige de olika alternativen leder till, om än att den moderata "tvärt-om-retoriken" där verkligheten får en omvänd bild dominerar. Föga förvånande tycker jag nog att de mätningar som idag visar rödgröna vinster borde bli ännu starkare efter debatten. Den enda riktiga "mätningen", det vill säga väljarnas val i morgon söndag. 

Mer att läsa:
- AB om opinionen, SvD om debatten, SvD;s genomgång, (bra summering!)  GP,
Bloggar: Jytte Guteland om "överlägset Sahlin", Alliansfritt om att Reinfeldt ibland är tyst, Rödgröna bloggen,  Roger Jönsson om Reinfeldts ansvar, Peter Högberg om en piska, Annika Högberg om skam, Mats Engström om en fighter, Katarina Nyberg Finn om Reinfeldts "mänskliga Sverige". Emil Broberg om en valavgörande blogg, Thomas Böhlmark med viss besvikelseton, Björn Nilsson om Reinfeldtsk tystnad

Läs fler inlägg på portalerna NetRoots och Politometern
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om politik, val 2010, slutdebatt, mona sahlin, socialdemokraterna, fredrik reinfeldt, moderaterna, maria wetterstrand,